Sicken en omedveten karl som inte begriper symbolvärdet i tiotalssifforna! Jag tycker det låter allldeles perfekt att gå ner sakta men säkert och må bra under tiden, hellre än att tokbanta vilket vi ju alla vet vad det leder till i förlängningen…

I påsk ska jag hem till mamma och väga mig, och har jag då passerat min magiska viktgräns kan ni ge er fan på att ni kommer att få höra talas om det! Och det är säkrast för min pojkvän att han inte svarar med att påpeka att jag brukar väga mig ungefär fyra gånger om året…

Jag har vägt mig lite för skoj skull och jag tror att jag gått upp några kg. Har stått på ca 52 kg efter jag fick barn och nu har den visat både 53 och 54 kg sista gångerna:-o. Jag som typ aldrig brukar röra mig på vågen.

Well…well bara att acceptera o köra på. Verkar vara ganska beroende på dag och hur mkt vätska man har i kroppen.

Sen skadar det nog inte att jag går upp nåt kg heller så det anser jag nästan bara positivt, men bara det lägger sig på rätt ställen.

BitteS, din sambo måste väl se att du blivit smalare. Män förstår jag mig inte på alla gånger. Det skulle vara så enkelt att vara lite mer positiv och uppmuntrande.

En minskning eller ökning på två kg ryms inom dygnsvariationen så väger man sig fyra gånger om året så visar det väl ingenting.  Ställ undan vågen!  Njut istället av att du blir mycket piggare, starkare, uthålligare, vaknare och gladare av bra mat istället för att vara viktfixerad.  Om en viktminskning mest beror på att man tappat muskler och sänkt sin ämnesomsättning är den aldrig eftersträvansvärd. Då är man bara lurad.  Det fina med lågkolhydrat är att du blir friskare!  Det utgår jag från att din sambo uppskattar!

Det är jag som väger mig fyra gånger om året, BitteS väger sig säkert lite oftare än så! (gissar jag)

Att jag väger mig så sällan beror på att jag inte äger någon våg utan använder min mammas när jag är där. Då väger jag mig å andra sidan minst en gång om dagen under de dagar jag är där, så jag får ett ganska pålitligt genomsnittsvärde just då. Förut la jag märke till att jag brukade minska i vikt under mina besök, jag vägde nästan alltid 1-2 kilo mindre när det var dags att åka hem. Det tog ett tag innan det gick upp för mig att det berodde på att deras vatten (från egen brunn) hade blivit dåligt, så jag drack ytterst lite och var förmodligen uttorkad efter några dagar! Nå, detta var ett ytterst irrelevant sidospår, ber om ursäkt för det… 

Men om jag har passerat min magiska gräns till påsk innebär det att jag gått ner fem kilo sen jul, innan jag ens börjat med LCHF på riktigt, och det är i så fall värt att fira tycker jag!

Likaså håller jag med BitteS om att det är en kick första gången vågen visar en lägre tiotalssiffra, även om det är en tillfällig dagsform och man är tillbaka ovanför nästa dag. Den svängande dagsformen har ju trots allt inte resulterat i ett så lågt resultat någon gång tidigare! (Inte på länge i alla fall)

Grattis! Själv har jag också mål, nu har jag gått ner exakt tre kg , det första målet var att komma under 80. Nu är det 80,3. Så jag förstår! Min man är duktig på att berömma, han säger att det både syns o känns att ngt har hänt med kroppen! Lyckatill i fortsättningen!

Heja på!

Guben lägger inte sig i så mkt, lyssnar snällt o håller m i det mesta. Äter som vanligt utom ibland då han får lov att äta som mig beroende på vad som finns hemma. Fast han klämmer gärna (tro det…en babe som mig!) o säger varje ggn att jag håller på att tappa lite här o där. *Gullegubben*!

Tack för alla uppmuntrande ord. Mannen i mitt liv är väl inte världens charmör och sprider inte rosor omkring mig, men han har andra fördelar som jag tycker om. Var hemma i veckan och var sjuk, tiggde lite fint om att det skulle vara kul att få en bukett tulpaner. Ett lite generat flin kom över hans läppar och senare på dagen så fick jag en jättefin bukett tulpaner från blomsterhandeln, hi hi. Han tänker själv inte i de banorna över huvud taget, att det kan vara gulligt att ge bort en bukett blommor. Det brukar vara jag som överraskar med något oförväntat till honom. Vi är alla olika, men men, någon gång skulle det vara kul att få något utan att behöva tigga om det först. Det blir liksom inte samma sak om man måste be om det innan.

Anders: Jag väger mig kanske varannan månad på sin höjd. Jag känner på kläderna att  det finns mer utrymme mellan mage och lining, och då för att se om det verkligen är riktigt. Än så länge har det i alla fall fungerat. Man blir ju lite extra sporrad när man ser att det ger resultat även om det går sakta. Kanske jag väger mig tillräckligt sällan för att slippa se de små upp och nergångar som är normalt för oss kvinnor med hormonstyrningar varje månad.

BitteS, jag får inte heller massa blommor och presenter men han finns där när det behövs och är alltid snäll  och kritiserar inte varken på mitt utseende eller annat jag gör. Det tycker jag väger mycket mer i vardagen än blommorna. Även om det också är kul.

Jo, Mervi det är alldeles sant. Jag lät kanske lite gnällig där. Det är ju inte så att jag kräver någon överraskning varje vecka, eller varje månad, eller ens varje kvartal. Men det ger ju lite extra krydda med en liten överraskning någon gång. Det behöver inte ens vara något köpt, jag blir lika glad om jag skulle få en bukett vitsippor han plockat själv. Det är just tanken att han gjort det för min skull som betyder mest. Han blir i alla fall glad om jag gör något extra för honom.

Ofta tar man det man har allt för givet och man har svårt att i vardagen riktigt uppskatta det man har. Man rannsakar sig allt för sällan. Jag brukar t ex sällan vara sjuk och borde vara mer tacksam för det, då många människor lider av sjukdomar hela livet.

Jag skickar i alla fall en knippe rosor till er alla här på kolhydrater i väntan på solen och värmen. Dessa får i alla fall mig att må lite bättre och få framtidstron tillbaka.

Tack för rosorna. Jag tyckte inte alls att du var gnällig, kände bara igen det.

Eftersom jag har en digitalvåg i badrummet vet jag att vikten varierar en del från dag till dag.

Personligen är jag nog väldigt dålig på att uppmuntra min sambo att gå ner i vikt. Jag uppskattar mulliga kvinnor.

Inte heller min gubbe. Fast ibland så vaknar även han till.