Beror på hur mycket socker glassen innehåller. Men den höjer ju blodsockret ändå.

Själv skulle jag välja att göra egen glass hemma med vispgrädde, mascarpone, stevia och smakstätter jag den med vad jag vill, kanske hallon eller äkta vanilj. Färre kolisar, högre fettandell och mer hälsosam än de färdiga glassen.

Ok, men vad är mascarpone och stevia?

Har du något recept?

Man kan gör hasselnötsglass som är underbar god. Receptet finns här på forumet.

Frågan du skall ställa dig om det är bra att ha ständigt intag av snask, oavsett form, inte vilken variant som är minst dålig när båda är dåliga.Valet är ju inte mellan något som är dåligt och bra, eller ens ok.

Med vanlig glass har du sett till att upprätthålla sockerberoendet, även om det är bra att du slutat med CC då det skadar på så många sätt.

2-3 sandwich om dagen är ett problem. Gör dig av med det ständiga beroendet och vänj dig vid att äta mat om dagarna istället. Använd bra glass som dessert enstaka tillfällen istället.

Det är ganska svårt att snaska om man ser till att vara proppmätt på riktig mat. Efter ett tag funderar man inte på saken.

#4:

Håller med till 100 %!

Sally…: Försök sluta med med allt socker och ät Dig mätt på fett i stället.

Kombinera INTE fett och kolhydrater eftersom du då går upp i vikt!!!

Det korta svaret är nej, sandwich är inte nyttigare. Du byter socker mot en annan form av socker.

Vill du verkligen bli fri så måste du nog "förbjuda" dig att äta socker under en tid. Och istället för att se det som ett förbud så kan du se det som att du frivilligt avstår socker för att göra gott gentemot din kropp.

Det beror ju på vad det är för godis/glass. Men vanligtvis så brukar väl godis innehålla mindre fett än glass. Eftersom kolhydrater+fett är bland det sämsta så bör man ju hålla nere på fettet om man skall äta sådant skräp. Sedan finns det ju massa LCHF-glass/-recept därute. Ofta innehåller de sötningsmedel eller annat skräp. Vill man ha något liknande så kan man gott och väl ta lite frusna bär, dela dem något och täcka med grädde. Sedan låter man det stå några minuter så att bären tinar lite samtidigt som grädden blir kallare. Inga sötningsmedel eller annat trams. Godis e inte så jäkla gott om man tänker efter. Smakar så artificiellt.

Som sockerberoende gäller det gamla ordspråket att man kan inte både ha kakan och äta den.

Socker triggar suget, suget gör att det äts mer och mer, och det är svårt att stoppa när det sätter in.  Det är svårt att vara lite alkoholist, eller lite narkoman. Eller lite sockerberoende….

Håller med #8. Folk är visserligen lite olika, men min erfarenhet är så här: Jag är definitivt sockerberoende och trodde aldrig att jag skulle kunna leva utan chokladcookies. Jag försökte ställa om lite gradvis och baka "nyttigare" kakor, men i själva verket drar man bara ut på pinan. Det som har hjälpt mig är att se det som ett drogmissbruk. Att hålla på och dutta är bara att lura sig själv. Vad man behöver göra är att "go cold turkey" och tvärsluta, stålsätta sig inför abstinensen, och ta sig igenom den. Då kan man till sin förvåning upptäcka att efter någon vecka känns det inte alls så hemskt längre, och efter ytterligare en tid vill man inte ens ha godiset längre. (En del kommer till den insikten först när man efter lång tid har fallit till föga och tar en godisbit, och upptäcker att den inte ens smakar gott.)

Vissa motsätter sig likheten med drogmissbruk, men de har förmodligen inte upplevt riktig sockerabstinens. Mitt knep var att tänka på scenerna när Benicio del Toro tänder av från herion i "Things we lost in the fire" (jag hade nyligen sett den filmen när jag hade det som värst), och så tänker jag att jämfört med det hade jag det rätt ok ändå.

Visst kan man tänka att det är bättre att äta lite mindre socker än att äta mycket socker, men det allra bästa är att "bli ren" och slippa suget helt!

Jag är verkligen sockerberoende och använder mig utav socker som tröst då jag ofta är deprimerad. Jag firar saker med att äta socker. helgen kommer ja då måste man ju ha socker. När men ska se någon rysligt bra program eller film måste man ha socker. Ja det är socker till allt.

