Så enormt bra skrivet!

Håller med Dig till 100 %!

Speciellt kombinationen fett + mycket kolhydrater är ju direkt förödande om man vill gå ner i vikt och nå det pryskiska välbefinnandet.

Jag lyfter på hatten

Hm, här sparkar man lite - ganska mycket- på några som redan ligger ner.. Men jag ska ta ett djupt andetag och räkna till 100…

Sen kan jag hålla med om att lchf-kokböcker kan vilseleda och att tidningar i allmänhet bara är ute efter en scoop och att sälja lösblad -tja, det har vi liksom lärt oss på vägen.

Att kemsocker, koffein och vanligt socker höjer blodsockret har nog de flesta fått kläm på, och man måste få fråga, det anser jag e helt rätt. frågar man inte så lär man sig inte..

Om du blir så irriterad av att lotsa nya och nyfikna medlemmar så hoppa över deras inlägg..

och om man - som jag- har ett gigantiskt sockermonster i ryggraden så får man kämpa, ibland är det lätt som en plätt att börja med lchf - ibland kommer bakslagen efter några veckor, ibland efter nåt år.. vi är alla olika…

Wow. Varför ger du dig så hårt på individer som är bra på att konstruera recept som det finns en efterfrågan på?

Det är inte deras fel att den stora faktorn i att lära känna sig själv och sin egen kropp är något alltför många vill strunta i. Det är ett problem som finns oavsett kak-recept. Är det inte kak-recept så är det något annat som de använder för att blunda.

Att folk svansar efter slaskpressen är ett generellt problem, inte LCHF-problem. Men likväl existerar slaskpressen för att folk vill ha det lättköpta.

Kan du inte slå ner på AD också? Jag tycker hon säljer ut sig, eller horar, för spannmålsetablissemanget med alla sina ohälsosamma Finn Crisp.

(Visst lät det riktigt lågt? Lika låg nivå som ditt inlägg?)

#0 Jag måste också hålla med (till nästan 100%).

Innan du lade till #5 först i inlägget så lät du nästan som Rössner och kompani när de beklagar sig över att tjockisar inte äter som de säger att de gör men när man läser vidare ser man din lilla brasklapp om att det faktiskt finns de som inte har så lätt att gå ned i vikt med LCHF. Jag är en sån som får kämpa för varje hekto. Jag väljer ändå LCHF över andra metoder eftersom det ändå är något lättare för mig att inte trilla dit. Jag känner något mer tillfredsställelse i mina mest sugiga ögonblick. Vad jag måste inse är hur extremt noggrann just jag måste vara för att få det här att funka. Kanske, kanske kommer jag att få uppleva en större lättnad när jag har varit så noggranni X antal månader. Det vet jag inte men man kan ju alltid hoppas.

Min enda kritik av ditt inlägg är att de som har det som jag kanske är fler än du tror. Hur talar man till dem så att de får styrka och inte känner sig nedslagna i skoskaften? För det är det så lätt att göra när man läser det du skrivit. Det finns en stor riska att man skäms och sätter sig i ett hörn och tröstar sig med något ätbart.

Jag håller dock helt med dig om alla LCHF-bakverk och -efterrätter och de som förleder dem som är som jag att fortsätta att misslyckas!

"2:

Det är inte meningen att sparka på någon som ligger ned. Jag vet att det finns många som inte kan gå ned i vikt med LCHF och jag respekterar det men jag börjar tröttna på alla de som gnäller på kosten och när man sedan ser på vad de äter så är det faktiskt rent löjligt. Det är väldigt många som fuskar och kör påhittade varianter som garanterat stör ämnesomsättningen och verkligen inte är LCHF. Jag pratar inte bara om KiF, utan även andra forum, kan jag tillägga.

Jag är också sockermissbrukare. Jag vet vad det innebär att ha begär efter sötsaker, men jag vet också att begäret försvinner om jag äter strikt LCHF. Jag lurar mig själv om jag håller på och stoppar i mig bakverk och godis. Jag vinner inte ett dugg på det utan göder endast sockerbegäret, oavsett om det är sukrin eller stevia jag sötar med.

