fyy vad hemskt.. Jag funderar oxå på vad som händer. I höst ska jag söka ny sjukskrivningsperiod, beslut fattas i feb..

Förhoppningsvis är jag såpass bra då att det inte är hela världen om jag får avslag.. Men man kan inte vara säker..

Usch, det är tråkigt!

Själv är jag ju på bättringsvägen. Har varit utan sjukskrivning i över ett år, eftersom jag insåg att jag inte fick nån hjälp iallafall och jag skulle må bättre om jag flyttade och började plugga istället.

Och jag mådde superdåligt av att hela tiden oroa mig för medicin, sjukskrivning och att leva på Socialbidrag. Det är pest om man är deprimerad, det kunde ha gått riktigt illa för mig om jag inte hade fått hjälp…

*stor kram*

Får väl hoppas att läkare har någon slags egen ryggrad och inte lyssnar blankt till Socialstyrelsens rekommendationer. Kan inte låta bli att tänka att det väl var densamma som "lärde" oss att äta 6-8 skivor bröd om dagen… Vad har vi dom till?

Hoppas det går bra för dig "parsley"! Jag har en man som varit sjukskriven i olika grader sedan 2001. Nu jobbar han 75% och mår förhållandevis ok. Dock är fortfarande närminnet kasst och skulle han tvingas upp i arbetstid så skulle vårt hemliv ta stryk ännu mer än det redan gjort. Jag skulle vilja sett det arbete han skulle ha utfört den första tiden om han inte fått vara sjukskriven alls…

vad jag har förstått så handlar det inte om regler utan om rekommendationer så att läkarna ska ha någon norm att gå efter. Samma åkomma kan av olika läkare ge noll dagar- en vecka-en månads sjukskrivning på samma person. Det beror alltså på vem du hamnar hos. Läkarna får fortfarande sjukskriva längre tider men läkarna måste då bli extra tydliga om varför. Försäkringskassan har ju under en längre tid- dvs redan för regeringsskiftet blivit hårdare med sjukskrivningar- allt för att få ner ohälsotalet.

Det är ju både bra och mindre bra att normerna kommer. Hoppas bara att FK fattar att det är just normer och inte svart eller vitt som gäller. Och läkarna måste lära sig att förklara varför (det är de dåliga på ibland) och använda rätt språk så att FK går efter läkarens linje. Ibland hänger det på hur man säger en sak som gör att beslutet går åt rätt håll för den drabbade.

Vi får hoppas på det bästa med det här nya och jag tror inte att det kommer att ställa till det alltför mycket för dig som antagligen har väldigt starka skäl för fortsatt sjukskrivning. Jag håller tummarna för dig. Och går det åt pipsvängen får du ge mig en Internetsmocka!

Jag är rädd att den nya regeringen kommer bidra till att självmordsstatistiken blir skyhög om det fortsätter så här.

Nu är det nog dags att svenska folket börjar protestera snart, och då menar jag verkligen protestera.

Vi ska ju ha en bra ekonomi i sverige nu så verför ska inte folk få rätt att vara sjuka ???

Är det bara folk som heter Af, Von, eller andra fina namn och som är födda med silversked i munnen och redan har en massa pengar som ska ha den rätten ???

Nej fy fan jag blir lika förbannad varje gång jag läser sånt här, det är hög tid att att ryta ifrån ordentligt nu .

Jag vet att folk blir sjukskrivna lite väl lättvindigt ibland… Jag förstår att politikerna vill tvinga folk att arbeta istället för att vara sjukskrivna!

Hårdare kontroller och samkörningar mellan olika register för att vaska fram fuskare tycker jag är bra, men däremot anser jag inte att man ska jaga alla sjukskrivna med blåslampa. Jag håller med om att vi måste ha råd att stötta våra sjuka.

Jag var själv sjukskriven (från och till) i långa perioder för ca 10 år sedan och tycker det är självklart att man måste få det stödet. Hade inte det funnits vore jag nog inte en "produktiv medborgare" idag. Jag hade antagligen varit död eller levt på gatan. Nu har jag ett ganska välbetalt jobb och betalar in massor med skatt istället. Sjukpenning kan vara en typ av investering som betalar sig i det långa loppet!

Men "utbrändhet" har blivit en slags slaskdiagnos, så om den försvinner gör det inte mig något. Visst mår folk dåligt, men då får man väl ta reda på varför och försöka göra något åt det istället för att bara kalla det utbrändhet och sjukskriva slentrianmässigt.

Jag har ofta känslan av att sjukskrivningarna snarast beror på överbelastning i vården än att fuskare skulle vara i farten.

