Nja, vatten väger mer än fett, så teorin om att vattnet ersätter fettet och att man fortfarande ser likadan ut och inte går ner i vikt går inte ihop på det viset. I så fall borde man gå upp i vikt om samma storleksmängd fett ska ersättas av vatten - på grund av att vatten har en högre densitet än fett.

Jag tror inte - jag vet faktiskt inte, men logiken säger mig att fettceller är till för fettlagring och inte vattenlagring. Det jag sagt ovan vet jag, det är ytterst svårt att komma undan.

Vattenlagring på grund av salt beror ju på att salthalten i kroppen ska bevaras - mer salt = mer vatten.

Jag kan inte uttala mig om alkoholen direkt, för jag dricker väldigt sällan, och de få gånger jag har druckit sen starten så har det varit väldigt lite (ett glas vitt vin kanske var tredje månad) och det har aldrig påverkat vikten varken neråt eller uppåt.

Jag tror inte att de som har svårt att gå ner i vikt har någon felaktig vattenlagring - utan det är något annat metabolt problem - låg ämnesomsättning, hormonobalans med mera som påverkar viktnedgång.

"2:

Jo…fett har väl densiteten 0,9 eller liknade men ändå ganska försumbar skillnad. Det är ju inte givet heller att fettcellerna fylls helt med vatten…kanske bara delvis.

Den alkohol du dricker har säkert ingen betydelse men den som dricker sig salongsberusad eller mer en ggr i veckan kaske det gör skillnad på.

Självklart så gör ökad salthalt i kroppen att man då blir törstig då kroppen vill späda ut salthalten.

Mmm…intressant oavsett…

Men det här med salthalten kan ju vändas på andra hållet: Mer vatten i kroppen kräver mer salt - tillkommer inte saltet måste kroppen göra sig av med vattnet, förutsatt att kroppens vätskereglering fungerar. Och detta är jag rätt så säker på att det gäller alla celler. Så fettceller lagrar inte vatten på det sätt du söker.

Fettceller har förutom energi lagrande funktion även en annan funktion, bl a producerar den hormoner som påverkar aptit och ämnesomsättning, immunförsvar och Blodtryck.

Jösses vad en del rumpor skulla skvalpa om det var så!

Var fick du den här tanken ifrån? Varför skulle man plötsligt börja spara vatten? Och i fettcellerna? Den senare biten är ivf ren SF.

#5:

Hehe…jag spekulerar vilt…en slags brainstorming.

Ta mitt egna exempel…gick ju nyligen upp nästan 2 kg på 2 dygn då jag ätit kolhydrater. Kalorimängden motsvarar definitivt inte viktuppgången då 2 kg motsvarar ca 16000 kcal utöver behovet. Gissar att fettet orsakade kanske 2 hg uppgång, resten av viktuppgången (ca 1,8 kg) var således vatten.

Var hamnar detta vatten? I tarmen, de tomma fettcellerna eller någon annanstans?

Någon som vet?

Kanske kan man jämföra tomma fettceller med en manet som består av vatten till 98 %? En uttorkad manet försvinner ju nästan helt då det organiska materialet är nästan noll. Om fettceller tömts på nästan allt fett så ligger den kanske där som en torkad manet…eller?

PS: Ser fram emot nobelpris och därtill hörande middag i sann LCHF-anda

Nä, det är säkert vätska, men du förvarar den nog inte i dina tomma fettceller. Och det är ju lite skillnad på de gängse ungefär 2 kg som man kan tappa eller lägga på sig p.g.a. kolhydrater och att någon om inte går ner i vikt egentligen tappar fett men lägger på sig mer och mer och mer vätska istället.

Försöker du hitta en förklaringsmodell som innebär att fettat alltid rinner av med LCHF? Låter så, tycker jag.

Ja…fettet rinner av om man äter mindre kalorier än vad kroppens egenförbrukning är. Fettcellerna  krymper helt enkelt och blir som tomma ballonger när de är helt tömda. Finns tydligen kvar i kroppen i upp till 7 år.

Sen är det lättare att äta lite kalorier med kolhydratfattig men fettrik mat då den mättar mer. Därför LCHF är lättare än traditionell bantning där man får äta mycket kolhydrater vilket triggar hungern.

Vattnet hamnar främst extracellulärt.. dvs mellan cellerna.

#8 Men det handlade ju om folk som INTE går ner. De skulle då ersätta fettet med vatten enligt din vision. Nu pratar du ju om folk som GÅR ner.

@ TS,

Om den hypotesen stämde skulle en viktstabil person, trotts svältkost kunna bli av med enormt mycket vikt på kort tid med ett enkelt diuretikum..

Det som kan förvirra det hela är när man tar upp vatten vid kolhydratintag.. då binds vattnet till glukos till glykogen som binds i muskelceller och i levern.. och insulin stimulerar njuren att återuppta mer vatten.

