Jag verkar inte heller behöva många kolisar. Äter oftast bara upp till 10 g per dag. Jag vet inte heller hur det fungerar men det bildas i kroppen om det behövs. Har läst om det men glömmer så fort när det är lite krångligare.

Vi behöver inte äta några som helst kolhydrater. Jag har levt i månader på mindre än tio gram om dagen. Det är de kolisar som man får i sig från ägg, räkor etc. Numera äter jag ofta en del grönt, för att inte gå ner mer, men det är sällan som jag kommer över 20 gram om dagen.

Jag har ätit så i snart fem år och jag har utmärkta hälsovärden.

Sten Sture

Kroppen använder kolhydrater till 99.999% till snabbt bränsle. I stort sett används det inte till att bygga upp vävnader alls, såsom fett och protein.

Den ytterst lilla mängd kolhydrater kroppen eventuellt behöver kan lätt tillgodoses genom att kroppen tillverkar det från ffa aminosyror (protein).

Teoretiskt kan man säkert leva på 0 g kolhydrater om dagen.

Kroppen omvandlar fett till energi i levern om det inte finns kolhydrater att tillgå. Denna process är visserligen inte lika effektiv som att ta kolhydrater direkt men den fungerar. Det är faktiskt ett bra sätt att bränna fett. Normalt lagrar kroppen kolhydrater i levern för att sedan omvandla det till energi. Problemet med levern är att den endast kan lagra ca 50 gr kolhydrater. Får man i sig fler än det omvandlas resten av kolhydraterna till fett i kroppen som en reserv. Det är därför som man lätt går upp i vikt om man äter för mycket kolhydratrik kost (socker, grödor mm) eftersom man lätt kommre upp i de 50 grammen. Resten blir alltså till fett. Lägg sedan till att ma kanske även får i sig fett i kosten så blir det lite dubbelt så att säga.

Tack Kaj, det var precis det där om levern som jag inte mindes så bra att jag ville skriva det själv…

Tur vi är många som hjälps åt…

#4 Det där var ungefär vad jag försökte förklara igår kväll, önskar jag hade haft dina ord som "fusklapp"…!

Visst är det fantastiskt med all kunskap på detta forum, man bara slänger ut en tråd och så får man hur bra svar som helst…

Lustigt det här. Jag frågade rakt ut av en läkare en gång om det här. Hon sa att vi absolut måste få i oss kolhydrater. Hur kan det finnas så olika uppfattningar om detta??

Det förbryllar mig.

Jag har lärt mig att man dör utan kolhydrater, så jag är ganska död numer… om någon undrade…

För att vara död snackar du rätt mycket Margareta :P

nekromanti.ifokus?  

Jag lever än… fast jag har fuskat över nyår och fått i mig alltför mycket skit (kolhydrater) är det därför jag lever kanske…

Jag har också funderat på det där. Jag hörde en läkare/ forskare i radion för 2 somrar sedan som påstod att kolhydrater är hjärnans bränsle och får man inte i sig kolhydrater omvandlas något i kroppen till ett ämne som kroppen kan använda som bränsle i stället. Det verkar väl ok, men sedan sa han att med det ämnet presterar hjärnan endast 75% av vad den normalt gör med kolhydrater..
Ligger det något i det?

Nå har vi några fördummade människor här?

Det är mycket möjligt att han har rätt - de första två veckorna! Sen har hjärnan vant sig :)

Skall jag vara seriös istället så tror jag tvärtom, med reservation för de två veckor Amiechan nämner.

Jag är piggare överlag och känner mig därför också klokare. Jag tillgodogör mig information bättre och minns lite bättre…

Jag kan spontant säga att jag mår skit utan kolhydrater, jag får ingen energi, orkar inget, blir snurrig i huvudet o klarar inte av att koncentrera mig så mycket. Så jag kommer att peta i mig mer kolhydrater för att orka vara vaken o gå ut m hunden.

Fick höra av någon att njurarna kan ta skada av den här dieten, vad säger ni om det?

