Jamen, det du pratar om är knappast specifikt för LCHF utan gäller alla dieter… Även "normalkost" av tallriksmodell.

Själv har jag inte ätit enl den sk Fakirmodellen, som består av ihuvudsak fläskfärsbiffar med extra fett till. För Sten Sture Skaldeman som introducerade begreppet fakirkost handlade det ju mer eller mindre om att äta fakirkost eller dö, om jag minns "Ät dig ner i vikt" rätt.

LCHF-kosten består ju ihuvudsak av animalier och fett. De flesta som ätit LCHF en tid tycker att maten smakar utmärkt och att det inte är någon större uppoffring att äta på det sättet, i synnerhet som man känner att man mår bättre av den här typen av mat än vad man gör av annan mat.

Själv ser jag inte LCHF som en bantningsmetod bland andra, utan mer som ett sätt att leva. Många bantningsmetoder bygger ju på att man ska minska kaloriintaget och matmängden och på så sätt svälta sig ner i vikt. Får man för lite mat, så finns det risk att kroppen överreagerar, så man hets- eller överäter när man får tillfälle. Äter man enligt LCHF så kan man vara mätt hela tiden och det minskar risken för hetsätande. Många LCHF:are väljer att vara strika ett par dagar efter att de "syndat", dels för att man känner att man mår bäst av en strikt kost då och dessutom minskar risken för att "synderna" resulterar i viktökning. Med "synd" menar jag att man t ex varit på fest och druckit lite alkohol eller varit på födelsedagskalas och ätit tårta.

Med LCHF äter man mat som man är avsedd att äta och får den kropp man är avsedd att ha, som Sten Sture Skaldeman uttrycker det. Tror inte man kan äta sig för smal, om uttrycket tillåts med hjälp av LCHF.

Jag tror knappast att lågkolhydratkost orsakar ätstörningar om man jämför med tex. fettsnål kost eller vegetarisk kost som ofta orsakar just de problemen.

Snarare tvärtom eftersom att hungern oftast normaliseras.

Hur många har säkert inte triggats till anorexia när livsmedelsverkts råd inte ger resultat och dietisten bara skakar på huvudet och  ger rådet att dra ner ännu mer på fettet, öka ännu mer på fibrerna, äta mindre mängd och motionera mer?

Hej kermit! Nej, för mig är det tvärt om - jag har en ätstörning (kolhydratberoende) som gör mig sjuk (direkt påverkan av kolhydrater samt candida), och som jag behandlar genom avhållsamhet från min "drog", nämligen kolhydrater. Den "ångest" jag får efter att ha ätit kolhydrater är densamma som alkoholisten får efter ett återfall i supandet, och dessutom blir jag fysikt sjuk av det.

För mig är fakirkost inte en uppoffring utan en glädje, när jag väl kommit ur det akuta kolhydratsuget. Att kalla det askes är som att säga att alkoholisten är asketisk om h*n dricker vatten till festmåltiden.

För mig handlar det inte heller om siffrorna på vågen, utan just om välmående (frånvaro av smärtor, synrubbningar, intellektuella störningar, förmåga till fysisk aktivitet, muskeltillväxt, förbättrad kondition och känsel samt emotionell och mental rörlighet), som jag får när kolhydraternas och candidans skadeverkningar går ur kroppen. Eventuell viktminskning (har just inte sett någon ännu) är bara en bonus.

Jag tycker inte"fakir" är ett bra namn, det har som du säger fel konnotationer, men använder det slentrianmässigt, eftersom det finns. Bättre vore väl att kalla det "nollkolhydrat" eller så.

no-carb är ett bra namn.

Jag är inte motståndare till LCHF. 

Jag ser fördelarna och vinsterna med denna typ av kost, men med det #2 skriver "Med LCHF äter man mat som man är avsedd att äta och får den kropp man är avsedd att ha, som Sten Sture Skaldeman uttrycker det.", så tycker jag det är många som lägger för mycket fokus på vikten, och inte spegelbilden/måttbandet.

