Kolhydrater

Jag är en kvinna på 32 år. Har hittat till LCHF genom  att leta efter vettigt sätt att gå ner i vikt. Med vettigt sätt menar jag att jag inte känner mig hungrig, grinig och att sötsuget minskar.

* Efter att ha läst om LCHF tyckte jag att det kändes som att det var mycket som stämde. Nu har jag varit LCHFare i 5 veckor, minskat en storlek och mår bra. Mår bra och det är absolut viktigaste och jag är inte hungrig och grinig. LCHF har hjälpt mig att upptäcka vad det är som triggar mitt sockerberoende och gett mig en bättre insikt om mig själv. Jag måste stanna upp och verkligen se inåt ofta och brottas med det emotionella ätandet. Sötsuget håller jag i schack men jag känner att det lurar bakom hörnet fortfarande så än sålänge är jag på min vakt.

* Nu har det gått ca 10 veckor och jag har minskat en till storlek och det känns jätteroligt.  Fortsätter framåt och känner att LCHF ger mig mycket. Har även fakirat de senaste 3 veckorna och det var lite tråkigt i början och jobbigt med huvudvärken och humörsvängningar men sen har det blivit bättre.

* Dagens datum 090407- om en vecka har det gått 4 månader sedan jag började med LCHF. Går stadigt ner i cm , väger mig inte så ofta, det blir nån gång då och då. Jag går ner i storlekar i bra takt. Ibland blir jag orolig att "sagan" ska sluta och att jag slutar gå ner i cm men vi får se hur det fortsätter. Har även börjat baka kakor och bröd till min familj vilket jag inte har gjort sen jag började med LCHF. Vågade inte för att inte fresta mig. Det går rätt bra men jag vill inte göra det för ofta. Det emotionella ätandet funderar jag fortfarande mycket på hur , varför och så.

En sak som jag har blivit medveten om är att jag får lust att äta som belöning. Detta har jag funderat mycket över de senaste veckorna. När jag analyserade detta kände jag mig lite dum att jag ville belöna mig med nånting som jag egentligen inte behöver, det är inte hunger, inte njutning bara tråkig , onödig belöning. Hur kommer det sig att man vill belöna sig med maten? Skulle vilja ha svar på denna fråga. Jag försöker ändra min syn på mat och att det är nånting som vi behöver för att överleva, nånting nödvändigt och inte nån kompis. Kompisar har jag och vänner också , men maten ska vara till för att stilla hunger och inget annat.