T.ex om ni skulle äta en bakelse, skulle ni välja en bakelse full av socker, eller en bakelse full av socker och fett?

Skulle jag äta en bakelse så skulle jag ta med socker och fett.. annars kan det kvitta!

Vilket som är hälsosammast.. har jag däremot ingen aning om.. antagligen kan olika personer reagera olika?

Dels så handlar det om kalorierna, dels vilken insulinkänslighet man har och så oxå på hur fettet påverkar GI!

Altså.. hela grejen med bakelser är att de skall vara söta.. och utan fett blir det bara typ maräng utan något till.. sådant kan jag avstå.

Fett (och protein) är jätteviktigt för att jag ska få den rätta mättnaden. En mager sallad, exv, gör mig bara hungrig efter ett par timmar, och jag blir känsligare för kolisarna. Det kan sammantaget leda till sug. Men den nya, lägre, mättnadsnivå som jag har fått av den här kosten sitter i även om jag undantagsvis har mycket kolisar i maten. Som när jag går ut och äter, och beställer någon stabbig rätt med pommes frites: Jag orkar inte alls äta lika mycket av dem som jag kunde förr.

Om jag ändå ska till att äta en bakelse så går jag helt efter smak. Och då brukar det ju landa i något som både är fett och sött. Men om jag ska försöka hitta någon godsak som jag kan äta utan att därmed göra avsteg, så satsar jag bara på fett som smakbärare.

Allt är individuellt. Men om man ska generalisera…

Kalorier.. Det kan ju hända att man kan applicera lchf tänket här.. Fler kalorier från fett (även om totalt antal kalorier ökar)= större mätthetskänsla, mindre insulin, mindre risk för osund småätning mellan måltiderna..

Men så har man ju ofta hört att det bästa receptet för att utveckla övervikt är vid en kombination av fett och kolisar.

Alltså, om jag inte bara gör ett enstaka undantag utan äter fett och socker i stora mängder under flera dagar, så kommer inte fettet att hjälpa mig att behålla mättnaden. Då kommer sockret lura kroppen att äta skyhögt mycket mer kalorier än vad jag behöver.

#4 Jo, det kan nog stämma bra. Men det kräver ett visst utrymme för överätande eller känslighet för kolhydrater så att blodsocker/insulin kickas upp tillräckligt.

Jag äter numera avsteg med mycket fett, inte för att jag är LCHF:are, utan för att jag lärt mig att konsekvenserna blir mindre eller försumbara. Jag går inte upp av enstaka utfall, (eller ens många) men jag slipper få spatt av att bara äta en brödbit/bulle. Det är rätt trevligt att slippa massivt med sug/hunger för att man ätit något nuförtiden. Klassiskt exempel är att jag alltid blev vrålhungrig av att äta äpple från den j-a fruktkorgen på arbetsplatsen. Icke nu. Om jag äter det i form av t.ex. dessert som varmt äpple med grädde.

Så både kolhydrater och fett säger jag.

håller med föregende och dessutom är tillagat äpple bättre för mitt socker rus med smör och kanel och hackad mandel. om jag dessutom äter det efter maten så det finns bra mat att landa i händer faktiskt ingenting! Jag går ju inte ner i vikt men inte upp heller och får inga  blodsocker bus…men det är ju inte alltid så då brukar ett alternativ som jag mår mindre dåligt av vara så fet gräddglass som möjligt..

Jag skulle välja en bakelse full av socker och fett för en bakelse utan grädde är ingen bakelse för mig

Skadan för kroppen blir mindre ju mer fett det är i anrättningen

Givetvis är det bättre ju mer man kan luta åt fetthållet och hålla nere kolisarna också (och ändå njuta av godsaken)

Jag tror att man totalt sett även gynnas viktmässigt av den strategin

Ätar man närapå enbart socker åker man på blodsocker-berg o dalbana och blir snabbt sugen på att åter äta nåt sött

Med fett i portionen minimeras åtminstone den risken

Om jag vill moffa i mig kolhydrater, är det bäst om jag kombinerar dem med fett. Har ingen aning om hur det fungerar men jag märker att sockerchocken liksom dämpas av fettet. Hellre gräddtårta än maräng, alltså. Hellre choklad än gelégodis. När jag var i Frankrike några dagar i fjol åt jag en fettdrypande croissant varje morgon och mådde förträffligt. :-) Jag kände inte av något svängande blodsocker alls.

