Min historia
Jag har inte presenterat mig på riktigt härinne och eftersom jag läser här inne varje vaken sekund 
så tänkte jag att det var dags nu..
Den utlösande faktorn till att jag vill dela med mig av min vikthistoria är att jag på 2 veckor gått ned ca 2 kilo! Jag KAN inte fatta det!
När jag blev gravid med mitt tredje och sista barn för 9 år sedan så vägde jag mellan 72-74 kilo, fördelat på 172 cm. Ganska lagom och jag mådde bra och tänkte egentligen inte så mycket på vikten. Jag hade vid de två tidigare graviditeterna gått upp ganska mycket, ungefär 23 kilo på varje. På invägningen med min första, på förlossningen vägde jag 99.9 och gick inte ned allt innan jag blev gravid igen 10 månader senare. Men fördelen då var att jag var ung, 23 år när tvåan kom, mot 33 sista gången. Jag forsökte viktväktarna men det var rent hopplöst att gå ned… Men efter en ganska jobbig skilsmässa så gick det bättre. Då var iofs startvikten inte några 99 utan mera åt 84-kilos hållet. Nåväl, efter idogt kämpande på VV tillsammans med en kompis så hade jag gått ned till 74, om jag minns rätt. Det tog inte så himla lång tid och jag minns inte att var vidare jobbigt heller.
Så blev jag alltså gravid igen…gick upp massor, men sa till BM att jag inte ville väga mig, jag såg iiksom inte vitsen med att stå på vågen vid varje besök och bli deppig. Men jag tippar att jag vägde ÅTMINSTONE 95 när bebisen änligen kom. Ganska snart efter det travade jag iväg till VV, för vad jag trodde, sista gången. Det gick inte alls…. NEd ett par hekto, upp samma plus lite till osv osv. Ni vet hur jag menar, antar jag. Det som fortfarande gör mig ganska sne är att konsulenterna till slut menade at jag fuskade, att jag inte skrev upp allt jag åt och faktist ljög! Jo, jag betalar GÄRNA 95 spänn i veckan för att få hora att jag ljuger!
I år fyller min yngste son 9 år och jag är tyngre än någonsin!
Jag hörde talas om Atkins för ungefär 5 år sedan och körde det rejset lite mer än 2 år. Mådde toppen men gick inte ned mer än kanske 6 kilo. Vägde ca 82-83 när jag av någon anledning slutade och tänkte jag skulle käka lite mer GI..
När vi kom till Australien gick jag till VV (fattar fortfarande inte varför?!?!) och hade då en startvikt på 89.9. På 3 måander segade jag ned mig till någonstans mellan 86-87 strecket….Ja, ni ser ju själva.
Efter 10 månaders pulver på och pulver av och en jag-ger-fan-i-allt så snubblade jag över er härinne (hoppas ni inte slog er, bara *s*)och insåg OMEDELBART att det är ju det HÄR jag ska göra! Och resultatet är alltså att de två första veckorna så gick jag upp lite grann, men jag bet ihop och tänkte fan (ursäkta) inte ge upp! Jag tror ju på det ni säger! Människor jag aldrig har träffat! Och idag på vågen så hade jag gått ned 2!!! kilo!
Skillanden mot förra omgången när jag körde Atkins är mjölkprodukterna, det är jag övertygad om. Jag dricker inte kaffe länge alls, eftersom jag behöver minst 1 dl mjölk. Jag är dessutom väldigt restrektiv med grönsaker (typ ingenting) och grädde och c.f. Nötter äter jag bara i undantagsfall, förut trodde jag att jag kunde frossa hur mycket som helst. Ganska strikt alltså. Kött och fett. Bara det. Och efter den första inledningsfrasen när jag mådde potta i ett par dagar, (som dessutom inföll efter ett ganska stort party med vin)så mår jag hur bra som helst!
