Gött jobbat!! Grattis 

#1 Tack Mooniq!

Bra med ny trád! Läser allt du skriver.

Bra jobb.Grattis.

35 kg på 3 veckor måste vara något slags rekord

Hur som helst, strongt jobbat!

Vad kul att du fortsätter i ny tråd! Härligt! och grattis till viktnedgången så här långt! Själv är jag 174 cm lång och tänker att 78 kg vore jättehärligt att väga, men jag tänker också att 72 inte låter helt dumt. Har bestämt målvikt på 75 så får vi se vad som händer!

All lycka!

Har följt en del av din resa och fortsätter att göra det även här. Lycka till i det nya året!

HAHA, jag ser nu att jag skrev sista januari (och dessutom felstavat) istället för den sista december. Så går det då man inte korrekturläser i tid och nu är det för sent att korrigera. Jaja, ni förstod säkert ändå vad jag menade.
Det är väl lchf-kosten som gjort mig korkad

wow jag hoppas att jag kan lyckas som du!

Tänkte bara dela med mig av lite positivt tänkande så här i början på det nya året!

#3 Ja det fick bli en fortsättning. Tänkte först inte det

#5 ja lite knas blev det i texten,  Tack iaf!

#6 vettiga mål tänker jag när jag ser siffrorna!

#7: välkommen hit med

#9 man kommer långt med vilja, motivation och rätt förutsättningar! Lycka till!

just att börja om eller kanske bara fortsätta:-) Du har då så stark viljo att det kommer att lyckas:-) Trevlig helg.

83 kg sa vågen i morse, så lite uppåt. Jag har inte registrerat min mat på matdagboken sedan före jul så jag har beslutat att registrera maten igen ett tag framöver med start från idag.
Något som jag snabbt upptäcker är att jag tydligt varit mer liberal gällande kolhydraterna. Idag har jag ätit kaffe med grädde, ca 20 g nötter, 180 g prinskorv (nu är den slut så nu blir det inget mer av den) och nästan 200 g smörstekt strimlad vitkål och en extra klick smör och hipsvips så visade registreringen av maten att jag redan är uppe i 19g kolhydrater och då har jag inte ätit någon middag/kvällsmat än. Hade jag inte registerat maten så hade det blivit grillad kyckling med grönsallad med fetaost och strimlad rödlök, men det blir då definitivt inte nu. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska äta för att inte kolhydraterna ska springa iväg. Problemet är att jag bara ätit 890 kcal idag så jag behöver ju definitivt äta mer. Bara ätit 27 g protein och 79 g fett så jag måste komma på något som känns gott att äta men som bara består av protein och fett utan kolhydrater.

om du använder typ dumbbell.se får du procent fördeling på.maten. Jag skulle tro att du får lägga av nötter då får du rejäla mindre kolhydrater. Men annars salad och broccoli som grönsakförslag. Lite smör sås till. Och en kött…fågel eller liten fiskbit till. Jag har inte provat Fakir metod men frukost på ägg och lite skinka och stå på till kvällen en dag eller två i helgen kan sätta något i gång.

#14 tack för input.
jag använder matdagboken.se. Det är inte nötterna som är problemet i dagens kost utan vitkålen och korven. Bara den måltiden blev nämligen 16 g kolhydrater. Korven hade jag koll på, men att vitkålen var en så lömsk källa till kolhydrater (3,8 g/100g) hade jag inte riktigt samma koll på och då jag åt nästan 200g så blev det rätt mycket. Med tanke på att korven hade lika mycket kolhydrater i sig så borde jag ha valt ett tillbehör med betydligt färre kh än just vitkål. Broccoli hade varit bättre, men både broccoli och blomkål har jag tillfälligt tröttnat på så jag klarar bara inte av att äta dem just nu.

20 g nötter blev bara 3 g kolhydrater så nötterna var verkligen ingen fara. Nötterna är en viktig källa till mineraler så jag behöver äta nötter då och då.
Nåja, jag har rett ut skadan tror jag. Åt 145g grillad kyckling med skinn och en omelett på 2 ägg till. Då blev fördelningen och kalorimängden helt ok totalt under dagen.

Dagen slutade på strax under 1600 kcal, 129 g fett, 78 g protein och 20 g kolhydrater. Det är acceptabelt. Jag har kvar att dricka en kopp te med en klick kokosolja i

Jag tror inte att jag behöver köra någon fakir utan bara se till att registera det jag äter och hålla lite koll på nivåerna. Under julen har jag som sagt låtit bli att registera det så vissa dagar har nog kolhydratsnivåerna gått så högt som upp till 35-40 g/dygn. Trots det så har jag INTE gått upp i vikt utan bara stått still (några hg upp eller ner är ju normalt även under strikt lchf)

Bra att du följer upp din gamla tråd! Hade saknat dig här annars

Vilken inspiration att föra viktdagbok, det tror jag att jag ska göra också nu i en del veckor framöver.

du verkar ha helt koll på.maten. Ja det var ju fint att julen inte ga något särskilt vikttökning. Bra Lilltilda.

insåg precis att även om jag stått still i vikt över jul-nyår så har saker hänt i min kropp. De byxor i storlek 40 som tidigare satt tight i midjan sitter nu lösare trots att de är nytvättade och borde ha dragit ihop sig i fall de töjt ut sig.

Under mellandagsreorna har jag passat på att handla lite kläder och fylla på min garderob. Det var riktigt roligt nu när jag faktiskt krympt ur plus-avdelningarna och tvingats ge mig ut bland de vanliga kläderna. Jag hade min lillasyrra med mig en av dagarna och tack vare henne så kom jag hem med kläder som jag normalt sett inte ens hade gett mig på att prova bara för att de sett för små ut på galjen. Syrran körde med metoden "prova ska man ALLTID göra om man ser nåt man gillar oavsett vad det står på storlekslappen". Tack vare den metoden så har jag nu en storskjorta i storlek 38 (den är stor i storleken) och en kjol i storlek 42 (som var liten i storleken men sitter som ett smäck på min kropp) och ett antal toppar i storlek 40-42 som sitter bra trots min stora byst. Med mig hem kom också en klänning i storlek 44 som antagligen fanns kvar pga att den var liten i storleken och helt stum i tyget, men på min relativt raka kropp satt den jättefint! Nu måste jag bara hitta något tillfälle att använda den på också. Jag som så sällan befinner mig i lägen då jag vill eller behöver klä upp mig. Någon som vill bjuda mig på party? 

Registrerandet av mat på matdagboken känns som en riktigt bra ide just nu. Kanske kan det kicka igång viktnedgången igen? Å andra sidan, jag väger strax under 83 kg och jag kan ha storlekar på kläder som jag inte kunnat ha sedan högstadiet, så vad spelar det för roll om jag parkerar här?
Fast det där är kanske en farlig tanke som lätt leder till att jag blir FÖR slapp i kosthållning och rutiner… hm… . Jag bör nog försöka fortsätta och vara diciplinerad igen.
I slutet av denna månad fyller jag år. Åldersnojan gör sig påmind och en släng av ångest (ja faktiskt!) faller över mig ibland då jag tänker på allt jag INTE har som jag borde ha i min ålder. Kanske skulle något kgs viktnedgång kunna vara en tröst då "jag-är-nu-ett-år-närmare-döden-dagen" kommer? Kanske ska ha det som motivation. Dör jag så dör jag åtminstone som en smalare person än vad jag varit och kommer inte att väga så extremt mycket för de som ska bära kistan. (jag har jobbat inom begravningsbranschen så jag har varit med och burit både en del riktigt tunga kistor ibland och varje gång tänkt "så här kommer det att bli då jag dör, stackars alla som ska hantera min kropp")

Det var en fin, reflekterande berätning, Lilltilda. Och bra humor.

Ja, jag har ochså jobbat i en sektion där man såg hur gamla månge människor blev, eller rättere kanske inte så gammal.

ja, jag förstår dina tanker kring ålder och allskens refleksioner.. Nu vet jeg inte helt vad du tänkar att du borda ha i din ålder men jag är snart 47 år och lever fortfarende trots att jag inte har barn. Nä man passerar 40 års åldern är det inte så många som frågor varfor det ena och annat, men vet du: Man överlevar faktisk med och utan att ha typ barn. Inte för att man inte skal ha barn, men där finns ju så mycket, och det går oavsett.

Jag har använt en del tid med ideelt arbeta ved sidan av mit studie og jobb, och haft job som lärare ochså.

Det viktigsta är nog att man har det intressant och kanske roligt medan man är här.

Grattis med vikt och nya kläder, så roligt

Skönt att du är här igen :-)

Vilken bra historia och skönt att du berättar så rakt och ärligt.

Men inte ska du ha ångest över att du på papperet blir ett år äldre. Det är åldern du känner inom dig som är den rätta. Jag ger mig sjutton på att du känner dig yngre i år än du gjorde i fjor på den här tiden. Så det där är bara en siffra, inget mer.

Roligt med kläderna. Törs du dela med dig med för- och efterbilder? Gärna utan ansikte om du inte vill visa dig!

Stora kramar

Lilltilda

Hur gammal är du?

Angående vikten, strunta i siffrorna och fokusera på att du nu kan ha på dig en storlek för normalviktiga (utifrån din längd förstås). Som jag skrev i min tråd om vikt och kläder, fattar inte att jag kan ta på mig en storlek för 60 kg vikt fast enligt den dumma bmi-tabellen väger jag minst 15 kg för mycket.

#19 kajak: tack för de orden. Visst är det så att det finns mycket att glädjas åt i livet och mycket som kan ge livet värde och rikedom även om livet inte blir riktigt så som man först tänkt sig det. Jag har ett jättebra liv nu med, men det ser inte riktigt ut så som jag hade planerat det.
Jag fyller 37. För 11 år sedan var jag nygift. Inte ens i min vildaste fantasi trodde jag då att jag idag skulle vara skild sedan 2009 och barnlös, men så blev det. Nu ska det tilläggas att jag INTE saknar mitt äktenskap. Det var ett dåligt äktenskap. Därför var det också bra att det inte blev några barn i det. Fast det gör inte saknaden efter ett normalt "senssonliv" mindre, det skulle bara ha varit under andra förutsättningar.

#20 Mosadiket:

#21 MillisB: Nytt foto? fint! faktiskt så känner mig mig äldre. Fysiskt fräschare kanske, men äldre. Fler grå strån under det färgade håret och fler små rynkor i ögonvrårna (tror att viktnedgången förvärrat dem faktiskt i och med att huden inte riktigt hänger med). Vill dock INTE ha tillbaka några kilon och faktiskt inte backa till förra året heller.
Jag vill vänta med före och efterbilder tills jag tappat några kilon till. Jag tänker nå mitt mål först. Det är så gäckande nära nu, fast jag vet att de sista kilona antagligen är de svåraste att bli av med.

#22 Medlem: snart 37…
Ja detta med kläder och vikt är intressant. Det hör inte alltid ihop konstigt nog. Jag tänker nog ändå försöka tappa några kilo till. Mest för fåfängans och viljans skull. Jag vill så gärna få vara inom spannet normalviktig någon gång under mitt liv.

Skitdag.
Sov uselt natten till idag, sov lite för länge på morgonen och fick stressa till jobbet. Hann inte äta frukost och glömde såklart min lunchlåda hemma på köksbänken. Räddningen var att det på jobbet fanns grädde att ha i kaffet och så hade jag kvar lite mörk choklad att smaska på när huvudvärken satte i. Blir att äta en rejäl och välplanerad middag när jag väl kommer hem igen.

Morgonvikt i morse 82,5 kg, så jag väger exakt samma som för en vecka sedan. Skönt att det inte är uppåt i alla fall.

Jobbet gnager på mig just nu. Mental stress över arbetsuppgifter som jag fått lagda på mig, men som jag varken vill ha eller känner att jag har tid och kraft till. Ska göra mitt bästa, men känner just nu hur arbetslusten sviker.  Klart att det påverkar allmäntillståndet med och det i sin tur påverkar vikten. Jag mår lite "sådär" redan som det är.

Så irriterande att glömma lunchlådan. Skönt att du inte var helt tomhänt på jobbet i alla fall. Grädde är bättre än ingenting… Vad blev middagen idag då? Antar att det är färdigplanerad nu! Ser fram emot bilder så snart du är klar för det! Oväntat ändå att du upplever dig som äldre efter den fina viktminskningen som du har genomfört. Tänkte nog tvärtom med tanke på rörlighet och så. ;-) Skönt att vikten inte har ökat den sista veckan. Själv har jag börjat på kurs med Anna Hallén och har tänkt rivstarta min fortsatta viktminskning. Skriver om det i bloggen senare idag;) Tänkte på dig och skoterkörkortet. De pratade om det på radion att många som har missat förnya sitt skoterkort och nu är det ogiltigt om man inte har BE i tillägg. Men du har väl koll! Kramar

#25:
Middagen består av stekt sidfläsk och blomkålsmos med extra mycket grädde i och en skiva mjukt lchf-bröd med kycklingleverpate till. Gott!

Grejen är att jag aldrig varit särskilt orörlig. Även då jag vägde 117 kg så var jag aktiv och levde ett aktivt liv med hundpromenader, snöskoterkörning osv. Bara ibland som jag upplevde övervikten som ett fysiskt hinder (Värre var det då jag i "forntiden" vägde 130 kg)

Spännande! Jag kikar in bloggen senare!