En myt!
De flesta av oss byter bara ut kolhydraterna mot fett vilket inte belastar njurarna mer…ev en liten höjning av proteinet till en mer hälsosam nivå.
Det finns och har funnits många folkslag/grupper- som ätit betydligt mer protein 30-50% utan problem……
Vi är egentligen biologiskt anpassade till att äta mer protein än de 10-15% LSV rekommenderar.

Men är inte grönsaker fulla med vitaminer och mineraler som kroppen behöver. Man behöver ju inte äta så himla mycket. Finns det inte risk med att helt utesluta grönsaker? Eller vad säger ni mer erfarna och kunniga i LC?

Hej Sotlugg!

Sådär har jag oxå tänkt - nu kör jag med broccoli, blomkål o squasch i stället för pasta/ris/potatis… men sen kommer fruktsuget… Då tar jag lite röd paprika… Funderar på ärtor o harikuverts, hur ät det enligt LC? Gott att kunna smaska på nåt grönt oxå :) sen finns ju vitkål…

Flera tips på OK-grönt? nägon…

ninara -  Ärtor = spannmål = frön = fytiner, lektiner, mkt kollisar och dåliga fetter.

sotlugg - att grönsaker innehåller så himla mycket mineraler och vitaminer är en myt…även om de var bättre och nyttigare en gång i tiden. Se näringsvärdena i databasen på www.slv.se.

Pasi!

Gud va du kan mycket! Har du ngt annat grönsakstips utom dem jag räknade upp här? Sparris (under jord - fel va?) gurka, avokado, annat lite krispigt o gott?

Tack på förhand!

Kaj!

 Finns det du skriver om i någon text, avhandling, artikel eller liknande som man kan få tag på via nätet? Jag tycker det låter mycket vettigt och bra men ska man förklara det för "icke troende" så duger nog inte det med källan Kaj från en "inbördes beundrarsajt" (inte mina ord men det är sånt man får höra utifrån) på nätet ;-) !

Grodan, jag mår också bättre om jag får lite fler kolhydrater. Blir glad och känner mig inte så låg. Kan det inte vara så att våra kroppar funkar olika? Jag har t ex en icke-fungerande sköldkörtel. Räknas inte det till autoimmuna sjukdomar och man funkar inte riktigt som man ska?

ninara - jag tycker man kan äta alla grönsaker som man märker man mår bra av, fast man bör sålla bort allt som är frön, spannmål (ärtor, majs, bönor osv).
Själv mår jag inte bra av rotsaker…får ont i magen. Håller mig mest till paprika, blomkål, sparris och lök….men det är nog för att jag fått smak för dem…kanske innehåller just de något som min kropp behöver!?

Sparris brukar vara ok, inga kolhydrater nästan och lite protein…

Åh, grön, färsk sparris är gott :)

På en buffé i somras fick jag något jag aldrig tidigare ätit: rå, späd och förmodligen nyskördad sparris.

Efter midsommar när man slutat skörda sparris växer den ju upp till en stor fluffig "buske". Sen brukar min familj gå där och bryta små kvistar sparrisgrönt och tugga på… lite rå sparris är smaskigt :)

Åh, vilken härlig sommarbild!

Tack Pasi! O alla andra :) Då ska jag köpa sparris när jag åker o handlar, på Maxi brukar det finnas i stora fryspåsar rätt billigt - gott att ångkoa o äta med smör!

Hur länge ångkokar du dem?

#24 Självklart funkar våra kroppar olika!

En sak jag brukar tänka på (tack mandymoo) är att de flesta som är aktiva här är de som klarar fett och LYCKATS, mörkertalet är ju de som inte lyckades och som inte klarade fett - var är de? Det hjälper mig att tänka själv. Det är så mycket saker jag inte äter att jag skulle dö utan frukt och grönsaker och det KÄNNER jag i min kropp. Så klart man ska lyssna på sin kropp.

För mig fungerade det även att gå ner i vikt enbart genom att utesluta vitt socker och vitt mjöl under 1 års tid.

Jag har inte hållt på så länge, men jag känner att jag " trivs " med att äta lite kolisar. Det kanske ändras efterhand, men under de veckor jag hållt på så har jag märkt detta.