Sedan är det lätt att ta till ett recept för att avsluta sessionen med patienten, inte blir det lättare av att vi människor har en icke hälsosam övertro på piller numera…

Jaga gärna fuskare som Ulf_S säger ovan, men att enbart jaga sjukskrivna i hoppet om att några fuskare också skall åka dit lär nog snarast bara vara improduktivt…  

//Zac

Jag har också varit sjukskriven långa perioder av och till under många år. tack och lov har jag tillfrisknat såpass att jag numer är egenföretagare. FK har ju länge jagat långtidssjukskrivna för att få dem ut i arbete. Är det någon som vet var man kan få tag på statistik för hur många av de som de omprövat har påbörjat arbete, del eller heltid och vilka som fått fortsatt sjukskrivning/sjukpension?

Vid ett projekt i Västra Götaland återgick 10 % av de långtidssjukskrivna till arbete. Målsättningen var 30 %.

Eftersom det inte finns någon medicin att skriva ut mot utbrändhet och fibromyalgi så finns inte dessa sjukdomar.

Scenario. NN är utbränd men går till jobbet i allafall. Väl på arbetet beter sig NN märkligt, gråter och drabbas av minnesförluster. Arbetsgivaren kan inte ha kvar NN utan NN sägs upp. Samma sak gäller SVB, som lider av fibromyalgi, och inte orkar utföra sina arbetsuppgifter. Fibromyalgi existerar inte heller, så även SVB sägs upp.

jodå jag vet hur det är- har själv fibromyalgiliknande symptom och maken är/har varit utbränd men jobbar sedan 7 år tillbaka men har lönebidragsanställning. utbrändhet brukar jag kalla för arbets- och stressallergi. När du väl har kommit så långt så kommer man aldrig ur det utan man lär sig leva med det istället. Gråtattacker utan anledning(kan verka för den som står bredvid) skakningar, panikångest, deprimerad, tappar röda tråden om man nu alls kommer ihåg att man pratat, blir desorienterad på dagarna osv- skitjobbigt även för mig som är anhörig.

Viktigaste i ditt läge är väl att du med hjälp av kosten kan få må så bra som möjligt och att kroppen får läka och det kan ju som bekant ta lång tid. Så kanske, kanske du en vacker dag kan utföra det du vill utan att behöva må illa.

Kramar till dig parsley

Lite orolig måste jag säga att jag också är. Mina papper ligger för tillfället hos FK för undersökning till sjukbidrag. Får jag inte det vete tusan hur jag ska göra, mina armar, axlar och rygg klarar inte av att jobba. Jag har problem bara att ta mig ur sängen och klara de vanligaste hemmasysslorna och tvätta håret kan jag inte själv längre, Mannen med stort M måste göra det åt mig.

Jag blir riktigt ängslig.

Jag trodde att alla som äter LCHF blev friskare och friskare. Det är det man får en känsla av när man läser på detta forum. Ni verkar ju inte vara sämre än att ni kan sitta hemma vid en dator och surfa, tjatta och kommentera allt möjligt, så vad är problemet med att utföra ett jobb vid en dator några timmar per dag? Försäkringskassan frågar inte HUR sjuk man är utan vad man kan göra, Kan en kille som Mikael Andersson utan armar eller ben försörja sig själv, finns det säkert något de flesta av oss andra skulle kunna bidra med till vår egen försörjning.

Om man är för skjuk för att utföra det jobb man har, får man ju inte automatiskt ett annat, som man kan utföra. Tjänar samhället på att överföra folk från sjukkassa till arbetslöshetskassa? Och vill någon verkligen anställa en person som slutade sin förra anställning på grund av sjukdom? Jag är klart för den så kallade arbetslinjen, men åttgärder för att få folk i arbete kan inte bara ske i ena änden, det måste till rehabilitering, arbetsträning och omplacering också.

Dossan!

Du hatr tydligen inte insett skilladen mellan att gå till ett jobb och vara effektiv åtta timmar per dag och sitta hemma vid datorn, eller vad man nu gör, någon stund då och då när man orkar!

Arbetar man vid datorn så ska man göra vissa bestämda arbetsuppgifter under en viss bestämd tid. Arbetsuppgifterna är vanligen mer krävande än att chatta eller surfa. Håller man på med datorn på sin fritid så gör man det för att det är avkopplande, vilket är ungefär lika krävande som att titta på TV.