Tack för omtanken! Gällande skoterkörkort så är det inget som berör mig då jag har ett så gammalt bilkörkort att jag har förarbeviset inbakat i körkortet (jag tog körkortet 1995). Det är de som har skaffat ett förarbevis före ett visst årtal som måste förnya det.

Jag försöker mig på LCHFkaffe, lunch och middag och PF till lunch, jag vill få igång förbränningen och gå ner i vikt. Vad tror ni, funkar det?

Morgonvikt 8/1-2013: 81,7 kg. Trevligt att det rört lite på sig igen! Det visar också att det är bra att jag registrerar maten på matdagboken.se igen och på det viset får bättre koll på fördelningen fett, protein och kolhydrater.

Jag har ätit lchf i ganska exakt ett år nu (start 9/1- 2012) och med -35,3 kg som resultat så måste jag ju säga att jag är tacksam att jag gav mig in på detta!

#27 mosadiket: Ärligt talat så har jag ingen som helst aning om det fungerar men det skadar väl inte att testa? Andra vittnar ju om att de testat olika varianter av lchf-kaffe och liknande och fått resultat.

Minus 35 kg på ett år är fantastiskt bra! Grattis!

#29 Beate: Tack! Känns grymt bra! Blir lika lycklig varje gång jag tänker på att jag idag t.o.m. är mindre än vad jag var i klass 9!

#23 Jag är ett år äldre än dig och har inte hunnit med alla de planer jag hade/har. Vad som hjälpt mig är två saker för att hålla ångesten borta. Den första är tron och den andra är att jämföra mig med de som har det sämre. Om jag jämför mig med de som har det bättre än mig ger det mig negativa känslor. Jag blir deppad och får ångest. Men när jag jämför mig med de som har det sämre än mig får jag behagkänslor och blir tacksam för att jag har det bättre. Det gör mig även mer ödmjuk inför mig själv, människor, djuren och naturen. Jag får också energi att vara mer hjälpsam mot mina medmänniskor. Hoppas detta ger dig fler tankar och analysera din roll på denna jord på ett annat sätt.

Gällande vikten så förstår jag dig helt. Fast du är fortfarande på samma spår som BMI. Jag slår vad att du har en jätte snygg kropp nu :-D Hursom, önskar dig lycka till med de resterande kilon.

Bra jobbat Lilltilda! Inte alla som orkar i mål. Hur känner du vad gäller kosten, kan du leva med den i längden ävan sedan? Vad kommer du ändra på sedan när du "bara" ska hålla vikten? För mig tar det nog ett år eller 2 innan jag behöver tänka på utjämningsprogram. ;)

#31 Medlem: ja jag har också mycket tröst och stöd i min tro och tänker att Gud har en plan även med mitt liv även om den planen kanske inte överensstämmer med den jag haft. Jag tvingar mig ibland att stanna upp och tänka på allt som är bra i mitt liv, allt positivt jag har gjort, alla de erfarenheter jag har med mig och så tänker jag att det finns massor med bra grejer kvar att uppleva även om svenssonlivet med egna barn nog är att glömma.
Min kropp börjar jag trivas med, men jag trivs INTE med all överskottshud och hur "sladdrig" kroppen blivit av all viktminskning. Jag tänker gå ner klart i vikt, avvakta i 1-2 år och sedan se om det kanske är värt att snygga till kroppen med en bukplastik och kanske ett bröstlyft med.

#32 Ary: Tack! Jag är ju nu bara NÄSTAN i mål, men jag är tacksam så här långt och har inte gett upp än!
Jag har funderat mycket kring kosten och framtiden. Jag tror att jag alltid kommer att äta kolhydratsreducerad kost men inte en renodlad lchf utan kanske mer GI. Det första jag kommer att införa i mitt liv igen när jag nått en utjämningsfas och "bara" ska hålla vikten, är frukt. Jag älskar frukt och har alltid gjort, så frukt är det jag har haft svårast att avstå. Det kommer att bli mitt "godis" framöver. Nästa sak som kommer att införas igen är rotsaker som morötter och kanske en och annan potatis med. Jag har ätit rätt så strikt under detta år så även grönsakerna har jag haft koll på och begränsat. Jag kommer att bli generösare med grönsakerna med. Annars så har jag konstaterat att nu när jag ätit lchf i ett år så känns det som att jag har hittat fullgoda ersättningar för många av de ingredienser och maträtter som jag har saknat. Jag har inte så stor längtan efter de kolhydratrika motsvarigheterna (förutom köpespizza som jag längtar sjukt mycket efter ibland. Pizzafyllning räcker INTE för att tillfredställa det suget. Jag vill ha riktig pizzadeg med… Mmmm…. :) )
Jag kommer även i framtiden att väga mig varje vecka och märker jag att jag går uppåt igen så blir det strama tyglar. ALDRIG mer tänker jag bli den tjockis jag varit!!!

Lilltilda, det är glädjande att läsa att det gått så bra för dig! Lycka till med de sista kilona och framtiden!

#34 glitterfisk: Tack! Kul att se dig i tråden! Hoppas att du har haft en riktigt härligt jul och nyårs-tid!

Imponerande det som du har åstadkommit. 

Önskar att jag kommer att ha tillräcklig viljestyrka för att nå framgång på egen hand i år.

Grattis förresten till fortsatt viktminskning!!!

#36 MillisB: Tack!.  Jag är helt övertygad om att det är möjligt för dig bara du lyckas hitta motivation och drivkraft nog! Fundera igenom varför du vill gå ner i vikt och se till att du gör det för din egen skull och inte för någon annans. varför inte skriva listor med fördelarna du kan få av viktnedgång? Läs en sådan lista varje dag eller åtminstone dagar då du känner att motivationen vacklar.

Morgonvikt 81,1 kg .

Just nu tänker jag väga mig varje dag samtidigt som jag också registerar allt jag äter på matdagboken.se. Jag räknar med viktuppgång nu till helgen pga att jag vet att helgen, med bl.a. besök, kommer att innebära lite andra matrutiner och så fort jag ändrar matrutinerna så brukar det bli en tillfällig viktuppgång trots att jag enbart äter lchf-kost.
Svårast är de helger som spenderas med snyggingen och hans son då det automatiskt blir andra matrutiner då pga att jag känner att jag bör äta lika ofta som jag ger barnet mat. Det sitter så djupt rotat i mig att man ska "äta pedagogiskt" när man har barn omkring sig. När jag är själv äter jag oftast bara 2, eller max 3, ggr per dag utöver kafferaster. Med "liten" på kolhydratsdrift i huset så ska det ätas frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål och då äter jag automatiskt också något även om det ibland bara handlar om några ostrullar med smör och gurka. Mest för att jag som vuxen ska sitta med vid bordet och skapa harmoni runt måltiderna.

Wow, jätte duktigt! Nu är det inte mycket kvar.

Hmm detta med barn och gäster var fruktansvärt jobbigt för mig i början. Nu tänker jag och gör annorlunda. Hellre slänga matrester från mina barn än äta upp dom. Tyckte det var synd att slänga mat, men min hälsa är ju inte gratis, tänkte jag. Gällande gäster så brukar jag nu ha något att dricka istället för att äta. Lika harmoniskt det med så länge gästerna har mat och dryck och god sällskap. Ibland låter jag maken ta rollen och äta med gästerna och så försvinner jag nånstans hemma, bara slippa sitta och äta :-D Jag tror att vi fd. tjockisar (låter roligt i mina öron som en fd. tjockis :-D) vet precis hur det är att ha förhållande till mat och dess rutiner.

Som sagt, håller alla tummar tills du når din idealvikt.

#39 Medlem:

Ja målet närmar sig!

Klokt att sluta äta upp matrester. Det är bättre att tänka på hälsan. Eftersom att jag inte har några egna barn så ställs jag inte inför den situationen och dessutom har jag en hund som gladeligen skulle äta matrester om han fick chansen .
Att bara dricka vid vissa måltider då jag har gäster går bara inte eftersom att jag bor själv och inte har någon man/sambo att sätta på uppgiften att vara värd. Hur skulle det se ut om jag bjuder hem gäster och ger dem mat och dryck men själv inte äter något? Nej det går bara inte. Nu är det ändå sällan ett problem för oftast så har jag bara tillfälliga gäster som stannar på middag och efterrätt och då äter alla lchf + att jag erbjuder potatis, pasta eller ris om de vill ha och så finns något normalsött för gästerna att äta till efterrätt medan jag gör nåt motsvarande lchf-alternativ.

När snyggingen med son är här blir det annorlunda, lite mer avslappnat och större frihet. Men fortfarande har jag noga inrotat att man inte sätter en 6-åring själv vid matbordet att äta mat medan jag själv dricker en kopp te. Hur ska jag motivera honom att äta om han ser att jag inte gör det? Att jag äter något annat än honom förstår han eftersom att jag förklarar att jag kan bli sjuk om jag äter viss mat som t.ex. pasta, men han skulle direkt reagera om han skulle märka att jag lät bli att äta och säga att "Lilltilda äter inte, alltså behöver inte jag heller det".Jag tror att det är väldigt viktigt att både jag och hans pappa, vid de allra flesta måltider, sitter med och äter tillsammans med honom.

Nej du missförstod mig. Alltså när man bjuder hem gäster så är det antingen lunch eller middag, detta är i vanliga fall och då kan man äta vid dessa tillfälle som man brukar göra vanligen. Det jag syftar på är mellanmål eller fika. Jag brukar äta 3 mål och det skulle bli för mycket om jag även äter något mellan måltiderna när vi har gäster. Kolhydratätarna behöver äta mellanmål för att hålla blodsockret stabilt, medan jag slipper det och kan vara utan mat flera timmar.

Barn förstår inte det med att vara gäster och kolla läget om gästvärden äter eller inte. Är det fika så äter de det som serveras gladligen annars sitter de ju och äter med resten när det är lunch eller middag.

#41 Ok! ja men då förstår jag bättre! Ursäkta, jag läste nog lite slarvigt .

6-åringen är inte en vanlig gäst eftersom att han är son till "snyggingen"och de två spenderar det mesta av lediga dagar och helger tillsammans med mig. Han är väääldigt observant på vad vi vuxna gör och inte gör (på gott och ont) . Fast mellanmålen kommer jag numera oftast undan genom att dricka kaffe medan han äter frukt eller macka och jag säger att han behöver mer energi eftersom att han ska växa och jag har vuxit klart.

Värre är att försöka komma undan att behöva äta både frukost och lunch. Jag brukar inte äta frukost då jag är själv utan äter första målet mat vid 12-13 på dagarna och så äter jag bara en riktig måltid till efter jobbet på eftermiddagen. I undantagsfall (om matdagboken säger att jag ätit för lite eller om jag är hungrig) så blir det nåt enklare på kvällen med

Ok :-)

Jag vet hur det är att ha observanta barn

Men kan du inte äta en liten frukost och sen bestämma även storleken på resten av måltiderna? Det är liksom synd att sabba förbränningen under en helg

#43: Ja det har jag försökt med, men det verkar som att min kropp hamnar ur fas så snart jag lägger till ett extra mål om det så bara är ett kokt ägg med en smörklick. Fast å andra sidan så brukar det rätta till sig rätt snart under påföljade vecka, så det kanske inte gör något egentligen.
Det är bara irriterande att få plus på vågen eller stå till när jag är så taggad att få ta de där sista kilona.

kanske det inte är pedagogisk men kan du inte dryck te eller kaffe när barnet har sitt mellsnmåltid eller frukost typ och så förklara om han frågor att detta är dit måltid;-)? Mycket fantastisk att du kör så bra med viken och helt fullt förståeligt att du inte vill klandra till det nu.

Morgonvikt 80,5. Skeptiskt stirrade jag på siffrorna och börjar nästan tro att det är fel på min våg. Glad idag iaf men räknar med viktuppgång innan måndag.

#45 tack. Jag ska försöka komma på lösningar för helgen och alla andra tillfällen då "plutten" är med. Jag måste komma undan frukost eller lunch på något sätt

Heja heja Lilltilda! 

Nej men grattis! 

Helt fantastiska siffror måste jag verkligen hålla med om. Stort grattis till ett fantastiskt resultat på ett år. Klart det inte är fel på vågen!

#48 och 49 TACK för pepp och hejarop!
Om/när jag har gått upp i vikt efter helgen, så kommer ändå dagens resultat att göra att jag kommer att vara extra taggad att snabbt komma dit igen och sedan fortsätta. Nu ska jag fortsätta den här dagen och njuta av tanken att just idag så har jag bara 2,5 kg kvar till mitt STORA mål och ännu mindre till mitt lilla mål att få en vikt som börjar med en 7a!

Vem vet, du kommer kanske inte att öka i vikt efter helgen. Vikten kanske stannar där och om 1,5-2 veckor kommer du att vara i mål? Hade jag bott nära hade jag förberett en liten fest (lchf så klart på mitt orientaliska sätt) för din skull. Du är ju en av dom som inspirerat mig enormt.

Kämpa på, snart är du i mål!

#51 medlem: Tack för den tanken och synd att du bor så himla långt bort! På något sätt ska jag fira efter att jag nått mitt mål, men jag vet inte hur än.
Jag tror att det kommer att ta lite längre tid att nå målet, för jag vet ju att jag samlar vätska inför mens och en sådan period ska ju också dyka upp inom spannet två veckor. Men bara att ta det lugnt, äta bra och vänta. Tids nog når jag målet!

