Kolhydrater

F.d. fettfobiker, numera kolhydratfobiker. Jag har jojobantat sedan jag var 14 år. Jag är envis och disciplinerad och har lyckats banta ner mig åtskilliga kilon, åtskilliga gånger och för några år sedan gick jag ner hela 25 kilon. För det mesta har jag ju, precis som alla andra gått upp allt jag gått ner plus lite till men vid min senaste bantning bestämde jag mig för att lägga om kosten för gott och jag har faktiskt inte gått upp ALLT jag gått ner, bara sisådär 17 kg.  Det har varit en ständig kamp mot det evinnerliga sötsakssuget och jag insåg att det var dags för en annan strategi.

När jag först hörde talas om LCHF tyckte jag det var det knäppaste jag hört om! Dessutom var det raka motsatsen av vad jag föredrar att äta. Jag är nämligen inte alls förtjust i fett och har aldrig varit det. I mitt kylskåp stod det "light" på alla mjölkprodukter och lika glad var jag för det! Däremot älskar jag smörgåsar, bullar och allt godis med söt choklad. Men när jag så fick höra att en bekant som jag betraktar som en mycket klok och intelligent person hade blivit entusiastisk LCHF:are började jag vackla i min övertygelse om att det var bullshit. Jag kunde helt enkelt inte tänka mig att denna person skulle gå på något som var total bullshit! Jag började sätta mig in i det hela mer och mer och ju mer jag informerade mig desto mer övertygad blev jag och nu är jag här!

 Min resa har just börjat, jag har, i skrivande stund hållit på med LCHF några dagar och gått ner två kg. Jag hade egentligen inte tänkt att börja än, jag hade tänkt att först samla på mig lite recept och lämpliga matvaror men så blev det ändå så att jag struntade i att lägga ner ris/pasta/potatis i matlådan och så hux flux var två kg. bara borta! Då fick jag så klart blodad tand så nu fortsätter jag trots att jag är aningens oförberedd och stapplande.