…Och ändå brukar man säga att mamma vet bäst…Inte alltid…bevisligen!

Jag tycker synd om min mamma också, som kämpar med att hålla sig till de nyttiga grönsakerna och lättmargarinet, och stå emot sin passionerade ost-kärlek. Hon  äter sallad istället för middag, och sen sitter hon där i alla fall i slutet av måltiden och skär ost med kniv, och sen får hon ågren över det.

Tänk om hon kunde tänka om och ge sig hän istället!

Såg en tant på Willys som plockade 2kg margariner och jag plockade 2kg smör. Jag tyckte synd om henne och försökte råda men det blev inte av. Det är så hemskt att se sina medmänniskor äta farlig mat

Oj vad du verkade "veta" mycket om min mamma Aniara4

Nej, min lilla mamma lever på knäckebröd, men nu när hon har sportlov (hon är lärare) så verkar hon vilja äta "riktig" mat för en gångs skull. Hon är en sådan där som halvt svälter sig i veckan och äter hur mycket hon vill på helgen, dock ingen godisråtta men ost & söta efterrätter… Hon tycker att jag är galen som äter så här och tror att jag kommer dö

Jag tycker synd om min sambo. Han kan inte släppa sin älskade pasta och pulvermos.

#5 Hehe då får du hänvisa till Skaldeman, han körde med den kosten i åratal och han överlever. Enligt honom mår han bättre än många unga och han är, tror jag 65 år gammal eller nånting.

Du får väl smyga i lite smör och grädde i maten när hon inte ser.

Parisjetaime, min mamma är också lärare! Det kanske är nåt med alla utbildade damer i lärarrummet på rasterna, som är tillräckligt medvetna för att veta att man ska äta nyttigt, men inte tillräckligt alerta på ny kunskap som kommer? Spekulerar lite här, men man kan ju föreställa sig hur snacket går över fikat!

Och nu såg jag tråden om skolmat och fick en aha-upplevelse till!

Åh nej :D Både min mamma och pappa är lärare och äter lchf sen två år tillbaka.

Undantaget som bekräftar regeln då?

Men allvarligt talat har jag en känsla av att det pratas mycket bantning i fikarum där det mest finns kvinnor, typ vården och skolan, men det kanske är en fördom jag har?

Vet inte. Jobbade extra i vården (hemtjänst) i flera år och det pratades bara bantning en gång under den tiden. Det var när jag hade gått ner massa i vikt med VV och sedan gått upp några kilon. Då sa de att de tyckte det var skönt för jag hade sett så sjuk ut när jag var som smalast…

Jag vet inte riktigt, jag kan tänka mig att det sker mer i vänskapskretsar än på arbetet. Om jag känner min mamma rätt så vill hon inte alls prata om möjliga bantningsförsök med kollleger.. hon tycker att sånt är pinsamt. Själv försöker jag också att inte vara så öppen med det för då ska folk berätta hur dum man är som ändrar kosten.

Det har säkert att göra med lokala kulturer på olika arbetsplatser. Jag har jobbat eller praktiserat på ett antal arbetsplatser där fikapauserna i sig var mer eller mindre ångestframkallande för vissa, och det MÅSTE kommenteras vad man åt eller inte åt till fikat. Typ, om någon bjöd på fikabröd så tog alla, men inte utan kommentarer om att man verkligen inte borde… Eller kommenterade om någon var "duktig" och bara åt en sallad till lunch. Jag tänker mer på den nivån än att man på allvar diskuterar seriös bantning och ev. viktproblem. Och det är sannolikt de normalviktiga som driver diskussionerna snarare än de överviktiga, skulle jag gissa.

Det har du nog rätt i Aniara4!

Jag vill också fylla Mamma med fett.

Hon kämpar med träning och jobbar mycket och lider av stress…

Jag vet att både min mamma och pappa skulle må toppen av att leva som vi gör men alla har ansvar för sig själv.

Till saken hör att mamma är diestist också och hon vill inte lyssna.

Vad härligt att du hittat hit även då du måste växt upp med ett annat fokus på mat !

Ja, min stackars mamma har levt med magbesvär i hela sitt vuxna liv. Koliksmärtor, uppblåsthet och ett j-kla elände. Dessutom har hon astma, hjärt-kärlproblem (hjärtinfarkt vid 51 års ålder), och svåra handeksem.

Gissa vad hon äter för att "hålla magen i trim" och "må bra"? Extra-fiber-havregrynsgröt till frukost. Extra-grov-fiber-bröd till alla mål mat. Minst ett halvt kg frukt om dan, gärna mer om hon kommer åt.

Men hon kör åtminstone med bregott på smörgåsarna och är inte särskilt fettskrämd i övrigt. Alltid nåt.

Själv har jag gett upp att försöka påverka henne - vi blir bara osams. Ibland skickar jag några informativa länkar till henne, bara för att jäklas lite. ;-) Och hon lät faktiskt lite nöjd när hon hörde på nyheterna om Annika Dahlqvist och Socialstyrelsen. Så kanske, kanske kommer min kära mamma att se ljuset till sist ändå! ;-)

Hoppas det! :)