I början kunder jag också känna så, men inte idag, efter 2,5 år. Jag bakar ofta med barnbarnen men äter inte själv. Kanelbullar har alltid varit mina favoriter. Duktigt att du inte åt. Nästa gång har du det som en peppning i bakgrunden. Precis idag var min man och handlade ensam. Han äter också LCHF men har inte varit lika strik som jag tidigare. Från nyåret har han stramat till det mer och tappat ca 5 kilo i vikt på dessa knappt 4 veckor. Han kom hem från affären och sa att tänk att jag blev inte frestat av allt godis eller nötter i affären. Han kände sig stolt över detta framsteg. Det tycker jag du också skall göra. Fokusera på det du kan och får äta.

Lycka till!

När du kommit igenom omställningen och det har gått ett tag så kommer du att märka att suget minskar och sorgen kommer nog inte att kännas så svår.

Men det är klart, doften av kanelbullar är speciell och framkallar minnen… Det är undefär som Marcel Proust madeleinekakor…

Där jag jobbar finns en kafe där vi får vårt kaffe på förmiddagen oc eftermiddagen. Där bakas det kanelbullar varje dag så jag blir påmint om dem ofta. Om min längtan blir för stor brukar jag ta lite kanel i kaffet. Det är också gott.

Jag brukar se det så, vad skönt att jag slipper äta det, visst luktar det gott, men jag övar på att inte tycka om lukten.

Har bakat bröd, förut kunde jag inte stå emot att smaka direkt när de blev klara. Nu kan jag bara ställa åt sidan, och känna att jag mår så bra, och duktig är jag också som kan baka så fint bröd. Har inte ens provsmakat på 3 månader, jag känner efter först är det hunger, är det sug, och hur jag skulle känna mig efteråt. Så det blev aldrig något egentligt val jag behövde göra, det var självklart att låta bli. *lycklig*

Ja vad ska jag säga, känns bara så sorgligt att kanelbulletiden är förbi…. Kanelbullar med mormorssaft det är minnen det….Mervi,du gör det verkligen bra som vistas i denna ljuvliga doft dagligen och ändå alldrig faller för frestelsen! Ska iallafall ta och testa kanel i kaffet nästa gång.

Hej alla rara! Jag är ny sedan igår och har suttit i snart ett dygn och bara läst. Det är nog det mysigaste och bästa "vi bryr oss om dej" forum jag stött på. Jag vill slippa min diabetes och ger järnet på en gång. Behöver frukostråd som är snabba och lätthanterligare än att steka och så. På helgerna är det helt OK, men inte vid kl 5 på morgonen när man ska arbeta. Glädjande nog gjorde era finfina inlägg, att även min man hänger på!

Hårdkokta ägg mosade i smör är en perfekt frukost. Du kan koka äggen kvällen innan och smälta lite smör och hälla över. På det står du dig länge.

Äggröra är snabbgjort och lättätet så tidigt på morgonen och välkommen hit gordan. jag är själv diabetiker och kan vittna om att det händer grejor med blodsockret när man äter LCHF om du medicinerar kom bara ihåg att minska ner medicinerna i den takt som blodsockret sjunker, lycka till!

Gordan: Välkommen hit!

Det är lättare att synas bra och få många svar, om du skapar en ny tråd med en lämplig rubrik, då "syns du" tydligare än om dina frågor hamnar inuti en annan tråd. Jag tycker att "äggmjölk" är gott och mättande, om jag inte har ork/tid på morgonen så göra jag iordning redan kvällen innan och värmer på morgonen. Annars så ser man till att laga mer mat än vad som går åt vid ett tillfälle, så har du färdig mat i kylskåpet att äta på morgonen därpå- om du vill ha något mer rejält än äggmjölk.

Miagumman: Så kände jag också det första halvåret, men nu är det nästan tvärtom- numera dyker den tanken sällan upp, utan då är det snarare sockerätarna man tycker synd om… Det blir bättre!

Jo, här finns en till som sörjer! Särskilt längtar jag efter nybakat bröd med smör och ost som nästan smälter… och kladdkaka… och små goda kakor… fortfarande efter snart ett år med LCHF finns den där - längtan efter detta goda. Inget sug egentligen, mera som en stilla melankoli över det trista att inte få stoppa i sig vad som helst, när som helst. Eftersom jag inte är diabetiker eller sockerberoende löser jag det på så vis att jag frossar rejält emellanåt, på födelsedagar t ex. Då planeras alla sju sorterna mycket noggrant, kan jag säga!

Tintaglia,funkar det verkligen? Jag menar händer inget med vikten då mm? Låter ju jättebra om man kan "unna"sig nån dag ibland! Men det förståss,jag med mitt socker sug skulle väl trilla dit igen då….

Håller med om melankolin!  Blir lite smått skräckslagen när du som hållit på så pass länge ändå känner av den…Det blir lite av ett sorgearbete, man tar farväl av en kär vän….

Tintaglia: Du skrev "Särskilt längtar jag efter nybakat bröd med smör och ost som nästan smälter… och kladdkaka… och små goda kakor… fortfarande efter snart ett år med LCHF finns den där - längtan efter detta goda."

Tanken jag får, är att om du unnar dig att frossa i kakor och bakverk på födelsedagar och dylikt, kanske det är orsaken till att du fortfarande har den där längtan kvar? Jag förstår dig, det gör jag! Men om man tar det där hundgörat och klipper av banden till sockret "en gång för alla" så blir det lättare att slå dövörat till för den där längtan/suget.

