Kolhydrater

Hejsan!

Mona heter jag och har gott och väl passerat de 40. Två barn,12 och 7 år och man därtill.

Vet egentligen inte hur jag hittade hit, är inte mycket för att läsa bloggar och så men är ändå en sökare för en bättre livsstil och bättre mående.

Efter en rejäl väggkontakt för 3 år sedan har det varit en lång vandring uppåt med ständigt nya infallsvinklar för att s.k hitta mig själv. Pga knöliga arbetsförhållanden 3- skift och så vidare och minst sagt stelbenta och fyrkantiga chefer har det tidvis varit dåligt med kraft att bearbeta varför jag hamnat där jag är. Men jag börjar skönja en ljusning i det blå och ett jävlar anamma i själen. Ibland tror jag att allt har en mening som sker om man bara är villig att se.....

Faktum är att den 4 mars var jag och handlade och min grabb ville köpa en bok på rean. Trots att börsen var nästan tom på slantar så fick jag akut habegär när såg en rosa bok om att äta sig ner i vikt.

Slängde mig genast i  soffan på kvällen och läste ut den bums och bestämde mig att nu kör jag. Ingen vägning och ingen mätning. Dags att låta kroppen själv bestämma vad den ville ha och det stämde ju bra med vad jag alltid instinktivt tyckt om. Men så är det min godisnojja att slåss mot. Jag leder kampen för tillfället men vågar inte släppa på koncentrationen. Blev t o m sur på min handlare idag för att han ställt ett stort åbäke med plockgodis vid frukten. Jag tyckte det var synd på så rara ärtor(frukten) att behöva slåss mot kemikaliedoften från lådorna. Vilken blick jag fick. Nu hör det ju till kanske att jag inte ens vågar äta frukt eftersom den triggar igång min magkatarr men den luktar ju gott.

Så nu står jag här och har lite besvär med vad jag ska äta och när och hur och om jag fick bestämma så skulle en tablett som ersatte allt krångel med mat under dagtid på jobbet vara ett naturligt val. Älskar när det är varmt ute för då kan jag lämna jobbet och gå ner till kanalen och bara njuta med egen matlåda och slippa allt oljud omkring mig men nu är det tyvärr för kallt att sitta ute och inne är det dötrist. Suck. Men snart är det vår och då....

Gick ner en del i början, förmodligen mest vatten, men blev mycket piggare och gladare.  Nu är det stopp och magen protesterar men mot vad? Eftersom jag haft milda ätstörningar hela mitt liv och i stort sett dåligt samvete för att jag ätit över huvudtaget så kan det ju vara så att jag stryper matintaget igen omedvetet eller så äter jag för mycket och överdriver fettintaget för att jag är rädd att bli hungrig på jobbet och äter lite mer för säkerhetsskull. Är orolig att förlora kontrollen om jag blir för hungrig. Suck. Hur jag än vänder mig har jag svansen bak. Men jag ger inte upp.......