En halv tesked salt i ett glas vatten kan göra underverk. Upprepa vid behov.

Jag kör 2 msk linfrö om dagen för magen. Inte bra att bara gå 1-2 ggr i veckan i min mening.

3 v är inget ovanligt för omställningsbesvär. Det ger sig nog snart. Du hade ju en ganska högt sockerförbrukning så du kanske var lite extra sockerdriven så då kan det ju kanske liite extra tid. Musklerna kan ta upp till 6 mån innan de är helt omställda sägs det.

Träning är bra med lågintensivt i början medan du fortfarande känner dig trött.

Räkna eller inte får du nog läsa runt och ta ditt egna beslut, det finns två läger där. Hungern brukar minska av sig själv efter ett tag så du kan nog köra på som du gör och se var du hamnar och utvärdera efter några månader. 

Ett fortsatt lycka till. 🙂

#1 Jag tycker jag har så mycket salt i maten redan, älskar salt! Men jag ska testa i alla fall. Efter frukosten idag, bacon ochsaltat ägg så piggnade faktiskt kroppen till ganska rejält, så det kanske var allt salt som hjälpte?

#2 Jag gjorde faktiskt omelettmuffins för någon vecka sedan och där hade jag linfrö i, men det gjorde ingen skillnad. Det blev förstås inte så mycket som 2 msk per bulle förstås… Ska testa! Sedan gällande kcal-räkning så är det ungefär som du rekommenderar som jag tänkt också, att när jag nått dit jag vill och kommit in i det här med lchf mer så kanske jag kan försöka satsa på ett mer naturligt förhållande till mat och portioner. Tack så mycket! :)

Om den kost du nämner är vad som var normalt för dig innan omläggningen, tror jag att du kan hålla med om att din kropp förmodligen led/lider av näringbrister.

Det blir lite väl knepigt i mina ögon att det då är viktigast med kalorirestriktion, när du inte bara har ett underskott på näring för kroppen, utan också ett sockerberoende i bagaget. Ditt fokus är tre kilon. Tre kilon som inte är alls intressanta, utan att din kropp omformas och ser bättre ut. Och det hade förmodligen hänt av sig själv.

Om du läser lite till i forat kan det vara bra att notera de trådar där det framgår att de flesta som kommer från din bakgrund inte har en susning om vilken viktsiffra som är bra. Med en kropp som lider brist på näring finns det muskler och organ som växer till sig när de äntligen får mat. Och det syns på vågen. Och det verkar tyvärr många tro är något negativt, trots att kroppen ser bättre ut.

Kan det inte vara bra att låta kroppen få en minsta chans att lära sig att lita på energi och näringsintaget? Och att du lär dig din kropps signaler?

Ur ett sockerberoendeperspektiv skulle jag vilja stryka under att kalorireduktion förmodligen ökar risken för avsteg.

#4 Ja, du har säkert rätt och i teorin låter det väldigt bra. Jag vet bara inte hur jag ska göra då. Tre mål om dagen, strikt LCHF tills jag är nöjd? Jag blir gränslös! Det blir alldeles för mycket för mycket eftersom jag får! En slev sås till, ja också en till och en till. Äh ta en till, jag får ju! Och det där med vikten har du säkert rätt i. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om den, jag vill bara få bort fettet kring midjan. Tips på hur det ska gå till utan för mycket träning? Har inte tid att träna varje dag, men ett par/tre ggr per vecka kan jag klara. Som du själv antyder så har jag inte så bra koll på hur jag bygger en frisk kropp, men jag är ändå ganska påläst. Lätt att se hur andra bör göra, svårare med mig själv - typ. Dessutom finns det så himla många läger och förståsigpåare som motsäger varandra.

Man får ju inte väck midjefett av att träna sina muskler i området, musklerna ligger ju under fettet, men styrketräning höjer fettförbränningen. Dock vet jag ej hur mycket? Med den logiken bör man ju träna stora muskelgrupper som benen för att bli av med fettet på effektivast sätt. Är då löpning bästa träningen? Tycker det kan kännas så förvirrande ibland…

Jag hade omställningsbesvär länge, nästan ett halvår, sen vände det tvärt. (Jag går långpromenader och powerwalk'ar med stavar)

Jag äger ett supersockermonster som numera sover sött, dock inte längre bort än att lite för mycket kolhydrater får monstret på alerten fort som tusan igen..