Jag äter kolisar en gång om dagen. Då menar jag inte äter kolisar i form utav grönsaker utan i form av bröd eller pasta tillsammans med familjen eller när jag blivit bjuden på lunch hos vänner. Jag äter inte mycket, men lite kolisar och jag ännu går jag ner sakta, men säkert.

Grodan - Jag tror faktiskt att de flesta, precis som du, kan uppnå bättre hälsa och lägre fettvikt genom att bara utesluta spannmål och socker. Det är främst de som börjat utveckla diabetes2 eller någon annan överkänslighet mot kolhydrater (som jag) som måste dra sig mot nollintag.
Och en del kanske t o m har för dålig produktion av kolhydrater i levern för att må bra på 0 kolhydrater även om det fungerar för flertalet.

Bra skrivet Pasi… det borde vara med på "Om sajten"

Vi ÄR olika och det kan aldrig nog förtydligas.

Gittan! Jag ångkokar dem ca fem minuter, men det beror på hur tjocka de är, man får prova med en gaffel så att de inte är för hårda :)

Gittan! Vet inte din fysiska åkomma räknas som autoimmun sjukdom. Om det är så, så kan jag bara meddela att jag blivit av med min autoimmuna sjukdom, genom LCHF. Ja, den "obotliga" ledgångsreumatismen. Fyra månader tog det…

Finns det något som talar för att inte de allra flesta sjukdomar och andra fysiska och mentala defekter som florerar hos människan, är resultatet av våra felaktiga matvanor. Knappast…

Bengt-Olov: Väldigt intressant att läsa att du blev av med din ledgångsreumatism! När min mamma levde hade hon svår ledgångsreumatism, blev stelopererad etc och var mycket sjukskriven.  Skönt att höra att du blivit av med reumatismen!

Sparris innehåller mycket vattenlösliga smakämnen och borde därför inte kokas (mycket smak går förlorad) i vatten utan hellre i smör eller ungsbakas. Smaken blir då mycket bättre o kraftigare, testa och jämför! :)

Vi äter sparris som den är eller så smörsteker vi den.

Oj, tråden bytte karaktär längs vägen :-) Själv började jag fundera kring detta med att det är levern som "gör jobbet".

Eftersom jag dels inte ätit något fett alls i kosten på dryga 15 år  plus att jag dragtis med en långvarig candida så har min lever inte klarat sitt jobb. Jag upplever att min lever ännu inte har hämtat sig, den fixar inte mina hormoner, min ämnesomsättning, Blodtryck mm. Kan det vara därför jag inte fixar noll% kolisar? För det går helt enkelt inte!! Hade jag mått bättre OCH tappat vikt hade jag definitivt inte slutat med den rena LC-kosten men det funkade ju helt enkelt inte för mig.

Kan mycket väl tänka mig att kroppen behöver en längre tids omställning efter att ha fått klara sig så länge utan några direkta mängder fett :)

Det stod även i en annan tråd att gallan kan ha svårt att hantera mycket fett på en gång om den gått på tomgång länge, något som nog kan visa sig i att man tycker det känns oaptitligt med fett i början. Kroppen vill ju inte ha det den inte ännu kan hantera fullt ut :) En stegvis förändring kunde dock fungera bra där, lite som att träna en muskel.. man kanske inte kan lägga på 100kg på en gång, utan får börja med 25.. eller 10.. eller 5! Beror ju på tidigare erfarenheter.

problembarn:
Du och jag verkar sitta i samma båt. Jag har också ätit "fettfritt" fast inte i 15 år utan sen mitten 70-talet då jag började på Viktväktarna, det är dubbelt så länge.

Min tröst är att Viktväktarna på den tiden var "sockerfria" så att jag har åtminstone inte överätit socker under den här tiden. Sen 1993 har jag ganska undvikit socker helt och hållet.

Därtill har jag troligen haft Candida Albicans i många år, blev medveten om det i början av 2000-talet och har sen dess undvikit jäst och mjölmat. Den sista tiden även mögelostar mm.

I nästa vecka skall jag till dr Calle Carlsson (Österäng) och ta prover och hoppas bla få klarhet i detta med levervärden.
Jag letar också med ljus och lykta efter en möjlighet att få en blodsockermätare för att testa lite mer avancerat. Hittills har det inte lyckats. Jag beställde en för ett par veckor sedan men den har inte kommit.