Så helt fantastiskt att vara så nära 7-talet… Stort grattis igen, och fundera på hur du ska fira det stora målet. Det kan vara bra att ha som extra motivation…  Även om jag tror motivationen ligger djupare än som så.

Stora kramar!

#53 tack igen! .
Och nu är jag ännu några hg närmare målet. 80,2 sa snälla vågen imorse. Fast nu kommer helgen med snyggingen och "plutten" så på måndag lär den visa plusresultat.
Ja nåt att längta till vid målgång försöker jag komma på som extra morot.
Tatueringen som jag lät göra som -25kgpresent till mig själv var bästa moroten hittills. Fast dyr. Jag har inte råd att lägga så mycket pengar på nåt under vintern-våren, annars hade jag bokat en resa någonstans.

inte stått på vågen alls i helgen. Inte vågat. Men kanske skulle göra så här imorgon?
Jag känner på mig att jag gått upp rejält i helgen. Bara lchf, men umgänge med snyggingen har inneburit lite generösare mängder. Speciellt idag då vi tände grillen och grillade en massa gott kött och gjorde en stoooor sallad med fetaost och annat gott till.
Jag tror att jag äter alldeles för mycket grönsaker och dricker alldeles för mycket te och kaffe helger med snyggingen. I helgen har jag nämligen funderat igenom rejält vad jag gör för skillnad i kosten dagar med sällskap jämfört med dagar i ensamhet. Grönsakskonsumtionen är nog största skillnaden. Är jag själv äter jag sällan särskilt mycket grösaker för jag är alldeles för lat för att ordna några. Men med snyggingen i huset så hackar jag glatt ihop maffiga sallader och äter också glatt av dem som tillbehör till kött eller kyckling

Kliv på vågen bara. Det är ju inte den som bestämmer i längden, det är bara en pekpinne på hur mycket du tynger ner jordskorpan.

Bilden är verkligen en klassiker!

Och där fick jag det bekräftat. Grönsaker är av ondo…. .

82 kg skrek vågen ut i morse, så +1,8 kg sedan fredag morgon! Måtte dessa kilon försvinna snabbt som bara den.
Det mest komiska är att snyggingen hade gått upp 2 kg på samma tid han med. Det som skiljer våra vardagar utan varandra med helger ihop är grönsaker. Det har vi båda konstaterat. Trots att vi äter helt olika kost (han magert och jag fettrikt) så har vi ett gemensamt, på helgerna äter vi mycket mer grönsaker än annars+ att vi dricker mer te. Av någon anledning så stannar massor med vätska kvar i kroppen.

Båda har annars ätit bra enligt våra respektive kostval. Grillat kött, köttfärs, kyckling och div grönsker som tillbehör + bra fettkällor för min del och magra tillbehör för hans del. INTE en massa "unnande" i form av godsaker.

Är han kolhydratdriven och ändå gick upp 2 kg?? För mig är grönsakerna en konstant mer eller mindre så det kilot eller 2 har jag väl alltid på mig och det gör ingen skillnad, jag går ju ner ändå, låååångsamt. Saknade grönsaker mer än bröd och pasta. Men om han går upp torde det handla om att han ätit en hel del? Eller så är det téet ;)

Skulle vara intressant att veta om du fortsatte äta så om du kom att stå still after första 1.5 kg eller om du gick upp….. Kanske det bara är vatten och du planar ut…. Hur som helst kommer det säkert gå bra för dig eftersom du gjort en jätteinsats under lång tid.

#58:
Definitivt kh-driven. Bröd varje frukost, socker i kaffet, ris/potatis till maten (fast hos mig blir det grönsaker istället) osv dock INGA grönsaker om jag inte är med ("blommor hör hemma på fönsterbrädan, inte i maten"), men han räknar kalorier, rör på sig och håller igen på intaget och i perioder kör han läskiga pulverdieter.
Han inte ätit speciellt mycket mat i helgen. Nästan så att jag tycker att han ätit för lite mat, men han kör "ofta och små portioner" (som när han äter pulverdietmat) så det är svårt för mig att avgöra hur mycket han äter på dag.

Ja i framtiden så kommer ju jag att äta fritt av grönsaker mm som jag håller igen på nu, så jag gissar att jag fyller depåerna i kroppen med 2-3 kg vätska och sedan tar det nog stopp och inget mer händer så länge jag äter bra mat. Det handlar ju verkligen inte om fettvikt när viktuppgång beror på grönsaker.

Huh! Jag skulle inte vilja byta med snyggingen. ;)

Eftersom han är kalorimedveten är det väl inte heller att han får i sig för mycket "fet lchf mat" då…. Gulligt att han äter "blommor" för din skull då.

Jag insåg för en månad sedan att man får vara försiktigt med sitt inflytande. Mamma som inte går på LCHF har minskat ner på tomma kolhydrater och ökat fettmängd. Visade sig att hon nu flaskade i en dl grädde el creme fraiche per portion. Vi kom fram till att en halv dl kanske räcker för en kolhydratsdriven person. (För mig också för den delen) Så det kan bli. ;)

#60 haha, nej inte jag heller. Jag har lite försynt frågat honom om han inte kan tänka sig lchf istället men han "vägrar offra sina mackor" som han säger. I våras åt han utan betänkligheter mina feta maträtter och fläskade på med grädde m.m. OCH gick naturligtvis upp i vikt eftersom att han äter kolhydrater övrig tid. Numer så undviker han fettkällorna eller håller noga koll på att han inte får i sig för mycket av dem. Oftast så kan vi ju äta samma kost, t.ex. grillad kyckling, kött, fisk osv men så får jag se till att ha en bra fettkälla att tillsätta, t.ex. en fet sås eller kryddsmör medan han får hålla sig borta från fettet.
Han har inget emot "blommor" egentligen tror jag, utan han är bara lite för lat för att handla hem dem och tillsätta såna till maten.

Ja visst får man tänka till lite ibland då det gäller inflytandet över omgivningen. Det går ju inte att göda de kolhydratsdrivna till ohälsa genom att dessutom tillsätta fett i deras kost. Antingen kolhydratsdrift eller fettdrift, inte både och.

Morgonvikt 81,1 kg. Fortfarande nästan ett kilo mer än i fredags. Irriterande men bara att konstatera.

Just nu är jag inne i en period med många tankar inför framtiden. Inte minst tankar kring kosten och jag har konstaterat att jag VILL INTE äta lchf resten av livet, men hur jag ska kunna byta till något annat utan viktuppgång till följd vet jag inte. Lågkolhydrat kommer jag nog aldrig undan, men jag mådde ju super på den tiden jag åt GI-inspirerad tallriksmodell och tillät mig att äta grovt bröd och fullkornsprodukter. Fysiskt har jag aldrig mått så bra som jag gjorde då MEN efter att ha gått ner från 130 till 95 så stod jag still i vikt och kom inte vidare. När jag sedan struntade i mina egna kostråd och började äta vanliga kolhydrater och parkerade arslet i soffan, så gick jag sakta men säkert upp till de 117 kg jag vägde för ett år sedan. LCHF tog mig ner till 95 igen och sedan vidare till dagens vikt och förhoppningsvis så ska jag väl fortsätta några kg till med, men sen då?

Jag tycker att diskussionerna här på Kif ibland blir väldigt svart-vita. Kolhydrater är FARLIGA, de är GIFT, Passa er!
Jag ser på dem på ett lite annat sätt och anser att det finns bra och dåliga kolhydrater. Jag tycker INTE att man ska bygga sin kost på vitt mjöl och socker, som många faktiskt gör idag. Men jag ser inte faran i att äta fullkornsprodukter, frukt, grönsaker, potatis och rotsaker.
Jag ser heller ingen fara med att IBLAND unna sig av de som även i mina ögon är "farliga" kolhydrater i form av vitt mjöl och socker.

Farligt för hälsan blir det nog om jag försöker kombinera fettdrift och kolhydratsdrift då kroppen automatiskt väljer att ta hand om kolhydraterna och då blir fettet automatiskt farligt.
I en framtid så kan jag alltså antagligen inte alls kombinera generös lågkolhydratskost med fett utan att det blir fel i kroppen.

Att återgå till den GI-inspirerade tallriksmodellen som jag levde på förr skulle vara intressant att testa. Jag gick ju inte upp i vikt av den, utan jag parkerade vikten. Kanske händer samma sak om jag gör det efter lchf-tidens slut? Parkera i vikt har jag inget emot och jag mådde som sagt superbra fysiskt på den kost jag åt. Aldrig varit starkare och piggare än då.

På kif fokuserar man på hälsovinsterna och viktnedgång men inte på att behålla vikten, har jag märkt. Jag har också funderat på det och tycker att det spelar ingen roll vad man gör och vilken kost man följer. Huvudsaken är att behålla vikten. Jag har bestämt mig att äta gi precis som mina förfäder gjorde  efter slutat lchf för att behålla vikten. Atkins har intressanta idéer om det. Ska nog ta och läsa hans böcker igen iom jag närmar mig målvikten.

#63 ja det är mycket fokus på viktnedgång men många här håller ju vikten sedan genom att fortsätta äta LCHF. Jag är nyfiken på hur det gått för andra som gått ner i vikt men sedan bytt till tex GI och om de då hållit vikten. Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag om att jag kommer att lämna lchf åtminstone på försök och hitta något som jag mår bättre på

#64 Det beror helt enkelt på hur mycket kolhydrater kroppen reagerar på enligt Atkins. Han rekommenderar att öka kolhydraterna allt eftersom för att se om vikten går upp eller inte, tex. 5 gram i veckan osv. Sen iom man ökar kolhydraterna så ska man minska på fettet (inte light iaf) och proteinet samtidigt. Jag tänker inte heller fortsätta med lchf. Mina val av mat kommer att vara väl genomtänkta i framtiden. Jag kommer tex att äta surdegsbröd och basmatiris men i mycket lite mängder. Jag har ju slitit för att gå ner i vikt och det är dumt att gå upp igen bara för kolhydraternas skull.

Istemmar att det är sant att antigen sparar man på fettet eller ochså på kolhydrater men jag trot det är mycket olikt hur kroppen funkar. Mer grönsakor, det är nog det jag sakner. Men tror inte att man har behov av så mycket matt som man åt förut på kolhydratkosten.

Ja, jag är spänt på om jag har magen kvar och vikten med efter 14 dagar i Sydindien. Resar i morgen, och det blir ju ris och karry, potatis men mycket kikärtmjöl i maten, så  kanske det går. Lite socker får det kanske bli för att det åar mycket varmt och fuktigt.

Det är ett ideelt upphold, så inte en "semester" på det sätt.

Sköta om er så länge!

Har just hittat dina trådar och läst med spänning! En sak som jag tänkte på, verkar det inte som att den där lilla viktuppgången kommer ungefär samtidigt varje månad? 16/10, 13/11, 11/12, 14/1… Det kanske alltid är "tant röd" som är boven, inte grönsakerna? 

Isch, KALLT idag! -26 grader var det då jag skulle gå till jobbet i morse. Bara att ta fram min fårskinnspälsrock, täckbyxorna, varma mössan och ta dubbla vantar på händerna. 15 min promenad känns låååång när den ska ske i den kylan, men vaknade gjorde jag då ;-)

Morgonvikt kl 7 i morse, 81 kg.

#65 Medlem: Atkins har många bra tankar och Atkins/GI fungerar för väldigt många. Framför allt så känns det som en enklare kost att äta. Jag får fundera vidare och testa mig fram. Viktigast är att hitta ett sätt att hålla vikten på.

#66 kajak: Spännande med resan! Klart att det blir lite knepigt med maten, men du får ta igen det efteråt. Hoppas att du får det bra. Jag har förstått att den hör ihop med ditt ideella arbete. Rapportera gärna sedan hur du har haft det, vad du gjorde och hur du mår efter att ha ätit annan mat. Lycka till med allt!

#67 Julialex: Välkommen till tråden! Kul att du hittat hit! Hm, där sa du nåt! Tack för sammanställningen! Så kan det ju mycket väl vara! En del av viktuppgången bör iallafall kunna förklaras på det viset! Fast jag brukar verkligen ha problemet att jag går upp en del i vikt under helgerna som spenderas med snyggingen. Dock inte fullt så mycket som denna gång. Är det hormoncykeln som förvärrar så förklarar det ju att det blev så stor uppgång på bara några dagar.

Jag kan rekommendera "Perfect Health Diet" som alternativ till lchf. Det är en high fat-diet men med ett kolhydrat intag på 50-150 g/dag beroende på sjukdom/träningsfrekvens etc. Är man diabetiker t ex så rekommenderas ca 50 g/dag, tränar man mycket så kan man äta uppåt 150 g/dag. Men fokus 1 med PHD är näringsintaget eftersom de anser att olika brister är en orsak till övervikt. Fokus 2 är att undvika toxiner t ex spannmål och fruktos (carbs som är ok är rotfrukter och ris sk safe starches). Finns massor att läsa på deras hemsida www.perfecthealthdiet.com och de har även precis kommit ut med en ny upplaga av sin bok, jag beställde den via Bokus och fick hem den i förrgår. Dock på engelska men om du är ok med det så läs den gärna. Paul och Shou-Shin Jaminet som ligger bakom PHD är själva forskare (Phd's -  ha ha, fyndigt namn på sin diet) och alla deras rekommendationer har stort forskarstöd. Jag tycker de har en helhetssyn som saknas hos många andra low carb-förespråkare.

