"Hur fasen gör alla heltidsarbetande föräldrar m små o många barn…de borde ju ha det sjuresorvärre?!"

Man tycker det men jag har gjort båda… Varit hemmamamma och heltidsjobbande Mamma och det var faktiskt lite stressigare att vara hemma ibland. Jobbar man får man ju avbrott från hemstressen och får umgås med vuxna. De blandade intrycken verkar vara fördelaktiga. Man uppskattar det man inte har hela tiden liksom.

Saknar fortfarande den tiden och önskar jag kunde göra om det med mitt nuvarade lugn!

En annan väntar på det där omtalade lugnet…*behöööver* det… 

Mitt midjemått började öka när jag kom tillbaka till jobbet efter att ha fått mitt andra barn. Jag började med 75%, men hade en chef som lade alla möten efter kl 15.00 och jag hade dessutom konstant övertid och resor. Slog helt enkelt knut på mig själv.

Stress är ordet. Och dåligt samvete, att ofta vara den som hämtade sist på dagis, att inte hinna ha städat hemma, att inte helt hinna fixa jobbet heller. Än värre blev det när jag måste gå upp till heltid när dottern var fem och sonen sju. Annars hade jag blivit av med jobbet, trots alla lagregler.

Här i stan har man dessutom rätt långa resor till jobbet, så jag åkte hemifrån kl 07.00 och kom hem (om jag hade tur) ca 18.00. Träning? Närdå? Minns att jag köpte ett träningskort för 4500 och hann aldrig gå dit.

Jo, jag har en man också som också har ett jobb och reser mycket. Han har lärt sig att brygga kaffe, fylla och sätta på diskmaskin och tvättmaskin, stryka sina egna skjortor, aga snabbmat och lite till.

Kortisol heter stresshormonet, som effektivt stoppar all metabolism och annat. Man går på konstant högvarv och till slut håller det inte längre. Kortisolet står för hela min viktökning som jag ser det. Och man blir aldrig av med bukfetma utan att minska stressen.

#0, Vilken tid man äter maten har ingen som helst betydelse, det är ännu en myt som kolhydratätarna sprider.

Men visst, yttre stressfaktorer påverkar en hel del. Det kan både stoppa viktminskning och sätta igång sockersug. Till och med sätta igång viktökning om det är stora mängder stress.

Jotack, det har varit en hel del turbulens m töserna vissa dagar denna v o helt plötsligt har mitt chipssug satt igång igen! Inget akut men det finns där…något *saaalt* o *knaaaprigt*!

Med tid menade jag att man nonchalerar hunger för att det kommer en massa annat emellan. T ex äter jag alltid frukost efter tjejerna. Inte för att jag vill utan för att Minstan *måste ha mat NUUU*, katterna äter upp flickornas mat om jag inte ger dem det första jag gör o så kan det ta tid då jag gör allting bakvänt om jag blivit väckt några ggr/natt o är trött.

Sedan kan det bli blöjbyte mitt i mitt ätande, el en utspilld mugg ed. Jag har inget emot att äta långsamt, tvärtom men när man hela tiden blir avbruten o får värma på dryck o ev varm mat…

En liten definitionsgrej bara (jag vet…jag är fasligt petig)…det finns ingen yttre stress (stök och mycket att göra, är "riktiga" namn på det många kallar för stress). Stress är något som alltid försigår på insidan.
Har man mycket att göra, tidspress eller stök (yttre stressfaktorer) så kan det ge stress….men det handlar fortfarande om hur insidan hanterar det och den sk "yttre stressen" påverkar ingenting, om inte den inre stressen påverkas. Så frågeställningen blir ju lite fel. 

I övrigt håller jag jättemycket med om det ni skriver.

Petpelle!

Jag tänkte mer yttre stressfaktorer som du framställer dem o inre = äta fel, röka o sådant som förstör oss inuti ju!

Var har du hållit hus då? Inte raggat för då skulle du inte ha kommit hem så tidigt…har inte jag m att göra nej…är bara avis på dem som kan styra sin egen tid lite mer o bättre än vad jag kan. *Staaackars* lilla mig!

Hehe, jag har varit hemma och varit skötsam. Packat inför utflyttning…och fixat lite utrustning inför sommarens guldvaskning.

Jag tänker så här: stress är det man upplever, inte att man har mycket att göra. Negativ stress är när man inte klarar av det man vill göra och när man mår dåligt av för mycket att göra.

Antar att det är så Pasi menar också…

Ungefär…även om jag anser att det inte finns någon positiv stress. Det som brukar kallas positiv stress är inte stress, utan "utmaning". (snart får jag väl på nöten för min petighet)

Näe Pasi - inte av mig i alla fall. Du har HELT rätt!

Att ha mycket att göra och samtidigt ha full koll - det är jättehärligt! Känns inte alls som stress - utan som ett tillstånd fyllt av livsglädje och flyt. Då mår man fiiiiiint, känner sig kompetent. Annat är det med stress. Skillnaden är enorm.

Jag blev kroniskt sjuk av långvarig stress. Alltför mycket ansvar med alltför få verktyg. Jobbar envist mot att handikappet ska bli så litet som bara är möjligt…..

(För den intresserade: Läs "Varför zebror inte får magsår" av Robert M. Sapolsky. Om hur stress påverkar vår kropp.)

kaisa - Precis, när kraven uppfylls av kompetensen inträder "Flow".

Har du också märkt förbättringar av LCHF?

Pasi - Ja, absolut. Har ju ätit detta i en omgång förut. Efter två månader hade alla möjliga symptom lindrats betydligt. Hade åxå gått ner i vikt ca 10 kg.

Jag gjorde dock "tankefel 1 A" och trodde att förbättringarna var där för att stanna. Började fuska med "vanlig mat" igen. Det var dumt. Nu är jag tillbaka on track och tänker stanna här…