#16 Man kan ju kanske jobba deltid åtminstonde, om man inte klarar en heltid. De verkar vara de som sitter mer än då och då på den här sidan iallafall. Kennedy sa en gång "fråga inte efter vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land". Om vi skall ha en välfärd värd namnet är det nog bra om vi alla gör vad vi kan, när vi kan, så att de som verkligen är sjuka kan få den hjälp de behöver, och slippa ett utanförskap.

Vi alla mår nog bäst av att få känna oss behövda och få bidra med något.

Min man har varit sjuk i många år och sjukskriven/arbetslös pga av han inte fick någon hjälp till anpassat arbete som han kunde utföra. Han ville inte bli sjukpensionär i 40 års-ålder, det var det enda försäkringskassan hade att erbjuda. Och utbildning. Han gick vissa utbildningar men det fanns inga jobb till honom någonstans.

Sedan hade han tur och hittade ett jobb själv, det är några år sedan och det funkar jättebra. Men det är inte lätt att hitta något som passar. Min man har ett kroppsligt handikapp.

Jag tror att om man tex. är utbränd och deprimerad så är det inte lätt att utföra ett arbete så att arbetsgivaren blir nöjd. Och så orkar man inte heller. Jag tror att de flesta människor önskar inget hellre än bli friska och kunna jobba.

Den friska har många önskningar den sjuke bara en. Gissa vilken.

Dossan, det funkar ju inte riktigt så i praktiken. Jag skulle kunna jobba kanske kvartstid förutsatt att arbetet var sådant att jag kunde klara av det, arbetsgivaren accepterar att min takt är långsammare än normalt och att jag kunde jobba på "beting", d.v.s. jobba 10 timmar om dagen när jag känner att jag kan och kanske inte alls på en vecka eller två. Hur många jobb tror du att det finns för mig?

Jag förstår inte riktigt varför du tycker att sitta på den här sidan ofta kvalificerar någon för ett arbete. Det är ju inte precis något man gör ett visst antal timmar och det är ju ingen större prestation att haspla ur sig ett par rader då och då.  Leka dator är för en del den enda aktivitet de klarar av. Att vara arbetsoförmögen är inte riktigt samma sak som att vara död. Man har fortfarade vissa förmågor kvar liksom behov av stimlulans och aktivitet och man försöker tillfredställa de behoven så gott man kan.

Dossan, Grejen är att man bara kanske kan sitta vid datorn i 10 minuters pass, några gånger om dagen . Och sen kanske man måste ligga ner i sängen eller på sin höjd slå sig ner i soffan och vila. så är det nog för många av oss här, mig själv inräknad. Har sjukersättning pga fibro. Fn 100% men nästa år ska den minska till 50% har Fk beslutat. Jag ska arbetsprova för att se om jag överhuvud klara att stå till AF förfogande. min sjukersättning är inte hög och jag mår dåligt av tanken på nästa år. Jag har ingen A-kassa, så det blir Alfakassan och 50% av den. Jag klarar inte tanken på det så jag måste vila nu. bli alldeles slak i musklerna. Det är på grund av att jag oroar mig så för det ekonomiska (att inte klara av min ekonomi som får mig att inte orka mer i kväll). Ingen som inte sitter i den saxen  kan förstå hur det känns. så natti natti på er och sov gott så kanske vi hörs i morrn.

anki1, jag vet hur fruktansvärt nedbrytande det är att verkligen oroa sig för ekonomin. Inte då lyxproblem som att det känns jobbigt att inte ha råd med de senaste designerkläderna, eller att inte kunna åka på tjusig semester, utan att faktiskt oroa sig för hur man ska ha råd att bo kvar, betala räkningar och äta bra…

Hoppas det går bra för dig!  

Dossan mfl, vilken sorts arbeten finns för personer som inte är fullt arbetsföra?

#14 Ja, ge mig ett jobb som innebär att sitta framför datorn och surfa hela dan. Det kan jag enkelt jobba med! :)

Folk verkar tro att jobb som är enkla och stressfria växer på trän… PÅ en annan sajt skrev nån att: "vissa som är sjukskrivna kan ju fika med kompisarna hela dan". Jaaaa? Fika med kompisar är väl mycket enklare än att arbeta??

