Farligt att banta!
Ibland är inte verkligheten som man tror. Då får man försöka förringa forskningsresultaten med olika beteckningar. Obesitasparadoxen är en sådan.
En intressant artikel i läkartidningen:
http://www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php?articleId=14831
En japansk studie, 80.000 personer: "Mer än 5 kilos viktnedgång vid BMI <22 innebar att dödsrisken vid jämförelse med viktstabilitet ökade 3,6 gånger hos kvinnor och 2,9 gånger hos män.
Viktnedgång i finsk och svensk studie:
Finska studien 1.114 män: "Gruppen som gått från övervikt/fetma till normalvikt, visade drygt två gånger så hög dödlighet som de övriga. Skillnaden kvarstod signifikant efter justering för ett stort antal kroniska sjukdomar vid uppföljning 2000."
"Liknande resultat har rapporterats från en Malmöundersökning av 5.722 män. Studien avsåg risken för död som inte berodde på cancer bland feta/överviktiga medelålders män. Viktnedgång under en sexårsperiod var en riskfaktor för sådan död vid uppföljning under 16 år. "
"Den inledningsvis nämnda japanska undersökningen redovisade förutom total dödlighet också dödlighet i cancer och kardiovaskulär sjukdom. Speciellt hos magra personer var risken för cancerdöd påtagligt ökad vid viktnedgång mer än 5 kilo, medan viktuppgång inte ökade risken signifikant. Viktnedgång, även hos feta/överviktiga, predicerade kardiovaskulär sjukdom."
"Vissa kroniska sjukdomar karakteriseras av en så kallad obesitasparadox, som innebär att fetma/övervikt förvandlas från riskfaktor till friskfaktor. Ordet paradox får tolkas som att fetma har en paradoxal effekt i förhållande till vad som förväntas i ett primärpreventivt perspektiv.
Vid obesitasparadox förbättras överlevnaden ju högre BMI är, med följd att feta patienter får lägre dödlighet än normalviktiga. Kronisk njurinsufficiens, hjärtsvikt, angina pectoris, obstruktiv lungsjukdom, malignitet och ledgångsreumatism är exempel på sjukdomar som uppvisar en obesitasparadox. Fetma orsakar t ex aterosklerotisk hjärtsjukdom, men då sjukdomen väl uppkommit skyddar tydligen rikligt med hull från att sjukdomen leder till snabb död!"
"Över 80 år, då dödligheten accelererar, blir överlevnaden till och med bättre ju högre BMI är. Vid hög ålder noteras obesitasparadox även utan känd sjukdom."
Menar du att du tror att fetma alltid skyddar? Det vore ju i så fall ganska förfärligt. 
Jag tror inte alls. Jag citerade från artikeln. Läs den! Tycker det är lite intressant att just den här artikeln aldrig har refererats i kvällspressen eller av vetenskapsradion/TV.
Finns även andra intressanta observationer som man inte har bra förklaring på. De som inte gick ner i vikt när de bantade hade ändå hälsofördelar!
Kan det bero på att när de minskade kolhydraterna, undvek de gluten/spannmål och mejeri/kasein?
Jag har en misstanke att många av de studier där man skyller på mättat fett i mejeri har en felkälla i form av A1-kasein. Borde gå att få koll på om man har granskar studier från olika delar av världen där mejeri kommer från andra koraser eller get/fårmjölk.
Äta bör man annars dör man.
Vad menar du då med att man försöker förringa forskningsreultaten? Jag fattar inte hur du menar.
Angående hälsofördelar för bantare som inte går ner, det kan ju ligga någonting i det. De flesta som bantar skär ju bort det onödiga först. Inte mejeri kanske, men socker och i någon mån spannmål. D.v.s. godis, läsk, kaffebröd o.s.v.
Eftersom man inte vet om viktnedgången är avsiktlig eller oavsiktlig i de flesta studier så vet man heller vad som är hönan eller ägget. Det kan ju lika gärna vara den dödliga orsaken som också gör att folk går ner i vikt.
I den studie där man undersökt bantning, med eller utan lyckad viktnedgång, så blev hälsan bättre för alla. Och där tänker man att det kan bero på ökad medvetenhet om vad man stoppar i sig. (Den studien motsäger ju att medveten viktnedgång skulle vara förenad med ökad risk för dödlighet.)
Man spekulerar också i att när viktförlusten beror på förlust av muskler och annan vävnad (ej fett) så kan det vara en riskfaktor medan när man specifikt förlorar fett så är viktnedgång hälsosamt.
Som vanligt när det gäller vetenskap blir man inte så mycket klokare…
"Every point of view is a view from a point."
Ser fetma som ett symtom, inte som en sjukdom utom i extremfall.
Viktigt är att man får tillräckligt med näringsämnen och att man äter anti-inflammatoriskt.
Risken är stor att man råkar ut för näringsbrist om man bantar.
Max 1 kg/månad upp eller ner är en bra regel.
Starta ny diskussion