Ätstörningar kan komma i många former och alla dieter har sina fallgropar, och är man känslig eller ouppmärksam är det kanske lätt att man hamnar i en ond spiral.

En personvåg kan skapa både besatthet och besvikelse när sifforna inte visar vad hjärnan har bestämt sig för. Det är så många faktorer som spelar in på vikten och att bestämma sig för en viss vikt och kämpa mot den, kan vara att köra huvudet i väggen.

Och Sten-Stures råd, sväljer alla allt vad han säger utan att vara kritiska? Vi är alla olika, och bara för att han skriver en bok om hans väg, så får kan man väl inte sluta att tänka själv och lyssna på sin egen kropp? Jag har läst några inlägg om att de följer hans råd till punkt och pricka…  Jag vet också att det är många som har lång erfarenhet av LCHF och att många också funnit sin väg som passar dem.

Jag är ny i det här, och har många frågor….

Fråga på du!

Jag har faktiskt inte läst SSS och sväljer därmed inte dess råd … annat än om det jag känner passar råkar sammanfalla med dem.

Jag har inte heller läst boken, men har lagt ihop 1+1 av de inläggen jag läst. Kan givetvis hända jag fått något om bakfoten, men ibland blir jag lite nervös att Sten-Stures råd blir nästa Livsmedelverket. Att man tar hans ord som den ultimata sanningen som inte ifrågasätts. Som sedan visar sig vara helt fel för den del av befolkningen som inte är ihopaskruvad som Sten-Sture.  Detta är inget ont om SSS personligen. Bara min skeptism som ger sig tillkänna…  =)

SSS skriver att man måste hitta en diet som passar en själv.

Jag får bilden av att det enda han sätter totalt stopp för är spannmål och raffinerad mat som de flesta håller med om inte är något att ha.

Sten Sture råd liknar väldigt mycket det Atkin säger i sina böcker. Där finns hänvisningar till seriös forskning också. Visst kan det finnas en risk att man helt snöar in på LCHF. Så är det väl med allt man kör för strikt. Själv får jag saltsyreuppstötningar om jag äter bröd/pasta/ris nuförtiden så jag har inget val. Men ibland får det bli lite fusk särskilt när det är fest. Men då bara en liten mumsbit av ovanstående skäl. Konstigt nog smakar det inte så bra längre.

Alla här följer nog inte SSS, till exempel har jag för mig han skrev ett inlägg om att han INTE tillsätter extra fett i form av smör eller kokosfett i drycker, vilket många här gör.

Fast visst har du rätt, vi som är här uppreser oss mot dogmatiska matregler, då får vi se till att inte bli för dogmatiska själva. Jag tror personligen att LCHF är sanningen med stort S bara för dem som är insulinresistenta/har metabolt syndrom. Många andra fungerar bra på sitt vis, även om väl praktisk taget alla är överens om att högraffinerade livsmedel och för mycket socker inte är bra.

Ok, det låter ju bra. Trillar jag över hans böcker ska jag läsa dem, för ämnet är intressant.

 Jag fick bara lite olustkänslor när jag läst igenom inläggen i forumet om all denna vikthysteri. Ena stunden är LCHF en livsstil och något man mår väldigt bra av, nästa stund är det en diet som man skär ner till fakir nivå för att förlora kilo. Men det är väl myntets två sidor antar jag.

Alla följer inte SSS råd. Jag har utgått från Annica D:s kostråd och hittat min egen väg till en kost som jag mår bra på.

1. Man ska följa sig själv först och främst och ta RÅD ifrån andra. Jag ogillar starkt att man följer en guru, oavsett om den gurun verkar ha samma åsikter som jag. Nej, jag anser inte att Skaldeman har rätt i allting. Han vet vad som funkar för honom och han vet vad som funkar för vissa men han vet nog också att alla måste hitta vad som funkar för DOM.

2. Jag tycker också att folk lägger för mycket vikt (haha) vid vikten eller måttbandet men nu är det så och det måste var och en ta ansvar till själva. Det har INTE med själva kosten att göra, det skulle folk göra ändå.

