Vill ju kanske tillägga att jag under alla mina år som tjockis provat ALLA dieter som tänkas kan *L* ..

Detta är lite mitt sista hopp…känns det som iallafall

Det måste vara en lättnad att veta att man inte är ensam, att det inte är fel på en utan det är sockret som är problemet.

Hoppas denna diet hjälper dig ur det. Lycka till!

Mervi… jo det är en lättnad att förstå vad som varit problemet i alla år. Att förstå att lightprodukter är inget för mig då dom är fyllda med socker… Medvetheten den är skön att ha:)

Visst är det skönt att veta att man inte är ensam...

Innan kände jag mej som ett ufo.

Lycka till!!

ja det är jätte skönt att veta att man inte är ensam det gör att man orkar med tycker jag.:)

jag tänker på hur härligt det kommer att vara för dig så fort du gått ner bara lite grann. det blir lättare att leka o busa m barnen o ditt humör blir säkert bättre oxå (det har i alla fall mitt blivit av denna feta kost).

jo, under mina 8-9 år som överviktig har jag testat alla kurer minst en gång, något så otroligt knäckande för självförtroendet o hoppet. jag känner inför lchf så här att jag (o säkert andra med mig) måste hitta just mitt sätt att äta på som gör att jag går ner o sedan når min jämvikt. i det sökandet måste ingå att jag trillar dit, testar o begår misstag, hittar lösningar i just min vardag o fest, o kanske tom står ut med att allt går åt helvete när det blir kris. kruxet, nu som alltid, är ju att hitta tillbaka till det som funkar för just mig!

för mig står nog denna sajt och alla ni här för just hoppet att vi ska orka vidare när det skiter sig!

Det är bra Kia! En dag i taget kompis!… Ibland kanske vi till och med behöver bryta ner det till en timme…eller minut…

Hur ofta går du på möten?

Ingela… ja det där med att leka med barnen…. Jag har väl aldrig tyckt att det varit något problem men jag ser ju nu när jag liksom ställer mig sidan omj att det verkligen är ett problem. jag orkar helt enkelt inte pga min övervikt . dom är små än och det är ändå så att de ha många år att få leka……Ja Ingela hoppet det är just det och när man läser om hoppfulla människor så blir man själv hoppfull tycker jag :)

Nette,…. Jag bryter vissa dagar ner det till just det du säger…. Jag går en gång i veckan på möte… Kanske borde man gå mer och det finns telefonmöten med men jag känner att det räcker med en gång i veckan för min del. Det är ett sätt för mig att prata av mig om känslorna runt mitt ätande men också känslor om annat i vardagen för allt blir väldigt involverat när man ätit och beteet sig som jag gjort.

FAA är inte för alla men för de som är som jag med historia att gömma mat och godis, skämts för att man ätit inför ngn osv tror jag det är ett bra program och jag är tacksam för att ha hittat dit:)

Jag har varit överviktig många gånger, gått ner och gått upp igen. Senaste omgången vägde jag över 100 kg och hade mycket svårt att böja mig, knyta skor, gå upp för en liten backe osv.

Nu är jag som en annan människa, idag har vi varit och klättrat på Hovs Hallar och det var härligt att orka med det.

Jag tror att du är på rätt väg och kommer att klara det. Du kommer att märka skillnaden ganska fort. Skönt att dina barn är små då hinner du med massa aktiviteter med dem.

Mervi…..Jag har aldrig egentligen varit smal så jag vet inte hur det är att vara det….. Jag tror kanske att man får en annan sorts längtan när man en gång vet hur man sett ut som smal… Kanske bara mina egna tankegångar……

Visst jag längtar med, men har INGEN aning om hur jag skulle se ut smal.

Ja den dagen jag klättrar *L* ska jag berätta det:)

Tack alla för uppmuntrande ord det värmer…

Dom kilona man släpper som vätska alldeles i början, gör att man känner sig så sporrad och på något lustigt sätt känner man sig lite "magrare" av det bara:)  Känslan är så viktig. Det gör att man bara vill fortsätta. Tror säkert du kommer klara detta med glans, låt det få ta sin tid bara (säger jag då) :)

Så, i helgen åker jag bort….. Åker nu ikväll och det är min första resa bort sen jag startade på LC-kost…där jag inte har riktigt kontroll över maten… Jag har laddat med lite makrill , kokta ägg och smörbollar. För jag är osäker vad som kommer bjudas…. Bäst att vara garanterad……

Håll tummarna att det går bra:)

Kram på er:)

Lycka till Kia! Det kommer säkert att gå bra!

