Ja, så där kände jag också i början.

 
Varje timme hade jag en inre dialog -"Är jag inte lite hungrig i alla fall…hhmm…..njaeee, nej, ..jaha, då väntar vi väl lite till då"

Det är så för oss. Jag åt 6-7 gånger om dagen och alltid var jag hungrig eller sugen. Idag äter jag 3-4 gånger och kan säkert klara mig med mindre men tror att det är bättre att dela maten jämt över dagen. Visst är det kul. Man glömmer att ta lucnh ibland

Hehe, jag nöjer mig också med 2 mål om dagen ibland… plus lite nötter kanske.

Bra jobbat! ;)

Med ett stabilt blodsocker blir det inga sug. Då äter man när kroppen behöver mat, och det är inte särskilt ofta. Jag åt en redig frukost för en timme sen. Jag blir nog inte hungrig förrän någon gång i kväll. När jag blir hungrig - i magen - äter jag. Jag lyssnar inte på hjärnan, den är alltid hungrig…

Sten Sture

Jo det är som du säger att hjärnan alltid är hungrig,jag tror också att vanan gör att man äter bara för att man ska, jag har inte tänkt så förrän du skrev det och då tog jag mig en funderare och kom fram till ett exempel. Jag har svårt att gå förbi kiosken på väge hem för att jag tidigare alltid gick in och köpte en godispåse varje dag, och det ända sättet att bryta det är att åka en annan väg hem helt enkelt, vanan är så stark att jag inte kan motstå.

Jag känner igen mig i det SSS skriver om att hjärnan alltid är hungrig. Går själv med ett sug efter mat, även om jag vet att jag har ätit och är mätt (i magen).

Går det inte över?

Hoppas ju kunna sluta tänka på mat, efter att ha gjort det i över 20 år…

Det brukar minska men jag kan känna det ibland. Och äter väldigt lätt för mycket fortfarande. Jag hade en period i början som jag inte alls hade någon hunger eller aptit utan klarade mig en hel dag utan mat , men idag vill jag äta 3 gånger per dag och känner att det lätt slinker ner för mycket. Kanske behöver jag öka på fettmängden.