Lär dig var dina gränser går. Om du har svåra omställningsbesvär så plussa in lite mera kolhydrater i maten och fasa ut dem långsamt.

Läser att du älskar salt, så då är nog inte det ditt problem . Om du upplever myrkrypningar eller kramp i vaderna så kan magnesiumtillskott vara att rekommendera.

Bra att du har planer på att börja träna, kanske bör du inte rivstarta med allt på en gång utan skapa små portioner, annars blir man lätt negativ och ger upp..(i alla fall jag). Att busa med barnen är bra träning, OM ni har tv-spel så är det ju kul att "tävla" mot varann, kanske kan man låna av vänner om man inte har själv. Massa kul spel. Dra på musik och dansa. Är du sugen på att träna i grupp så varför inte linedance eller zumba?.

Att starta med snabba promenader ökar förbränningen i kroppen, så kan du tänka dig det så är det en bra början.

Jag håller med #4 men förstår verkligen ditt problem med överätning då jag är precis likadan.

Du väger och räknar maten redan, och på den sida där du lägger in den mat du äter, står det säkert någon siffra på hur mkt de har räknat ut att din kropp behöver till din vikt/läng/aktivitet för att behålla nuvarande vikt. Testa att öka på kalorierna till den nuffran, så får kroppen lite mer näring och energi och du mår säkert betydligt bättre. Jag tänkte eftersom du ändå vill räkna+ (vilket jag också gör, just för att inte dynga i mig all mat jag "får" äta). Enda skillnaden mellan dig och mig är att jag har kring 30kg att gå ner ;) Men med hjälp av att hålla lite koll på både kalorier och kolhydrater går jag sakta men säkert ner i vikt. Ohungrig. (Är jag fortfarande hungrig (INTE sugen) när kalorierna är slut så äter jag helt enkelt lite mer. Typ ett ägg eller något ditåt.)

Står det inte på den sida du använder dig av (jag använder mig av matdagboken) så  finns det ju alltid sidor som kan räkna ut det. Men du har ju förmodligen redan kollat upp det, då du redan räknar.

Bara en tanke! :)

Först nu såg jag att du äter 1200 kcal om dagen. Klart du är hungrig. Nu i början menade jag att det är bättre att äta sig mätt, rätt fritt med kcal, annars blir det ju lätt att trilla dit.

Eftersom överätning är ett problem varför inte lägga sig på 2000 ett tag och låt kroppen komma över omställningen. Muskelsvagheten blir säkert bättre med lite mer mat. Hur lång är du och vad väger du idag?

Kalorirestriktion är en sak men ingen bra idé vid omställningsbesvär.

#5 Det kan vara enkelt att landa rätt, men det kan också kräva en del analyserande från din sida.

Dock, att gå från en ytterlighet, i dålig kost, till kalorireduktion och vidare till en tredje ytterlighet i att överäta är inte ett succérecept.

Du kommer förmodligen att få höra till leda att du skall tänka på hälsan och ha ett långsiktigt fokus. Men det är då man landar. Och vikten ger sig, när man mår bra.

Du har två saker att klara av nu, den ena är att komma igenom omställningen, där energibristen du pådyvlar dig kan vara en av delarna som gör att du mår sämre. Den andra delen är att lära känna din kropp och dina signaler. (Och nog får jag säga att du har tre delar, att lära dig vad ditt sockerberoende triggar på.)

Och låt det få ta tid. Det är meningen att du skall förändra ett icke-fungerande sätt till något bra och fungerande. Vikten är en bieffekt. Lägg den längre ner i prioriteringen där den hör hemma.

Jag skulle inte bekymra mig så mycket om vad du skall träna och hur mycket, du har fullt upp med det du har för händerna.

Och som nämnts, om överätning är det som gäller om du "bara äter", räkna upp till 2000 kcal och ät det. Justering i mängd och kalorier kan du så småningom nog göra utifrån att du faktiskt inte äter förrän du blir hungrig igen, på så sätt kan du lära dig att känna igen hunger och mättnad.