Lycka till! Du klarar det säkert jättebra.

Kia, det är en utmaning att resa bort. Jag har varit på fyra utlandsresor med denna kost och det har gått, även om det blivit lite väl många latte och något glas vin extra, större grönsallad än hemma och ett förskräckligt dividerande med restaurangpersonal. Värst var senast i Tyskland, där man t o m på italienska restauranger fick majskorn i salladen. Vilket pillerijobb för att bli av med dem. På vartenda ställe hade de lagt i majskorn! Man är väl en mardrömsgäst, men man blir själv van vid det och bryr sig inte om vad de tänker om en.

Nu ska jag snart ut och flyga igen, men hörde på radion att man inte får ha flytande grejer med sig efter de senaste misstänkta attentatsförsöken om att smuggla in sprängämne i läskflaskor eller vad det var. När jag hörde det tänkte jag direkt: Katten också, nu kan jag inte ha med vispgrädde på flygresan!

Jag lyckades  …….. har skrivit om det i bloggen.. Men jag klarade det i helgen och befinner mig i ketos fortfarande (kollade i morse),

Tack till alla er som höll en tumme för mig i helgen

kram

Oh, du är jätteduktig. Grattis!

Jag har varit på 9-dagars semesterresa med buss och räddade mej men 3 st medhavda majonästuber. Lite konstiga blickar, det får man stå ut med

Kia34, Jag känner att jag ej är ensam jag heller, visserligen lyckades jag en gång med "Viktis"1990/91 men sedan dess har det bara gått utför tills jag hittade detta. Nu börjar jag tro på livet som smal igen trots att jag bara varit med i 5 veckor.

Diana,,,Jag har aldrig varit smal, så jag ser verkligen fram emot att en dag få uppleva det…..

Jag tror inte jag gått ner något än dock trots att jag nu är inne på min femte vecka med SSS .kost…

Verkar som det tar tid för min kropp att vänja sig .. Jag har dock bestämt att inte ge upp utan fortsätta och fortsätta…. Vet ju att det kan ta 4-5 månader innan man börjar se ngt på vågen….

Bara att fortsätta att äta som jag gör….

Gott är det och mätt blir jag så ngt måste ju vara rätt

Skön känsla va, att inte vara ensam :)

Kia41: Verkligen skönt att veta att man ej är ensam!

JAg har nu kört SSS varianten i en vecka och bara gått ner 0,1kg !!!! Så jag hoppas det blir mer nästa vecka.

Oj här blev jag 7 år äldre snabbt  *skrattar* ……

Det ska bli spännande att väga mig men jag tror inte jag gått ner något och efter mitt samtal jag hade med Sten sture på telefon så inser jag ju hur lite betydelse vågen egentligen har…..

Jag är nu inne på min 4 månad och har ännu inte gått ner i vikt men ja mår bra.

Jag funderar allvarligt på att ta ur batterihjärtat ur min nyinköpta silverfärgade digitala plågoande!!!

Den är för dyr och relativt ny så jag KAN INTE slänga ut f-nskapet!!

Dom sista 6 veckorna har det inte hänt ett skit även fast jag står på den både morgon och kväll.

Det är tur att maten är så tillfredställande och att mitt blodsocker inte åker hiss upp och ner längre annars skulle man väl ge upp nu genast!

Jag har käkat LC i över ett år och det första jag gjorde var att tappa 2 kilo sedan står jag där och pendlar upp och ner. Jag håller vikten alltså.

Det är ingen panik för min del för jag har så lite övervikt att det gör inte så mycket.

Jag gick inte ner alls de första 3 månaderna våren 2005

• egen 50-årsfest+student=stress

Jag gick ner 9,5 kg på kort tid under sommaren

• Varierad god kost under semestern
• inga ofrivilliga kolhydrater
• ingen stress

Jag har hållit vikten sen dess

• trots stress
• trots dålig variation ibland
• trots ofrivilliga kolhydrater ibland
• trots feta mjölkprodukter
• trots en del bär i sommar
• ….listan är lång!!!

Nu skall jag skärpa mig och försöka stressa ner, variera min kost, ta med matlåda och helt enkelt LEVA GOTT.