När jag började med lchf för tre (fyra?) år sen så kändes det så självklart och rätt men med tiden så har jag insett att den kosten både lätt kan bli alltför ensidig och dels svår att följa på längre sikt. För begränsande iaf för min livsstil.

#69 Beate: Tack för tipset! Har sneglat lite mot phd med, men det faller bort pga "förbudet" mot fruktos och spannmål (kan dock försöka ge mig på att läsa boken även om engelska texter är tunga för min trötta hjärna).
GI som jag åt förr accepterade både spannmål (av rätt sort) och fruktos i lagom mängd och jag mådde så grymt bra på den maten, samt att det var lätt att skapa variation och heller inte så bökigt varje gång jag blev bortbjuden på mat.

Det som tilltalar mig med PHD är fokuset på näringsintaget. Det är svårt att få i sig tillräckligt med näring och all näring man behöver via lchf. Det går, men det kräver grym matplanering och jag börjar tröttna på det nu.

Morgonvikt: 80,9 Dvs fortfarande 7 hg från lägstavikten förra fredagen och nu är det helg igen och umgänge med snyggingen står på agendan. Blir intressant att se vad som händer på vågen denna gång. Fast viktuppgång nu skulle då lättare kunna skyllas på hormoner för nu borde vätskesamlandet inför mens vara, om det nu inte redan är det som inträffat.
I helgen är det i alla fall bara snyggingen och jag, ingen plutt. Det gör det lite lättare att "bara äta vanligt" då inget barn finns att ta hänsyn till.

Igår pratade jag med en gammal kompis vars sambo tydligen nu ätit lchf i 6 månader med gott resultat. Intressant att höra var att hon upplever precis samma som jag på flera fronter. Även hon fryser om fingrar och tår, även hon har svårt att vara bekväm med att shoppa kläder och hon precis som jag stirrar på sig själv i spegeln, nyper i hänghuden och tänker "kirurgi väntar". Jag ser fram emot att en dag få träffa henne och diskutera erfarenheter.

Men PHD funkar så bra att jag tycker inte man saknar spannmål nåt nämnvärt även om jag måste erkänna att det nog slinker ner nån brödbit nån gång i veckan men aldrig att jag skulle äta det dagligen. Risnudlar (finns både tunna och breda) funkar bra som pasta och potatis och rotfrukter är underbart gott och går att variera mycket. Frukt då och då är helt ok enligt phd men inga stora mängder. Även Annika Dahlqvist tycker ju 1 frukt/dag är ok enligt hennes kostprogram. Undvik fruktjuice dock, ska man äta frukt ska det vara i "hel" form.

Lycka till i helgen och hoppas vågen fortsätter visa nedgång!

#72 Beate
Tack!
Jag  ska ta och kika lite mer på det. Pasta saknar jag i princip inte, men det skulle underlätta när jag är bortbjuden eller ute och äter ifall jag inte har totalförbud mot det.
Att PHD godkänner potatis och rotfrukter är toppen då det är nåt som jag saknar betydligt mer än pasta.
Vanligt grovt bröd och surdegsbröd kommer på något vis att dyka upp i min kost igen, åtminstone ett par dagar per vecka. Vore grymt skönt att kunna köpa brödet och slippa baka allt själv som det blir nu med lchf-bröd (äter oftast lchf-bröd till mina helgfrukostar, sällan andra dagar) 
Frukt, ca en per dag, kommer vid uppnått viktmål också att återvända.
Jag måste kanske läsa på lite extra kring både PHD, repetera GI och Atkins och sedan tänka logiskt och prova mig fram till något som fungerar för mig.

De gånger som du äter bröd, märker du någon hälsoförsämring då? *nyfiken*

Ja, jag tycker jag blir lite svullen i magen men det beror lite på vad det är för bröd och vilken mängd.

Blev bjuden på en semla för några dagar sen och då var det nog både vetebrödet i kombination med söt grädde och sötsliskig mandelmassa för jag mådde dåligt efter det. Fick svullen mage, kändes som jag fick nån äcklig beläggning i munnen och jag hade huvudvärk på kvällen.

Men idag åt jag till exempel en nybakt surdegsfralla från ett bageri i närheten med smör och leverpastej och då känner jag inga hälsoförsämringar. Tvärtom, det var jättegott. 

#74
Ja det är ju bröd, gärna surdegsbröd, som jag saknar. Semlor känns lite mer avlägset att äta faktiskt. I så fall måste jag baka dem själv så att de inte är så äckligt söta.

Om jag ska ha en semla i år så bakar jag den själv, på LCHFvis. Törs inte riskera att falla ut av min brödfria period som har varat sedan september nu…

Bra jobbat med viktminskningen. Tänk, snart kommer du se ett sjutal först på vågen…

Ha en strålande helg utan grönsaker!

#76 MillisB: Ja det är klokt tänkt. Jag bakade förra året lchf-semlor enligt mariannes recept men då var jag nog för mycket i början av min lchf så jag tyckte att de var jättäckliga. Jag åt bara en och slängde resten (mandelmassan däremot var god ihop  med vispad grädde). Funderar på att baka i år igen nu när jag levt med lchf betydligt längre. Misstänker att jag skulle tycka bättre om lchf-semlorna i år. Jag tänker dock INTE baka semlor med kokosnötsmjöl (de blir grymt kompakta och "fibriga") utan i år blir det ett recept med mandelmjöl.

Tack för peppandat! Ja är i sydindien nu. Det blir vegetariskt med lite bröd men försökar att ta lite av vart. Det har gått bra i dag. Ankom i morse. På söndag går det till barnehemmet för flickor. Ja skall berätte mer…..Sköta om är. LCHF kosten blir lite annorlunda här och inte kött i 14 dagar. Men det finns kikärtor och man kan undvika mycket ris. Mjöl kaffe utan socker funkar. Vikten nja, det får vänte för viktigt att undvika delly belly. sköta om er.

Vilken härlig dag! Massa snöskoterkörning och sedan riktigt smarrig middag här hemma.
Nu väntar sängen och imorgon (om kroppen orkar och vädret tillåter) så blir det nog en sväng ut på skotern imorgon med.

----------------------------------------------------------------

Receptet på middagen hittar ni här i min blogg

Var bor du Tilda? Bor själv i Sundsvall…svårpreparerade spår som sjutton här.

#80 jansan: Bor i Skellefteå kommun, men några mil inåt landet.
Vi har tyvärr ovanligt lite snö i år, men det fungerar hyfsat på lederna ändå.

#78 Kajak: Va bra att det fungerar hyfsat! Det viktigaste är ju att du inte blir sjuk av den avvikande kosten. Vikten får vänta tills du kommer hem.

Receptet ser verkligen jättegott ut!

Hoppas det blev lite skoter idag också…

Mer skoterkörning blev det idag med och många vackra platser har mina ögon skådat, men det var inte riktigt lika trevligt idag. Kallare ute och mina frusna fingrar och tår protesterade smärtsamt när vi skulle stanna en stund för att grilla. Jag är sååå less på att bli så där isande smärtsamt kall om fingrar och tår men jag har inte lyckats hitta något sätt att få bättre blodcirkulation. För det måste vara det som är problemet. Normalt brukar en människa först bli kall, sedan frysa lite och sakta börja frysa allt mer tills läget "iskall" nås. Jag går från kall till iskall på en gång och det gör fruktansvärt ont när det händer.
Hand-och tumvärmen på skotern står ständigt på maxvärme (vilket normalt är alldeles för varmt) och handskarna är riktiga lager på lager-skoterhandskar. Så länge jag kör och har värmen fryser jag inte annat än ibland om lillfingrarna.
Fötterna har jag klätt i ett par strumpor av merionoull och skorna är ett par skor från "Altimate" och ska enligt uppgift värma fötterna ner till - 70 grader. Jag får iskalla fötter ändå!
Jag äter BRA och har även börjat ta lite extra tillskott av bl.a. magnesium, men det gör varken till eller ifrån. Sååå trist att bli begränsad av kyla då jag är en riktig friluftsmänniska som älskar vintern, fjäll, skog, snöskoterkörning osv.

Mathelgen ur lchf-synpunkt har varit ypperlig, så jag hoppas verkligen att inte vågen är elak imorgon. Jag vet ju hur helgerna med snyggingen brukar sluta, med viktuppgång.

Inte ens massor av kokosfett i termosen hjälper….. :(

Kokosfett hjälper inte ett dugg, det bara pajar magen tyvärr .
Kollat upp om jag äter för lite B12-vitamin med, men det gör jag inte heller så det är inte B-vitaminbrist.
Jag har heller inte symtom för hypotyreos så det har jag också uteslutit.

Har det alltid varit så? Hur är det med andra i släkten? Inte så ovanligt att det är genetiskt vad jag minns. Inte lågt Blodtryck? Du röker väl inte eller hur? Jag fryser betydligt mindre i händer och fötter sedan jag slutade.

Lilltilda

Har precis läst om en medlem som också kände sig frusen och som nu äter en mycket liberal low carb. Jag tror hon har en poäng. Kika på hennes sida här

Nej jag har alltid haft varma händer (knappt använt vantar på vintern) och fötter. Upptäckte mina kalla händer och fötter på allvar i höstas och det blev INTE bättre när det blev vinter och kallt.
Viktnedgång och lchf tror jag har påverkat på nåt sätt men jag förstår inte hur.

Lågt Blodtryck tror jag att jag har, om inte det ändrats, för det har jag alltid haft, men inte så att jag frusit pga det

Måndag morgon och en ny vecka.

Vågen var snäll i morse. Jag hade faktiskt gått ner liiiiiite sedan i fredags trots umgänget med snyggingen i helgen. 80,9 sa vågen i fredags och 80,7 sa vågen kl 7.30 i morse med! Viss skillnad mot förra helgens +1,8 kg på bara en helg.
Vad är då skillnaden denna helg mot förra? Betydligt mindre mängd grönsaker denna helg (strimlad smörstekt vitkål och kokt broccoli istället för maffiga grönsallader) och pga skoterkörningen ett lite mer aktivt liv. Däremot så har vi ätit gott och MYCKET (inte räknat kalorier, men 2 rejäla måltider per dag och kaffe med grädde däremellan och dessutom bär och vispad grädde på kvällen). Intressant är att denna helg har snyggingen ätit som jag, förutom att han åt basmatiris till en av måltiderna istället för broccoli som han avskyr. Även han har gått ner i vikt under helgen.

Jag samlar dock vätska just nu och skyller denna gång på hormoner. Märker att ringarna på fingrarna sitter hårdare och att det blir tydliga strumpmärken på fotlederna. Önskar att jag kunde öppna en liten kran någonstans och tömma ut överskottet men vet ju att det ger sig naturligt med lite tålamod.

#88 medlem: missade ditt inlägg! Tack,ska kolla. Blir ingen liberal lowcarb förrän viktmål är uppnådda, men ska kolla ändå.
Jag fryser bara om fingrar och tår, aldrig om kroppen (om jag inte slarvat med maten och hoppat över att äta)

Så skönt att du faktiskt har minskat i vikt över helgen, trots ansamling av vatten i kroppen. Det bådar gott för att när du väl tappar vattnet i kroppen så minskar vikten ännu mer.

Grattis!

Morgonvikt: 80,6. Fortfarande inte nere på lägsta vikten. Irriterande. Jag har "ett-år-närmare-döden-dagen" på torsdag och hade i mitt stilla sinne planerat för att väga under 80 då. Det är nog tyvärr bara att glömma om jag inte ska svälta mig dit och varken äta eller dricka idag och imorgon och jag hoppas att ni förstår att den tanken finns inte ens med på kartan. Inte tänka på datum och viktresultat, utan äta och leva som vanligt, är det som gäller.

#92 MillisB: Ja jag hoppas att det blir en rejäl "tapp-effekt" när vätskan väl släpper sitt grepp. Och jag ÄR jätteglad över att jag faktiskt inte gick upp nåt i vikt under helgen.

Du kommer ju att ha den där åtråvärda siffran med  några dagars fördröjning. Det du har gjort det här året är ju helt fantastiskt, Jag är full av beundran! Måste kännas jätteskönt för dig. Lycka till i fortsättningen.

#94 förgätmigej: det kan nog bli mer än några dagars fördröjning för nu går det trögt, men tids nog kommer jag dit. Jaa det känns faktiskt riktigt härligt att så mycket övervikt försvunnit! Tack för lyckönskningar!

Måste säga att din viktnedgång under gångna året är grymt imponerande Blir så glad av att läsa din tråd. Bra jobbat och lycka till med fortsatt viktnedgång framöver!

#96 arncih101 Tack för de positiva orden! Jag är oerhört tacksam över att tillhöra de som LCHF-kost fungerar för i viktnedgångssyfte.

Du ska inte bekymra dig över "ett-år-närmare-döden-dagen" heller. Den kommer och går utan att du märker så mycket av den. Lovar!

Och du har verkligen gjort ett fantastiskt jobb under det året som har gått. Grattis!!!

#98 MillisB: Tack för pepp på alla sätt! Försöker ignorera ålderspaniken.