Tack för alla kloka och vänliga svar! Ni är så fina!

Eftersom vi nu snackar kalorier så ska jag lägga ut de siffror som jag har räknat fram. För att behålla nuvarnade vikt till en inaktiv livsstil (som jag har), så ska jag bara få i mig ca 1600 kcal, för att gå ner ett halvt kilo i veckan ska jag subttahera 500 kcal vilket lämnar 1100 kcal att äta per dag. Jag trivs helt ok med 1200 kcal, går inte hungrig på det direkt, särskilt inte nu när jag äter LCHF och en massa fett så länge jag planerar väl. Mindre hungrig på två större mål per dag än 5 små, helt klart!

Tror att 2000 kcal snarare skulle få mig att gå upp, har smal, ganska formlös kroppsbyggnad så även om mitt BMI redan är precis som det ska så har jag fettansamlingar som jag vill ha bort. Mitt midja-höft-mått går inte i enlighet med mitt BMI om man säger så. Jag vet att vikten inte är ett "reelt" problem som för många andra, det är rent estetiskt här, men icke desto mindre något jag verkligen vill förändra. 

Jag vet att jag inte har helt rätt fokus, det ska ju ligga på hälsa och att må bra och skaffa en hälsosam och långvarig livsstil, och visst vill jag verkligen få även dessa bitar, men fåfängan finns där också, särskilt nu när jag är så nära. Men om man verkligen går på djupet så är väl det allra viktigaste att hitta balans. Att äta när jag behver, goda, hälsosamma saker. Att kanske kunna göra avstick ibland och att hålla en vikt jag trivs med.

Det är förvirrande (och väldigt blottande att verkligen berätta allt detta här). Det är första gången i mitt liv som jag verkligen vill finna hållbarhet (har vlcd:at förr när jag velat tappa mina "sista kilon" och det har ju funkat snabbt och lätt, men inte särskilt länge, dessutom är det ju inte alls bra). Lika sockerberoende som jag är, lika befriad från tålamod är jag, söker alltid "snabba fixar" och jag vill sudda bort det beteendet, men det är verkligen inte lätt. Jag lär mig dock med åren.

Det blev långt igen, jag tackar för tålamodet.

Mnja.. ser att du tänker fel på flera plan!

Kaloribantar fasten du vet att det inte fungerat förut!

Om man hela tiden upprepar saker som inte fungerar så skall man ju inte tror att det blir så annorlunda nästa gång heller!

Man tänker om och byter metod.. vilket det mesta tyder på att du behöver!

Du väger inte så mycket.. men har fettansamlingar som är oestetiska.. det är nog värre att de kan vara ohälsosamma på längre sikt.

Och då innebär ju det även att du är undermusklad.. då skall du knappast tära på musklerna ännumera genom att svälta dem.

Såå.. nästa steg blir att lära sig äta normala portioner utan att räkna.. och din kropp behöver all den energi du kan ge den för att bygga upp det du raserat.

Tränar du på kaloriunderskott så förlorar du muskler, vill du bygga upp dem igen måste du tillföra tillräckligt med energi.. och protein.

Ger du kroppen rätt mat och tillräckligt med energi så byter du fett mot muskler.

Och du.. glöm det där med att muskler bränner kalorier.. ett kilo extra muskler bränner cirka 13 Kcal per dygn!

Det blir cirka 1,5 gram fett.. det räcker att du slickar av matskeden så har du fått i dig mer.

#10 Glöm bort BMI. Det är inget man skall hålla på med för enskilda individer, det är enbart till för populationer.

Som #11 är inne på, behöver du koppla det som inte fungerar till de lösningar och beteenden du har, och inte fortsätta på samma sätt. Viktsiffror, BMI, kalorier och ytterlighetshoppande har inte funkat. Nu har du iaf börjat med något annat, och du behlver bara räta upp vägen lite till så att du fixar det.

