Alla kommer dö, jag väljer att försöka må så bra som möjligt under tiden.
Och då jag inte vill vara sjuk (Äta medecine) väljer jag att äta lchf, vilket gör mig medecin fri = frisk.

Om man är så urbota korkad att man anser att just pre diabetiker skall akta sig, då har man alldeles för lite beleg och är väldigt dåligt påläst om kroppen.

#1

Det bästa är nog att "be dem sköta sitt så sköter jag mitt".

Vill man vara snäll så kan man rekommendera någon lättläst bra bok av antingen Annika eller Andreas, sen finns det ju en massa att kolla upp på internet. Kanske att dom har nytta av recpt i bokform så man får en bra överblick, flera av dom finns på bibliotek och det brukar finnas några som är på rea.

Jag menar att om dom får se recepten så ser dom ju vad man lagar för sorts mat, det ser ju ganska vanligt ut i jämförelse med den gamla sortens kokböcker bara att det konsekvent är mindre antal kolhydrater som är socker som är en stor belastning på ämnesomsättningen…………

Jag brukar svara att min tidigare fetma garanterat varit farligare än den kost jag äter som fått mig att hittills tappa över 30 kg. Det brukar få dem att tystna.

"Läs gärna på så att vi kan diskutera saken på samma nivå, det är svårt att argumentera mot trosuppfattningar."

Det är lätt att hamna där så fort man bara ställt en faktafråga tillbaka.

Men det är ju skit samma vad andra tror. Hänvisa till kyrkan.

(Som förvånansvärt ofta brukar vara Aftonbladet-kyrkan eller NågonSade-kyrkan..)

Tack för era svar, detta är kanske inte mitt största problem här i livet men jag kan bli så sjukt irriterad på alla fördommar. Önskar jag hade en jätte vikt nedgång så jag kunde använda det argumentet som #3 Lillatilda skriver!!  Nog för att 15 kg totalt är bra!

Men väntar jag ett år till så kanske de inte har så mycket att säga då kanske jag gått ner ytterligare några kilo!!

Jag blir också provocerad. Hamnade för ett tag sedan i en diskussion på Facebook. Den som startade tråden antydde att hon nog inte tålde spannmål och mådde bättre utan, och någon där hävdade att det inte gick att ta bort spannmål. Jag kunde inte hålla käft, och påpekade att jag mådde bra, och hade inte total förstoppning som han hävdade var en oundviklig följd. Då blev jag kallad kosttaliban, tror jag det var. Och vid fikabordet häromveckan fick jag veta att om man åt mycket fett fick man högt kolesterol, men man får väga riskerna mot varann. Och visst finns det en massa studier som visar att det är farligt att äta mycket fett, men man kan ju välja att inte tro på dem. (snygg antydning..) Och med en kompis, som absolut tyckte att det här är en sekt, och om någon inte får jämnt blodsocker av diabeteskost (den officiella) så äter den personen inte så. Nej, vissa diskussioner ska man bara lägga ner, när man sagt det man vill säga. Tyvärr har jag inga bra tips. Jag tror helt enkelt att vissa personer inte tar till sig några argument - och kommer man med för många, så är man väl taliban och sektmedlem.

Eftersom det är retoriskt smart att inte bli provocerad - den som tappar humöret förlorar liksom automatiskt - så brukar jag svara något i stil med att "den där artikeln i Aftonbladet är bara gammalt snömos. Ny forskning visar ju faktiskt att…" Med lite tur kan det då bli en seriös diskussion. Om någon däremot bara kommer med oförskämda antydningar, som Effie ger exempel på i #6, då kan jag bli bitskare. T ex insinuera att man får ha överseende med de icke insatta som fortfarande tror att det är farligt med mat. Är man elakt lagd kan man himla lite med ögonen också.

Många vet nog inte ens vad lchf är, det tror att det bara är stora mängder ägg o bacon och smör och bearnaise..

Fråga istället om de verkligen tycker det är fel att undvika E-ämnen, tillsatser, modifierad stärkelse och fruktossirap?

Fråga om de verkligen tycker det är fel att man utesluter eller drar ner på spannmål som innehåller gluten och fytinsyra som ger tusentals människor problem med mage och tarm?

Fråga om de verkligen tycker det är bra med dessa stora mängder "fruktogrönt" som transporteras från alla världens hörn och som sen hälften av det slängs antingen i butik eller hemma eftersom det blir dåligt?

Ibland önskar jag att jag haft sjukdomar innan jag började med lchf, eller att jag var fet, men det var jag inte. MEN jag känner mig mycket starkare, friskare och gladare med lchf ändå. Det hade dock varit skönt om folk sett att jag blivit smal eller om jag fått sluta med diabetesmedicinen eller andra mediciner som så många andra. Då hade jag haft nåt att peka på när de säger att det är farligt, tråkigt, onödigt osv.
Jag har slutat ta diskussioner med folk om de bara ska motargumentera och vilja överbevisa mig. Om någon är intresserad och verkligen vill veta ställer jag självklart upp och delar med mig av min kunskap. Synd bara, eftersom jag kan (i princip) allt om lchf och det är många som skulle kunna bli friska och smala om de bara ville lyssna…men de får skylla sig själva antar jag.

Jag diskuterar inte alls längre - säger bara typ "säger du det?" och sen ler jag lite för mig själv - fast ändå så att det syns

Ärligt talat  - jag bryr mig inte längre och svarar inte upp för det är sååå tröttsamt.

Droppen var på jobb när en kollega sa:" men jag har hört att det är jättefarligt att äta så mycket fett!".

Jag tittade på henne en liten stund, höjde sedan lite käckt på ena ögonbrynet och sa: "jaså-säger du det? …och jag har hört att man kan få lungcancer hjärtinfarkt av att röka!

Ha ha min stackars kollega blev helt tyst - hon är nämligen en av dem som blossar en hel del!

Skidskytten Björn Ferry och hans fru Heidi Andersson, armbryterskan, är båda LCH:are, och de tränar ju och vinner …..