Glädjande idag: Vågen säger att jag väger 80,2 kg idag så ÄNTLIGEN har de där kilona som jag plötsligt samlade på mig för 1,5 vecka sedan försvunnit.
Jag kanske inte får en vikt som börjar på en 7a i födelsedagspresent imorgon, men jag har i alla fall förutsättningar att få se den där efterlängtade 7an inom en överskådlig framtid. Tills dess äter och dricker jag som vanligt och ser vad som händer.
Jag har funderat på slutmålet en vända till. Jag vill ha ett bmi på 25 och då ska jag väga 78 (bmi 24,9). Men jag vill dessutom äta lite liberalare gällande kolhydraterna och då lär glykogendepåerna fyllas igen och kroppen samla på sig vätskevikt från kolhydrater. Om jag då inte är felunderrättad så skulle det kunna handla om ca 2-3 kg vätskevikt (ni vet den där som många tappar så snabbt i början av lchf). Alltså bör jag försöka öka spelutrymmet lite. Mina tidigare tankar om att sikta mot 75 kg är nog därför inte så tokiga. Jag vet inte alls om det går, men det verkar i alla fall som ett rimligt mål om bara min kropp vill vara med på det.
Det är inget mål som är skrivet i sten på något sätt.
I första hand ska jag nu ner under 80, i andra hand väga 78 och få bmi 24,9 och först i tredje hand finns önskan om att väga 75 för att få lite vätskeuppgångsmarginaler.
Resonerar jag galet?

#99

Jag resonerar likadant när det gäller min vikt. Men samtidigt vill jag inte bli helt fixerad vid siffrorna och försöker mäta mig och se till att kläderna (i den storlek jag vill ha) sitter bra och inte klämmer och skaver någonstans.

#100 Jbe: Ja det gäller ju att inte bli för fixerad vid vikt och siffor. Jag har aldrig mätt mig med måttband (ångrar att jag inte gjort det) utan gått efter vågen och hur kläderna sitter på kroppen.

Igår kväll tog jag faktiskt fram måttbandet för att mäta några av mina mått och se hur jag ligger till. Jag har nämligen jättesvårt att förstå min egen viktnedgång och bilden jag ser i spegeln stämmer tydligen inte med den bild andra ser då se ser mig.
Jag har en bekant som gjort en gbp-operation och gått ner massor i vikt. Hon är jättefin och ser verkligen smal ut.
Hon brukar då och då lägga ut sina mått i sin blogg och igår jämförde jag mina mått med hennes och upptäckte att jag på flera ställen på kroppen har exakt samma mått eller faktiskt mindre mått. Utom bystmåttet där jag hade ett större omfång, men jag är ju storbystad så det är ju inte så konstigt.
Till saken hör att denna tjej är betyyyydligt kortare än mig men väger bara 1 kg mindre än mig och har därför ett bmi på 29. Ändå så upplever jag inte att det finns något onödigt hull kvar på henne. Hon har verkligen en jättefin kropp! 
Det blev lite av ett uppvaknande för mig gällande mig själv och nu önskar jag verkligen att jag själv kunde se på mig med samma ögon som "snyggingen" mfl gör. Jag vill själv SE mitt rätta jag men vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att programmera om hjärnan.
Snyggingen brukar säga "jag tror inte att du förstår hur smal du har blivit" och det är sant och jag vägrar använda ordet "smal" ihop med mig för jag är INTE smal, varken enligt bmi eller enligt min spegelbild

#101

Oh, vad jag känner igen mig själv i din beskrivning av hur hjärnan håller kvar vid en inte längre aktuell bild av hur man ser ut.

Det är jättesvårt att tänka om. Hur många gånger har jag inte tagit med till provrummet en storlek som inte längre passar och fått gå ut igen och hämtat mindre, (eller större, hmm).

Jag tror det är bra att titta på sig själv i stora speglar där man även kan se andra människor bredvid sig själv. Så rätt storleksuppfattning sätter sig på näthinnan.

Du har rätt i att man har en slags "kroppsidentitet" som antagligen inte ändras i samma takt som ens kropp. Vet inte hur man ändrar hjärnan… Men ta åt dig vad folk säger och det faktum att du kommer i kläder du aldrig skulle kommit i för ett par år sedan. :)

Vad gäller var du ska hamna är det bara du som kan bestämma men till dina 177 verkar inte 75 ohälsosamt. Sedan blir det som sagt säkert snabbt 77-78 iaf med liberalare kolhydrater.

Jag kommer lägga mig 3 kilo under där jag ska ligga, vilket kommer att avgöras av hur jag upplever mitt utseende tillsammans med vågen. Vill inte bli för smal i ansiktet men vill gärna bli av med en stor del av ridbyxlåren som iofs aldrig kommer försvinna helt. Har under många många år behövt lägga upp alla byxor eftersom jag får gå upp i storlek för lår och baks skull och då blir de långa istället. Är 168 hoppas på 65 som blir 68 vilket känns rätt orealistiskt rätt nu. ;) Kan dock bli högre eftersom min volym har minskat mer än jag gått ner. Så vem vet, 73 kanske känns som 68 i kläderna…

Du kan ju alltid lägga ut kort så tycker vi nog gärna till.

#102 ja prova kläder är en utmaning. Brukar oftast ta med mig smakråd som kan hjälpa mig att bedöma objektivt. Stora speglar och andra människor omkring är en bra idé men svår att genomföra. Funderar på foton. Ibland har de hjälpt mig att förstå bättre. #103 ja jag kommer ju faktiskt i kläder som är mindre än de jag hade i klass 9! Det är coolt! Foton på nätet… Hm… Tycker inte om såna men kanske blir några såna framöver så får ni bedöma skoningslöst :-D ;-). Ja men gällande vikt och storlek så tänker vi på liknande sätt. Jag kan förstå problemet med långa byxben i förhållande till bredd. Har vänner med samma problem. Min räddning har alltid varit att jag är ganska lång. Det har även trollat bort lite av kilona utseendemässigt.

Vad roligt att du kommit så långt! de där 2 hektona är väl ingenting, jämfört med hela din resa dit! :) Känner också igen tänket att man inte är smal…först tycker man att man inte är så stor när man går upp i vikt och när man gått ner i vikt känner man sig fet…hjärnan spelar en konstiga spratt! Måttband är suveränt! Och även mindre klädstorlekar…har en bra bit kvar själv, men kämpar stenhårt! Snart under 90! YEY! Då är det bara 18 kg kvar! Lycka till med sista biten Lilltilda!

Grattis Lilltilda!!! Vilken resa du gjort, måste vara helt underbart att komma i kläder som man inte har haft på så många år.

JAAAAA!!!!!!! Missade att ställa mig på vågen direkt jag vaknade (blev lite stressigt med ett tidigt jobbmöte mm) men nu då jag åkte hem för lunchrast så ställde jag mig på vågen och då visade den 79,9 kg ( då hade jag druckit kaffe med grädde idag nån timme innan vägningen, men inte ätit någon mat).  Jag vet inte hur mycket den senare vägningstiden och den där koppen kaffe påverkat resultatet och åt vilket håll i så fall, men just nu struntar jag i det, för jag väger under 80!
Kanske går jag upp massor av födelsedagsfiranden, helgmat m.m. men just idag, just nu väger jag under 80 kg och har bara 1,9 kg kvar till normalvikt och det känns härligt och är den bästa födelsedags-(ett-år-närmare-döden-dags-)presenten jag kunnat få!

#105 Linn47: Härligt med framstegen! Du fixar det! Snart under 90 är jättebra och sedan är det faktiskt bara 18 kvar.
Ja hjärnan är en knepig sak som lätt lurar en och förvanskar sanningen.

#106 Mosadiket: Tack! Ja det känns riktigt bra, fast min hjärna (den där dumma saken) säger att bara för att jag kommer i storlekar som jag hade som tonåring så ska jag inte tro att det är så märkvärdigt, eftersom att jag var en överviktig tonåring. Fast jag ÄR ruggigt nöjd ändå så jag lyssnar inte så mycket till hjärnans svammel

GRATTIS på födelsedagen lilltilda och grattis på under 80!

Du har visat att det går för oss andra som vill komma ner till normalvikt.

#108 Ary: Tack! nu siktar jag mot 78 och normalvikt.
Ja uppenbarligen går det ju att komma till normalvikt, för de där två kilona jag har kvar dit ska ju inte vara omöjliga de heller.

Det jobbiga är att jag INTE sitter inne med något facit! Andra som äter och lever som jag får helt andra resultat och vissa som äter betydligt striktare än jag står helt still i vikt vad som gör att vi får så olika resultat är ju jättesvårt att veta.
Jag har t.ex. inga som helst problem med mejerier. Jag kan ha grädde som min huvudfettkälla och ändå gå ner i vikt, medan andra inte ens tål en skvätt i kaffet.

Grattis igen Lilltilda!!

Synd att du inte har facit, det hade varit bra för oss som står stilla, men du kanske har några bra tips?

#110 mosadiket: Tack…igen !
Mitt generella tips är att registera maten i något matverktyg på nätet under perioder då det går trögt. Kanske kan man då se mönster i sina vanor som kan förklara varför det önskade resultatet uteblir.
Under vissa perioder upptäckte jag t.ex. att jag åt för lite jämfört med vad jag borde enligt min kroppsstorlek och mina motionsvanor.
Vid nåt annat tillfälle upptäckte jag att jag hade fokuserat för mycket på att hålla nere kolhydraterna så att jag missade att jag åt för mycket protein och för lite fett. Vid ytterligare ett tillfälle så hade min aptit ökat och jag låg i överkant på vad min kropp behöver energimässigt och då uteblev viktnedgången.
Något som jag verkligen upptäckt är hur mycket stress och allmänt mående påverkar mig. Under stressiga och deppiga perioder så är det som att kroppen inte har tid att släppa ifrån sig vikt. Läste på lite om "kortisol" och förstod sammanhanget och har i omgångar fått jobba med min stressnivå. Det är inte farligt att leva med stress under kortare tid, men det måste finnas rejäla pauser med tid att gå ner i varv rejält, både fysiskt och mentalt. Där kommer t.ex. min snöskoterkörning och mina fjällresor in. Då lever jag fullt ut och till 100% och stressnivån är nog nära noll då!

Grattis x 2! 

112 Beate: Tack x2!

#111

Tack Lilltilda, jag förstår så bra när du förklarar, jag har ett stressigt arbete med väldigt oregelbundna arbetstider, jobbar heltid 8-17 eller 6-15, ovanpå det jobbarjag en del veckor även 1 till 2 nätter per vecka och då är det först att jobba dagen, den hem och sova 2 timmar för att ladda om, sen till jobbet kl 22 och jobba tills vi är färdiga, brukar vara vid 04, sen hem och sova lite igen och tillbaka till jobbet efter 8 tim ledighet. Dessutom beredkspa var 4:e vecka som innebär att jag i värsta fall jobbar både dag och natt i en vecka,kanske inte heal dygnet men stora delar av det.Dessutom har jag en vuxen dotter med dyslexi som pluggar och behöver ganska mycket hjälp, och en gammal mamma som är synskadad och också behöver hjälp med det mesta.

Därför blir det svårt för mig att åka bort och bryta detta,jag hamnar ofta i långa perioder som är fyllda med att jag åker från det ena till det andra och så är jag hemmma några timmar mitt i natten för att sova.

Jag försöker säga nej ibland, men jag är ensam om barnen, pappan har förlänge sedan övergivit sina barn och mina syskon bor inte i närheten, så jag har ingen avlastning med detta.

#111

Glömde en sak, jag registerar ju i dumbbell, hur vet jag dessa saker du skriver om, tex hur mycket jag skall äta för att jag skall gå ner i vikt?

Jag har jäätesvårt att förstå hur detta hänger ihop.

Stort grattis i kvadrat!

Födelsedag OCH under 80!!! Jättegrattis!!!!!!

#114 Mosadiket: Jag vet inte hur Dumbbell fungerar. Jag har använt www.matdagboken.se. När jag skrivit in mina längt och viktmått så räknar den ut en generell kalorimängd som jag borde äta för att bibehålla nuvarande vikt och för viktnedgång så rekommenderar de ett avdrag på max 500 kcal/dygn. Motion och aktivitet innebär att jag får plussa på kalorier. Enligt matdagboken ska jag för att behålla min nuvarande vikt äta 2038 kcal, för viktminskning räkna bort 500 kcal och då är det alltså 1538 kcal kvar att äta. Har jag dessutom registerat motion så bör jag äta mer.
Alla dessa siffror är såklart bara generella beräkningar. Många individuella skillnader finns såklart men det tar ju inte matdagboken hänsyn till. Jag har däremot haft sifforna lite som riktlinjer och testat mig fram för vad som passat mig.

Efter att ha läst din livsbeskrivning så kan jag bara svara utifrån mig själv. Eftersom att jag är stresskänslig och extremt känslig om jag inte sover ordentligt så skulle jag aldrig klara av att leva ditt liv och samtidigt gå ner i vikt. SÖMN är superviktigt för mig. Jag måste sova 6-8 timmar per natt för att kroppen ska må bra och viktnedgången fungera. Så har det alltid varit oavsett vilken kost jag ätit. Jag vet inte om du är som jag men jag kan tänka mig att även du reagerar på stress och sömnbrist och att det är ditt största problem.
På något vis bör du försöka hitta åtminstone en vettig sömnrutin! Den tid du sover är ju kroppens viktigaste tid för återhämtning!