Men om du mår bra som det är, och trivs med din situation som den är, så är det förstås så du bör leva!

Jag äter nötbrödet (recept finns på forumet) när det är ljummet och nybakat. Med smör och ost. Det händer inte så ofta men det är gott och man får behovet av bröd tillfredställt. Jag bakar detta bröd till min man som har med sig förmiddagsfikat på jobbet. Jag använder oftast mandel. Det är ganska mycket kolhydrater i mandel men en skiva räcker ofta , man blir jättemätt.

Kladdkakor kan man göra, det finns recept på forumet med olika sorter.  I början fixade och donade jag massor med olika choklad kakor och annat som de finns recpt på , men idag blir det bara när jag skall ha gäster. Oftast är jag inte sugen på något sådant längre.

Om man efter ett helt år fortfarande känner suget så är det för att man underhåller det med att äta sötsaker ibland.  Men alla är vi olika och gör på det sättet som passar oss.

Det är en privilegie att inte "få" äta bullar igen. Inte någon form av pina eller straff. :)

Önskar jag befann mig på den nivån…

Dit kommer man fortare än man tror om man sköter sig någorlunda i början. Ger man hela tiden efter för suget - drar det ut på tiden, ju mer noga man är dess fortare går det över och håller i sig.

När man är där - tror man att man aldrig kommer att falla mer - men tji fick man - så enkelt är det inte heller…

För varje gång är det i alla fall lättare att komma tillbaka…

Tycker jag i alla fall.

Håller med Margareta, så är det.

Blir ändå lite förvirrad när jag här på forumet läste att någon skulle iväg på bröllop el.dyl. och där skulle få i sig lite mer kolhydr. än vanligt och därför "grundade" med fet mat hemma innan. Alltså mer kolhydrater kompenserades med mer fett. Det var ingen som kommenterade det och sa att det var fel…

Hon bottnade med fet mat så hon inte skulle vara så hungrig och behöva äta så mycket av det kolhydratrika maten. Så tror jag hon menade. Jag brukar göra så om jag inte vet hur dagen blir. Jag var på bokmässan i Göteborg ett år och fick ingenting till lunch. Jag hade ätit rejäl frukost och klarade mig hela dagen, kom hem sent på kvällen.

Aha,det var så hon menade, då förstår jag! Det ska väl förhoppningsvis bli ordning på mig me nån gång när jag fått bättre hum om det hela…! Får bara hoppas på att ni inte tröttnar på mina "dumma"funderingar…Kram på er alla från en tappert kämpande miagumma!

Kämpa på miagumman! Du fixar det!

Jag unnar mig choklad för jämnan men håller strikt på bak, pasta o rotfrukter. Är inte socker beroende, har slutat helt m köpegodis o känner att choklad inte är riktigt lika gott som det var o är bara inne på 3:e v nu. Drar ner sockret i t ex varm choklad allteftersom o det har gått jättebra.

Är man sockerberoende så måste det vara ett helsike. Jag har som mål att välja bort allt raffinerat socker i sluttampen, kanske unna mig ngt sötat m ngn tsk honung på ex födelsedagar, färska bär o frukt från trädgården o skogen efter säsong. Men köpt godis, chips o bakverk ska helt uteslutas. Kanske jag, när den tiden kommer, inte vill ha allt det där… Just nu ser jag ett par snygga jeans framför mig o en fin tunika som jag *inte* ser gravid ut i!

# 12  Jo, visst märks det på vikten… Det blir ju ett par kilo upp ganska snabbt och sedan äta strikt någon vecka fr att komma tillbaka igen. Men efter en frossardag är jag nöjd ett bra tag.

# 13 Har faktiskt inte ens funderat på att bryta helt…  Jag har så himla dålig självdisciplin - jag är inte säker på att jag kommer att kunna hålla mig kvar på LCHF om jag gör det. Men förmodligen är det som du säger! Det skulle nog vara enklare att klippa av allt sött om jag blev riktigt sjuk av det, men tyvärr märks det ju bara på de där vattenkilona som dyker upp någon dag efter. Jag har några kilon kvar att gå ner och sedan ska jag lätta lite på det strikta - äta någon grönsak emellanåt, lite nötbröd, goda creme fraicheröror etc. Då kommer det troligen inte att kännas lika enformigt.

Var igår på familjefest och där var jag duktig och åt mest bra mat. Men min svägerska hade bakat min "favorittårta" och jag var ju bara tvungen att smaka en liten bit. Men oj så besviken jag blev! Så sötsliskig den hade blivit, den var inte ens god längre! Nu har jag bara hållit på i fyra månader, men min smak för sött har verkligen ändrats och jag behöver inte allt socker för att tycka om godsaker längre, hellre mindre socker och mer fett… Men sockerkänsligheten är ju något som har kommit efterhand, det är ingenting som jag har jobbat för, förutom att jag ju inte har ätit socker-mat på fyra månader då…

MillisB - vad bra att du blev besviken (om man får uttrycka sig så).

Jag smakade på mikrokebab för nån dag sen och tamej17 vad det smakade sött och … konstigt. Konstgjort. Bara att slänga bort skräpet.

=)

Läste just i en tråd nån som nämnde LCHF-kladdkaka. Det ska jag utforska nu.

Jag tycker att det går väldigt bra att njuta av doften av nybakade kanelbullar eller annat utan att för den skull behöva äta av det. Det är bara att andas in doften rejält några gånger så känns det som det räcker med det.

Det är ju lukten som även bidrar till smaken. Kanske kan man göra som den där leken när man ska blunda och smaka på något och samtidigt lukta på något annat.