Det känns jätteinspirerande när alla finns som tålmodigt läser allt jag skriver…

Att man läser, visst gör man,och det läsandet gör att man förstår att det inte är ovanligt att man står stilla då och då men man är född otålig och vill på något sätt få det här med viktnedgången överstökad .

 Sen räknar jag med  att man måste fortsätta med den här mathållningen resten av livet .

Jag är spänd när det ska ske för mig *S* Viktnedgången då. SKa bli intressant att se hur skadad min kropp är egentligen. För om jag förstått Sten Sture rätt så ju mer skadad kroppen är av jojo bantning. desto längre tid tar det för kroppen att vänja sig att gå på fett och då även bränna fett.

Vågen är ett elände, men vi som är kvinnor har svårt att inte ställa oss på den. Det är nog något inbyggt när vi föds *L*

Jag gick ner tio kilo på kort tid men nu står det helt stilla men trivs så bra med denna diet så jag fortsätter. Lycka till Kia, jag blev rörd och glad när jag läste din presentation.

Hej Kia34!

Här har du en medsyster med lika stor övervikt som du har. Har alltid varit rund med flera generationer bakåt som haft samma problem.

Läst SSS 2 böcker och testade, har nu "förlorat" 11 kg ca ½ kg i veckan konstant, men när jag väger mig varje dag så syns inget tycker jag, väger mig varje söndag istället. Då ser förändringen större ut. Och humöret mer jämnt. Syns inget på vågen så blir man missbelåten och snabb att trösta sig.

Hoppas att SSS skyndar på med sin 3:e bok om kvinnor som han skriver nu.Vi har svårare att gå ner pga våra hormoner, har flera läkare sagt, till mig. Kan kanske ligga något i det.

Jag har funderat lite på det här när man är ute och reser, eller hälsar på hos andra, eller alla andra tillfällen där man kan ha svårt att kontrollera matintaget.

Kan man inte säga att man är allergisk mot alla kolhydrater? Att man bara tål grönsaker som växer ovan jord? För att slippa kommentarer som "ja, men en liten kaka kan väl inte vara så farligt, jag har bakat dom själv…"

Som barn var jag allergisk mot ägg (lyckligtvis var den allergin försvunnen i 30-årsåldern). Jag blev respekterad då jag sa att jag var äggallergiker, och blev inte påtrugad mat eller bakverk som innehöll ägg.

Det är ju inte direkt att ljuga, jag anser faktiskt numera att jag inte tål tunga kolhydrater… frågan är bara om det är någon som gör det…;)

#31 odezza:

Jag säger alltid att jag inte tål stärkelse och får magknip av socker och fruktos. Då försvinner det mesta av det vi inte skall äta och det låter rätt bra i folks öron… som en diagnos ungefär.

Majs, spannmålsmat, ris och potatis går bort direkt som stärkelserika kolhydrater och allt med socker är resten. Det fungerar jättebra. Frukt är svårare eftersom det är så nyttigt. Ibland har jag ätit någon liten frukt om folk "ansträngt" sig och satt fram extra, men numer försöker jag komma ihåg att säga innan att fruktsocker inte heller är bra för magknipet…

Jättebra idé, Margareta, det gäller ju att formulera sig så att man slipper bli påtrugad, men utan att såra andra… men man vill ju inte heller "döda" en eventuell fortsatt diskussion om kostens betydelse för hälsan. Sannerligen en svår balansgång…

Jo, det är svårt. Kommer det på tal innan, när tid för planering finns, brukar jag ofta tala mer om vad jag får äta än vad jag inte får äta. Folk blir så fixerade annars av allt de inte kan bjuda på.

Jag säger alltid att kött, fisk, ägg, skaldjur, ost, avokado, vin, kyckling, gräddsåser går bra.

Den listan kunde vi kanske tillsammans få fram lite "bättre" som vi alla kan lära oss utantill att rabbla.

Det får inte låta för exklusivt så att folk tror att de måste bjuda på jättestora portoiner oxfilé när en billig liten fläskotlett med gräddsås och en ostbit varit bättre….

Ost i alla former betonar jag alltid om någon frågar innan.

Instämmer, ska grunna vidare på det…

Merzan……

Vad roligt att det börjat röra sig för dig på nedåt skalan.

Vi fixar detta. Man får ta en dag i taget *L*

En gammal Kia-tråd

Jag ser det, den är snart ett år gammal, men Kia, hur har det gått för dig under året??? Berätta för oss som är i startgroparna.