Jag funderar lite på en sak. Ok, jag har förstått att du har övervikt och att du behöver gå ner i vikt. MEN du har ju rätt kaotiskt omkring dig och ett liv som är minst sagt hektiskt. Blir inte viktnedgångskampen ytterligare en börda att släpa runt på? Är det inte viktigare att fokusera på att må bra rent allmänt och så får viktnedgången vänta på ett bättre tillfälle? Jag tänker bara att det är dumt att dra på sig ännu mer stress (du är så otroligt fokuserad på att gå ner i vikt, att jag tolkar det som en stressfaktor i ditt liv. Rätta mig gärna om jag har fel).

#116 MillisB: TACK! Jag vet ju inte vad vågen visar imorgon men det var en härlig "present" att se den där 7an i början idag!

Så, nu har "tant" firat sin födelsedag tillsammans med en tjejkompis som fixade en fantastisk födelsedagsmiddag till mig. Min kompis äter INTE lchf, men för min skull hade hon lagat plankstek med kalvkött, hemmagjord beasås och ett jättegott blomkålsmos. Till efterrätt hade hon gjort en lchf-cheesecake med lite bär i fyllningen. Grymt gott var allt och jag är så tacksam att hon som är så fettskrämd gjorde sig omaket att köpa hem fullfettsprodukter och göra lchfmat enligt konstens alla regler. DET är vänskap!

Jätte grattis till den nya vikt och på födelsedagen! Sen att ha en så fin vän är bara ett plus.

Morgonvikt idag: 79,8, så vikten igår var ingen synvilla. Jag får njuta av 7an en dag till!

#119 Medlem: Tack! Ja min kompis är nästan mer en "extra syster" än en vän. Hon är helt enkelt toppen .

Vilken födelsedagspresent! Grattis i efterskott!! Måste kännas jättebra! Vilken prestation! Vägde mig själv i morse och YEY! Jag är under 90!!! Nästa delmål är 85 kg!

Et forsenad grattis med födelsedagen från Indien. Hoppas att du hade en bra dag.

Grattis ochså med vikten.

Jag slutar nog med LCHF, tror jag.

Morgonvikt i morse: 79,7, men frågan är vad vågen säger imorgon. Ätit alldeles för mycket idag känns det som.

#121 linn47: Tack och GRATTIS till att vara under 90! Hoppas att du snart når nästa steg!

#122 kajak11: Tack! Kul med livstecken från dig! Hoppas att du har det bra i Indien!

#123 Mosadiket: Det finns väl ingen anledning att sluta med lchf om du trivs med maten och mår bra av den? Lchf är ju på många sätt en livsstil mer än en diet och väldigt många mår väldigt bra på maten. Lchf kan ju vara en av pusselbitarna som behövs för att du ska få mer harmoni i livet.
Jag tänker bara att du lever ett väldigt stressigt liv så MIN personliga åsikt (som INTE är lag på något sätt) är att det verkar lite knasigt att lägga på sig ännu ett stressmoment, en kamp för att gå ner i vikt. Du kan ju ändå äta hälsosamt, röra på dig och försöka hitta ett lugn i vardagen. Kanske kan du hitta ett sätt att få till en bättre sömnrutin framöver?
Jag har varit överviktig hela mitt vuxna liv och under stressiga och/eller deppiga perioder så har det varit stört omöjligt att börja på viktminskningsprojekt för kroppen har inte velat vara med då.
Jag tror att en stor anledning till att det gått så bra nu är att jag är i hyfsad harmoni både fysikt och psykiskt. Det var rätt läge att ta tag i vikten nu helt enkelt. För tre år sedan var i mitt uppe i en skilsmässa plus att jag pluggade halvtid och jobbade halvtid och jag gick dessutom i terapi för att hantera ett trauma. Det hade aldrig gått att upprepa samma viktnedgång då som jag har gjort nu.
Kroppen och knoppen är en helhet och hör samman. Det psykiska måendet påverkar det fysiska och tvärtom.

#124 Lilltilda Det är inte vad du äter en dag som bestämmer din vikt, det är vad du äter alla de andra dagarna. ;)

Vilken klok kommentear, Ary!

Grattis till fortsatt viktminskning. Tänker med glädje på den dagen jag själv kommer där och ser ett sjutal först. Vilken lycka!

jag trodde att jag redan gjort ett inlägg här för vill ju följa din tråd :) men måste bara ha svarat i min egen hahahah!!

Det som är så facinerande för mig är ju att få följa någon i min egen vikt klass och se så fina resultat!! Vad duktig du är gumman!!

Lagom till att helgen tagit slut hade plötsligt batteriet i min våg också passande tagit slut så jag vet inte hur helgen påverkat vikten. Bra har helgen iaf varit på många sätt. God mat, trevligt sällskap och mycket tid ute på snöskotern.

#125 och 126. Förvisso sant!

#127 tack, den dagen kommer!Jag är övertygad om det!

#128 välkommen och tack för berömmet :-)

Nämen så irriterande. Att batteriet tog slut.😗 Köpte själv nya batterier till vår våg idag. Skönt att den inte var trasig som jag trodde… Det låter verkligen som att du haft en skön helg!!

#130 MillisB: ja lite irriterande men på ett vis befriande med. Hur bra helg som helst faktiskt! Och det bästa är att sällskapet finns kvar hemma hos mig även nu efter jobbet. De åker först imorgon bitti :-)

Jag har fortfarande inte köpt ett nytt batteri till vågen, men skulle tro att jag står rätt still i vikt. Någonstans kring 80 väger jag nog.

Stressig är tillvaron just nu men jag försöker att leva normalt ändå mellan stressattackerna på jobbet och stressattackerna där hemma. Försöker sova ordentligt i alla fall och det lyckas riktigt bra.
Maten blir "sådär" när jag inte har tid att laga ordentlig mat, men hankar mig ännu fram på matlådor jag fryst in sedan tidigare.

det är väl helt ok och naturligt att det kommer perioder då man inte hinner vara 100% strikt! Bara du inte frossar i dg flera liter godis och eller flera kg pasta

Du kan ju alltid justera det sen när allt lagt sig och du fått nya batterier, vet att det kan vara klurigt att komma ihåg att köpa, speciellt om det är sådäna där runda små saker som finns i flera olika storlekar!!

Och toppen med frysta matlådor, kör på det jag med!! Jag har nog redan efter 1 månads lchf:ande fryst in för en hel vecka :D

#133 paukku:
Ja visst du har rätt,  fast med "sådär" så menar jag bara att min mat inte blir så där välplanerad och vällagad som den brukar bli. Några undantag från Lchf blir det däremot inte. Jag är och förblir strikt, men istället för en välplanerad helgmiddag med avancerad gratäng, färska grönsaker och en kolbäddsgrillad köttbit med hemmagjord beasås till så ligger nivån på hastigt stekt kotlett, smörklick och snabbtinad fryst broccoli , eller nåra skivor kassler med ost och en extra slatt grädde i kaffet för fettets skull.

Har tack och lov ännu en del grillat kött och gillad kyckling infryst i portionslådor

ja men så är det för mig med vissa dagar lagar jag värsta brak middagen för att nästa vecka bara leva på ost, te med grädde och kokosolja och nån avocado! Ibland har man inte lust/tid att slava i köket, typ som andra äter köttbullar med makaroner, inte så spännande och går fort att göra

Jag lever nästan hela veckan nu på rester och snabbmat-LCHF. Det har fungerat toppen hittills! Och så enkelt…

Snabbmats-lchf är väl inte fel! :) Man håller dig ifrån pasta mm och det är ju huvudsaken! När man har lite mera tid kan man ju göra lite mer avancerat. Det är ju som snabbmakaroner och falukorv…eller hur! ;)

Gnäll, ynk, suck! Åh vad jag längtar efter pizza! Förstår inte var suget kommer ifrån, men jag vill ha riktig pizza. Inget tråkig lchf-variant utan pizza med riktig botten! Att det ska vara så omöjligt att få till en ok lchf-variant. Jag vet inte hur många olika recept jag testat, men ingenting faller mig i smaken. Konstiga smaker och underliga konsistenser på både deg och det färdiga resultatet.
Jag har testat baser av: blomkål, ost, ägg, mandelmjöl, kokosnötsmjöl, pofiber, köttfärs osv osv osv.
Den botten som smakar bäst enligt mig har pofiber och riven ost i sig, men jag är egentligen emot riven ost i smeten då jag vill ha ost PÅ pizza och inte i den. Ost innehåller så mycket protein att det är alldeles för lätt att äta för mycket protein om jag dessutom ska ha ost ovanpå och något av kött i fyllningen.

Jag längtar grymt efter en normal deg som bara är att kavla ut, som inte behöver förgräddas, som smakar gott och som får rätt konsistens även i det färdiga resultatet, men den tanken får jag nog helt enkelt ge upp helt.

#135,136 och 137: Ja jag får väl se min mat i veckan som lchfs motsvarighet till korv och makaroner

Har du testat Birgitta Höglunds pizzabotten? http://birgittahoglundsmat.wordpress.com/tag/halloumipizza/

#139: Ja den har jag testat (tror snart att jag testat alla recept som finns på nätet)! Tack för tipset ändå!

Grattis till din fantastiska resa!! Själv började jag igår, körde fem månader 2009 och mådde kanon o gick ner i vikt. Tyvärr gjorde en resa med för mkt god mat o sötsaker att jag aldrig kom in i ledet igen, kanske var jag inte ens mentalt redo. Men nu stramar alla kläder och går jag till en affär känner jag mig som en borderliner- inget passar i vanliga affären o provar jag på plus sidan är de för stora. Skall väl tilläggas att jag bor i Italien och är 176cm. I Sverige kan jag ju ha en vanlig Large, men här är en xxl typ bonsai storlek eller för kort i ärm o ben. En undran, måste jag skriva ner vad jag äter? Vill minnas att det fina med lchf är att man skall äta sig mätt, med mkt fett och så går det av sig självt. Är faktiskt rädd för att om jag skall börja kontrollera o skriva så blir det en fix idé och jag blir bara stressad då. Vill inte ha mat som enda tanke utan det skall vara en vanlig grej i vardagslivet…är detta en utopi? Jovisst funkar vi alla olika, man får väl hitta sin variant. Än en gång grattis till din fantastiska resa.

lilltilda pizza är just en av mina svagheter också!! OM du hittar nån bra recept så bara måste du dela med dig för inget skulle göra mig gladare!!

jag kommer ihåg sist för flera år sedan så trillade jag dit och oj vad ont i magen man fick av en pizza!!! men sen så kom jag på den briljanta iden att ta en inbakad pizza och bara äta innehållet med pizza sallad där går man ju miste om just botten men konstigt nog funkade det! perfekt också att ge degen till grabben som annars bara äter kanterna hihihii!! annars har ju hunden fått skalet!

#141 mozzarellan jag har aldrig räknat proteiner eller så och i början räknade jag inte kolhydrater heller och gick ner mycket, sedan när vikten ville stå still efter några månader började jag räkna kolhydrater och då hade jag ett max intag på 30 kolhydrater per dag och kunde fördela de som jag ville, åt jag 5 kolisar till frukost och 8 till lunch så kunde jag ju verkligen lyxa till det till middagen :) fast vi är ju som sagt olika och vad jag förstått så brukar de flesta vilja hamna mellan 15-20 per dag, så om du kör på som du gör nu och kommer till en platå där du står still och vill nr i vikt så kan man börja justera lite på total intaget med kolisarna osv!

#141 Mozzarellan: Den här gånger fixar du det tror jag. När människor frågar mig hur jag burit mig åt för att gå ner så mycket i vikt så brukar jag svara tack vare lchf och rätt motivation. Den här gången var det rätt läge på alla fronter i livet och motivationen att ta tag i viktproblemet har därför hållit i sig.

Angående att räkna och registera osv så är det INTE nödvändigt i början och så länge du går ner i vikt. Det är när normalvikten närmar sig, eller när viktnedgången stannar på en platå som det för mig varit nödvändigt att registera maten för att lättare se vad som blivit fel. Ibland har jag ätit för lite, ibland för mycket och ibland med fel proportioner.
Jag tycker INTE att du i början ska trassla in dig i matdagboksskrivande. Ät normal lchf, håll lite koll på kolhydratsintaget och se om du får några resultat. Ge det lite tid också. Om du inte har så mycket övervikt att gå ner så kanske dina resultat dröjer.

#142 Paukku: Givetvis delar jag med mig om jag hittar nåt bra recept, men ärligt så tror jag att det är omöjligt att göra det. Precis som att jag tycker att det är omöjligt att hitta goda ersättningar för bakverk.
Att äta calzonefyllning är ju en idé men jag saknar att skära pizzaslicebitar och vika ihop.
I framtiden kommer jag antagligen att bli mer liberal och äta mer GI och då kommer det att vid några tillfällen per år bli riktig pizza och ibland hemmagjord på dinkelmjöl

Puh, vad skönt att höra att det är bara och äta på. Har aldrig vart nån fena när vi kommer till mat och uträkning av dess innehåll…men men den dagen tar vi när den kommer. Ps, om ni bara visste hur bra det känns att få några rader skrivna till en. Hur trist som helst när man lägger ut en tråd och det bara dör ut, medans nån annans lever i evigheter med kommentarer.