Jag har också en känsla av att jag behöver någon form av kolhydrater i liten mängd för att "hjälpa" levern, men jag har inte ännu hittat fram till vilken sort jag skulle må bäst av. Det verkar helt klart som att en chokladbit gör mindre "skada" än något spannmål/stärkelse. All form av spannmål/potatis gör mig SJUK i magen/tarmen och det håller i sig 10-14 dagar varje gång.

Margareta.. jag kan fixa en mätare till dig.. Den får jag köpa billigt via diabetessköterskan eller beställa via diabetesföreningen…

Kruxet är att teststickorna är receptbelagda så du måste få godkänt av en dr  och få recept på dessa.. ett sk hjälpmedelskort.. Det finns även mätare som mäter ketoner i blodet..

#47 Jag PM:ar dig…

Ok, så skönt att höra att det finns fler "problembarn" :-) Jag har ju valt mitt "namn" utifrån den enorma mängd behandlingar och mediciner (örter) reningskurer mm mm mm jag genomgått utan att kroppen överhuvudtaget svarar särskilt positivt på dem! Läkarna hittar inget, örtmedicinen hjälper inte riktigt, behandlingarna fungerar inte riktigt heller och jag mår inte bra… en märklig cirkel av obegriplighet!

Häftigt med Calle Carlsson, har läst om honom… det finns en professor Öckerman oxå som jobbar med örter, candida och annat. Även han tar emot patienter och är intressant.

Jag mår sämst av pasta… vetemjöl i alla former men pasta värst! Magen blir som vid slutet av en graviditet :-) ja, ni känner säkert till fenomenet :-) Däremot har jag inte upplevt några besvär av knäckebröd… baserat på annat mjöl alltså! Det som blev så hopplöst för mig med den rena LC-kosten var ju att jag blev sjuk av den. Vartenda ett av mina utbrändhetssymptom kom ju tillbaka i takt med att orken rann ut i vasken… det fungerade helt enkelt inte med heltidsstudier, 3 barn och en flytt… :-) Nu är jag sjukskriven igen och tar mig inte genom dagen utan lite kolisar. Brukar försöka äta helt kolhydratfritt till lunchen men det slutar med att jag ligger halvt medvetslös i soffan en stund senare. Mitt blodsocker sjunker ner under skoskaften :-) Till frukost äter jag en GI-smörgås (jo, det heter så… :-) med massor av riktigt smör och ofta ett eller två skivade ägg på. Middag lagar vi vanlig mat fast med mer kött och fett och jag tar oftast inget eller ytterst lite kolisar.

Min kropp borde antagligen skänkas till forskningen, fast å andra sidan skulle det inte hjälpa någon annan eftersom den inte fungerar som någon annans kropp, (eller fungerar och fungerar… det är ju just det den inte gör..) inte som jag hittills träffat i alla fall! :-)

Problembarn: Jag kom just på.. Kolla upp Maria Tauson.. Hon har skrivit boken "mamma äter inget vitt". Hon berättar att hon klarar inte att gå under ett visst antal gram kolisar per dag. Måste ha det till alla mål osv..kanske skulle vara nåt för dig..

Mer som gi men mindre kolisar och mer fett.. MEn inte som LCHF..

Jag läste mycket på Marias sida i början. Då fanns inte kolhydrater iFokus.

problembarn: Förlåt om jag slår in öppna dörrar och kommer med oönskade pekpinnar, men jag blir allt mer övertygad om att strikt LCHF bara är vägen, sanningen och livet för folk som har kraftiga blodsockersvängningar och kraftigt insulinpåslag, med åtföljande metabolt syndrom. På annan plats har du skrivit att du aldrig varit en "sockerråtta". Jag tror därför att en person som du, som är "oförstörd" i detta avseende, skulle ha bättre nytta av det som brukar rekommenderas mot candida: mycket fisk, skaldjur och fågel, måttligt med däggdjurskött, kolhydrater från grönsaker, måttligt med frukt på grund av sockerinnehållet, ingen ost, måttligt med osyrad mjölk, fett från smör och kallpressade, rena växoljor. Kände inte Skaldeman några personer som mådde bättre på mer kolhydrater, just för att de inte hade så stark "sockerråttedrift"?