Förlåt, lite OT:

Jag mätte mitt blodsocker före och efter det att jag åt varmt äpple med smör, kanel, kardemumma och lite vispgrädde. Mitt blodsocker gick ner en liten aning.

Någon mer som har kollat blodsockret före och efter denna efterrätt?

Jag testade Fitnessfighten i oktober vilket innebär en timmes träning om dagen och en diet på 1500 kcal som är fettsnålt, lågkolhydrat och mycket protein i form av keso och kesella. Fast jag bestämde mig redan innan för att äta mer kalorier än planen, eftersom jag vill undvika att hamna i samma situation som under min strikta LCHF-tid med frusenhet och dålig sömn på nätterna.

Första veckan körde jag nog som mest fettsnålt och då kunde jag ibland på kvällen känna ett sug högt upp i magen som jag kände igen sen förr. Ingen riktig hunger, för tro mig - den mängd mat jag ätit har varit enorm, men mer ett sug på nånting mer. Det försvann dock när jag ökade fettet något, dvs la till en tsk kokosfett i gröten på morgonen och stekte kycklingen i smör. Exakt hur många kalorier jag ätit vet jag inte eftersom jag bara utgick från de 1500 kalorierna som matshemat var komponerat efter och sen la till fett och kolhydrater här och där.

Det som var mest intressant för mig var just det där suget som jag kände igen sen innan jag testade LCHF och som jag inte haft sen dess trots att jag långt innan Fitnessfighten ökat på kolhydraterna.

Så för mig kan jag säga funkar inte strikt lågkolhydrat eller strikt lågfett utan det blir en gylllene medelväg.

Jag håller med alla här i teorin. Vet inte helt varför jag inte avfärdar detta med hög kolis+fett kost. Är det inte fler som hört att kombinationen ska vara värst med tanke på utveckling av övervikt? Tror bla jag hört det i ett par dokumentärer. Kanskde detta är en teorier utan belägg, som uppkommit för att linka intåget av fastfoodkedjorna med fetmaepidemin?

Förstår inte riktigt vad du frågar, goliath. Är det som rubriken antyder en KOST baserad på kolhydrater eller kolhydrater + fett eller gäller det som exemplet antyder ett enstaka tillfälle när man vill synda och man antas äta lågkolhydrat annars?

#13 Jodå. Jag lutar mer och mer åt att Kwasniewski har rätt - en efter en av hans teser har visat sig stämma. Enligt honom är blandkost det värsta. Han har t.o.m experimenterat fram den allra skadligaste fördelningen kolhydrater - fett! Han anser ju att en fettsnål, kolhydratrik kost är den NÄST bästa. Så om du menade vad man ska basera sin kost på, då röstar jag för fettsnålt hellre än både mycket kolisar och mycket fett.

Men jag skulle aldrig klara av att leva så. Jag gjorde det en period och det var hemskt. Inte bara mentalt, jag mådde inte bra på det heller.

Yes, Hemul! Det är precis detta jag undrar över  Baserat bl.a. på det jag kan om biokemi och hur kolisar kan påverka kroppen negativt är det lätt att automatisk tänka att ju midre kolisar och mer fett, desto bättre. Men något kring detta har gnagt i mitt bakhuvud en stund.

Jag själv har ätit SLV kost mestparten av mitt liv. Sen gick jag över till strikt LCHF under 4-5 månader. Sedan typ ett år tilbaka har jag gått tillbaka till att vara okritisk till kolisar, men har även blivit okritisk till fett.. Resultatet har tex blivit biff stekt i rikligt med smör med en portion ris/potatis indränkt i en härlig gräddsås, eller spaghetti bolognese, fast med fet färs istället för mager färst stekt i rikligt med smör. Eller en shake efter träning gjord på mjölk, grädde och o'boy som tidigare hade vart gjort på minimjölk. Detta är altså vad Kwasniewski menar är den skadligaste kosten..

