Det är så härlig läsning Kitabu. Grattis till dig som hittat så rätt.

För de som inte vill leta fram till Kitabus historia (visserligen inte svårt) så finns direktlänk här.

Jag är ju så klart  Jag har kallat mig typ nolla i ett år nu tror jag … men man får ju alltid förklara vad man menar

Härligt Kitabu! Vilken hälsovinst!

Grattis

Jag är väl också typ-0 även om jag aldrig låtit min typ2 debutera på riktigt.

Jättebra att kalla det diabetes typ 0, kitabu.

Margareta - hur många typ 2 tror du det är som "låter" sin diabetes debutera på riktigt?

Hur mång blir förvarnade?

De allra, allra flesta står inför fullbordat faktum eftersom den svenska sjukvården inte testar dem som är i farazonen. Kunskapen om diabetes typ 2 är mycket dålig hos folk i allmänhet. Sjukvården skulle kunna förhindra många, kanske de flesta fallen av diabetes typ 2, genom att kontrollera HbA1c på dem de gäller.

Graviditetsdiabetes är väl det enda som kan förvarna för diabetes senare i livet.

Vi ska inte skuldbelägga dem som har diabetes typ 2 för att inte ha varit observanta lika litet som vi ska skuldbelägga de fortfarande överviktiga för att inte gå ner i vikt.

Jag vet inte om jag skuldbelagt någon? Jag svarade på Din fråga. Då är jag väl inte typ 0 då.

Jag har bara sagt hur det varit för mig. Jag hade en klok överläkare som redan 1993 sa till mig att jag skulle fortsätta äta utan socker för att slippa typ 2 som äldre.

De allra flesta skulle nog inte kalla sig diabetiker om de inte fått diagnos eftersom det kan påverka så mycket annat än hälsan i ens liv. Försäkringar bl a.

Har ni noterat att benämningen diabets typ 3 har börjat dyka upp för Alzheimers?

Det finns visst misstanke om att tillståndet uppstår då en hjärna inte längre tillgodogör sig glukos på rätt sätt efter årtal av överbelastning..

Jo, jag är nog också en nolla!

När min diabetes upptäcktes och diagnostiserades fick jag börja med medicin, Daonil, som jag knaprade under ettochetthalvt år, från augusti 2005 till december 2006, med regelbundna kontroller under den tiden. Inget insulin. Jag åt redan då "konstigt" med lite oregelbundna tider och hade ibland inte ens tid att äta, vilket ibland innebar att jag fick alldeles för låg blodsockerhalt då och då. Jag har svimmat en gång, ofta snurrade det och jag fick hålla i mig och hade gelehallon i handväskan som reserv. Smart va! Jag mätte mitt blodsocker en gång efter ett yrselanfall och hade 2,1! Men blodsockret gick ned, från 23 till 6 och långtidsblodsockret likaså.

I juli 2006 hittade jag Annika Dahlqvists blogg via ett inslag i TV och började äta så här. Mest för att gå ned i vikt, att det skulle ta bort mina symptom om diabetes hade jag inte en tanke på. I december med ett HbA1C om 4,5 fick jag pröva att vara utan medicin ett tag med en ny koll efter två månader. Då hade jag 4,4! Sedan dess har jag varit utan medicin.

Nu äter jag bara LC, jag gör i princip aldrig några snedsteg, det törs jag inte, endast om jag blir tvungen, men det är ju inte så ofta. Vill aldrig mera uppleva att ha för lågt blodsocker på detta sätt, men det verkar egentligen som om det är för högt blodsocker som ger mest skador. Jag har tyvärr inte gått ned några av mina extra 20 kg, men är ju nu utan medicin, utan symptom och äter jättegott!