Jag är fascinerad över vissa kommentarer. Vilka jobb har ni som är så enkla att vem som helst kan utföra dom utan stress, ansträngning eller utbildning?? :)

Måste vara skönt att inte ha en aning om vad man pratar om…Hela debatten i media är full av sådana. Som aldrig har varit i närheten av någon "utbränd", som väl är de detta främst handlar om. Att aldrig ha sett en närstående kallsvettas och få hjärtklappning bara av att närma sig byggnaden där man arbetar. Att aldrig ha försökt trösta när personen känner sig totalt oduglig. Att aldrig ha blivit kvar ensam i affären för att personen rusar ut i panik av för mycket folk och för många intryck. Att aldrig ha skrivit listor, listor och åter listor för att personen ska komma ihåg att göra det mest elementära. Att aldrig ha fått skjuta upp framtidsplaner. Att aldrig ha känt att man är helt ensam om ansvar som man tidigare delade!

Jag fattar ju också att man måste få bukt med fuskarna och dessa diagnoser är ju svåra/omöjliga att bevisa. Tyvärr är det som vanligt; att några idioters beteende förstör för andra. Kämpa på alla ni som har det jobbigt!

…och som även folk som är sjukskrivna pga utbrändhet kan utföra? Fast de kanske inte är sjuka "på riktigt"?

Det finns en del i #14 jag gärna vill kommentera;)

Tex: "Jag trodde att alla som äter LCHF blev friskare och friskare."

De flesta blir det men LCHF är naturligtvis inget mirakelmedel som botar allt?! Vissa är allvarligt sjuka, andra har knappt några krämpor alls, som folk i allmänhet med andra ord…

"Ni verkar ju inte vara sämre än att ni kan sitta hemma vid en dator och surfa, tjatta och kommentera allt möjligt, så vad är problemet med att utföra ett jobb vid en dator några timmar per dag?"

Ni? Du är ju själv medlem här och således borde du väl skriva "vi"? Eller äter du själv vanlig kost av typen "tallriksmodellen" trots att du är medlem på KiF? Dessutom, ser inte du någon skillnad med att utföra ett arbete där man ska vara kunnig i olika slags mjukvara, mot att sitta och surfa för nöjes skull på den nivå man klarar av? Ungefär som att säga att "klarar du att sitta och fika och prata med en kompis, då klarar du av att ha hand om samtalsterapi inom psykiatrin". Äpplen och päron, liksom…

"Kan en kille som Mikael Andersson utan armar eller ben försörja sig själv, finns det säkert något de flesta av oss andra skulle kunna bidra med till vår egen försörjning."

De flesta gör det också, mig veterligen så är det inte majoriteten av Sveriges befolkning som är sjukskrivna? Och jag har aldrig läst något om att M. Andersson skulle ha problem med utbrändhet eller Depression? Alla kan inte vara Stålmannen, men alla kan göra så gott de kan- vilket för en del innebär en så enkel sak som att kliva upp på morgonen…

Jag har inte varit ute efter de som är så sjuka att de ej kan utföra någon typ av arbete. Men det finns hur många som helst i min omgivning som är kapabla till att göra allt utom att jobba, och helt skupelfritt tar ut sjukersättning av något slag. Det är tur att de som väljer att vara egna företagare inte blir utbrända och sjuka lika lätt, för de har ju inte samma möjlighet till det. Själv har jag en komprissionskada i nacken, och läkaren undrade om jag ville bli sjukskriven, men eftersom jag kan jobba om jag bara tänker på hur jag sitter, står och går och samtidigt tränar flera dgr/vecka, så behöver jag inte det. Jag är företagare på deltid och har dessutom en deltidsanställn. i annat företag. De som är företagare vet nog vad det innebär att ligga sömnlös på nätter och fundera över hur det ska komma in tillräckligt med pengar till bl.a. skatter och sociala avgifter m.m. Vårt bidragsystem bygger på att den stora massan bidrar till de få som verkligen behöver hjälp.

#14 Dossan!

Nu har Du ju inte tänkt längre än vad näsan räcker (måste vara kort!)

Hemma tar man pauser PRECIS NÄR DET PASSAR EN = går ifrån….

TÄNK lite innan Du låter Dina ypperligt friska fingrar spela över tangenterna!

// Shintaida

"Det är tur att de som väljer att vara egna företagare inte blir utbrända och sjuka lika lätt, för de har ju inte samma möjlighet till det."

Du satte huvudet på spiken där Dossan. Väljer man att bli egen företagare så är det just ett eget val, ett val många (jag säger inte alla, det finns alltid undantag) med utbrändhet/depression inte har någon möjlighet att göra.  Själv har jag en komprissionskada i nacken, och läkaren undrade om jag ville bli sjukskriven, men eftersom jag kan jobba om jag bara tänker på hur jag sitter, står och går och samtidigt tränar flera dgr/vecka, så behöver jag inte det.

# 27

Vad vet du om vad "dom i din omgivning" som du kallar dom lider av ???