PS. Har förresten testat ditt tips med att använda ren kakao.. Jag kör nu 2 teskedar kakao och 2 teskedar o'boy. Men kör du bara kakao?

Med andra ord är det (enligt tex Kwasniewski) lite antingen-eller… antingen relativt strikt LCHF eller typ SLV kost (gällande fördelning mellan kolisar och fett).. Den som hamnar lite mitt imellan eller tar "det bästa från begge världar" eller kanske äter "liberal lchf" löper kanske störst riskt av alla att bli sjuka..

Kwasiniewski hade kanske valt något slagt godis bestående av bara socker, istället för en bakelse med mycket socker+fett..

Har du nån bra sida jag kan läsa lite om kwasiewskis tankar, Hemul? Kommer ihåg att jag letade lite stoff om honom på nätet för en tid tillbaka men hittade inte så mycket..

…sen finns det ju mänga andra hälsovinster med lchf jämfört med "normalkost", än kolis/fett kvoten.. Jag är medveten om det :)

Kwasniewski pratar inte om enstaka måltider, utan fördelningen i kosten totalt. Enstaka kolhydratmål har han inget emot om de faller inom de totala ramarna, men de ska kanske inte bestå av rent socker. Hellre potatis då, om jag känner doktorn rätt.

Om jag som aktiv lowcarbare skulle slå mig lös på t.ex. ett sött bakverk, så skulle jag definitivt välja ett som är fett också. Det skulle nog Kwasniewski med.

> Har du nån bra sida jag kan läsa lite om kwasiewskis tankar, Hemul?

Kan du polska?
http://dr-kwasniewski.pl/

Det finns en rätt förfärli sajt tillägnad dr K, det är alltså inte Kwasniewsis sajt som många tror. Jag tycker inte informationen där är så bra, tillkrånglad. Oops! Antingen är det nåt problem med Netfirms eller så är sajten borta, men den är delvis arkiverad av Wayback.
http://web.archive.org/web/20110615025727/http://homodiet.netfirms.com/

Det finns ett sällskap efterföljare i Australien som har en del info, men inte är det mycket.
http://www.cybernaut.com.au/optimal_nutrition/index.html

Den norska tidningen Mat & Hälsa (ursäkta stavningen) har flera artiklar om den gode doktorns idéer på nätet. Kanske ger klarast bild egentligen.

Ett par av böckerna är översatta till engelska och några fler till tyska (tror jag), men måste köpas direkt från det polska förlaget. Jag kan gräva fram adressen om du är intresserad. Summa summarum finns inte så mycket på ett för mig begripligt språk.

Det finns inte så mycket förklaringar i böckerna heller (jag har läst de engelska översättningarna). I Polen är detta jättestort. Kwasniewski drev själv en klinik där han behandlade patienter innan han pensionerade sig och nu finns ett ganska stort antal kliniker i hans anda. Så det hela bygger/byggde väl mer på personlig kontakt och böckerna är liksom grädde på moset. Mer normal sjukvård än internet marketing, om man säger så. K talar inte heller engelska, vilket säkert är ett ytterliga skäl till informationstorkan på nätet. Men kan man språket i något land som har många polska invandrare så kan det nog löna sig att googla på detta språk.

En intressant anektdot i sammanhanget är att Kwasniewski och Wolfgang Lutz träffades en gång. Lutz blev såld på sin kollegas idéer och övergick efter mötet till att äta enligt "optimala" principer. Detta har berättats av Barry Groves på en mailinglista nånstans, så han får stå för sanningshalten. Gllar historien ivf. Två av lowcarbs verkliga föregångare, båda riktga läkare med riktiga patienter dessutom, träffas och den ene övertygar den andre om sin modells fördelar. Det är lite episkt nästan.

dåligt med polska kunnskaper här i gården..

Tack för into iaf! Ska se om jag kan få tag i nån bok.. Amazon kanske?