Herregud, jag klarar mig utan vare sig att räkna eller att väga mat och jag bara ÄTER. :) Och vi har ju nu en tråd speciellt för att uppmuntra folk att sluta väga sig.

Apropå SSS så har han ju också propagerat för att slänga vågen…

Men jag tycker detta forum huvudsakligen talar om för folk att dom måste må bra och att hälsan är det viktigaste! Förstår inte om du fått en annan uppfattning faktiskt?

Hjälp och råd med att gå ner i vikt, det får man ju bara om man frågar och ber om det. :)

Personligen har jag inte fått ätstörning av LCHF, den hade jag långt innan jag började med den här kosten.

Mitt mål är att gå ner i vikt och att hålla den nere, äter jag "fel" går jag upp och får ångest men själva ångesten har inget att göra med kosten… den sitter inrotad i skallen sedan många år tillbaka.

#14 Men jag tycker detta forum huvudsakligen talar om för folk att dom måste må bra och att hälsan är det viktigaste!  Förstår inte om du fått en annan uppfattning faktiskt?

Det finns många som drar likhetstecken mellan hälsa och vikt.

Jag har undrat över en sak som nog kan passa i den här tråden: En del här har skrivit att de kämpar med de sista kilona, att LCHF inte hjälper när man bara har 5-10 kg kvar till sin idealvikt. Kan det, frågar jag, vara så att " får den kropp man är avsedd att ha" helt enkelt är 5-10 kg tyngre än vad BMI-skalan anger?

En fysioterapeut jag besökte sade att BMI-skalan är framtagen för att bedöma sjuklig övervikt hos personer som till följd av sjukdom eller skada är mer eller mindre oförmögna till fysisk aktivitet. Kanske det vore dags att introducera en annan skala för LCHF:are?

jag ser inte heller d som ngn form av ätstörning, fast många av mina bekanta gör d sen så mår dem illa när de ser mig äta så mkt fett och tar tillbaka anklagelserna, som tur är. Vanligt folk förstår helt enkelt inte!

Jag köper det du säger kermit! Jag håller med om att det är mycket lätt att uppfatta detta som en sträng diet, minst lika sträng som vilken annan diet som helst! Särskilt som varje avsteg från den strikta vägen innebär "synd" eller "fusk" och bara det i sig talar ju om att man brutit mot någon form av regel!

Jag skulle vilja dela upp den här kosten i olika avdelningar. Där en är den strikta avdelningen där man inte "kan" avvika från den "smala vägen" och är enbart till för sockerberoende.

Jag å andra sidan som inte varit eller är sockerberoende har ingen plan att sluta helt med kolhydrater. Jag blir inte sjuk av dem (beroende på mändg och sort) och de triggar inte något alls hos mig. Däremot att äta mindre av "dåliga" kolisar och mera av bra fett och schysst protein känns i min värld som en kost som alla utan beroenden med framgång skulle kunna äta!

Men att inte påstå att majoriteten av de som sökt sig till den här typen av kost inte har gjort det för att de hört talas om den som en alldeles fantastisk metod som får kilona att fullkomligen rasa av kroppen tror jag är ren och skär lögn faktiskt!

Jag tror även att om man har en ätstörning i botten (svält företrädesvis) är denna kost aningens vansklig. Man tappar ju hungerskänslorna och den gamla euforin av att "klara" sig utan mat i 6-8-10 timmar kan sannerligen trigga igång sådant igen.

Det är som med allting annat! Det finns ingen enda sanning utan allt måste individanpassas för att det ska fungera.

Jag tycker inte det är konstigt att de som är överviktiga nappar på denna tråd. Övervikt är ett gissel för den som bär på dessa extra kilon. Många har dessutom provat än det ena och än det andra och därigenom lidit helvetes kval  och hungerkänslor under kurens gång. I mina öron låter det helt fantastiskt att man kan äta denna kost utan att ständigt behöva vara hungrig OCH dessutom minska de extra kilona.