Alla sjukdomar syns inte utanpå, men kan ändå vara ett rent helvete att leva med JAG vet av egen erfarenhet.Tror du verkligen att folk vill vara sjukskrivna ?? det kan säkert finnas en och annan men jag tror inte dom kommer långt med dom nya reglerna vi har nu.

Jag kan  ärligt säga att jag skulle gladerligen ta jobb som gatsopare bara jag slapp mitt helvete som gör att jag har sjukbidrag.

"Det är tur att de som väljer att vara egna företagare inte blir utbrända och sjuka lika lätt, för de har ju inte samma möjlighet till det."

Du satte huvudet på spiken där Dossan. Väljer man att bli egen företagare så är det just ett eget val, ett val många (jag säger inte alla, det finns alltid undantag) med utbrändhet/depression inte har någon möjlighet att göra. Sedan kan inte jag svara på om egenföretagare är mer eller mindre utbrända än sjukvårdspersonal, städare eller lärare, för det har jag aldrig läst någon studie om.

Däremot så är en tanke att det är en sak att vara företagare och en annan att ta hand om andra, ofta utsatta och sjuka, människor. I de situationerna där man ömmar för en annan individ är det lätt att gå över gränsen och ta med sig arbetet hem i tanken, och må dåligt över allt man inte hann med att göra för det mobbade barnet/den sjuka patienten/den ensamma tanten som aldrig får besök från anhöriga etcetc.

"_Själv har jag en komprissionskada i nacken, och läkaren undrade om jag ville bli sjukskriven, men eftersom jag kan jobba om jag bara tänker på hur jag sitter, står och går och samtidigt tränar flera dgr/vecka, så behöver jag inte det."

_Vilken tur du har, som har hittat ett sätt att hantera dina krämpor så du fortfarande kan sköta ett arbete! Det är tyvärr inte alla förunnat, du kanske borde skänka dem en tanke istället för att tycka att "kan jag så kan alla- eller åtminstone de allra flesta"?

Jag har själv en smärtande disk i ländryggen, som jag också kan hålla i schack genom träning och stenhård kontroll på arbetsställningar och tack vare det så har jag klarat det sista halvåret utan att behöva vara sjukskriven. Men jag vet att en dag kommer jag behöva vara det igen, eftersom jag när ryggen väl låser sig måste krypa mellan toaletten och sängen, och då skulle ett arbete (vilket som helst) vara en total utopi. Dock skulle jag kunna surfa och "tjatta" på nätet om jag bara hade en bärbar dator med mig i sängen.

Det som slår mig, är att ofta så anses fysiska krämpor mer äkta och legitima än psykiska problem? Vilket i sin tur medför en onödig belastning i form av skam och blygsel för de som är drabbade. Självklart ska fuskare få på moppo, det är inte det jag säger! Men var är medmänskligheten och ömheten för ens medmänniskor, det undrar jag…

Jag blir så förbannad när jag hör vad folk tror om de långtidssjukrivna, allrahelst om utbrändhet. De tror att om man är utbränd är man lat!!!! när det är just precis tvärtom.

De flesta jag känner som är utbrända, liksom jag blev TVINGADE att sjukskriva sig i början. Den typen av människor som oftast går i väggen är just de som tar alldeles för stort ansvar för andra människor och glömmer att ta hand om sig själva. De vägrar inse att de jobbar för hårt, för länge, för mycket osv. Inte ens när kroppen och huvudet säjer ifrån, förstår de att de gått för långt. De fortsätter kanske i månader, i år för länge. Och när de till slut blir sjukskrivna vill de till varje pris tillbaka så snabbt det går. En del försöker ett kort tag för att kapsejsa ännu värre. En del går nästan under av alla kroppsliga symptom och följande depressioner. Det tar MÅNGA år att reparera en kropp som har blivit misshandlad i så många år.

Jag går numer på arbetsterapi (rehabilitering) tillsammans med ett gäng likasinnade, där jobbar vi med att "avprogrammeras", till att bli "vanliga" arbetare. Dvs sluta att vara arbetsnarkomaner. Att hitta strategier och verktyg så att vi kan hantera de stress situationer som dyker upp på arbetet och i sociala situationer.

Ingen i min grupp kommer att gå tillbaka till sina gamla arbeten. Obs att det inte är nån av oss som har jobbat inom vård och skola. Min grupp består av en butikschef, en hotellchef, en kock, en sekreterare, en projektledare, en ekonom och en säljare.

Vi kommer så småningom att börja arbetsträna inom tex skog och trädgård. nån vill jobba med handikappade nån annan med kostrådgivning. vi måste jobba med nåt som inte drar igång de gamla betendena.

