Hej hallå, alla medsystrar/bröder. Jag är ny i det här med GI-Noll kost. En vecka har jag varit G-Nolla, och jag  mår jättebra av det.

Vem är jag då …. Jo, Jag är "Sockerkompis", en sockergris som nu har  kommit till insikt med att allt detta socker har blivit ett beroende.  Jag är  50+ i både ålder och GI-noll val. Har bantat hela livet egentligen, allt från Svält till Viktväktare, visst har jag rasat i vikt, men att stå kvar på den sedan har inte gått, jag har snabbt gått upp alla kilon med råge därefter.                                               Och den bantartiden kommer jag enbart ihåg med förskräckelse        -Hunger…Hunger och åter hunger de första veckorna. Och alla grönsaker som nästintill började växa ur öronen på mig, och ständiga gasmoln i magen, och pengar gick det åt att betala en vägning eller få råd också.  

 En GI-Nolla  med fina framgångar i viktminskning ledde mig in på detta spår.   Jag  har inte vägt mig på väldigt länge, slängde ut vågen för flera år sedan, men jag har fått rådet att mäta mig istället…..Men hur förvandlar man om cm till kilon?   Efter en vecka mätte jag om mig, och magomfånget hade minskat ca: 3-4 cm, så något händer i alla fall.

-Är inte hungrig, äter ca 2 ggr/dag+ kaffe med vispgrädde. Kan knapra lite ost iband också.  Försöker få ett Dags ratio på minst 2. Jag har Skaldemans ( kanonbok ) "GI-noll, för kvinnor som vill gå ner i vikt",  som hjälp… Och så seglar jag omkring via nätet och får mer hjälp, råd och stöd. Ännu mera  riktigt smarriga nyttiga recept finner jag där.  

 Det går för lätt för att vara sant det här, är rädd att jag sa vakna upp ur en dröm  och få se, att denna metod bara var en utopi :)

Jag njuter och jag äter gott och mår så himla bra, på bara en vecka, hur ska det bli om ett halvt år kan man undra ? Ja, nu vet ni lite om mig.