Troligen för att det behövs för att binda glukos som glycogen.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Glykogen

Många kraftigt överviktiga har ofta ett vattenöverskott extarcellulärt på grund av ständigt höga insulinnivåer.

Antagligen därför som vissa kan tappa 10 kilo på en månad vid en ketogen diet.. fast bara i början.

Dags för intensivt bastubadande, eller?

Tack Zepp!

Du har svar på det mesta

Jag spekulerar hej vilt och försöker att förstå det komplexitet som hela ämnesomsättningen verkligen är. Förstår och lär mig mer och mer och ju mer jag lär mig…desto mer inser jag hur lite jag kan

Så…jag lär fortsätta fråga mig fram.

Ha en härlig dag!

Vätskebalansen  är rätt komplex och sköts av den sk Osmoregleringen.

"Osmoreglering är kroppens kontroll av det osmotiska trycket, vattennivåerna i plasman och vävnaderna, genom kompensation för vätskeförlust eller utsöndring av överflödig vätska. Det är en av de tre homeostatiska mekanismerna i kroppen hos djur och människa (de övriga är termoreglering och reglering av blodsockernivåer). Hos människan styrs osmoregleringen av hjärnan och njurarna. Ett fåtal vattenlevande djur osmoreglerar inte (till exempel sjöstjärnor), så kallade osmokonforma djur.

Kroppens celler kräver vissa förutsättningar för att fungera. Dit hör rätt vätskebalans och balans av natrium och kalium. Utsöndring av vätska sker genom urin, svett, saliv med mera. Dessa mekanismer har delvis till funktion att göra sig av med slaggprodukter och för homeostas. Törsten reglerar intaget av vätska. Vid för låg vätskenivå i kroppen utsöndras antidiuretiskt hormon (ADH) som får njurarna att ta tillvara den vätska som finns genom att koncentrera urinen. Omvänt reglerar ADH vätskebalansen vid för stort intag av vätska, genom att öka mängden urin. Osmoregleringen påverkas också av prolaktin, som verkar i flera epitelceller som transporterar joner och vätska.[1]

Vatten kan tränga in i cellmembran vid förändrad jonbalans med för låg koncentration i kroppsvätskorna, och för då med sig natrium och kalium in i cellen. Cellen sväller då. Om kroppsvätskans koncentration däremot är för hög tränger vatten ut ur cellen som därmed minskar i storlek. Osmoregleringen påverkar därför blodvärdena av natrium och kalium. Om osmoregleringen av någon orsak inte fungerar ansamlas vätska i vävnader som sväller upp (ödem)."

http://sv.wikipedia.org/wiki/Osmoreglering

Glukosmolekylen omges av ett moln av 190 vattenmolekyler vare sig glukosmolekylen är inuti eller utanför cellerna. Detta innebär att insulin som via glukosreceptorn GLUT4 knackar på cellen för att be cellen ta upp en molekyl socker till får cellen att släppa in en glukosmolekyl med sitt hov av 190 vattenmolekyler. Cellen kan inte ta upp obegränsat med glukos, den svullnar på grund av allt vatten och riskerar att vattensprängas. Cellen drar tillbaka sin insulinreceptor, det kallas insulinresistens av okunniga endokrinologer och cellen bestraffas omedelbart med en injektion av insulin för att få cellen lydigare och svullna ännu mer.

Så för varje gram glukos som finns i kroppen finnss det 19 gram vatten extra. 100 g glukos binder 1 900 g vatten.

Glykogen behöver bara en tredjedel så mycket vattemolekyler runt sig som enskilda glukosmolekyler.

Men mer vattensvullnad i cellen ger mindre utrymme för blodkärlen vilket leder till högre Blodtryck för att kroppens celler ska få tillräckligt med blod.

Mer glukos ger mer vatten som kräver mer natrium främst utanför cellerna. Så glukos binder vatten som binder salt. Salt binder inte vatten eftersom vi alltid reglerar saltmängden perfekt via njurarna som kan skicka ut 0,7-1,4 gram salt per minut (=1 000- 2000 gram salt per dygn) om vi skulle äta för mycket salt. vi kan alltså inte få ett för högt natriumvärde i blodet och kroppen. Sedan återuppsuger njurarna tillräckligt med salt för att uppnå 141 mmol/L, det vill säga det lilla överskottet om 10-20 gram per dag utsöndras via urinen.

Så ät tillräckligt med salt, Livsmedelsverket kan ingen njurfysiologi när de hävdar att blodtrycket kan sänkas genom att minska saltet i maten.

För mycket salt i maten smakar illa men påverkar inte Blodtryck eller annat. För litet salt i maten dör du av, kallas värmeslag, cirkulationskollaps, natriumbrist, vattenförgiftning, eldaresjuka, SIADH eller SISWI. 6 % av alla inneliggande på sjukhus dör i saltbrist idag på grund av Livsmedelsverkets saltråd.

Se http://kostkunskap.blogg.se/2012/july/svar-fran-livsmedelsverket.html