:)

Nix. Bara från förlaget, som sagt. Men vill du köpa så är de inte särskilt dyra. Jag tvinade dem att ta fram ett IBAN-nummer då för rätt många år sen, man an ju hoppas att de sparade det. Den normala processen var att skicka sitt kontokortsnummer i email…

http://www.wgp.com.pl/index.php?id_s=205&id_j=en

Men du kommer inte att få mycket till förklaringar i böckerna i form av referenser eller hårda fakta. Jag tycker man bör läsa Optimal Nutrition först. Den är "trevlig". Det var från början en liten guide som patienterna fick med sig när de lämnade kliniken. Homo Optimus är bitvis ganska trippad. Han har lite kvasifilosofiska tendenser också och drar paralleller till bibeln som fick min bibelsprängda vän att garva läppen av sig.

Jo titta! Nu ha de både srivit ut IBAN-numer OCH skaffat ett PayPal-konto!

Jag har också funderat över var det kommer ifrån, att man inte ska blanda fett och kolhydrater. Jag har inte sett någon fysiologisk förklaring, utan bara påståendet ensamt, oemotsagt.

Man kan också undra om de som påstår det gör någon skillnad på vilka kolhydrater och vilket fett det rör sig om. Till exempel högraffinerade kolhydrater med oxiderat fleromättat fett och lite näring, kontra potatis och smör.

En av aspekterna som för min del talar för att lågfett/högkolhydrat är ett dåligt alternativ är att jag visserligen fick äta en massa fejkmat när dietister och sjukvården fick kladda på mig, men sedan sena tonåren har jag ätit rätt hyfsad kvalitet på maten (lagat från grunden), men då lågfett. T.ex. kött- och grönsakssoppa, kycklingfilé med ratatouille, och det har inte varit bra för kroppen alls. En skymt av hälsa dök upp först när fett kom med i bilden.

Snudd på obegripligt att mina hungerssignaler inte var helt genomförstörda av att det var normalt att gå hungrig och vara knäpp på kolhydrater under så lång tid.

#24 Det finns ju två modeller som jag känner till. Den ena går ut på att inte blanda kolhydrater och fett i samma måltid, à la Montignac. Det är väl den vanliga teorin bakom, insulinet stiger, fettet lagras.

Kwasniewskis grund för att man inte ska basera kosten på både kolhydrater och fett är bl.a. att han menar att enzymsystem och diverse processer inte kan optimeras för både energislagen samtidigt. Det har vi ju alla erfarit i mer eller mindre grad, att det tog tid innan kroppen vande sig vid fettdiet, ställde om sig. Det är det hela hans idé går ut på, att kroppen ska fungera så optimalt som möjligt och maten ska man tillgodogöra sig med så lite jobb som möjligt för kroppen (en av anledningarna till att han vill undvika kraftig ketos förresten). Det är mer, som att allt ska vara tillagat, t.o.m. frukt, för att bli så lättsmält som möjligt.

Optimal Nutrition är alltså mer kolhydratliberal än LCHF och kolhydraterna ska komma företrädesvis från stärkelse som han menar är vad kroppen är bäst anpassad att ta hand om.

Hm… Men allting blir ju så relativt när man bara pratar om "mycket" resp "lite" kolhydrater/fett. Jag kan gott och väl förstå att det är onyttigt att äta en portion med pasta, massor av fet sås plus ketchup, emedan en portion med stekt fläskkarré, bearnaisesås samt ett par kokta potatisar verkar förhållandevis vettigt, för den friske. I synnerhet om man som goliath, som ju säger sig äta ungefär på det senare sättet om jag har uppfattat honom rätt, tränar mycket.

Jag skulle tro att sockret är den stora boven i det här dramat. Att äta rent smör utan minsta tillbehör tröttnar man på efter första klicken, och att äta rent socker är inget kul alls. Men om man blandar smör och socker så kan man äta röran med sked och bara vilja ha mer och mer! Så det är kanske denna blandning som gör att man luras att få i sig alldeles för mycket, med alldeles fel proportioner. Ju mindre "insmickrande" kolhydraterna är, desto mindre blir risken med att tillsätta rejält med fett till dem, skulle jag tro. Så jag har svårt att tro att en strikt LCHF-middag + ris skulle vara rena döden, medan chokladbollar till middag säkerligen vore det.

#26, tack, intressant. Men jag undrar egentligen mer var den stora allmänheten har fått det ifrån, det är ju lite av "allmänt känt" att man inte ska blanda fett och kolhydrater, både bland LCHF:are och "vanilgt folk", åtminstone enligt min erfarenhet. Jag har svårt att tro att det är insulinteorin som ligger bakom den storyn…

Här kommer några tankar från Göran Petersson (tack till Anders-S).