Man kan inte påstå att man får så mycket hjälp av livsmedelsproducenterna om man tittar på allt socker som tillsätts i princip alla hel och halvfabrikat. Sockret tillsätts som en smakförstärkare, inte för att vi mår bättre av det, utan för att vi som konsumenter ska vilja köpa mer av varan. I slutändan handlar det hela om att tjäna så mycket pengar som möjligt. Försök hitta några mjölkprodukter utan tillsatt socker i alla dessa hyllmetrar av olika sorters varor det finns i kyldiskarna idag. De är få kan jag tala om. För att inte tala om alla dessa olika sorters flingor. Det finns hur många sorter som helst, men hur många är utan socker eller annat sötningsmedel. Knappast någon. Så ser de flesta varor ut idag. Inte ens våra husdjur går fria från sockergisslet. Trodde inte mina ögon när jag läste på innehållsförteckningen att det var tillsatt socker i kattmaten.

Om man sedan blir lite nitisk när man börjar äta denna kost och ser att det ger resultat är ju förståligt. Äntligen något som fungerar. Och som man mår bra av under tiden. Många gånger för min egen del har matlagningen handlat om bekvämlighet. Man är trött när man kommer hem efter en lång arbetsdag och då är det enkelt och snabbt att ta något som inte kräver så mycket tid och arbetskraft. Sedan kommer man till en smärtgräns då man ser att nu måste man ta tag i det hela och känner sig mer motiverad att försöka. Den här kosten känns som jag skulle kunna leva med resten av livet. Naturligtvis inte så strikt som nu.

Jag kan tala om att jag lider inte det minsta av att äta denna kost. Min omgivning lider nog mer på grund av att den avviker från det som idag räknas som normalt och de inte förstår hur den fungerar.

LCHF passar mig. Jag är inte alltför strikt ca30-50 kolisar per dag.

Jag äter denna mat för jag har under lång tid ätit för lite.

Jag tappade inte i vikt utan blev bara degigare. Inget fett i ansiktet. Orkade inget. Jag borde ha ätit ca 20% mer eftersom min sjukdom (KOL) behöver det. Lungorna blir större o diafragman sitter där den sitter. Så jag blev proppmätt på ingenting.

Då får man rådet att använda riktigt smör, grädde och liknande.

Jag ska alltså äta kompaktmat kallade jag det

Lite mat med mkt näring

Ofta.

Halkade in på diabetmat. Jag har det inte, min far fick det.

Så nu har jag hittat hit. Tar till mig det jag vill och tycker mig behöva.

Orkar mer, Är fastare i kroppen, håret är fylligare.Huden inte så torr. Ser inte sjuk ut längre. Är inte lika deppig.

Har man anlag för ätstörningar spelar det nog ingen roll vart åt man tittar. Man behöver "annan Hjälp" Jag har förresten läst trådar då flera på forumet hjälpt personer som äter väldigt lite.

Jag själv har ökat från 1000kcal till 1600.

Men vänta nu, skaldeman åt alltså inte en massa äxtra smör och kokosolja.

Vart kommer då detta ifrån ?? är det nödvändigt för viktnedgång om det nu är det man strävar efter eller går det även utan ??

Då menar jag räcker det med det fett som redan finns i maten man äter för att gå ner?? för om skaldeman klarade det varför ska jag tex då sitta och smälla i mig extra fett förutom det i maten ???

Nu blev jag vilsen igen ……….

Mizzi, om man äter väldigt fett kött klarar man sig med det.

Föredrar man magrare fileer behöver man tillsätta fett.

"Det finns många som drar likhetstecken mellan hälsa och vikt."

Tyvärr är vi indoktrinerade av diverse reklam, artiklar, doktorer samt andra förståsigpåare så det spelar ingen roll vilket sätt vi väljer att gå ner på eftersom det är dagens samhälle med dess synsätt på tjocka människor att de skulle vara sjukare än andra som styr vårt stora intresse att a) gå ner i vikt b) att hålla vikten.

personligen kan jag tillägga att jag är styrd av det som står på vågen och jag är nöjd med att jag är det. Ser inget större besvär med det. Omfånget är viktigt men jag kör vågen och när jag nu hade trillat dit ordentligt- jag är sockermissbrukare- så fick jag ta bort det mesta av vad kolhydrater heter.

