Kolhydrater

Jag är en skånepåg på 52 år och kan väl lugnt säga att jag testat allt
som finns för att försöka gå ner i vikt. Som så många andra. Senaste, drastiska
upplägget var när jag 2009 vägde 108 kg och i augusti gick med i Xtravaganza.
Gick ner till 90 kg på någon månad och mådde perfekt. Kunde sluta med min
blodtrycksmedicin bla.

Sakta men säkert gick jag upp igen för att på sommaren
2010 vara uppe i 106 kg. Där låg jag tills i höstas. Åter anmälde jag mig till Xtravaganza
igen. Led i 14 dagar under svälten och sen gav jag upp. Efter dessa otaliga
jojobantningar så läste jag i vintras Matrevolutionen. Snacka om att man fick
en tankeställare om vad som pågår.

Livsmedelsindustrin pumpar i oss socker utan att ansvara
för konsekvenserna. Vad som händer om vi fortsätter att trycka i oss potatis,
ris och pasta som vi lärt oss sen barnsben?

Sagt och gjort läste jag så mycket jag kom över om LCHF.
Klart skeptisk inför att kunna äta det som det för var ”dödskalle” på. Läste
också att de som jojo-bantat oftast kunde ha lite problem att komma igång. Jag
har tidigare varit en gottegris och lösgodis var en drog. Både när jag kände
mig stressad och när jag kopplade av.

Slutade äta godis till trettonhelgen i år och har inte
ätit socker (vad jag vet) sen dess. Slutade även med potatis, ris och pasta och
körde enligt LCHF.

Vad har då hänt på detta halvåret?

Egentligen ingenting…..