Det är lugnt Gronsted, alla förslag mottages tacksamt! Jag har inte så mycket kunskap och erfarenhet av candida som du. Den upptäcktes för ett drygt år sedan och jag har sedan dess försökt läsa på och lära mig om min egen candida och hur den fungerar.

Det vet jag faktiskt inte (Skaldeman alltså) däremot så skrev han att han hade några "elever" som åt mindre fett och mera protein för att få det att fungera.

Det är mycket möjligt att du har rätt! Man tycker ju att min kropp borde anpassa sig lättare med tanke på att jag alltid varit försiktig med socker men det verkar inte så. Det är nog ganska troligt till och med när du säger det… jag antar att detta även innfattar noll trad. kolsiar? ;-)

Tack Anterrabae, ska kolla på henne.

Den här tråden är alltid aktuell, vi vill ju sprida budskapet, eller hur?!

Japp, ketonkroppar kallas det bränsle som skapas i stället för glukos.

Det är därför man förlorar så lite muskler på en ketogen diet, för kroppen slipper via glukoneogenes oxidera muskelproteinet till glukos - den använder fett istället.

Men när man får så mycket keton fritt i blodet, så att det till och med bryts ner till aceton i levern, då är man väl sur? Har alltså lågt pH, ketoacidos.
Så blir det ju när diabetes utvecklas. Cellerna får inget glycos och kroppen börjar bryta ner sitt eget fett och keton frisläpps.Man får för mycket ketoner i blodet, man får ketacidos. Detta kan leda till medvetslöshet, till och med döden…

Nån som vet?! Låter farligt!!!

Ketos och ketoacidos är två skilda saker.

Ketos är normalt helt ofarligt. Ketoner är naturlig och bra energi för kroppen.

Ketoacidos kan man drabbas av vid t.ex. svält eller insulinbrist då blodsockret blir extremt högt. Det är något som i princip bara drabbar diabetiker med insulinbrist. 

Wikipedia vet som oftast mer.

#60 Något källkritisk är jag, så wikipedia går helt bort… =)

Men man får ju ketoacidos av för mycket ketos i blodet. Om man fettförbränner med ketosförbränning får man ju massor ketos löst i blodet. Borde man inte bli försurad då?!

Jag har själv bantat med camebridge och gick ner 14 kg. Men nu när jag börjat läsa lite mer om kroppen börjar jag bli lite skeptisk… Det kan ju inte vara bra det där! Eller?

Molla, ketos är ett tillstånd. Man har inte ketos i blodet. Man får alltså inte ketoacidos av ketos i blodet.

Om du har bantat med Cambridge befann du dig troligtvis i ketos under den tiden eftersom kroppen tar av sina lager om den svälter… (Relativ svält alltså, inte livshotande.)

Om du inte själv vill plugga in fakta och ratar de svar du får vet jag inte vad du är ute efter…

Hur som helst, om man fick ketoacidos av att undvika kolhydrater skulle de flesta av oss här vara väldigt sjuka, döende eller döda vid det här laget.

Jag känner mig iaf väldigt död varje morgon när klockan ringer… |-(

Ketonkroppar i blodet då, ursäkta.

Klart att det inte i praktiken är dödligt att gå in i ketonförbränning, eftersom jag själv varit där och är högst levande!!! =)

Jag försöker bara hitta nån som kan förklara varför det är dödsfarligt att få ketoacidos(giftiga mängder ketonkroppar i blodet). Men inte så farligt att ketonförbränna, och då släppa ut ketonkroppar i blodet. Är det så att man inte kommer upp i så pass mycket ketonkroppar så att det går över till metabolisk acidos?

Ratar de svar jag får?! Menar du wikipedia? Vet man hur faktan hamnar i wikipedia, då håller man sig borta från det!

Man kan inte tillverka så mycket ketoner att ketoacidos uppstår om man inte är diabetiker med insulinbrist, håller på att svälta ihjäl eller har missbrukat mängder med alkohol under lång tid.

Ketos är ett normalt tillstånd hos människor.