#11 Ja, du. Du har rätt, såklart och jag går ditåt, jag känner det. Att bryta beteenden är förstås inte så lätt, det vet vi alla här tror jag. Jag är precis i starten av det här med LCHF och tvivlar varje dag. När jag går förbi creperian och tänker på hur en sommar utan nutellacrepes inte är lika härlig som en med, eller när jag sitter hos svärmor och stirrar på hennes små kalitsounia (hemgjorda ostpajer) som alla vräker i sig ohämmat av. Och oj, de har visst kommit ut med en ny sort choklad, den skulle man ju vilja testa! Då kryper känslan på mig att det ändå är bättre att äta av allt, men begränsa kalorierna. Att man kanske sparar sig en hel dag för att sedan äta en nutellacrepe en varm sommarkväll.

Jag inser att det är sockerdjävulen i mig som talar, men han försvinner inte över en natt efter att ha bott i mig ett helt liv. Jag var sockerjunkie redan som liten flicka, som stal tior från mamma för att handla choklad från kvartersbutiken när ingen såg.

Jag VILL bli kvitt den där jäkeln, men det är så svårt både på ett personligt och socialt plan. Har nu klarat mig helt utan socker i tre veckor och på strikt LCHF i två och känner att jag börjar få lite kontroll.

Jag överäter också, allt som är gott…

Så, har du möjligen ett konkret tips på hur man lär sig tyda mättochbelåten-signalerna, när man på olika sätt har sabbat för sig under många år? Dvs hur slutar jag räkna kcal utan att gå upp i vikt?

#12 Ja, att BMI inte funkar för individer ser jag mig själv som ett levande bevis för. Man har ju så hemskt olika kroppsbyggnad.

Hur fortsätter jag härifrån rent konkret? Skrotar jag kcal-räkning nu och skiter i om jag går upp så länge jag håller fast vid LCHF? Många säger ju, även inom LCHF, att för att bli av med de sista svåra kilona så måste man pressa lite hårdare än att bara följa LCHF. Fast ja, haha, nu kanske jag är ute och snurrar med fel fokus igen… Grrahh, vad det ska vara svårt att bryta mönster då!

Vill också tillägga (med tanke på tidigare inlägg att jag bor på Kreta).

#14 Fundera lite på vad för prioritering som är viktig i längden för dig. Du är rätt fixerad vid de här tre kilona. Du har trots allt ett gäng viktiga bitar att bli av med eller lära dig:

Sockerberoendet. Hur fungerar det för dig, vad tål du, vilka mängder, i vilka situationer?

Omställning till LCHF. För en frisk som ätit relativt bra mat kan det ta några månader rent mentalt.

Ohälsan. Olika näringsbrister pga undermålig kost. Muskler och organ som behöver få växa till sig.

Mentaliteten. Du har en allt- eller inget-mentalitet. Den hjälper inte dig. Hur hanterar du den och hur ger du dig själv förutsättningar som inte gör att du försätter dig i det tänket?

Ätmönster. Vad fungerar för dig? Vad fungerar inte? Jämna måltider? Få måltider? Om få, när på dagen? Överäter du oavsett, eller har du slutat känna efter om du kan hejda dig? Har du alls ett överätningsproblem när du väl kommit igenom omställningarna och lärt dig att ge kroppen både näring och energi?

Och så har vi dina tre kilon som du envist stirrar på trots att de är symtom och inte orsak. De där som inte är någonting att fundera över egentligen. När du fixat de andra bitarna vore det konstigt om de fortfarande är något du har problem med. (Vare sig det handlar om reella magen eller ditt sätt att leva och tänka. Det vore självaste fan om du inte slappnar av lite allt eftersom du får det ena efter det andra i balans.)

Med andra ord tycker jag att du börjar med att ta reda på hur en lagom portion av det du skall äta kommande dagar ser ut, utan kalorirestriktioner.

Bokför lite enkelt vad du äter, och hur du känner i mättnad och hunger. Notera sötsug, sömnbrist, stress, etc, sånt som påverkar.  Då har du en bra grund för att koppla din kropp och hjärna till kost och omgivning.

#14 Ja, jag börjar också inse att jag kanske är lite väl fixerad vid vikten. Tror det egentligen grundar sig i uttråkning, hittar lätt obsessiongrejer då.