En lång historia är nu slut och tack för att ni orkade läsa ända hit!
aswedishsmorgasbord.com
Välkommen till KiF, kul att du valde att bli aktiv och inte bara sitta och läsa.
Det är även roligt att höra att det går bra för dig. Men du ska veta att precis i början går man ner en del för att kroppen tappar en del vatten. Och det kan man inte räkna igentligen. Men vattenvikten är nog tappad för dig nu, så allt går ner från och med nu är ren fettvikt. Men räkna med att det kan gå lite långsammare.
Det är nog många som känner igen sig i din historia, speciellt det om VV och olika dieter som inte fungerar är du inte den första som är ute för precis. Jag har själv inte testat något sådant, men att bli anklagad för att ljuga om man inte går ner på VV är tydligen rätt vanligt. Tydligen har en del även varit med om samma behandling från sjukvårdspersonal (dietister främst, men även andra), som påstår att folk ljuger om vad dom äter när dom inte går ner, fast dom följer deras råd. Och det är ju hemskt, så ska det inte vara.
Du skrev inlägget rätt sent. Har du också kommit på att så här sent är en bra tidpunkt att läsa här, eftersom man då hinner gå igenom allt nytt utan att det kommer en massa nya kommentarer hela tiden? 
Välkommen hit och grattis till de tappade kilona. Jaja, att det mesta är vatten men.. det är ju så skönt att se en nedgång, man blir så glad.
Kämpa du på bara och du skall se att denna kosten är den bästa.
Lycka till.
*Härligt* aussie!
Ja de där ungarna kan ställa till det för en…jag brukar gnälla över att jag inte kan skylla min rultighet på dem (adopterade), utan får skylla mig själv! 
Nu har jag tack o lov bara några extra pga lathet o gourmandiskt leverne men jag har märkt hur hiskla lätt det är att vågen pekar uppåt, särskilt ju äldre jag blivit, så jag är väldigt tacksam över att ha hamnat här o vänt utv i tid.
Tänk på att om du "svältbantat" tidigare kan det gå lite långsammare, så ge inte upp om det börjar ta emot! Lycka till!
Tack för att du delar med dig av dn historia. Vi är många med liknande bakgrunder som nu "hittat hem". Välkommen!
Finns det fler lowcarbare i Australien? Jo jag vet jag kan leta själv, men tiden räcker inte…
Hej och välkommen.
Spännande att läsa din historia. Har också läst i din blogg, kul! Vad långt bort du bor. Härligt med jul- och luciabilderna. Hoppas semlorna blev goda också!
Visst är det bra att ha hittat KiF. Först visste jag inte vad det betydde med de tre bokstäverna. Är själv ny här, men utan att jag mindes det hade jag varit inne här för ett drygt halvår sedan (registrerat mig och allt) fast då var det i ett annat KiF.
Första gången Katter i Fokus. Andra gången Kolhydrater i Fokus. Gillar båda, fast det ena till sällskap och det andra till att äta.
Lycka till med LCHF-kosten!
… och med skolarbetet också! Uppfattade att vi är inom samma yrkesområde, när jag läste i din blogg.
#5: Men äter du katterna? o_0 För du äter väl inte kolhydrater?
Ajsan Amiechan #6 - där var du mer uppmärksam än önskat!
Katterna är till sällskap, det var vad jag menade och det står jag fast vid - hm!!
Men äta kolhydrater, det lät aningens fel får jag tillstå.
Äter dom gör jag visserligen fast bara i liiiiten mängd sedan ett tag tillbaka ju.
Men katterna är som sagt till sällskap, jag försäkrar….
#7:
Fast jag äter katthår ibland. 
Med två katter finns det överallt… Vi har inte dammråttor i hörnen utan luddkissar.
Ja, katthår förstås. Det äter jag också, flera portioner om dagen. Man behöver inte ens sätta sig till bords. Flyger rakt in i munnen så snart man öppnar densamma. Lågkolhydratigt får man hoppas.
Starta ny diskussion