Här ett svar från Doc_ om ketos.
Ketoacidos - Det beror på extrem insulinbrist hos en typ-1 diabetiker (ungdomsdiabetes, dvs där bukspottskörteln inte bildar nog insulin). Denna brist leder till mycket höga blodsockervärden som kroppen ändå inte kan tillgodogöra sig, bristen på energi gör att blodet blir surt därav -acidos.
Om ketos vore farligt så skulle vår urfarfar varit död liksom alla inuiter, många indianstammar och masajerna.

Ok. Då var det så som jag antog i min fet-text…

Lägger också in en länk om det hela…

http://overvikt.netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=1077&strView=show&intQuestionID=1539

Från #67-s länk…..

På din fråga om det är säkert att följa ketogena dieter säger jag nej, eftersom det idag finns för få långtidsstudier på detta.

Suck… var är länken till "the Bear"? 37 år är väl en långtidsstudie om någon? Det finns levande och väldigt friska människor här på siten som har ätit ketogen kost i flera år.

Tänk på att han överlevde 60-talet på LSD. Han kanske är ett unikum!

"om det är säkert att följa ketogena dieter säger jag nej, eftersom det idag finns för få långtidsstudier på detta"

Långtidsstudier, nja, bara några miljoner år…

Tragiskt om man dör av fel kost medan man väntar på vetenskapliga bevis.

Finns det någon longitudinell studie som visar att arsenik, stryknin eller radioaktivitet är farligt?  En i media icke okänd bantningsprofessor säger att det är skillnad för arsenik är toxiskt.  Vad är då kolhydrater för en diabetiker? Ett gift!

Bara en ostrukturerad tanke som slog  mig när jag skummade igenom den här tråden: alla levande varelser utom vi människor äter ju det dom ursprungligen är "designade" att göra.

Djur som får annan kost än dom är avsedda att äta blir ju sjuka, så varför skulle det vara nån skillnad på oss människor? Det är väl egentligen bara vi som av olika anledningar trycker i oss annan mat än den vi är designade för ur ett evolutionsperspektiv?

Man ser ju sällan en koalabjörn sitta i ett eukalyptusträd och knapra på ett chips, t.ex. Eller en krokodil äta sallad.

Sen finns det väl nån mening med att vi har smak för sött, stenåldersmänniskan blev väl glad över lite "snabb energi" någon enstaka gång. Men idag har vi ju verkligen inte dom behoven (inga sabeltandade tigrar att springa ifrån) och det ligger ju som sagt helt andra krafter bakom de undermåliga livsmedel som säljs med "snabba" kolisar…..

#71  Ja, fast det går att lära hundar och andra djur att äta onyttigt. Sockerbitar till hästar är väl knappast naturlig kost? Kakor till hundar?

#71, visst, men mår dom djur som får äta sånt dom inte är gjorda för bra då, som jag skrev? Nej!

Och som sagt, smak för sött verkar vi ju kunna utveckla, säkert djuren också, men anledningen till detta har väl ingen relevans i dagens samhälle….

#73  Jovisst mår dom dåligt, ajg såg att du skrev det. Jag ville bara poängtera att djur kan lära sig tycka om mat som ej är nyttig för dom…

# 74 Precis som vi människor alltså!

#71 - Jag tror att människor har en medfödd förkärlek för sött. Under jägar/samlarlivet var söta saker svåra att få tag, men de ger ju snabb energi och underlättar fettinlagring - vilket kan ha varit en fördel på den tiden. Älskar man sött tillräckligt mycket är man motiverad att ge sig på att stjäla honung från bin, t.ex.

Bara en liten teori…

#76 Jag har varit på föreläsningar där de har förklarat att vi på många sätt fortfarande är stenåldersmänniskor. Som det där med sockret, det behövde man förr. Och fettdipåer, det är också en kvarleva från förr.

Det var fler saker som är gammalmodigt med kroppen. Anledningen till att vi blir illamående och ibland kräks när vi blir åk/sjö -sjuka är att kroppen tror att vi fått i oss något giftigt ex bär. Balanssinnet blir ju påverkat vid åksjuka, samma som när man äter nåt giftigt. Kroppen skyddar sig och man kastar upp det farliga. 