 Kombinationen socker plus fett leder obarmhärtigt till insulinstyrd övervikt och fetma

 Glass med sitt höga innehåll av både socker och fett ökar effektivt fettinlagring och minskar fettförbränning

 Utbyte av vanligt socker mot glukos gör på ett förrädiskt sätt glassen dubbelt hälsofarlig

 Gräddglassens socker gör grädden fettbildande och riskerar mjölkfettets trovärdighet som livsmedel

 Glassens tid kan vara ute när den som visar sig med en glass betraktas som osmart och på väg att bli fet

http://publications.lib.chalmers.se/publication/47861

http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/47861.pdf

#27 och flera,

Tänker… Varför skulle sockret vara vara boven och potatis/ris gå bra? Pga fruktosens lipogena effekt? Om det är sockrets påverkan på insulin man tänker på här så är vitt ris och potatis lika illa om inte värre.

Och vad menar göran petersson med "Utbyte av vanligt socker mot glukos gör på ett förrädiskt sätt glassen dubbelt hälsofarlig" (jag har inte läst hela studien ännu). Att byta ut socker mot glukos kan ju vara att byta gelehallon mot potatis..

goliath:

Jag använde ordet "insmickrande" om kolhydratformen socker, vilket väl säger det mesta? Prova att blanda smör med potatismjöl respektive smör med socker: Vad är godast? Vilken av rörorna kommer du enklast att kunna överäta? Kommer du rentav VILJA överäta? Och sedan har vi detta med att socker är kolhydrat i extremt koncentrerad form. Det krävs inte mycket socker för att göra en rätt kolhydratstinn. Men varje gram potatis innehåller mindre kolhydrater än varje gram socker. Ett par potatisar räcker till en normal portion åt någon med normal aptit, men socker kan lätt överdoseras och gör i sin tur att mer mat tenderar att slinka ner, eftersom det blir så gott.

Så, rent biokemiskt är det möjligt att det inte blir någon skillnad mellan stärkelse och socker, men i praktiken är socker betydligt mer svårhanterligt för (väldigt många av) oss.

#30

Håller med dig. För egen del är det inget tvivel om att fett+socker hade triggat mina smaklökar mer än fett+potatismjöl :) Håller oxå med dig om detta med mängder. Klart att gelehallon är en med koncentrerad koliskälla än potatis. Ett bättre exempel hade väl vart att byta nån frukt mot potatis..

#30 Bara för att vända lite på det. Jag håller med dig om att det är lätt att överäta socker och smör men tror du man skulle överäta socker blandat med olivolja?

Personligen kan jag lätt överäta fet sås +ris/potatis.. Kan få i mig mängder.. Tex indisk mat. Kan hälla i mig flera tallrikar med nån god och fet indisk sås tillsammans med ris.. Helt ostopplig..

Altså.. jag tror man får ta det med en nypa salt.. det handlar om olika saker.

Och självklart.. fett och kolhydrater leder till en kraftig inlagring av fett.. för att glukosen skall förbrännas först så man inte får skadliga blodsockernivåer.. antar ja?

Men.. för bara några generationer sedan så åt man både fett och kolhydrater.. utan skadliga biverkningar och utan att de blev särskildt diabetiska.

Grejen är väl att är man frisk.. och förbrukar energin man stoppar i munnen så finns det plats för mer glukos i cellerna.. och när man har tullat på den lgarde glukosen så frigörs sen FFA ut fettcellerna.. varvid man fortfarande är ohungrig.. ett tag till.

Sen så har vi det där med hur de olika macronutienterna levereras från magtarmkanalen.. först så kommer ju glukos ut i blodet.. ju högre GI desto snabbare.. sen så kommer aminosyrorna.. och sist fettsyrorna.

Grejen är väl att de ger lite olika hormoniella påverkningar och så skall det nog vara?

Altså först så stiger blodsockret.. insulin stiger för att ta hand om detta.. sen kommer aminosyrorna, då stiger både insulin och glukagon.. sist kommer fett och insulin sjunker, medans glukagon fortsätter att hålla blodsockret på normal nivå.