Jag hörde nåt bra ifrån en arbetsterapeft där: Det är VÄLDIGT typiskt för utbrända att inte vilja vara sjukskrivna. Just därför måste de vara det! De är en fara för sig själva. De borde bli tvångsintagna!

// EE

PS De flesta av mina vänner är egna företagare. Många av dem har mött den berömda väggen. Så det är lögn att egna företagare inte kan göra det. Skillnaden är kanske att man löser det på annat sätt än att sjukskriva sig. Konkurrs och socialbidrag har det blivit i nåra fall Ds

jag håller med Elajsa. Det är vi som av någon anledning tagit på sig ett för stort ansvar- vi som ska vara så duktiga, och pålitligen själv som går i väggen(utmattningssyndrom) fibromyalgi. Vi som aldrig tidigare tagit vara på oss. Vi som alltid skulle va den duktiga, ta hand om familj och barn, ställa upp för andra och samtidigt jobba häcken av sig. klättra högre och högre på karriärstegen. Och kanske ha gamla sjuka föräldrar eller ett sjukt barn att ta hand om. Det syns ju tyvärr inte på oss. Kanske vi ska ha ett märke i pannan. Min tanke är att du oxå kommer att hamna där. Med ditt deltidsjobb och din firma och dina träningspass. Om du inte snart tar och bromsar ner lite. I framtiden hamnar kanske du oxå i den här sitsen, du har ju redan en skada. Vet du att bara genom att du har din skada i ryggen, med värk och så faktiskt kan utveckla fibromyalgi.

Dossan, det måste ju vara skönt att vara så duktig!! Tänk om alla bara var lika bra som du…. då skulle det antagligen bli fred i världen och slut på svälten!

/sjukskriven, f.d. egen företagare, nu utbränd, arbetslös och uppenbarligen lat, ovillig och arbetsskygg!!

# 27 Jo föresten min bror var egen företagare, han gick in i väggen och blev utbränd.

Han tog sin bil och en slang och åkte ut i skogen och gasade igäl sig, han lämnade fru och 4 små barn efter sig.

Tänk om han hade kunnat vara sjukskriven, då hade han kanske levt idag.

Mina vänner!

Jag förstår att det här är ett brännande ämne som berör många starkt, men jag skulle vilja be er att lugna er lite.

Vi får alla tänka på att visa hänsyn och tolka inläggen som skrivs i bästa möjliga dager.

Tänk på att (utdrag ur skrivreglerna):

• Visa hänsyn och vara artig mot andra medlemmar på iFokus.
• Respektera även uppfattningar som avviker från dina egna.

mvh,

Amiechan (medarbetare)

Så sant Amiechan!

Tyvärr fann jag inlägg #14 svårt att tolka som hänsyns- och respektfullt! Mitt misstag, sorry!

Håller med dig .. Dossan.En kropp mår bäst av att arbeta och känna sig behövd.Men man kan ju inte få allt gratis heller man får kämpa lite.Sen finns det många som behöver vara sjukskrivna en tid för krämpor av alla dess slag.Då kan man ju inte räkna med heller att få så mycket i lön som den som arbetar ,självklart ska den som arbetar få mer i lön än den som inte förvärvsarbetar. vad anser ni?

Jag anser att om man blir sjuk är det inte självförvållat, jag anser att man skall ha skälig ersättning. Det räcker att man drabbas av sjukdom varför skall man drabbas även med dålig ekonomi. Jag tycker att det är väldigt kynisk att tänka som du gör.

Skulle vara intressant att få se hur många som faktiskt är sjukskrivna? Kan inte ngn snickara ihop en omröstning? Har Margareta semester?

En stilla humoristisk undran… har ni sett till den där nissen som sätter upp alla väggar som folk springer in i? Om ni får tag i honom så säg honom att trappa ner för annars går han in i väggen…

Självförvållat kan man väl diskutera.. om någon ramlar ner från ett träd och bryter ett ben är det väl självförvållat ??-Visst mår folk dåligt, men då får man väl ta reda på varför och om det verkligen är arbetet som är boven ofta ofta har jag sett att det är hemförhållandena som är boven.. kanske skulle många fler våga skilja sig eller komma underfund med vad man vill med livet, försöka göra något åt det istället för att bara kalla det utbrändhet och sjukskrivning slentrianmässigt.

