Ja, jag har ingen i familjen som förstår detta med bra fett och dåliga kolhydrater. Min lösning är att jag slutat diskutera det. Länkar och argument hjälper inte ett dugg. Och det är inte min sak att bestämma över andra eller att lära dom, inte ens min familj som jag tydligt ser skulle må bra av rätt mat.

Dom är vuxna, dom får själva tänka efter. Tyvärr finns det inget jag kan göra…

*kram*

zeretki hur gör du när du lagar mat till familjen din? Har du barn?

/Tina

för min del föredrar jag att inte säga något till någon annan än min man, så han vet . sen ger det sej så småningom när det börjar synas, då går det att förklara.

 vet att det är svårt att få ex någon väninna med sig förän det börjar synas, då kanske ett intresse uppstår. jag har flera väninnor  som är i lika stort behov som jag sjäjv, jag hoppas på dom så vi kan hjälpa och stödja varandra.

det är svårt att prata om någon ny o annorlunda diet med andra,när man som jag brukar säga själv  bor i glashus (provat mycke men inte lyckas), man är ju rädd för att misslyckas.

men denna gång skall jag lyckas, för vi äter gott och man behöverinte vara hungrig det är en bättre förutsättning.

Jag har bara slutat försvara mig och brukar tala om att det är lungt. Om jag nu skulle gå och dö för att jag äter så här så kan jag väl lika gärna göra det som att dö av fetmarelaterade sjukdommar.

Vi har en bok som listar näringsämnen i olika livsmedel.

Ägg och kål och strömming ligger i topp på de flesta vitaminer och mineraler. Äpple kommer längst ned på listan.

Ägg är nyttigast! :)

Jag brukar säga att växter/grönt innehåller så lite näringsämnen att jag måste låta kon samla detta åt mig….sedan äter jag upp kon.
Jag tror att de flesta människorna därute aldrig har kollat näringsinnehållet i livsmedel och förstår därför inte bättre, förstår helt enkelt inte vad som innehåller mycket resp lite näringsämnen…de kör med gamla myter - grönsaker som är så nyttigt….man måste äta frukt varje dag så man får i sig lite vitaminer oxå…osv

#2  Nej, jag är singel och bor ensam. Med familj menar jag de som inte bor här.

Tråkigt att inte få respekt!

Idag hade jag det stora nöjet att inför en hel grupp människor på en utbildning deklarera att jag äter mycket fett och mår bra av det. Ingen sa något om det men jag nästan se hur det surrade i skallen på dom: hur kunde en smal människa påstå att hon äter mycket fett?? Upptakten till kommentaren var en aerobicsinstruktör som påstod att vi för vår hälsas skull måste undvika att äta mättat fett. I det läget kan man ju sticka hål på antifett-ballongen bara genom att vara, man behöver inte argumentera så mycket alls! Bara konstatera fakta: jag är rätt smal och äter en hel massa fett! Folk tror på det dom ser snarare än det som hör.

Jag tror man sår fler frön genom att vara än genom att argumentera sig gul och blå…

Jag går oxå på kurs just nu och den är att jag ska kunna komma ut igen på arbetsmarkanden, vi har hälsopedagoger och sånt, jag nämnde att jag äter kolhydratreducerat.Och då blev det "liv" på henne.Man måste äta…. osv. Jag sa som det var att just nu äter jag fortfarande lite grönsaker och någon frukt ibland och så att jag bytt margarin och olja mot smör. och grädde. jag sa att jag nog var känslig mot kolhydrater och försökte dra ned. Har slutat med socker och håller på med pasta och ris. Och då sa dom Hjärnan behöver socker, det styr faktiskt levern om att den får sa jag. dom bara tittar på mig.

Jag är ju själv hälsocoach, och jag tar varje tillfälle i akt att sprida information om den här kosten. Det tas inte alltid väl emot, men för det mesta blir folk intresserade och vill veta mer. Jag är SÅ glad att jag inte är dietist och har nån legitimation att skydda. Och som ni andra säger, är det naturligtvis lättare att övertyga folk när man är "normalviktig". Annars kan ju nån få för sig att man har gått upp av fettet……

#9 Anki! hehe lite roligt att läsa om mina kollegor "hälsopedagoger"  ;o) Jag är själv utbildad hälsopedagog, så jag vet vilken bakgrund de har i näringslära- och det är lik dietisterna. Dock har jag lyckats vara klok nog att lyfta ögonen ifrån slv och forskat på egen hand med hjälp av div böcker, internet osv.

Stenåldersmat är bäst!

Stå på dig!

 kram Anna

Skönt att det finns lite hälsopedagoger som fattat galoppen!

Jag gör som Zeretki numera; jag håller en låg profil och har slutat "frälsa" alla.

I början var jag så överväldigad av detta och ville att alla skulle förstå hur bra det här var, så jag tog alla chanser att berätta om LCHF. Det blev jobbigt att som du säger "försvara sig" hela tiden.

Nuförtiden ser ju folk att jag gått ned och när de frågar berättar jag att det inte är någon bantnigskur utan jag gått ned för jag börjat äta mer fett (och sen är jag igång med att "frälsa" personen i fråga). Det är flera i min vänskapskrets och familj som gått över till LCHF.