#144 Mozzarellan: Den dagen du ev behöver göra uträkningar finns ypperliga verktyg på nätet att använda. Där lägger du in ungefär vad du äter och hur mycket och så räknar verktyget själv ut fördelningar m.m. Men som sagt, tänk inte på det nu i början. Vänj kroppen med lchf igen och se hur din kropp reagerar på det den här gången.

Håller med angående kommentarer och trådar.

mozzarellan ibland får man vara envis och fortsätta diskussionen med sig själv så att säga så småningom hakar någon/några på hihii!!

:) Ja, man tragglar ju med en del frågor och katten kan tyvärr inte svara med nåt annat än purrrr….. Inne på dag två och är mätt och belåten. Nu skall jag gå loss med lite städning, fick sån lust!!! Bäst och passa på.

Jag har nu köpt ett batteri till vågen så imorgon är det "no mercy", dags att ställa sig på eländet igen. Gissar att den kommer att visa strax över 80 då INGA tecken på viktnedgång känns alls i kroppen, snarare tvärt om.
Är det så, så vet jag varför också och orsaken stavas S-T-R-E-S-S.
Fysisk stress för att myckt ska fixas nu och så psykisk stress för att tusen tankar och min kvarvarande åldernoja slåss i huvudet.
Jag behöver en "off-knapp" och en riktig verklighetsflykt snart.

Då är det bara att bita ihop inför morgondagens vägning Lilltilda! Och du har ju god kontakt med kroppen så du vet ungefär vad den kommer att visa också…

80,1. Så jag gissade rätt. Jo det är nog som du säger MillisB att jag numer känner min kropp så väl att jag ofta kan gissa vad vågen visar redan innan jag ställer mig på den.

Lite surt att det inte började med en 7a ändå, fast å andra sidan så är det bara några hg viktuppgång och det gör faktiskt inget just nu. Är bara glad över att jag inte gått upp en massa med tanke på stressen, de oregelbundna sov-och mattiderna och det faktum att jag "äter bara för att äta".

Igår blev jag förresten anklagad för att ha en ätstörning. Mycket intressant. Personen i fråga ansåg att eftersom att jag äter strikt och inte gör undantag från lchf ens då jag är bortbjuden, så har jag samma överkontrollerande ätmönster som vilken annan ätstörd (anorektisk) person som helst.
Jag köpte inte riktigt argumentet faktiskt.
Jag HAR en grym självkontroll då det gäller saker som jag har bestämt mig för att genomföra och skulle jag vilja t.ex. svälta mig och bli anorektisk så skulle jag kunna bli det, MEN jag ser inte riktigt att jag skulle ha en ätstörning nu.
Jag är visserligen jättenoga med vad jag äter, men jag är också jättenoga med att se till att jag får i mig tillräckligt med energi, att den mat jag äter är sån mat som min kropp mår bra på och att jag inte barkar iväg varken uppåt eller nedåt i dagsintaget av energi.
Att jag är en "kontrollfreak" kanske kan ses som ett stört beteende, men samtidigt så hjälper det ju mig att inte falla in i det osunda "trötätarbeteende" som orsakade min fetma från början.
Nu när jag lever ett stressigt liv så upptäcker jag då och då att min hjärna skickar signalen "ikväll efter jobbet så ska du unna dig nåt riktigt gott" eller "du hinner slänga i dig några mackor mellan jobben" eller"du mår inte så bra just nu, men frossa i glass till filmen ikväll så vet du att du mår bättre just då". Det är ju gamla tankar som poppar upp och antagligen så är det också dessa gamla tankar som tidigare i veckan triggade igång mitt sug efter pizza!

Jag blir rätt så irriterad av såna människor som så enkelt kastar ifrån sig påstående efter påstående. Man man visade samma attityd i början, att jag har en ätstörning då jag avstår kolhydrater när vi är bortbjudna. Men nu fattar han att jag mår dåligt av för mycket kolhydratintag. Han såg själv hur pyton jag mår efter en kolhydratrikmat. Nu ser han lite konstigt på mig om jag tex tar en tugga av en tårtbit för att smaka och säger till att inte ta en andra tugga :-D Men det här är min man som nu förstår vad som är dåligt för mig. Problemet är med de utomstående som inte vet ett skit om den mat vi äter. Bara för att vi minimerar kolhydraterna så tror de att vi svälter våra kroppar.

oooh jag blir också så arg på såna dumma kommentarer!!! Som min svärmor som tyckte att jag var så duktig när jag gått ner typ 20kg och jag hade verkligen försökt förklara för henne att jag varken äter socker eller veemjöl, då hade hon köpt hem bullar och mango sorbet…när jag artigt tackade nej blev hon sur eftersom hon nu köpt dessa så och att jag redan gått ner 20 kg så tyckte hon att jag skulle äta, för lite skadar ju inte, och det kunde ju inte lämnas kvar hos henne eftersom hon har diabetes och inte FÅR äta sånt…men hallå, faan va trött man blir!!

Jag tycker absolut inte det är en ätstörning om man har koll på vad man äter och mår bra utav, och undviker sånt som triggar sug, eller rentav gör en dålig!!

Bra resultat! Skönt att det inte var så mycket över 80, då går det relativt fort att få bort de där irriterande hektona igen. Helt enig med dig om människor som tror vi har en ätstörning nu. Det var ju tidigare vi hade problem med mat, inte nu!

#151 Ja det är svårt att förklara för utomstående. Personen jag hade diskussionen med insåg att jag ger kroppen mat i tillräcklig mängd men menade att det var min diciplin kring maten som skapade ätstörningen, inte vad jag åt. Han menade att jag TÄNKER som en person med ätstörningar och att det gör att han vill klassa mig som en person med stört ätbeteende.

#152 Ja sånt kan man bli sååå trött av! Jag fick markera rätt tydligt för mina föräldrar att jag INTE vill göra undantag ens på släktmiddagar och så förklarade jag hur processen i kroppen fungerar. Då förstod de och accepterade rakt av. Tack och lov.

#153 Exakt så. Min fetma kom inte till genom ett sunt ätande, det kan vem som helst förstå. Alltså hade jag problem förr. Ingen ätstörning då heller skulle jag tro, men betydligt mer i gränslandet än vad jag är nu.

Ja men då får man väl säga samma om alla som försöker gå ner i vikt oavsett vilken metod de följer. Till och med de som drar ner på matmängden har en ätstörning :-D eh strunta i dessa människor, de ger bara huvudvärk. Känns som om han är avis på något sätt eller utövar vuxenmobbning.

Du trivs med maten och trivs med din nya vikt, det är huvudsaken.

Ja förklaringar är värst… Kan de vara så oförstående för att de själva oxå vill må bra , men kan inte ta tag i det? Och börja vårda sitt ätande menar jag?? Jag säger ingenting för tillfället, måste man förklara alltid , kan man inte bara få göra som man vil….de gör ju alla andra, eller?? Har en god vän ,italiensk,som är ung 40,och han har bara en enorm mage.frågar alltid om jag kan få känna, den är stenhård. Vågar inte säga hur han äter, men han äter gärna och god mat och är övertygad att det är fel på provsvaren från herr doktor.Hellre ta ett piller och fortsätta på samma väg än att prova ändra sina vanor Han är även övertygad att han äter rätt ur kostcirkeln,mamma lagar ju all mat. När jag 2009 åt lchf kunde Han inte alls förstå mina förklaringar.enligt honom skulle jag snart få en stroke, infarkt eller dö av för högt kolesterol…….hemskt va mkt han visste o trodde sig kunna, jag log o svarade honom: fortsätt och äta som du gör….forskarna behöver din kropp…… Exempel…denna dubbelpanerade köttbiten är inte alls fet, för det rann ingen olja el fett ifrån den!! Jag såg minst en dl majs el solrosolja infräst i den läckra köttbiten. Jag låter han äta som han vill och jag äter som jag vill.många Goa skratt blir det iallafall.

Ätstörning för att man äter LCHF och inte vill äta kolhydrater???

Då måste ju alla vegitarianer också ha det för de vill ju inte heller göra avsteg om de är bortbjudna!

Jag accepterar vegitarianer, normalkostare osv även om jag valt LCHF för att jag mår bra av den kosten!

Inte långt kvar till att vikten börjar med en 7:a

Morgonvikten kl 9 i morse 79,5 så nu är jag på rätt sida gränsen igen men vi får se om jag lyckas hålla mig kvar där under helgen. Middagsbjudning idag och spring mellan jobb imorgon utan möjligheter att sitta ner och äta en ordentlig måltid.

#155 Medlem: Japp, tänkte strunta i honom.
Jag tror att han bara är en sån person som vill ha rätt hela tiden och gärna talar om för andra vad de gör för fel.

#156 Mozzarrellan: I hans fall tror jag inte det. Han är en riktig fitness-person utan onödigt fett på kroppen. Han äter blandad kost, men motionerar mycket och hårt så inget fastnar.
Ja inte är det helt enkelt att förklara för människor och oftast så bryr jag mig heller inte om att försöka. Det går ju aldrig att pracka på någon en livsstil eller kost som de inte gillar. Jag har "snyggingen" i mitt liv och han vill verkligen inte äta lchf på heltid. Han föredrar vanlig kaloribantning, men det är ju hans val att göra och jag respekterar det fullt ut. Däremot så har han faktiskt minskat på kolhydraterna. Pastan och brödet är nästan helt borta ur hans kost nu.

Grattis till under 80, Lilltilda! Det är jättejobbigt att förklara sig hela tiden, men vi är ju starka och vi klarar ju av att strunta i dem. Snart kommer fler läkare förespråka denna kost och då är det de som "äter fel"… ;P

#157 Emea67: Sorry! missade först ditt inlägg då du skrev det under tiden jag skrev mitt senaste inlägg. Ja det är helt sant, att om lchf är en ätstörning så finns det fler som ska klassas dit. Ömsesidig respekt förordas!

#159 Linn47: Tack! jag var ju ner och nosade lite under 80 för drygt en vecka sedan men har svårt att hålla mig där. Hoppas att det går bättre nu.
Ja det är jobbigt att förklara sig, fast det är ändå fler och fler som accepterar rakt av. Framför allt många som kände mig för ett år sedan och som ser att kosten verkligen har hjälpt mig.

Gratulerar med tal under 80 igen! Nu får du se till att hålla dig på den sidan:-)

Wow under 80 Hopas komma dit oxå.. Ang min vän med kalaskulan, behöver han lugnt bli av med 35-40 kg för att må bra. Men han bryr sig inte eller kanske har tänkt o göra det i framtiden.

Du sade att du har svårt att hålla dig under 80. Jag går i princip ner samma halvkilo kanske 3 ggr. Dvs jag går ner, sedan fluktuerar det halvkilot upp och ner några ggr tills jag går nere ett nytt halvkilo. Detta helt oberoende av helger och dyl. Är det inte lite samma trend?

Kommer du ihåg att vi pratade om "viktidentitet"? För andra gången nu slog jag glatt in en vikt för diagrammet som började på 100 när jag vägt mig fast det stod 93,2. Så en bit av min hjärna tror fortfarande att jag väger som när jag började. Eller så börjar jag bli senil.

Ha en trevlig fortsatt helg.

Hehe trodde också att jag börjar bli senil när jag testar mina gamla kläder. Hjärnan säger en sak och kroppsformen en annan. Imorse kunde jag ha på mig en sommarmantel som jag älskade så mycket och jag som tänkte köpa en ny nu till sommaren. Det betyder att jag fått spara cirka 1500 kr. Jag trodde jag hade 2 storlekar större faktiskt. Så det betyder att jag minskat från storlek 48-53 till 42. Vissa kläder kan vara i storlek 40 också. Så nästa steg blir då att ha storlek 38 och då är jag nöjd.

Grattis till alla dina kilon du gått i minus! Hoppas också på att lyckas. Legat still nu ett tag på 90.1 men vägde i morse 91.1!!! Blev skit mledsen då jag för en vecka sedan låg på under 90. Var jätte glad. gått ner 8kg sen i slutet på november. Hoppas att det går stadigt neråt. aja får kämpa på ^^ Kanske ska man prva dumbell trotsallt. gjrde mig medlem men inte använt den en enda gång.

aja. Grattis på dig. mycket bra jobbat!

Pust! Vilken arbetsdag. I princip jobbat 9.00-20.30 med ca 2 timmars rast. Intensivt men roligt. Hann äta en måltid på rasten och hade gjort mina goda kycklinggryta som bara var att tina och värma i micron. Perfekt!
Har idag jobbat iförd en klänning och det har gett en del reaktioner kan jag lova. Mig ser man INTE i klänning normalt. Tack och lov mest smickrande kommentarer. Har vågat mig på att lägga ut en anonymiserad bild av spektaklet på bloggen för övrigt.

#161 MillisB: Jobbar på det! Lovar!

#162 Mozzarellan: Han tycker säkert att han mår bra. Men han kommer kanske till insikt framöver. Kanske när du nått din målvikt och han avundsjukt konstaterar att han vill ha normal-bmi han med!

#163 Ary: Lite samma trend kan det vara. Kanske beror det på att min kropp vill stanna här? Hehe, jag börjar ständigt att skriva en 9a i början . Det är som att hjärnan stannat kvar vid vikten 90+! Viktidentiteten är konstig. Tar tid att vänja sig.