Jag har inte semester

Jag lider av urinvägsinfektion ganska ofta. Jag mår då jättedåligt eftersom jag inte bara har ont där man "ska" ha ont utan hela jag mår dåligt med lite feber, huvudvärk och ren ångest i bland. Sist jag hade det så fick jag komma till en gynekolog för utredning eftersom jag var i så dåligt skick som läkaren sa. Gynekologen sa då ordagrant så här: Jag skulle vilja sjukskriva dig men Socialstyrelsen förbjuder sjukskrivning vid UVI. Kan jag skriva Äggstocksinflammation istället?

Jag menar hur kan man idiotförklara läkarna på det här sättet?

Jag tycker synd om alla utbrända som ska oroa sig för det här också! Det är lätt att skriva stå på er, Kämpa osv. men faktum är det är det man inte orkar så det här med bil och slang kanske blir verklighet för flera efter det här förslaget tyvärr. Vad säger Doc eller någon om det här?

Gunnilla: Jag gjorde en undersökning här på KiF och då var 5% sjukskrivna samt 8% förtidspensionärer.

Själv har jag inte gått in i väggen än, bara in i ett draperi. :-|

Orkar inte läsa igenom alla inlägg men känner ändå att jag skulle vilja lägga inb något i debatten.

Jag tillhör en av dem som gick in i väggen och har gått långvarigt sjukskriven sedan 02. I dag har jag kämpat mig framåt och arbetar 75 % och som det ser ut i dag är det säkerligen där jag kommer att stanna.

Utifrån min erfarenhet så är jag nästan för förslaget då jag vet att hade jag inte blivit sjukskriven och bortglömd så hade jag inte sjunkit lika långt ner i Depression och kommit tillbaka snabbare. Den period då jag bara gick sjukskriven och bortkastad utan att någon brydde sig är den mörkaste perioden i mitt liv. Ju mer jag fick vara för mig själv desto mer längtade jag efter döden och befrielsen, men orken att utföra det fanns bara inte.

Vägen tillbaka har varit en enda lång seg uppförsbacke, med många snedtramp och misslyckanden. Men pga ett bra fungerande förstående rehabteam från AF och FK som lyssnade så kom jag igång igen till slut.

Jag har i dag förstått att jag är för social för att lämnas åt mig själv och pga min trasiga självkänsla så isolerade jag mig mer och mer under sjukskrivningen. För mig hade det varit bättre om jag hade haft något att binda upp min tillvaro på, om än bara en timme per vecka.

Kanske mitt behov berodde på att jag var egen företagare med många anställda som var beroende av mig som organiserade allt, min identitet var min duglighet som organisatör, företagare, mamma och fru. Då jag klev in i väggen och inte orkade längre så fungerade allt utan mig och det bekräftade min oduglighet.

Jag hört så många utbrända säga just det - Att de blev lämnade så ensamma och outnyttjade. Efter den första behövliga vilan så fanns det ingenting att återvända till, ingen behövde dem längre och allt fungerade ändå.

Så kanske det kan komma något gott ur förslaget - Det hoppas iaf jag!

#38 Krämpor? Mår bäst av att arbeta? Jag vill fråga dig en sak. När du är riktigt förkyld, går du till jobbet då? Städar du huset? Orkar du gå och handla? Bokar du tvättstugan? Leker du med barnen och tar hunden på långpromenad? Umgås du med dina vänner?

Gör ett litet tankeexperiment. Tänk dig att du inte blir bra på ett par dagar utan du fortsätter att känna dig så där. Hur tror du det skulle gå med ditt jobb och ditt liv då? Fast det ingår kanske inte i din begreppsvärld att du skulle kunna drabbas. :-\

#48 En förkylning blir man väl inte långtidssjukskriven av, men det du beskriver är just det många av de långtidssjukskriva i min omgivning ägnar sig åt och mycket mer än så. De bygger om hus, åker till Tyskland eller Ullared på shoppingturer med mycket mer, är det konstigt om man undrar varför de inte kan jobba då? Är man sjuk och har feber bör man vara hemma och ta det lugnt tills man blir frisk igen. Jag har fortfarande aldrig begärt att en person som är sjuk, vad det månde vara skall utföra sysslor de ej klarar av och som förvärrar sjukdomsbilden. Men här väljer några av er att tolka in det ni vill i det jag skrivit och ägnar er sedan åt personangrepp påhopp om mig som person utan att veta ett dugg om vem jag är eller vad jag har gått igenom i mitt liv. Tänk om jag faktiskt varit långtidssjukskriven, har åkt in akut med stresshjärta osv.