Jag brukar inte heller "frälsa" folk  Men när jag blir påhoppad, så känner jag att jag måste försvara min åsikt i alla fall, men till viss gräns förstås….Och jag VET att det inte lönar sig att gå i motstrid mot syrran

Jag kommer ju att minimera kolhydraterna sen när det blir dags att trappa upp till mat igen, men beroende på hur jag håller vikten, så kommer jag kanske att äta en liten del "långsamma" kolhydrater sen senare……Men vi får se hur det blir och vad som händer när jag börjar att trappa upp till en kost, som ska passa mig……Jag har ju ungefär 30 kilo till att bli av med först…..Jag har gått ner 29,1 kilo nu totalt med Cambridgekuren……

 /Tina

mammam, jag håller oxå lite lågt, jag ger mig inte in i en diskussion där det finns risk för "verbal pajkastning" då blir det låsta positioner. Man kommer i sk försvarsställning, och kommer ingen vart. Det är bättre att resultatet får tala för sig. men jag skrev ut det där om margarintillverkning och saxade om oljefusket. och gav henne.

Jag avråder ständigt från påskurer och viktväkteri, eftersom den långsiktiga prognosen är så dålig. Nio av tio går upp sina kilon igen när de börjar äta mer normalt, men fortfarande har en kropp som ligger på sparlåga. Jag hoppas att det går bättre för dig.

Sten Sture

Jag har så tur! Min familj tycker "ja du gjör det du tycker är bäst du" och mamma fruktar inte alls denna kost :) SJälv äter hon det hon vil och är tunn som en strek, medan jag kunne äta som hon och blev rund som en boll. Så som hon sa, så länge jag MÅR bra så borde ju kroppen få det den behöver, hon anser kroppen säger till om den vill säga nåt. Gissa om jag är glad för detta?

Min sambo skrattade åt mig, men han såg ändå resultat på mig.

För en vecka sen så träffade han en kompis som han inte träffat på ett tag och kompisen hade blivit smal. (de hade samma typ av kropp tidigare och har tränat lika mycket förr) Det visade det sig att han körde på LCHF och nu helt plötsligt ska sambon också sätta igång och äta samma mat som mig.

Ibland måste idén komma från "rätt" person.

Jodå Sten Sture jag vet vad du anser om påskurer  Och med den kunskap jag har idag, så har jag väl inte så mycket gott att säja om dem heller  Men eftersom det funkar på mig, jag är fullt och högst medveten om konsekvenserna av min påskur och har stora planer på hur jag ska hantera fortsättningen, sen när jag bestämt mig för att kura färdigt och börja äta MAT igen…..Och är insatt i hur jag ska gå till väga för att väldigt sakta vänja kroppen vid rätt sorts mat, för att undvika att gå upp igen…….Det kommer garanterat att bli en lång process, men det är jag beredd att ta…..

/Tina

#19  Gnici, det är bara att hoppas på det bästa! Det är trots allt ditt beslut och inte vårt och du ska göra det du tror är bäst för dig. :)

Jag är också skeptisk mot allt vad dieter heter men jag hopps verkligen att det går bra för dig. :)

Jag har också min familj emot mig, och får höra hur riskabelt det bör vara i synnerhet när jag inte vill höra det. Jag tänker vara envisare, men det är ju jobbigt att alltid ha motstånd, motstånd…

Gnici - jag kan till och med känna mig lite avundsjuk på ditt resultat och bli sugen att testa själv - trots att något inom mig säger att jag inte skulle klara det rent mentalt. Jag har aldrig klarat det där monotona även om jag längat efter ett piller ibland för att slippa laga mat och planera.

Att jag inte ens testat Cambridge någon gång har med alla tillsatser att göra. Jag behöver bara läsa på deklarationerna för att veta att jag blir sjuk och då är det lättare att avstå att ens försöka.

Lycka till och vi följer dig med spänning - det vet du.

Tack Margareta!

Ja, det är ju tyvärr en hel del konstgjort i Cambridgepulvret och jag är ju emot sådana också, men i det här fallet gör jag som strutsen - Stoppar huvudet i sanden och låssas att de inte exicterar över huvudtaget ……Kanske ett dumt sätt, men det funkar för mig och mitt viktigaste mål just nu är att, kroppsligt bli en hel människa igen och gå ner alla dessa överflödskilon jag kånkar omkring på…..Och som sagt, detta funkar för mig och jag mår kanonbra nu under CK….Pigg, glad, lättare och jag har sluppit värken, som jag dragits med i över två år……

Och mig veterligen så är det också en ganska stor % som gått ner till normalvikt med Cambridgekuren, som också håller vikten….Och det gör man, om man sköter maten efteråt, på ett sådant sätt att det passar en själv och att man ej går upp igen…..Men jag tror att nyckeln är att man måste trappa upp riktigt låååååångsamt för att vänja kroppen sakta vid riktig mat…..

Jag är, ska ni veta, RIKTIGT STOLT över mina 30 kilon (nästan) och när jag gått ner nästan lika mycket till, så tänker jag inte förstöra för mig, genom att börja slarva igen….Utan jag kommer att vara väldigt rädd om mig

/Tina

Jag brukar saga till folk nar de fragar om min kost att jag ar allergisk mot kolhydrater. och da slutar de fraga helt enkelt nar jag sager att jag inte mar bra av dem!