Vad kul! Hoppas hon kommer hit och trivs.

Jag tipsade en mamma i affären häromdagen, när hon frågade sin lite runde son om han nu tagit ketchupen utan socker, om hemsidan. Berättade hur skönt livet var utan socker. Hon var jätteintresserad.

Jag pratar inte om mitt sätt att äta på mitt jobb. Det kanske sitter någon annan som äter likadant utan att vi vet av varandra!Har berättat för några vänner. De ifrågasätter inte utan begrundrar stilla hur saker och ting ändrar sig, förr var ju fett så farligt! !

Jag bor i Hudiksvall. Det kanske någon av er andra också gör?

Har inte heller berättat för så många, det känns som att ingen skulle tro på att man kan äta så mycket fett och ändå må så bra!

Orkar inte hamna i nåt verbalt krig om vad som är "rätt" och "fel" kost heller, jag och min familj mår bra, punkt.

Brukar skylla på gluten om nån undrar varför man inte äter bröd, och magproblem om man inte äter nåt annat

fegisar…. ;) Själv blev jag så glad igår. En kompis jag berättat det här för, har läst Dr Annika Dahlqvists blogg, ja faktiskt hela den familjen har läst boken. Hennes 18 åriga dotter sa att hon var så glad att hon fått veta det här i så unga år, så hon inte behöver äta fel hela livet. Då sa min kompis att de måste tacka mig för att jag berättat om det här för dem!!! Vad glad jag blev!!! :)

Jag har också berättat på min textilverkstad där jag går och slöjdar en gång i veckan. Många har ju hört talas om GI och alternativa kostvanor så de blir inte hälften så chockerade som jag trodde de skulle bli. Snarare begrundande som Laurel säger. De har frågat om mitt polarbröd som jag bär med mig till kaffepausen. Annars missionerar jag inte - men jag berättar för dem som frågar.

Jag berättar om någon frågar. Kanske lite i kringelikrokar, för jag nämner att jag först hittade GI för att jag ville gå ner i vikt och att jag läst vidare på nätet. Håller med lite lagom när folk säger att de tror på en varierad kost ("visst, men pasta är ju bara bukfylla"). Det är lätt att börja missionera; det vill jag undvika.

Har insett att jag borde ha med mig en liten inplastad lista med vad som blivit bättre. Även om jag tillhör dem som mådde bra även på kolhydrater, så glömmer jag hälften av alla förbättringar som skett. Minst.

Mina arbetskamrater ställer också frågor om Polarbrödet som jag brukar ha till förmiddagskaffet. En tyckte att det såg ut som ett stekt ägg! (Fast, det är ju nästan det också!)

jag HATAR när folk ska lägga sig i vad man äter, och komma med sura kommentarer. de ska fanemig skita i vad andra äter eller inte äter. ärligt. och att säga att man tycker någons mat ser äcklig ut är direkt oförskämt. skärpning där ute! (fast detta gäller förmodligen inte alla ni som hänger här.. :)

Glömde ju att berätta resten av historien! Den här tjejen kände igen sig när jag sa att jag åt ägg och bacon till mat, hon och hennes man hade börjat för tre veckor sen! Och hon var väldigt positiv. Det blev mycke prat om mat resten av dan,kan jag lova! Jag säger heller inget annat i första läget om ingen undrar varför jag inte äter smörgås till frukost, utan sitter och tuggar på en stor bit stureost!!

Jag fattar inte heller varför folk måste kommentera allt man äter! Håller med dig systerj! För att markera när någon har en litet nedlåtande kommentar om någon annans mat, brukar jag säga att jag endast kommenterar någon annans mat om jag tycker att det doftar eller ser gott ut. Tycker jag inte det är jag tyst!

I dag hade jag Skaldemans skinklåda. Den såg inte så god ut så jag satte mig ensam vid ett bord på sidan för att slippa höra.

Jag var vegetarian i 10 år och fick ofta förklara varför jag inte åt kött, nu äter jag bara kött och det väcker så klart undran men jag skulle vara glad om jag fick ha min mat i fred. Är så trött på det.

Fast det har lugnat sig på den fronten så jag skall egenligen inte klaga.

På jobbet vill folk byta matlåda med mig och det kan jag ju förstå när jag ser deras torra makaroner och Mamma Scans köttbullar. Själv äter jag ofta Entrecote eller karréskivor med nått smarrigt till.

Vi är fyra som äter GI noll, varav två som börjat pga av vårt matsnack. Vi har ofta bra diskussioner om mat och för de som inte har med egen matlåda så är vårt kök på jobbet KRAV-godkänt och vi producerar Krav-grisar, KRAV-mjölk, Krav-lamm och Krav-spannmål.

I år har vi dessutom ansökt om Arla Foods Guldko för bästa matglädje…Lite reklam om min fantastiska arbetsplats. Flåt!

Var jobbar du mizztlur? Det lät spännande!

Jag jobbar på Naturbruksgymnasiet Sötåsen i Töreboda, ett gymnasium i miljöns tecken. Jag är husdjur och traktorlärare där.

Här kan man kolla in vår skola och våra fina djur.

http://www.vgregion.se/vgrtemplates/Start____41798.aspx

Välkomna!! vi visar gärna upp oss.

Vad kul - min son går också på Naturbruksgymnasium och de har inte er medvetenhet.

I förra veckan såg jag en stor burk Arromat i matsalen - som jag helst gömt i en papperskorg…