Fråga om Dom bjuder alkoholister på sprit!

SannaLainen - det här är faktiskt en av de svåraste frågor jag vet när det gäller LCHF. Jag kämpar själv med den om inte dagligen så ofta - ofta. Nu har jag hållit på i 3 år och det är ingen större skillnad - även om jag visas viss respekt åtminstone på jobbet. JAg får göra som jag vill utan kommentarer i alla fall.

Ett av mina mål med det här arbetet är att vi skall bli så många att vi blir en etablerad grupp i samhället. En grupp som kan gå ut och äta och beställa mat lika enkelt som de som tex är veggisar eller glutenintoleranta. Den dagen blir vi säkert accepterade på jobbet och i sociala sammanhang också.

Haha, jag känner igen det där, inte utifrån just LCHF men att vara vegetarian. Att alltid få höra "Men ska du verkligen äta det", "men liiite kött ska du väll ha", "fy vad äckligt det där ser ut", "ja, JAG skulle ju verkligen inte kunna TÄNKA mig att äta något såntdär", "kan man verkligen klara sig på det där". Eller det absolut bästa är när folk börjar prata om ens mat som om man inte var där, fastän man sitter mitt emot.

Jag tycker hela grejjen med att sitta och vara oförskämd mot folk och vad de väljer att äta är väldigt märklig, men när det kommer till mat och människors ståndpunkter kring det så verkar många se det som att det är fritt fram och säja vad som helst. Dessvärre har jag inte kommit på nått bra att säja, förutom ibland när jag får nog "mitt val, ditt problem", annars är det väll bara att ignorera, de vill ju inte veta, och den dag de vill veta så lär de ju fråga.

jag är så bortskämd! Ingen av mina kollegor lägger sig i (föruten dom som frågar varför jag äter så) och ingen av mina familjmedlemmar kritiserar eller lägger sig i. Mamma anser jag måste va tillräckligt vuxen nu till att bedömma själv, och tycker dietten låter vettig och realistisk trots att hon inte lever så. Hon beklagar sig aldrig öve den maten jag serverar när hon är här, och sträcker sig till det yttersta för att ha bra alternativer till oss när vi besöker. Vilket fantastisk liv jag egentligen har, jag skäms nästan

På jobbet brukar jag  säga NEJ ….jag äter inte kakor och bullar och sedan brukar dom inte säga så mycket… Men  det är väre ned släktingarna för dom skall tjata och övertala mmm

Ibland beter sig folk som vallhundar som vill föra tillbaks alla som sticker ut en bit till (tryggheten i?) flocken. De är säkert inte själva medvetna om att de agerar vallhundar. Men jag vet inget bra tips på vad man ska göra åt vallhundsbeteendet. Men som modern människa med intelligensförmåga har man ju ett val: man kan välja att följa flocken och vallhunden eller man kan välja att ignorera vallhunden. Fåren i fårskocken klarar ju inte att göra samma medvetna val.

#6 - Normalt gruppbeteende (gäller att hela tiden följa gruppens normer)…något jag inte tycker om.

#7 Inte jag heller. Sticker väl inte ut mycket men försöker göra mina egna medvetna val…

#6 Tror att du tänker på fel djurart. Nog bättre att tänka får eller något liknande. Tror att det är dietisterna som är vallhundarna ;)

Appropå jobbet så brukar jag helt enkelt säga att jag bara äter det goda i maten. Brukar tysta de flesta :D
Fika fuskar jag dock med en gång i veckan. Skyller på att jag är konsult och behöver vara social och passa in bland de andra på jobbet. Luncher är inga problem då men fikan känner jag att jag behöver vara med på. Plus att jag är en svag människa ;)

Skadlig - Det trodde jag inte om dig (trots namnet)!

# 9. Jag förstår nog inte hur du menar. Jag skrev ju om just får och vallhundar? Vallhundar brukar sällan valla andra hundar, vad jag vet i alla fall. 

Dietisterna är förstås också vallhundar, det verkar som att de är synnerligen ettriga sådana, men många arbetskamrater och släktingar ställer också gärna upp. Huga. Rys.