När jag äter som jag ska på den här kosten så mår jag bra. Det är när jag släpper på för mycket kolhydrater som mina ätstörningar börjar. Det blir lite här och lite där och vips så har man tappat kontrollen igen. Godis och kakor i mängder och så försöker man gömma för övriga i famlijen. Det är sjukt.

Som Ulf_S säger.Men då tar vi det extra fettet för att köttet är så magert.För att få balansen i procenten att stämma.

Det är ju många som har familj som inte äter så här och då blir det ju enklare för oss att ta det i kaffet eller tee't.

Om jag äter tex fläskkarre,stekt bacon,sidfläsk,bogfläsk,antrecote eller kött med insprängt fett då behöver jag alltså inte lägga till fett ???

Ätstörning? Visst

Slutat med 6 - 8 brödskivor

Äter inte färdigmat

Absolut inte transfett

Ingen bukfylla kolhydratrik mat o tilltugg

Då är man ju störd enl LMV o div forskare

Lite kul o va trotsig

Ja jag håller med er att jag hade ätstörningar när jag håller på med kolhydratar, o trivs bäst med fakir kosten både kroppsligt o själsligt, har inte gått ner i vikt av den, men har ett bättre mående. Men som sagt man ska hitta sin egen matplan/livsstil så som det är nu vet jag att jag inte kan äta kolhydratar för det triggar ett missbruk útan des like. jag mår bra jag är mätt, lättere i kroppen socker är jämnare osv det finns bara så många fördelar med fakir kosten för min del så det vore dumt att läman den. har föresten upptäckt att jag är väldigt kännslig för massa saker.

#17 Intresant, eftersom många kanske räknar sin "idealvikt" = vikten innan graviditet(er), klimakteriet, sjukdom etc. etc. Står man fast på en vikt som inte vill ge med sig, så kanske det är den verkliga ideal vikten, där kroppen fungerar och mår som bäst, fastän diverse mätskalor säger annat?

Låg vikt är inte alltid det samma som bra hälsa.

#27 Jag syftar inte mitt inlägg på LCHF i sig, utan på de ätmönster som kan triggas igång av en sådan här kost, för de som redan har tendens till ätstörningar.

Kul med många svar och diskussionsvilliga medlemmar.

Jag kan bara hålla med att denna kost skall man anpassa till sig själv. Man kan inte kopiera exakt vad en annan äter då vi alla är olika. Man får hitta det som passar just för en själv. Därför får man lära sig hela tiden.

Sedan är det många som inte bryr sig om vikten utan tycker att det är skönt att man blivit av med massa krämpor och mår bra.

Här har jag också lärt mig att äta så naturlig mat som möjligt utan massa tillsatser. Det är jättebra. Även om jag ibland äter bacon så äter jag för det mesta inte processat mat utan lagar maten från råvaror utan massa tillsatser.

SSS provade kosten på sig själv och gick ner i vikt, skrev om det i sin bok och inspirerade massa andra att prova. Om man har en vikt som överstiger 100 kilo så är det väl hälsosamt att gå ner då anser jag att man kan sätta likhetstecken mellan hälsa och vikt. Jag vet hur jag mådde med min stora övervikt och hur jag mår idag. Det är enorm skillnad.

#29: Kermit, jag förstår inte varför LCHF skulle vara speciellt riskabelt eller triggande. Hur tänker du?

I alla dieter, som raw food, VV, LCHF, Montignac, tallriksmodellen, GI, makrobiotiskt osv. finns vissa typer av matvaror som är förbjudna. Man kan fuska vilken diet man än följer, med medföljande ångest om man har ångesttendenser.

Själv får jag förresten inte alls ångest om jag slukar en påse lösgodis, det är OK någon gång ibland (för mig i alla fall).  