Jag är väldigt stolt över mig själv gällande coca colan, vilket jag inte ens tänker på längre vilket är skönt.

Jag har försökt sluta med godiset men det går bara inte, jag faller alltid tillbaka, eller hinner knappt sluta förrän jag är tillbaka igen.

Sedan att sluta när man är en familj på 5 st är inte lätt då andra kanske äter något gott och då vill ju jag med ha.

Mina barn äter godis en gång iveckan, jag själv stort sett varje dag.

Jag vet att det är ohållbart, att jag kan inte fortsätta som jag gör längre då jag är väldigt överviktig, högtblodtryck, ödem m.m

Men vad ska jag göra när jag inte står ut att vara utan socker? Och nu när helgen kommer och man automatiskt ska ha gott hemma?

Jag vet att jag måste sluta men är rädd att jag inte kan det.

Du är ju i allafall ett steg på väg åt rätt håll i och med att du erkänner för dig själv att du är sockerberoende.

Jag rekommenderar dig att läsa boken "Sockerbomben" av Bitten Jonsson, kanske kan du få lite hjälp där att förändra ditt tänk.

Du har en svår och jobbig resa framför dig, hoppas att det går bra!

#11 Tack för boktipset men dessvärre sedan jag gick in i Depression m.m för 10 år sedan så har jag väldigt svårt med att koncentrera mig på långa texter och har då svårt att läsa böcker, något jag sörjer djupt.

#12 Den är inte speciellt svårläst, små berättelser på några sidor.

Jag tror att den finns att låna på biblioteket om du inte vill lägga pengar på en bok som du kanske inte orkar läsa.

*Peppkramar*

#13 Ok, tack :-)

#10 Du har redan klarat av att sluta med CC. Du märker hur odramatiskt det är nuförtiden att vara utan den.

Samma känsla kommer du att få när du slutar med det andra.

Som jag skrev innan, ÄT. ÄT. ÄT. Ät massor av riktig mat. Var så mätt att du inte vill äta något snask.

Du kan iaf inte använda familjen som ursäkt för att inte ha snask hemma hela tiden som du skall äta. Du vill heller inte föra över ständigt snask-ovanan på barnen. Kom ihåg, det är inte barnen som infört vanan att äta snask, det är de vuxna.

Efter några dagars funderande så så har jag inget godis eller glass hemma och det är fredag. Däremot har jag köpt en mass loka att hälla i mig istället.

Jag ser att ni rekomenderar att jag ska äta fet mat och bli mätt, vilket inte känns lockande alls, så jag kommer äta mat som jag brukar, dock mindre snabbmat än vanligt.

Min fråga är nu hur många dagar tar det tills man inte känner sötsuget längre?

Det beror på om du verkligen har slutat tillföra socker i alla former, eller bara i en form. Många av oss har dessvärre upptäckt att även sådant som relativt snabbt blir till socker (bröd, pasta… potatis…) upprätthåller suget. Och så finns det förstås socker i alla möljiga saker som man tror är nyttigt, frukt och sånt.

Slutar man med ALLT sånt kan man bli av med suget på en vecka om man har tur. Fortsätter man äta stärkelse, kanske aldrig. Det beror också lite på hur sockerberoende man är.

Ok Tack då vet jag :-)

Grejen är att du behöver ställa om kroppen till att använda fett som huvudsaklig energikälla för att slippa ha ett blodsocker som åker bergodalbana!

Kroppen har två huvudsakliga energisubstrat, antingen socker eller fett!

Och så länge som socker är huvudenergin kommer oxå kroppen att efterfråga detta.. specefikt som vi har rätt små föråd av detta.

Fettlagret är betydligt större och om detta utgör din huvudsakliga energikälla så kommer blodsockret att ligga stabilt och inte orsaka speciellt mycket cravings för sött!

 Sen så är nog glass något av det sämsta man kan äta.. en kemisk sörja som gör att lösgodis nästan framstår som hälsokost!

Speciellt de billiga glassar som specefikt riktar sig till barn som främsta kundgrupp!