Sen så.. och det kan vara förklaringen till hypoteserna.. har man väl dragit på sig metabola störningar.. så har man närmat sig Metabolt syndrom.. och då har lyckats uppnå ett tillstånd då insulinproduktionen inte lyckas hålla tillbaka FFA i fettcellerna som då konkurerar med glukos om plats i cellerna.. dvs de inhiberar varandras tillgång till transportkanalerna in i cellerna.

Då kan man antingen dra ner på kolhydraterna eller på fettet!

Grejen är tror jag.. att de olika macronutrienterna inte skall vara höga i blodet samtidigt.. det leder till kaos i reglermekanismen?

Till slut så skyddar cellerna sig från överdosering av energi genom att dra ner på antalet transportkanaler.. vilket leder till nästa steg i den nedåtgående spiralen.

#31 och 32:

Men, jag har ju faktiskt redan sagt att även jag själv tenderar att överäta nästan oavsett vilka kolhydrater jag väljer. Fet indisk sås med ris - inga problem! Det är något med kolhydrater i största allmänhet som leder till överätning för mig. MEN jag tror att den "insmickrande" egenskapen hos vissa kolhydratkällor, som socker, bidrar i ännu högre utsträckning till fenomenet. Så länge jag håller mig till LCHF-kost i vardagslag så klarar jag att göra undantag och ändå känna mättnad i tid, men efter några dagar med mycket kolhydrater är jag tillbaka i de gamla gängorna. Och socker är en av de största bovarna eftersom sötma i ärlighetens namn är väldigt gott, helt oavsett sug. Jag klarar att bara ta en slev ris som tillfälligt undantag utan att ens vilja ha mer, men jag måste vakta på mig själv om jag tar en sötsak.

Och den insmickrande egenskapen befinner sig på en skala. Socker och smör är ett extremt exempel, bara för att illustrera. Vissa saker gör sig bättre med sötma, andra mindre bra. Poängen är att socker både är farligt aptitretande och alltför lätt att överdosera, samt att det påverkar kroppen starkt.

#26 Jag tror fatiskt det kommer från Montignac. Han var stor på 90-talet och populariserade GI-begreppet. Sen följde raskt alla andra GI-dieter och det behöll not lite av hans tänk att inte blanda i början.

#35 Jag tycker det verkar  väldigt personligt vad vi överäter.  Sås och potatis/ris kan jag också  glufsa i mig. Söta saker inte så gärna. Inte en chans att jag  skulle få i mig en sån där stor godispåse som jag ser folk köpa t.ex.  Däremot måttligt sött kombinerat med syrligt och framför allt fett… tänk rabarberpaj med massor mad vaniljsås på vispgrädde. Haleluja! Det slinker ner!  Men det gör  en god kötträtt också.  Det är det som gör lowcarb lite problematiskt  för mig.  Allt det där som folk säger att de slutat med, det åt jag inte i nån omfattning förut heller.

Jag tycker Food Reward Hypothesis känns lite konstruerad och överdriven, men det ligger nog lite i det som i mycket annat.

För att hårdra det - om jag slutade laga så förbannat god mat vore jag nog smal för länge sedan. Om man gjorde som vissa food rewardisar säger, åt "bland food", helst kokt och var sak för sig, skulle man nog äta mindre. Men ack så tråkigt det låter.

#36, det låter rimligt att det är upphovet. Jag undrar dock vad själva anledningen rent biologiskt skulle vara, om man inte tror på insulinsagan. Jag får kanske läsa lite Montignac och se efter helt enkelt :)

#37, jag håller med om att det ligger lite i food reward men att det bara är en del av det hela. Om man inte tror på det alls kan man ju bara se på hur lätt det är för matindustrin att utnyttja vårt belöningssystem för att få oss att äta närmast oändliga mänger av specialdesignad "mat" med rätt kombination av smak/doft/konsistens.

Men Montignac trodde ju på insulin.

Jag tror det ligger lite i allt möjligt. Lite insulin, lite paleo, lite food award, lite kalorier in och ut. Man får väl plocka det som är mest tillämpbart på ens egen situation.