#32 Jag tror inte LCHF är mer riskabelt eller triggande än någon annan diet.  Det jag ursprungligen reagerade på var det här "fakir-fenomenet". Och att jag hade läst om några som hade "syndat", ( ett uttryck som jag f.ö. starkt ogillar eftersom mat blir negativt laddat och det leder till strafftänkande. Mat ska vara en njutning ), mådde psykiskt dåligt över detta och kanske även fysiskt och därför la in en extra växel på en redan reducerad kost, till att innefatta ännu färre livsmedel.

Detta fick min varningsklocka för ätstörningar att plinga ( eftersom jag har haft en nära vän med anorexia som det höll på att gå riktigt illa för och som än idag har tendens att överdriva saker. Och det är många unga, allt för unga många gånger, som letar efter en quick fix för att bli av med vikt), och jag skrev en fråga för att få lite fler synvinklar på det hela.

Men som också många har påpekat i tråden, är det inte kosten i sig som framkallar ätstörningar, utan det ligger hos individen.

Precis så är det, det beror nog på individen. Ätstörningar får man inte av LCHF kosten utan de har nog andra orsaker. Det är många som slipper en hel del  ätstörning där de utesluter kolhydrater.

Jag har ätit fakirkost för att testa om det kan hjälpa mig att tappa de sista överviktskilon jag har. Det fungerar man minskar i vikt men jag måste ha lite annat på tallriken är bara kött och smör och därför så klarar jag inte det i längden.

Men jag har inte fått någon ätstörning av att prova det.

Anorexia är en hemsk ätstörning som man inte önskar någon.

Det har inget med vår kost att göra.

#33 Ja du, för mig är det dåligt att synda. En synd är något som man gör och sen mår dåligt av.

Jag kan äta godis eller socker när jag trillar dit. Detta mår jag fruktansvärt dåligt av och kallar det synd. Om du har problem med att vissa av oss använder det ordet, då är det bara att beklaga.

Jag tänker fortsätta använda ordet synd och jag har absolut ingen ätstörning alls.

Om man inte räknar sockerberoende som ätstörning, men jag känner inte själv att mitt sockerberoende är psykologiskt så… *rycker på axlarna*

#34 Ja, ätstörningar har många ansikten, anorexia är ett av dem.

Jag vill absolut inte dra någon skugga över LCHF, och få någon att tro att det automatiskt leder till ätstörningar.

Kanske är det, som någon påpekade, själva uttrycket "fakir" som är missvisande?

Jag tror jag kan dra slutsatsen av alla svar att

* LCHF är i sig positiv kosthållning och hjälper många att hålla sig friska och fria från sockersug och ätstörningar förekommer överallt, inom alla kosthållningar, och är mer beroende på individen än maten i sig. 

Jag blir också lite irriterad över att det låter som att man skulle vara fixerad vid vikten bara för att man vill gå ner. Vissa av oss väger för mycket, en del väger väldigt mycket! Jag ser inte att det ska vara FEL av dom att vilja gå ner i vikt. Det får man väl bestämma själv?

bra slutsatser kermit

#35 Jag har inte problem med att ordet "synd" används. Det är fritt för var och en att definiera sina handlingar.

Däremot tycker jag att man är onödigt hård mot sig själv genom att använda ordet. Men det är inte säkert att alla lägger lika stor tyngd i ordet, som jag gör.

Synda tycker jag inte heller är ett bra ord. Att man avviker en och annan gång händer ju alla så varför skuldbelägga det , men ordet synda finns ju i vår lutheranska sätt att se på livet. Så lite njutning som möjligt…..

Jag har varit anorektisk och har sedan den tiden haft ett väldigt skruvat förhållande till mat.

Att börja med LCHF var en riktig befrielse för mig, jag har inte mått så här bra (fysiskt och psykist) på 20 år! Jag tror verkligen att vi är skapta för att äta fet "stenålderskost" och att en sådan diet normaliserar och balanserar kroppens olika hormoner och signalsystem.

#37  Nej, det är inte fel att vilja gå ner i vikt om man har övervikt. Men det är väl skillnad på att tappa i vikt för hälsans skull, och försöka bli av med kilo som egentligen bara är för mycket i huvudet?