1. Sockerberoendet är grovt. Det eskalerar med tiden och jag äter mer och mer, har inget stopp. Tål väl egentligen inget, för tar jag en tugga vill jag ha 300 gram till och blir riktigt abstinensig om jag inte får det. Är efter drygt 2 veckr på lchf inte så hemskt sötsugen längre öven om det är jobbigt när det läggs under näsan på mig. Har märkt av att jag gärna byter ut sötbehovet mot annat nu, t ex jordnötssmör (kan LÄTT klämma en hel burk på stående fot). Så det är väl någon form av beroendeproblematik i grunden. Dock ej beroende av annat som cigg eller alkohol, snarare tvärtom, dricker väldigt sällan.

2. Ohälsan. Ja, den kanske blir bättre av tre mål lchf mat om dagen plus lite vardagsmotion?

3. Mentaliteten. Svårt, hur ändrar man beteendemönster? Det är ju verkligen något att jobba hårt med. Kanske att försöka distrahera sig själv när man märker att man börjar obsessa över något (som nu, när jag spenderar hela dagarna med att läsa om LCHF).

4. Ätmönstret har jag hopp om att få bukt med. Jag står på vippen redan nu att slopa kaloriräningen till förmån för att försöka lyssna på kroppen och vara på min vakt vad gäller just överätning. Tror dock det kan bli nästan lika svårt som att sluta med socker. Hoppas dock att jag kan ta mig igenom det precis som jag nu gjort med de svåraste veckorna.

Ska ta ditt råd här nu och bokföra lite lätt hur jag äter och hur det känns de närmaste dagarna. Jag måste erkänna att det är läskigt att släppa kaloriräkningen för i mitt liv har det alltid varit så att så länge jag räknat kalorier har jag haft kontroll och nör jag slutat har jagsläppt ALLA hämningar gällande mat.

TACK för att du tagit dig tid och engagerat dig så, det betyder väldigt mycket!

Du ser. Du har redan märkt tydliga saker. Uttråkning är absolut en faktor som stör. Jag äter också på då. För min del gör det inte så mycket eftersmo jag inte går upp om jag överäter av LCHF-mat. Mitt problem är om jag då äter mat jag inte tål, då kan det bli segdraget med sötsug/stress/magkrasch/etc.

Just jordnötssmör skall du inte utgå från handlar om att du överäter. Det är många som inte tål jordnötter, det kan trigga järnet även hos folk som normalt inte reagerar på socker. Det är tyvärr inte så enkelt så att det handlar enbart om kolhydrater. 

http://johannaskost.blogspot.se/2008/07/om-att-ha-matbegr.html

Du tror inte det är kolhydraterna i jordnötssmöret som drar? Osötat 7,6 kolhydrater per 100g, skippy som är sötat 14g. Äter man en burk så har man ju ätit flera ggr tex 20 kolhydrater om dagen (vet inte hur många du siktar på) och det räknar inte in kolhydraterna i övrig kost.

Jordnötssmör ingår inte i min kost och skulle jag äta det så skulle det ingå en matsked eller så i lördagsgodis typ.

#18 Orsaken till att många kan äta en hel burk snabbt, trots den massiva mättnad som man får på redan lite jordnötssmör, har inte med kolhydrater att göra.

Ok, så jordnötssmör är problematiskt i sig, jag hade redan börjat inse det faktiskt, haha! Det är 9 g kolhydrater per 100 gram i mitt jordnötssmör och det mesta jag ätit är 150 g på en gång (hade kunnat mura in mer förstås men väckte mig med mycket slit ur min frosskoma), detta under en dag jag näst intill nollat på andra kolisar, så det höll sig med nöd och näppe till 20 kh den dagen. Nu har jag ställt burken längst in i skafferiet, det hjälper mycket att inte se den. Jag har också en regel om att den endast får ingå i mat, ej ätas med sked (eller finger oops).

☺️Det är något konstigt med jordnötsmörsburkar.. för varje gång jag skall ha lite i maten så är burken tom!?

Alltså vad skönt det är att lära sig saker. Att jordnötssmör är en grym trigger för överätande har idag blivit völdigt tydligt för mig. Väck med den!