Förstå för det första inte vad arbetskamrater ska ha att anmärka på en annans kost. Fråga får man alltid göra men de som direkt fördömer o/alt tjatar o trugar… När jag bjuder på ngt, vare sig det skulle vara sötfika el mat så gäller detta; varsågoda o ta för er! Sedan får folk ta det de vill äta, ta mer *om* de vill ha o vill de inte så slipper de!

Tror att det är en rest från min barn- o ungdomstid då jag hade svårt för att äta mkt på en o samma ggn, hellre lite o ofta, pga mina ständiga infektioner. Eftersom jag var sjukt blyg (nu talar vi om *mååånga* år sedan ) o ville vara "en snäll o väluppfostrad" flicka tog jag ofta mer än vad jag orkade o tyckte om.

Är jag allvarligt oroad för en vän, arbetskamrat el släkting så kanske jag frågar o ifrågasätter men att attackera o/el tjata brukar aldrig leda till ngt vettigt. Fråga om de vill att du ska sluta att äta/fika med dem o så skriver du ut en LCHF-folder o ger dem. Lycka till!

Hej Sanna!

När jag blir bjuden på fikabröd säger jag att jag inte kan äta det för att jag får magknip. De på jobbet vet om att jag äter "konstig" mat.

Annars vid fredagsfikat tag jag massor med pappersservetter och håller runt min jätte-themugg med smör i å sedan virar jat in fikabullen eller vad som bjuds i pappret. Reser mej och tackar för det goda fikat då det är färdigfikat och tar med mej "servetten" hem.

Alternativt smakar en jätteliten bit.

Detta funkar på mitt jobb med mina arbetskamrater.

Lycka till!

Det finaste man kan få höra är väl oxå " Väldans va du är ståndaktig" när man säger jag äter aldrig kakor säger jag ju för 100 gången !!

Eller den här.. "Nej tack jag får tänka på figuren"

Mothugg "men tillslut kanske man inte har någon figur" pik pik

Fyy fan!! Ja säger bara fyyy fan!!!!!!!!

Dubbelmoralen har vi väl alla säkert men detta tog fan priset!

#10 Att jag är konsult menar du? Jodå, lite stolt över att jobba med världens äldsta yrke ;)

#11 Jag tänkte mig mer arbetskamraterna som får även om de precis som hundarna försöker hålla ihopa gruppen. Annars så håller jag med dig om liknelsen :)

#13 Bra förslag, om man inte orkar ta ideologiska diskutioner osv så kan man helt enkelt spela allergi-kortet. Flesta brukar förstå att inte tjata om man säger att man är allergisk mot mjöl och socker. Borde utesluta allt som finns på ett fikabord :)

Det är så jag alltid gjort och det är sant för den delen.

Jag har sagt att jag inte klarar mjöl och socker - eftersom mjöl ger knip och socker ger högt bodsocker.

Människor är rätt roliga. Om man säger att man är allergisk mot t ex fikabröd, kanske pga mjölet så är det helt ok. Men säger man att man väljer att avstå från fikabröd så är det inte ok, då ska här trugas och tjatas så att man följer med och gör som "flocken" bestämt.

Om de vägrar att lyssna på dig säg då att du blivit allergisk, jag är "allergisk" mot en massa saker 

Jag ær faktiskt glutenallergisk på riktigt, det ær jættepraktiskt :)

jag säger också att jag är glutenintolerant och att jag inte äter socker för att jag är sockerberoende

Jag brukar säga, "Nej tack, det ger utslag",då blir dom genast så förstående!!!

Jag tycker också att det är enklast att säga att jag inte kan äta vissa saker pga att jag inte mår bra av det. Folk är oftast inte så korkade att de vill att man ska äta något man mår dåligt/blir sjuk av.

Kanske får köra med:
- Nej, tack, jag kan inte äta bullar, de får mig att svälla upp.

Eller så får man vända på det och fråga hur det kommer sig att de äter bullar/kakor när man ju vet att det är onyttigt.