Att vi tycker om sött lär vara medfödd. Det lär vara så ( jag har inga egna belägg för det) att söta växter inte är giftiga. Det är ett sätt att överleva när vi tassade runt i naturen och åt det vi kom över.

Vår bröstmjölk är också väldigt söt och barnen tar gärna för sig = de äter ordentligt och växer.

Sen är väl frågan om hur länge vi behöver sockret. Att amma länge är bra både för barn och förälder och vår bröstmjölks sötma lär vara för att vår hjärna utvecklas bäst på det medan komjölk inte är lite söt, men mer proteinrik = kalvarna utvecklar mer muskler och växer snabbt fysiskt. Att däremot stoppa i ungar sötsaker är helt onödigt. Det är två olika saker.

Vår förmåga att lagra fett är något vi behövde för att klara säsongerna i naturen. I dag har vi sensommar och höst året runt. Våra matbord dignar, men våra kroppar fortsätter att lagra för nöden…
Våra kroppar är gjorda för att lagra fett för att alltid ha att ta av.
Sen blir det så tokigt i det samhälle vi lever nu..

# 67 Det står även så här i svaret "Kostbehandlingen har visat sig minska epilepsianfallen men ger biverkningar såsom förstoppning, njursten, förhöjda blodfetter och näringsbrister".

Om epileptiska barn får allt detta, vad är det föräldrarna matar barnen med? Ingen här inne har ju de problemen? Eller svamlar dietisten som vanligt?

Skickade precis ivägen en fråga till dietisten om hennes svar. Får se om hon svarar mig…

Här är kopia på det jag skickade:

Till Viveca Annell om ketos
I ett svar på frågan om ketos skriver du bla: "Kostbehandlingen har visat sig minska epilepsianfallen men ger biverkningar såsom förstoppning, njursten, förhöjda blodfetter och näringsbrister."
På vilka grunder påstår du detta? Egen erfarenhet eller någon undersökning?
Anledningen att jag frågar är att jag precis börjat med lågkolhydrat-högfettkost och är aktiv på forumet Kolhydrater i fokus. Många där har levt på detta sätt många år och ingen har de erfarenheter du redovisar. Vissa har till en början fått förhöjda blodfetter men de har antingen gått ner till en lägre nivå efter ett tag eller fått bättre sammansättning än tidigare. Om det verkligen var så farligt som du påstår att det är för barnen med epilepsi borde ju de ha dött eller i alla fall blivit allvarligt sjuka vid det här laget. De flesta har tvärt om blivit friska från både det ena och det andra, tex diabetes 2, PCOS, depressioner. Så, vad baserar du dina råd på?

Wildrat - Senare erfarenheter av KD-kost mot epilepsi säger istället att de vanligaste biverkningarna är bättre sömn och högre kognitiv förmåga!
Kommer inte ihåg var det fanns att läsa men länk till detta finns i trådarna på forumet.

#79, Klart man blir sjuk! Alla vet ju att man måste äta massa fibrer för att tarmen ska fungera, att fett ger njursten, att fett ökar det dåliga kolesterolet enormt, och att man får i sig alldeles för lite vitaminer om man inte äter 5 frukter om dagen!

Det säger ju livsmedelsverket, och då måste det vara sant, eller hur?

Dom flesta på den här sidan dör nog vilken dag som helst .

(så ingen missförstår: jag var sarkastistk.)

Jag har med andra ord varit stendöd snart ett år.    Konstigt att jag mår så bra som jag gör, har aldrig mått så bra som nu.

Var det inte i våras vi funderade på att döpa om sajten till fonus.ifokus - för vi insåg att vi bara inbillade oss att vi levde och mådde bra? eller hur var det?

Ville bara försöka påverka ytterligare en dietist…

Effie - jo visst var det så - Sten Sture och jag brukar raljera över att vi varit döda i flera år och det gjorde inte ens ont.

Undrar om den där dietisten kan stoltsera med 0,67 i TRIGLYCERIDER som jag har och jag tror Sten Sture Annika Dahlqvist och Doc_ har ännu lägre.

Alltid massa kloka ord!