#164 Medlem: Ja det är knepigt det där. Jag behöver fortfarande smakråd för att se vilka kläder som verkligen sitter bra. Hjärnan luras!

#165 Kiyona: Tack! Jag hoppas att du lyckas nå ditt mål. Ja ibland har jag känt behov av att regga min mat för att bättre förstå vad jag gör för fel. Kanske kan det hjälpa dig att se om du gör nåt knasigt med.
Lycka till!

Morgonvikt 79,3, så ingen viktuppgång denna helg. Skulle nu bara behöva fortsätta nedåt i vikt med. Lite orolig är jag för att denna vikt, strax under 80, är den vikt som min kropp anser är normalvikt så att jag verkligen parkerar här. Å andra sidan, förr var 80 en avlägsen utopi och ett efterlängtat mål så om kroppen trivs här så är det ju inte så farligt egentligen.
Det är bara jag som har stirrat mig blind på att jag vill ha ett bmi på 25 eller mindre.

oooh drömmer mig bort…bort till 80 kg vikten grattis gumman du är verkligen jätte duktig!! Bra jobbat  *klappar händerna ivrigt* hihihii!!

ääh tänk inte bmi!! det betyder verkligen inte att du är normalviktig eller sund!

Tror inte du parkerar strax under 80. Det kommer gå fint att fortsätta neråt som du gör, eftersom din kropp är trygg på att den får den energi den behöver utan att lagra. Det är ju det som är det fint med våra kroppar; om vi bara ger kroppen det som den behöver och vill ha, så samarbetar den ju med oss! Önskar dig en lugn arbetsvecka efter en maratonsöndag!

Lilltilda - Har du mätt midjan? Och i så fall hur många cm?

Som sagt, BMI-tabellen är en dum tabell som inte säger mycket hur mycket fett har kroppen. Jag är mycket kortare än dig, 155 cm och om jag går ner till 25 eller under i bmi ser jag mycket mager ut. Min kropp är muskulös vilket betyder att jag måste väga mellan 60-65 för att se normalviktig ut. Så stirra inte på dum-tabellen och fokusera på midjemåttet och hur du mår istället.

Det kommer, bara tålamod. Tycker du gör en fantastisk resa!! Häng inte upp dig på BMI tabellen. Den har jag förträngt ;)

Nej då 24/1 79,9 ---> 4/2 79,3 (efter helg tom)

Klart det går lååångsamt. Du har inte mycket att ta av längre och kroppen tvekar nog att lämna ifrån sig mer ibland. När jag kollar in din tråd har du gått ner stadigt faktiskt. Lite otålig nu?

hubra för klänning och vikt. Det låter ju härligt. Är hemma igen. Många funderingar och arbeta. Börjar snart rapport skrivande. Tillbaka på LCHF och hoppas vikten ichså blir bra igen. uteolugt att det inte blev sämre med al den ris i Indien. Men det blev ju för mycket ris. Annars smaker maten bra i Sydindien. Åt vegetarisk.

Tack för pepp och glada tillrop alla goa människor! Behöver dem!

Tagit fram måttbandet och försökt att mäta min kropp och fick då bekräftat att jag fortfarande är på tok för stor oavsett om jag enligt bmi-skalan närmar mig en sk normalvikt eller inte. Vet inte riktigt hur jag ska tänka och resonera kring de mått jag fått fram. Jag har mätt ganska tajt med måttbandet så det kan misstämma och kan t.o.m ska vara nån cm extra i midjevidd, fast det är svårt att mäta med all överskottshud som finns där också.

2013-03-06

Längd 177 cm
Vikt 79,5
BMI 25,4

Midja 85 cm
Stuss 98 cm
Höft 99 cm
Under byst 87 cm
Bystmått m. bh 107 cm
Lår: 53 cm
Vad: 38 cm
Överarm: 28 cm

____________________________

Men det är väl inte så stort? Låter snarare normalt i mina öron, speciellt om du har överskottshud. Jag längtar tills jag kan skriva att jag har 85 i midjemått (97 nu).

#175 WickedAlly: Jag hoppas att du snart får skriva 85 (eller mindre) cm du med!
Ja jämfört med mått jag haft förr så är det ju fantastiskt och verkligen inte så farligt, men så googlar jag angående kvinnors midjemått och vad som räknas som sunt och får då flera träffar som säger att vi kvinnor ska hålla oss under 80 cm för att ha ett sunt midjemått och slippa överviktsrelaterade sjukdomar :-(.

#176 Tack, det hoppas jag med!

Tycker att det har varit så mycket fram och tillbaka med midjemått, ena sekunden ska vi inte ha mer än 80 men i nästa är 88 helt okej. Sen har jag hört lite andra siffror också men mest dessa två.

Om du tänker bort överskottshuden så måste du ju vara nära 80? För den kan ju inte räknas om man tänker ur sjukdomsperspektiv?

Jag har läst 88 cm också, men vad som ännu rimligare är så ska det beräknas på längden delat på 2. 177/2=88,5 cm

Skulle ju vara korkat om man oavsett längd skulle ha samma (max)magmått.

Isf ska jag ha 84 och det är det inte! Så då är du mycket närmare.

Då ska jag ha 78,5, bara att kämpa på antar jag!

#179 Sorry kunde ju inte veta att du var kortare Wicked, det var ju inte bra. Du kanske hellre vill köra 88 cm då.

#176 Ursäkta för kapningen.

Haha, tror faktiskt att det hade passat att ligga runt där. Låg runt 75 innan jag blev fet så :)

#176 Ja, ursäkta.

jag tycker det låter som fina mått!! Och som nämts tidigare så är du ju lång och kan inte jämföras med en 160 cm liten tjej =) Har du mycket hud över? Tror du att det kommer tightas till av sig själv eller är det kanske nåt som ska opereras så småning om, kan man inte göra det via vanliga sjukvården, fast vänte tiden lär ju vara as lång och privat så måste det ju kosta en del…

heheheh skratta lite för mig själv här räkna på min läng och skulle behöva ha ett mått på just 85 då enligt tabellen ovan…istället för mina öööh 130 nånting

TACK för "kapningen". Heeelt ok med såna avstickare. Ger ju mig nåt att fundera kring med .

#177 Jättesvårt att veta vad som är kvar om överskottshuden räknas bort. Har svårt att avgöra vad som är "hull" och vad som är hud med underhudsfett. Jag har också sett siffran 88 och då klarar jag mig ju oavsett överskottshud eller inte

#178 Den uträkningen har jag aldrig hört talas om förr. Låter ju som en rimlig ekvation! Tack för den. Ska nog följa den tror jag.

#182 Det är rätt mycket hud över ja, främst på magen. Skitjobbigt då den liksom hänger och slänger och alltid måste fixeras med kläder för att jag ska känna mig bekväm. Jag VÄGRAR just nu att klä av mig i t.ex. omklädningsrum och i sovrummet är det "ljus av" som gäller
En del av huden tror jag att kroppen själv anpassar, men jag räknar kallt med kirurgiskt ingrepp i framtiden. Håller på att kolla upp de olika möjligheterna. Ska man få det via landstinget så är väntetiden lång och kraven speciella (bmi-gräns + att överhänget ska vara tillräckligt stort och fysiska besvär i form av sår, eksem och svampbildning nästan är en förutsättning). Fast det är olika bedömningar i olika landsting och jag vet inte hur hårda de är i mitt.
Jag är frestad att anlita en privat kirurg som enligt källor ska vara grymt duktig. Problemet är att han är DYR och jag har verkligen inga ekonomiska resurser att bekosta en sån operation själv om jag inte tar lån.
Äh, du KOMMER att nå de där 85. Jag har ju lyckats så det kan du med.

Måtten tycker jag ser bra ut. Långt ifrån mina mått i alla fall… Men jag hoppas komma dit en dag jag också!

Grattis igen till stabilt under 80, för det kan du väl räkna med nu.

Måste bara dela med mig av en tanke.

Satt och tänkte på hur lustigt det skulle se ut om alla skulle ha ett magmått på 80 eller 88 oavsett längd. Då skulle det gå omkring små korta figurer med runda magar typ oompa loompas och långa slimmade typ bönsyrsorna i men in black.

Där ser man hur det går om man prompt ska trycka in folk i fack.

Jag föreslår dig att du kör på vad ditt sunda förnuft, snyggingen och spegeln säger och att måtten används för att registrera att det gått framåt även om vågen inte visar det. Det är inte doktorn eller veckotidningarna som ska tala om för oss vad vi ska ha för mått, inte sant? Tror inte att det funnits så mkt ätstörningar om inte tidningarna funnits, med sina smala modeller och kakrecept. 

Redigerat. Svältbantningskurer och kakrecept i samma nummer…

#184: Tack! Ja nu är det nog permanentat. Pendlar mellan 79,3 och 79,6 så det finns i alla fall hopp :-). Du har alla förutsättningar att få de måtten, och mindre än så om du vill. Tålamod, målmedvetenhet, rimliga delmål, rätt stöttning och peppning och du kommer dit! Jag är övertygad om att det går.

#185: HAHAHA! Ja världen skulle nog befolkas av Bönsyrsor och Oompa-Loompier om det vore så.
Får använda sunt förnuft och lyssna till vad nära och kära i min närhet säger. Spegeln däremot litar jag INTE på för den ljuger och hjärnan förvanskar vad den ser.
Tidningarna går nog bara delvis att beskylla för ätstörningar. De är nog inte orsaken, men kanske en förstärkande faktor. Ätstörningar beror väl mer ofta på orimliga prestationskrav, ett behov av kontroll i en kaotisk värld (duktiga-flickan-syndrom, olika övergrepp, en kaotisk vardag osv) och lika mycket ett symtom på ett dåligt psykiskt mående som vilket självskadebeteende som helst.
Titta på tjejer med ätstörningar, många har dessutom ärr och en självdestruktiv livsstil i övrigt. Sedan triggas det av sjuka målbilder och tanken på att "bara jag lyckas med att se ut som den och den så blir jag lycklig", vilket såklart inte är sant.

Ja, jag hoppas och tror att jag kommer dit en dag. Att väga under hundra är första stora delmålet, har flera små på vägen dit. Jämför mig med tidigare års minstavikter, och har nu passerat 2010 i januari, det känns bra. Nästnästa delmål är 2009 års vikt, det är några kilo till, men en bra sporre!

Önskar dig en förträfflig helg!

#187: Mycket bra mål och delmål! TACK! önskar dig en bra helg med!

der var en undersökning en gång som sade att förut var modell storleken 40. Men i dag är den ju 34-36. Desutom är flickorna längre i dag. Alltså et sjukt bild. En storlek medium var alltså normen för kanske 20-25 år sedan.

Morgonvikt 79,1
Jag måste bara berätta, jag har köpt en ny jeanskjol. Köpte den igår i storlek 40. Hade tänkt testa en storlek mindre med men den fanns inte i 38. Tog hem kjolen, provade den igen med mina mycket kritiska ögon och insåg att den egentligen satt lite oroväckande löst med tanke på att det är elastan i tyget. Idag åkte jag till stan igen och gjorde ärenden och gick då in i en annan butik i samma kedja och hittade en kjol i storlek 38. Vågade nästan inte prova den, men hör och häpna, den passade! Tänkte att "den sitter kanske lite väl tight" men rådfrågade personalen som sa som jag tänkt innan, att elastan gör att den går ut sig och då blir 40 för stort! Magiskt!
Det enda som stör mig enormt är all äcklig överskottshud som liksom vill välla över kanten och som jag delvis får trycka ner i kjolen, men med tight linne under kläderna så går det att leva med. Borde nog köpa något slimmande shape-up-plagg för att få ordning på eländet tills jag kommit på hur jag ska lyckas fixa en operation.
Bildbevis på att jag kommit i kjolen finns förresten i bloggen

#190 Så kul! Grymt bra jobbat :)

Kollade in bloggen!!! Så fin du är! :) Grattis till all viktnedgång! Jag blir så inspirerad!

Bra jobbat, kollade också in bloggen, och wow! Den passar verkligen fint till din kropp!

Du är en inspiration!

Nu har jag sett den nya bilden. Vilken stor skillnad mot den bild som du postade förr i byxor, kommer du ihåg? Otroligt! 

Du får vänta och se om huden drar sig under de kommande 2 åren. Gör den inte det så är det bra att ta till en op för att operera bort överskottet.

#191 WickedAlly: Tack! Känns riktigt trivsamt

#192 Linn47: Tack! Ja budskapet på min t-shirt på bloggfotot gäller oss alla!

#193 MillisB: Tack, upprepar det jag sa här ovan, texten på min t-shirt stämmer! Kan jag, så kan fler och så är det bara!

#194 Medlem: Just ja! Hade nästan glömt den bilden. Jag har kvar den huvtröjan och den sitter lösare nu. Den är inte galet stor så jag använder den ofta och flitigt, men den hänger betydligt lösare på min kropp!
Löser jag finansieringen på nåt sätt, eller får landstinget att betala, så hoppas jag på operation innan dess. Viktigt är att kroppen fått gå ner klart, stabilisera sig och att huden fått återhämta sig så mycket den kan naturligt.

#190 Men gumman du behöver ju inte gå ner ett gram till!

Men jeanskjol så här års…. Sade du inte att du fryser ofta? lol

De säger att tighta saker, typ shape-up plagg kan hjälpa huden att dra ihop sig, men då får man nog ha det mycket…