#18 Sådan tur du har :)

#21 Nog inte bra att gå till anfall i det läget. Alla vet ju egentligen att fikan inte är nyttigt. Skuldbelägger man det mer så kopplar folk ihopa det med en själv.

Jag säger bara:Jag äter inte bröd, min mage mår bättre utan! Vill de fortsätta tjata så bryr jag mig inte.

Dålig uppfostran att hålla på så där tycker jag. Snoka i andras angelägenheter!

Min ursäkt är oftast att jag inte vill förstöra aptiten till middagen. Eller att jag inte är hungrig.

Har inte börjat sprida propaganda i omgivningen ännu, men det kommer jag nog att göra snart, eftersom man nu börjar kunna se skillnad på mig, och då kommer folk nog att bli nyfikna.

Lobbade hos syrran idag. Alla 3 döttrarna var hemma samtidigt så det blev lite matprat. De 2 yngsta o mor försöker äta GI, äldsta bor m sambo så henne har jag inte så mkt koll på. Iaf berättade jag om mina vinster; flera -cm, borttrollade kärlekshandtag o *mkt* slätare lår! (Säger inte släta för det var så länge sedan jag hade det så jag kommer inte ihåg hur det ska se ut då! )

Det verkade tycka att det här m mkt fett är helskumt men ingen protesterade alltför vilt iaf. Fast de har vetat om ändå från början att jag lagt om kosten. Sambon tänkte då inte minska på kolisar trots astma o allergi…tränar ju för 17! Nåja, trägen vinner!

#25

Vi får väl höra hur det går för vår nya medlem Solomon - som testar LCHF just för träningens skull…

Jo, jag nämnde lite kort om honom.

På mitt arbete är det inte rumsrent med LCHF

Tyvärr är jag ingen bra reklampelare heller eftersom jag inte lyckas minska vare sig i mått eller vikt. Det blir så svårt att argumentera mot alla dessa fettskrämda individer. Det är VV och pulver som gäller och en helskottas massa motion, för naturligtvis är det bara inkomster och utgifter som gäller.

Försökte sist det vart diskussion att prata om LCHF:s hormonpåverkan på vikten och det var nästan som att svära i kyrkan. Det var självklart för dem att bara man åt mindre än man gjorde av med så gick man ner i vikt. Mina argument att kaloriintaget inte spelade så stor roll vid LCHF föll platt till marken.

Det där för-askade fredagsfikandet på jobbet gör att jag ramlar dit både nu och då och är en källa till ilska och frustration för mig. Jag vet faktiskt inte hur jag ska komma ifrån detta (är en svag själ) som inte kan stå emot!

#29, Se till att du inte är hungrig och ha med dig nåt eget tillåtet att äta och dricka.

Jag förstår inte varför det ska fikas så fruktansvärt! Så fort ett projekt är i hamn så är det tårta?!

Varför inte en härlig ostbricka?! Man kunde ju tro det med tanke på vart man jobbar…… (Arla) Jaja får väl börja skrapa av grädden och bara äta den 

Vid fika brukar jag bara ta en svart kaffe. Man måste ju inte ha något till varje gång, och det verkar dom flesta kunna acceptera.

#18 Royal, vissa är födda med tur

#28 Åh jag tycker det är så underhållande (och deprimerande) på mitt jobb. Har en kille där som just nu går på pulverkur. Roligt att se oss sitta brevid varandra. Han med en blaskig sörja som liknar baernaissås och jag med min goda och lite vackert glänsande mat :)

Tycker något synd om honom dock. Han kommer att plåga sig själv i ett antal veckor för att gå ner i vikt och troligen lyckas också. När han sen har svält sig tillräckligt så kommer han att börja äta vanligt igen (eller bara svälta sig lite mindre) och gå upp allt igen men med ränta…

Suck, varför måste alla lägga sig i varandras mat? Förstår inte folk hur ohövligt och ouppfostrat det är?

Själv har jag sån tur att ingen brukar tjata om vad jag äter… De påpekar det, javisst, men det är jag så van vid (brukar äta rätt konstiga kombinationer ibland)

Sen om folk intresserat frågar varför man äter som man gör, det är en helt annan femma!

Men allergier är bra!