Svaret på din fråga är en annan fråga

Är det vi eller i-världen som ska ändra inställning till hur vi bör äta?

Ser vad du menar, Dufva, och håller klart med dig på ett idealistisk plan. Men hur många vill riskera sina barns hälsa för sina ideal?

Jag tänker så här: De barn som fötts i Sverige de senaste 20-30 åren, hur har deras mödrar ätit under graviditeten, med tanke på "stor tillgång på kolhydratrik mat" som du själv nämner, och med tanke på att LCHF först de senaste kanske 5 åren blivit alltmer populärt? Och hur ser statistiken för barnfetma och "åldersdiabetes" redan i unga år ut de senaste 20-30 åren?

Jag har inga siffror i huvudet, men gissningsvis så har de flesta gravida kvinnor i Sverige de senaste 20-30 åren fullkomligt frossat i kolhydrater, och bl.a. barnfetma och typ 2-diabetes hos barn ökat under samma period.

#3 Även typ 1 diabetes, glutenintolerans, allergier och astma har ökat explosionsartat senaste åren.

Nåt annat som ökat senaste åren är spädbarn som reagerar illa på mammans mjölk vid amning (magont, diarée, förstoppning, sömnstörningar). Mammorna får då rådet att sluta med mjölkprodukter och bebisen blir i de allra flesta fall frisk. Men är det rimligt att så många bebisar blivit mjölkproteinallergiker på senare år? Nej, inte riktigt…

Som svar på din fråga Goliath, jag tror barnen blir sämre rustade att klara dagens kost av just dagens kost…

Jag tänker så här: =) Jag tror att de flesta bebisar under mänsklighetens historia växt till i en mamma som ätit en ketogen kost. Men människan har titt som tätt haft tillgång till kolhydrater och jag tror att de klarat av detta minst lika bra som vi gör. Kroppen klarar av kolhydrater då och då. Vi LCHF:are vet att vi kan bli chockade av kolhydrater men i alla fall jag kan också tillvänja mig fort till ett större intag. Däremot är vi många som mår dåligt av kh trots att vi inte ätit en ketogen kost tidigare, trots att vi är uppfödda på kh. Nej, jag tror riskerna med att födas upp på kh är större än att födas upp på fett.

En liten anekdotisk historia som kanske är svårt att veta vad det står för, men som övertygar mig i alla fall. Både jag och min man är hyperaktiva och vi har dessa drag i båda våra familjer. När jag var gravid första gången åt jag som alla andra, och min dotter har också blivit hyperaktiv, vilket märktes redan i magen och hennes första halvår. Nu är hon 4,5 och har ADHD. Men sen några månader tillbaka har vi tagit bort gluten helt ur hennes kost och hon mår lite bättre. Inte så att ADHDn försvunnit men vissa förbättringar är ändå ganska enorma för oss.

Min son som är 7 månader idag är uppfödd på LCHF. Han var lugn som en filbunke i magen och utanför magen har han också varit lugn och glad. Människor omkring oss påpekar alltid vad lugn han är. Visst lär han utsättas för kh i sitt liv, snarare än vi vill, men att han kommer klara det sämre än andra är jag inte det minsta orolig för. Jag är glad att han fått en bättre start än storasyster. Jag tror det är fantastiskt bra att slippa en massa kh under fosterstadiet och upp till 1 år när hjärnan utvecklas som mest. Efter det tror jag inte kh, och den förändrade hormonbalans de ger, gör lika stor skada.

Hellre fett än kolhydrater, för alla, speciellt bebisar under konstruktion! =)

# 3,4,5,6

Altså, jag pratar inte om att förgifta fostret och göra det sjukt genom att frossa i sig kolisar så att det stackars barnet föds överviktigt med insulinresistens och leptinresistens och inte kan hantera kolisar alls vidare i livet.. Då händer precis samma sak som att äta för lite mat under fosterstadiet, men genom helt andra mekanismer.

Jag pratar om ett moderat intag (låt oss säga 100-200 g/dag beroende på kön), av relativt lågglykemiska kålhydrater, i motsättning till att, som många gör, äta 0-25g kolisar per dag under graviditet.

Jag tror oxå att mammorna ofta var i ketos under graviditet under människans historia. Och då är det tänkbart att fostret "programmerades" till att fungera optimalt under dessa vilkor. Men till skillnad från idag: på den tiden fick barnet exakt densamma kost under sin uppväxt som det den "programmerades för" under fosterstadiet. (Vi kan ju inte räkna med att våra barn kommer äta lchf?)

Vad vet vi egentligen om effekterna på tex kolhydratmetabolismen av att programmera ett foster för en miljö nästan utan kolisar och sen låta det växa upp i en miljö full av kolisar?

Jag har svårt att tro att vi kan programmera bort kroppens förmåga att bryta ner kh. Jag tror det är en väldigt grundläggande egenskap hos människokroppen. Sen vet jag också att vissa kvinnor inte klarar av att amma tillräckligt om de äter bara lite mer kh än väldigt väldigt lite.

#8

Jag pratar inte om att bortprogrammera någonting. Långt ifrån.

Det är ett faktum att fostret blir programmerat eller låt oss säga konfigurerat till att klara sig bäst möjligt i världen. Detta sker genom epigenetik, altså gener som skruvas av eller på kan man säga. Efter denna programmeringen går det inte att omkonfigurera. Om fostret blir till under förhållanden med låg tillgänglig föda, ja då blir fostret även konfigurerat eller optimaliserat för att leva längst möjligt under förhållanden med låg tillgänglighet på föda, dvs organismen kommer spara på energi där den kan. Därför blir denna grupp mer överviktiga och sjuka än andra när de byter miljö till en födorik miljö.

Med tanke på detta är det naturligt att fråga sig vilka konsekvenser lchf har på den fetala programmeringen.. Kan detta betyda prioriterad fettmetabolism och nedprioriterad kolismetabolism? Lägre beta cell livslängd? Annorlunda insulinkänslighet? Ingen aning.. Jag tycker i allafall inte det bara är att sopa detta under mattan med nån avdankad evolutionsteori.. Fetal programmering är trots allt så vitt jag vet fakta.

Andra som har tankar runt detta?

Här kom jag faktiskt över en studie (publicerad i the american diabetes associations Journal i 2011) som föreslog att barn vars mödrar ätit lite kolisar under graviditeten utvecklar mer kroppsfett i åldrarna 6 och 9.

Här såg man ändring i epigenitiken.

Här är studien

http://diabetes.diabetesjournals.org/content/early/2011/04/04/db10-0979.abstract

Och här är ett sammandrag:

http://healthland.time.com/2011/04/19/can-a-mothers-pregnancy-diet-influence-her-childs-future-weight/

Har inte lusläst den och ser att den är liten och den absolut inte bevisar något orsakssammanband.. Men absolut ett tankekors tycker jag.