Jag förstår att det finns två typer av personer. De som ser möjligheter och försöker finna lösningar på de problem som dyker upp, De som söker fel, problem och motgångar i livet och anväder det som ursäkt. Måste vara tragiskt att leva så, där det hela tiden är någon annans fel att ens liv inte blir som man tänkt sig.

Det finns många långtidssjukskrivna med sjukdomar som kommer i skov. Man mår jättedåligt och orkar inget och sedan kan det vara att man mår bättre en annan dag. Varför skulle det vara förbjudet att åka tex. till Ullared och handla om man mår bra en dag.? Det är inte alla gånger man kan se sjukdomen som utomstående har man inte riktigt klart för sig vad det innebär. Det finns inga arbetsgivare som låter dig jobba när du kan  och orkar. Du skall prestera minst 8 timmar i hög tempo. Hade arbetsmarknaden varit anpassat så att även de sjuka duger och kan jobba efter ork och förmåga hade det varit en annan sak.

Jag har sett fall där handikappade som har lönebidrag trissas upp i ett tempo och skall jobba som alla andra.  

Jag säger inte att det inte finns fuskare men det skall inte vara hetsjakt på de som verkligen är sjuka.

Jag hoppas att du klarar dig  och slipper råka ut för någon sjukdom som sätter käppar i hjulet.

Jag har sjuka människor i släkten och vänkretsen och ser vilket lidande det är med förslitningar, värk och depressioner.

Är man långtidssjukskriven…..ska man…

• Bomma igen, håll dej inomhus. Visa dej inte ute.

• Skulle du mot förmodan komma ut bland folk…le eller skratta inte!

• Återhållsam på smink….det får dej att se fräsch ut. Läppstift går inte!

  Det här är faktiskt sant,,,,så här känner man sig när man är långtidssjukskriven.

Med tanke på att så många här på forumet reagerat så starkt så KAN det faktiskt vara så att du Dossan uttrycker dig på ett sätt som får väldigt många att ta illa upp.

Och på tal om att tolka in… "Jag förstår att det finns två typer av personer". Där en av dem skulle vara: De som söker fel, problem och motgångar i livet och anväder det som ursäkt. Måste vara tragiskt att leva så, där det hela tiden är någon annans fel att ens liv inte blir som man tänkt sig. Här uppfattar jag det som att detta är de långtidssjukskrivna du beskrivit ovan vilket dragit igång denna ganska tråkiga och meningslösa debatt.

Sådana uttalanden kan lätt uppfattas som oerhört nedlåtande med tanke på att det skulle innebära att du vet hur alla inom den "typen" tänker och fungerar och om det inte är det du menar kanske du skulle försöka uttrycka dig annorlunda. Uppenbart, med tanke på reaktionerna, är att du kränker många här på forumet och det vore tråkigt om det var det som var ditt syfte med detta.

Om så är föreslår jag samtliga som skrivit här och känt sig illa berörda att bara ignorera denna länk hädanefter… om ingen reagerar blir dessa uttalanden tämligen verknings- och kraftlösa samt intetsägande.

somliga är sjuka och somliga är friska. Det finns sjuka som jobbar och friska som inte gör det. det finns sjuka som inte jobbar och friska som jobbar. Är det inte dags att lugna ner debatten lite nu och låta det ebba ut eftersom det blivit som det blivit med många ömma tår. Vi kan väl önska att alla som vill jobba ska få möjlighet att göra det och det som inte vill/ kan- ja världen går inte under för det

Tack 90kgaldrigmer, precis vad jag önskar. Om 30 dagar är min a-kassa slut och med de regler som nu gäller övergår man till FK!

Jag är inte särskilt sjuk, jag är bara arbetslös, med en ålder om 56 år. Jag har bra utbildning och lång erfarenhet, men är inte önskvärd! Jag räknas för att vara för gammal, trots jag jag aldrig kommer att vabba eller få mera barn, det borde istället vara en tillgång. Jag är överkvalificerad för massor av jobb och får inte dessa heller. Jag kan jobba hur mycket som helst!

Om inte ens jag får jobb, hur ska det då kunna vara möjligt att hitta deltidsjobb för folk som har svårigheter!

Jag vill ha jobb! Nu!

#48 Jag sa inte att man blir långtidsjukskriven för förkylning. Jag tog det som ett exempel jag trodde du skulle kunna relatera till. Men din viljestyrka kanske gör dig immun mot förkylningar ockå?

Inte heller uttalade jag mig om dina sjukskrivna bekanta. Jag vände mig mot ditt sätt att generalisera.

Men du har säker rätt. Arbeit macht frei.

Och med detta är det tydligen dags att låsa denna tråd.