Personligt:
Jag själv är inte så aktiv någonstans längre. Jag brände förmodligen ut mig när det var som mest intensivt. Tiden på forumet var nog att jämföra med en halvtid.

Idag äter jag fortfarande kolhydratsnålt men hälsa är så mycket mer än bara mat och det livet skriver jag om ibland på min blogg sunsoft.se. En lugn vrå jag startade när det var som mest trafik här.

Det vore kul att höra av er andra, både gamla och nya och höra hur ni har det nuförtiden.

PS. Efter att jag publicerat den här tråden slog det mig att Kolhydrater iFokus faktiskt fortfarande lever. Tempot är lugnare än förr, men nya trådar startas fortfarande och kunskap delas. Det gör mig både glad och lite stolt. Ett forum är kanske aldrig modernast – men kunskapen finns kvar och går att hitta även tjugo år senare. Det var precis så jag hoppades att det skulle bli när jag startade Kolhydrater iFokus 2006.

Ordnade inte ni till och med typ någon kryssning för medlemmar på forumet? Eller har jag drömt ihop det?

Länge var det iFokus mest aktiva forum.

Grattis till Kolhydrater! 💐🥳🎂

#0 Grattis och tack till dig Margareta – jag hade ingen aning om att det var du som startade detta, men jag är så oändligt tacksam för det – det räddade mig och min hälsa.

Mitt största problem var mitt blodsocker som åkte berg- och dalbana vilket fick mig att må så dåligt. Efter åratal av möten med läkare och dietister, provtagningar och tester fick jag inget annat råd än att alltid ha en chokladbit eller druvsocker till hands när blodsockret föll. Ett hemskt råd då socker ju bara fick mig att må sämre i det läget.
Och så viktuppgången då och min rädsla för att få diabetes. Jag hade också många tecken på att min sköldkörtel inte fungerade som den skulle. Jag var trött men hade svårt att sova på nätterna, frusen, torr i hyn. Mycket förkylningar och infektioner. Varje vårvinter en hemsk långdragen luftvägsinfektion med förkylningsastma och kortisonspray. Men alla prover låg ju inom referensvärdena så jag var ju "frisk".

Det började med att min man gav mig Pauluns bok om GI. Något där klickade och stämde in på hur jag kände. Jag blev ivrig och letade vidare, hittade Annika Dahlqvist och sen Kostdoktorn – och så hit. Det är drygt 17år sedan nu och hela mitt liv blev förändrat.

Jag lade genast om kosten ganska drastiskt, kände inte av minsta lilla omställningsproblem, det var som om hela min kropp jublade – äntligen!
Jag började sova som en klocka 7 timmar per natt – vaknade pigg och glad och full av energi. Lite för mycket tyckte nog min omgivning ibland – min man kallade mig för en Duracellkanin. Själv kände jag mig som om jag äntligen hade blivit mig själv.

Istället för att äta var 3e timme kunde jag nu äta två gånger om dagen – så mycket tid jag fick över till att göra annat. En rolig sak var när jag såg min skugga på stranden en dag och först inte fattade vad jag såg – jag hade fått midja! Jag som alltid varit så rak i kroppen. Så inte nog med att jag tappade vikt, den omfördelade sig också.

Jag är så gott som aldrig sjuk nuförtiden. Får jag något är det rätt lätt och går i regel över på 3-4 dagar och astma finns inte med alls längre. Jag är oförskämt frisk, äter inga mediciner, har kommit en bit över 70 och tycker att jag har mer ork och energi än mina barn.

Jag äter fortfarande 2 måltider/dag, men kan utan problem anpassa mig efter ”normala” mattider när jag är på resa eller i andra sammanhang. Jag kan äta frukt och bär, dricka lite vin, t o m ta en liten dessert med socker någon gång utan att min kropp går bananas.

Bröd blev ju ett no no, men det fanns andra i familjen som ville ha. Idag har jag många olika sorters glutenfria, proteinrika bröd i min "bakrepertoar".

Det frustrerande är att se släkt och vänner dra på sig den ena sjukdomen eller syndromet efter den andra, och att de inte ens vill försöka prova att ändra på något. Jo, en väninna började efter många år läsa vad jag tipsat henne om långt tidigare och började må bättre och var så oändligt tacksam.