Som #24 nämner, så är det samhället i stor grad som styr våra skönhetsideal.

 Och vem är samhället? Jo, det är du och jag. Så vi har alla lika stort ansvar att räta ut alla dessa snedvridna utseendeideal, som har tagit liv och som marknaden tjänar en förmögenhet på.

Men, än en gång, det är upp till var och en att bestäma vart gränsen går.

Jag ska ta och läsa tråden i morgon ;-) Efter att enbart ha läst första inlägget vill jag svara dock - lchf blev ett sätt för mig att stoppa de ätstörningstendenser som finns/fanns hos mig. Efter ett par månader på lchf insåg jag att tvångstankarna kring mat och utseende hade minskat radikalt. Från flera gånger i timman till någon gång per dag. Nu har de minskat ytterligare.

Det är en av anledningarna till att jag inte fakirat för att gå ner i vikt (jag hade gott kunnat ta bort några cm kring midjan): jag vill inte riskera att väcka de demoner som sover. Om min sinnesfrid skulle störas av att jag hade ett uttalat mål om att minska i storlek vill jag inte riskera det. Jag vill fortsätta att leva i frid och ro utan vara besatt av mitt utseende. Om jag har slarvat ett par veckor (som kring julen minns jag) och dragit på mig några kilon har jag hållit in på kolhydraterna tills jag varit tillbaka på min standard numera och inte längre.

Sammanfattningsvis: lchf har botat mina tendenser till ätstörning och dessutom botat min vilja att faktiskt underhålla/behålla dem.

#33: Om du tittar dig omkring här på forumet ser du att många talar om planerade avsteg eller liknande för avvikelser från LCHF. Alla mår inte mentalt dåligt eller skäms över avstegen, men för oss som är kolhydratberoende är det ju ett misstag och en svaghet när vi hamnar "på äten" igen, och det känns definitivt inte bra. Lika litet som för alkoholisten som hamnar på dricken fast h*n inte vill det.

Sedan är det ju otroligt vanlig bland dem som tror på energibalanskonceptet att de säger "man måste få synda litet" om de äter gräddsås till köttet eller tar smör på brödet med orden "en liten synd räknas inte". Så i viss mån är det en spegelvändning vi ägnar oss åt och ett sätt att driva med den etablerade sanningen om vad som är nyttigt: om de syndar med en matsked smör, skulle det vara synd för oss att ta en skiva bröd. Man blir nog roligare av LCHF!

#44  Ja, det stämmer att de flesta nämner att avvikelserna är planerade, och so far, so good.

Och jag tror också att flertalet av de som lever med LCHF har en sund syn och inställning till det hela. 

Och jag håller med dig om att man nog blir roligare av LCHF, eftersom man äter mat som kroppen vill ha och behöver för att fungera och inte svälter sig. Jag känner själv att mitt humör blivit bättre sedan min matlagning börjat flirta med LCHF.

Jag känner att denna tråden och diskussionen har varit mycket givande, och svaren jag fått har varit tydliga och ärliga. Tack för alla som delar med sig av sina åsikter och erfarenheter.

 Det är skönt att kunna fråga och få svar.  Framför allt är det vikitgt tycker jag, att ha en atmosfär på forumet så att man vågar fråga, eftersom annars stannar man lätt i sina egna funderingar, och det är lätt att bilda sig förutfattade meningar.

Heh, jag gör planerade avsteg lite då och då. Vanligtvis bestående av massa frukt och choklad. Och sen får jag ångest. Men ångesten beror inte på att jag "har syndat" utan för att jag får sitta på toa och må sjukt dåligt :P Min kropp tål inte kolhydratmängderna längre och då frågar jag mig varför jag är så blåst som måste utsätt mig igen. Och sen är jag noggrann med vad jag äter en tid framöver, inte för att straffa mig själv utan för att vara snäll mot mig själv.

När jag analyserar helgens chokladätande kan jag konstatera att skuld/ångest-delen i mitt ätande har bytt fokus. Från att ätandet innebär en hel del skuld till att ätandet får mig att må bra.