Gör en veckoplanering, med alla måltider du ska äta och se till att du har allt du behöver hemma! Att vara hungrig och inte veta vad man ska äta är nog en av de värsta sockersug-fällorna…"snabba kolhydrater NU…" tänker hjärnan. Planera och ät saker som både är tillåtna och du tycker om!

Och försök rensa skåpen från allt som skulle kunna ställa till det!

När jag började första gången så packade jag ihop allt, inte bara godis/kakor utan även socker, mjöl, ris, bakvaror och all pasta jag hade, gav det till mina grannar som blev överraskade men tog emot det.

Sen, ifall du kan, så säg till de i din omgivning att du inte kan äta vissa saker, då kanske de tar mer hänsyn. Jag bor ensam, men är ofta hos min pojkvän och hans familj. Först när jag försökte förklara för dem så rynkade de mest på ögonbrynen och tyckte att jag kanske var lite tokig,men nu så frågar de faktiskt hur det går och är mer öppna/intresserade.

Sen så kan man ju göra på två olika sätt, en del slutar helt tvärt med kolhydraterna och har då ett par ganska jobbiga dagar, men sen så är de "av med" sockermonstret, eller så är det iaf. "mindre".              Andra alternativet är att succesivt trappa ner på kolhydraterna, första veckan att man utesluter allt godis/choklad/snacks. Veckan efter det all frukt….sen väljer att minska på ris/potatis/pasta men kanske äter lite knäckebröd etc… och sen till slut drar ner på allt/det mesta. Ja, du förstår…

Kanske låter det barnsligt, men det hjälper många gånger. Skriv en lista, på vad du vill uppnå med den här kosten.

-bli av med sockerberoende

-få förbättrad hälsa

-kunna ha snyggare kläder

-känna sig mer attraktiv

-kunna orka mer

-för att kunna bli en mer aktiv och bättre förälder

ja, den listan kan göras lång och ser ju olika ut för oss alla… skriv ner på papper och ha den till hands och när du känner att motivationen sjunker så ta en titt på listan och bli påmind om varför du började med detta!

Matdagbok kanske kan vara något? Antingen ha en för sig själv eller så kanske du kan starta din egen tråd och bokföra här på sidan så som många andra gör! tror det kan vara till stor hjälp.

Ifall sockersuget är väldigt stort så kan man också ta hjälp av sötningsmedel, även om jag personligen tror att man bara luras med kroppen på det sättet, så kanske det kan vara en liten hjälp när suget är som värst.

Och det är en väldigt bra början att du har insett att du vill göra något åt saken! det kommer säkert vara kämpigt i början, men det kommer säkert bli bättre med tiden! Så stå ut, och ifall du nu skulle få i dig något som är "förbjudet", så haka dig inte upp på det utan bara ta nya tag och fortsätt!

Sist vill jag säga, ha tålamåd! Ge det tid, och gör så stora förändringar du kan klara av. Allt kan inte fixas på en vecka eller månad, utan det är en process och det tar tid att vänja sig och lära sig om på nytt!

Detta var bara några tips, kanske det hjälper lite!

STORT LYCKA TILLL! :)

Jag kan bara säga så här: jag har oxå ett gigantiskt sockermonster på insidan, men har lärt mig att hålla monstret sovandes.

Mitt tidigare liv bestod av chokladpudding, kakor, chips, juice och frukt - ja massa makaroner med ketchup o svartpeppar oxå…och mjölk, mjölk i långa banor…filmjölk med socker, te med socker, kaffe med socker, socker utan nånting gick bra oxå…

När jag började med lchf så var det för att jag har en fruktansvärd IBS och ville bli kvitt magproblemen. Så när jag började så kändes det helt skitzo att dänga smör o bacon och ägg i pannan, men jag gjorde det och var mätt, övermätt.. fortsatte med ät-frossa i 3 dagar och IBS'en var borta och då kom jag även på att jag ENBART ätit bra mat.. så sockersuget bara försvann, som att trycka på en knapp.. hur skumt som helst..

men jag vet oxå att om jag använder för mycket livsmedel med kolhydrater så vaknar monstret - och IBS'en- så jag får vansinnigt sockersug och en mage som totalpajar…

Läs lite i vänsterspalten, du hittar mycket läsvärt där.. =)

Hoppas du hittar din väg och att du får bukt med ditt sockermissbruk