Det här är ett fantastiskt forum där alla är så hjälpsamma och så generöst delar med sig av tips, råd och erfarenheter.
Må det leva i många år till och hjälpa många fler till det bra liv alla borde ha. 🎈🎉
Och tack igen Margareta! 🌹🌹🌹

Grattis och tack Margareta. Jag har varit medlem på Kolhydrater i fokus sen 2007.
Blev LCHF-are efter att ha sett och hört Annika Dahlqvist på TV i något frågeprogram. Jag hade inga sjukdomar, problem, innan , men mår ändå så mycket bättre med denna livsstil. Eftersom jag inte var överviktig, så har jag heller inte gått ner i vikt, men som sagts här, så blev kilona omfördelade på kroppen, så jag såg smalare ut. Jag fortsätter att leva på samma sätt, förutom att jag ibland äter potatis och nån gång råris. Jag är nu 77 år och fullt frisk. Äter inga mediciner.
Har deltagit i eventen i Säffle några gånger och haft förmånen att få träffa och prata med dej, Annika Dahlqvist och Andreas Eenfeldt (kostdoktorn). Saknar dessa event, som tyvärr upphörde i samband med pandemin.

Agneta Andersson

Nu är jag hemma igen. Jag slängde ut jubileumsinlägget och åkte iväg med husbilen och träffade släktingar.

När forumet var nytt hängde jag här nästan dygnet runt. 2006 var internet fortfarande en ganska ny företeelse och jag som många blev snabbt beroende. Uttrycket sociala medier fanns väl inte?
När jag startade forumet kände jag ansvar både för innehåll och utveckling och som mest skulle jag uppskatta tiden till en halvtidstjänst dock utan betalning. 😂 Det blev helt enkelt för mycket så 2010 när vi startade LCHF-magasinet blev det stopp. Jag var tvungen att sätta gränser. Nu är jag pensionär men jobbar aktivt med att bromsa skärmanvändandet och tänka på min mentala hälsa.

Så kul att ni som svarat är kvar och vem vet, fler kanske dyker upp när det mörknar i höst.

#3: det stämmer
LCHF-kryssningen genomfördes på Silja Galaxy varje år 2008-2019 med som mest 650 deltagare och hela matsalen bokad med anpassad kost för LCHF

#8: Det är riktigt mäktigt!

Hade det fortsatt om det inte vore för Covid-pandemin? Tänker att det slutade just 2019 hade med det att göra?

#9: Jag avsade mig redan 2019 efter 12 år. Mitt ekorrhjul snurrade för fort.
Efter pandemin försökte Karin min kollega fortsätta men intresset hade svalnat.

#5: Tack, Sindri! ❤️ Det värmer verkligen att läsa.

Jag måste erkänna att jag ofta tyckte att det var lite orättvist. Så många omkring mig fick snabbare och bättre resultat än jag, särskilt när det gällde vikten. I efterhand är jag nästan tacksam för det. Det gjorde att jag fortsatte söka svar istället för att slå mig till ro. Den kunskapen hade jag aldrig haft idag.

Det fina är att vi alla har haft olika resor, men att Kolhydrater iFokus blev en plats där vi kunde hjälpa varandra. Din berättelse är ett sådant exempel. Att forumet kunde bidra till att förändra ett liv gör mig både glad och ödmjuk. Tack för att du fortfarande är kvar och för att du delade med dig. 🌹

#9: kul Johan att du tittar in så jag får se dig igen.

Det var roliga men tuffa tider när tempot var som högst här på Kif. Min ambition var att läsa allt och att ingen skulle bli utan svar. Jag och medhjälpsrna ”jagade nollor” dygnet runt.

Har du kvar någon statistik från den tiden?

#12: Vet faktiskt inte. Inte som jag kan plocka fram bara så där. Men har också minnet av att det var den mest aktiva sajten länge och hade väl aktivitetsindex rätt stabilt över 10000 under en tid.

#13: Det var helt galet under en lång tid och tänk så mycket som har sina rötter här i forumet.

Vi startade tex 2008 en LCHF-camping med Trosa som första destination. Från 2009 var det Säffle och pågick som kryssningen till 2019. Jag släppte ansvaret efter ett par år. Där var det mer tydligt Pandemin som bröt. De som tog över försökte men fick ge upp.

Både Kostdoktorn/Dietdoctor och LCHF-magasinet 2010-2020 har sina rötter här.

Ni i ledningen har bidragit till mycket gott och min sorg är att Facebook tog över men jag tror det vänder nu.

#14: Ja, Facebook lyckades verkligen förstöra en fin forum-kultur i hela världen. Och snabb social media förstörde bloggarna.

Det är lite som att det sociala internet var som bäst typ mellan 2000-2010.

Det finns mycket att fundera över i det du säger. Mina tonårsbarnbarn tex vilken värld de lever i