Men det är sant. Vi är alla olika.

#5 Jojomaja

den här texten skulle du ha börjat ditt första inlägg med - då hade man fått en annan förståelse och läst din första inlägg på ett annat sätt.

Men det är sant att lchf är ett säljande begrepp och att man måste sätta upp sin egen snitslade bana genom kolhydratsdjungeln..

"6: 
Jag har lagt till det nu.
Tack för ditt tips.

#5 Jojomaja

jag kan tex berätta om min historia -om du letar upp Äntligen viktras kalorirestriktion äggbantning..

Jag tillhör dom som inte kan äta mejerivaror, och även att jag håller koll på mitt kaloriintag så ökar jag ändå i vikt om jag tillför för mycket grädde/mjölk i tex kaffe som har varit min börda. även om jag låg på 1100 kalorier en dag och i medeltal 1400 kalorier under en vecka så ökade jag ändå i vikt bara för att jag tillförde mejeri.. jag har haft många återfall men har blivit oerhört medveten om att jag inte kan äta mejeri mer än till kalas, tex nån liten tårtbit.

jag testade oxå under mitt halvår med att i 2 perioder öka mina kolhydrater och då tappade jag ändå vikt - men just mejeri -tvärnit och viktökning på studs.'

lchf handlar mycket om att lära sig "på nytt" och "om igen" när det gäller kroppen, signaler, näring och livsmedel. Jag har lärt mig massor på mina 4 år.

#8 Likväl går inte du omkring och säger att individer horar ifall de anser att LCHF kan inehålla mejerier och rekommenderar sådant.

Du skyller inte dina omständigheter på andra. Du har tagit reda på vad/vilken variant av LCHF som fungerar för just dig.

Precis som det skall vara.

Jag tyckar inte du kan säga att det inte är LCHF. Om man äter väsentligt färre kolhydrater och mera fett än vanlig kost, då ÄR det ju LCHF!

Det finns ju dom som går ner även om de äter massor LCHF-bakverk och hallon med grädde. Och JAG vill ju också vara en av dom 

MEN jag är INTE en av dom, och då får jag ju hitta en annan variant av LCHF som funkar för mig.

Alla måste hitta sitt eget nivå och göra sin egen matplan.

Samtidigt som man jobbar med det psygiska. Jag tror att de flesta som har svårt att gå ner i vikt även har ätstörningar eller beroende på nåt sätt.

"De flesta som klagar över att de inte går ned äter för mycket kolhydrater OCH ökar dessutom på fettet"

"de flesta som har svårt att gå ner i vikt även har ätstörningar eller beroende på nåt sätt."

Ja ni, jag känner igen mig i det där generaliserandet. Så gör jag också allt för ofta : Buntar ihop "de andra" "de flesta" och tänker att si eller så är de.

Frågan är om det leder till något.

Minus personangreppen har du en poäng.

Jag tror också det är många som försöker "köra lite LCHF" utan att verkligen sätta sig in i vad det innebär, och sen hävdar att det inte funkar för att de inte får det att funka. Ungefär som att ge sig på kaloriräkning, och sen hävda "men jag räknar ju kalorier som en galning, i går åt jag 3287 stycken och jag räknade varenda en".

Det där med efterrätterna och bakverken är ju en pågående diskussion. Jag tycker också fokus kan hamna lite snett för en del, även om det också är bra att såna recept finns. Jag vill ha de där sötsakerna vid två tillfällen - när jag håller på och ställer om efter ett snedsteg (ja, jag vet att det förlänger pinan, men det finns stunder när jag helt enkelt inte klarar att avstå så det är det eller en "riktig" kaka, och det är under en begränsad tidsperiod), och vid speciella tillfällen när det bara känns fel att inte ha något. Men då pratar vi högst en gång i månaden.

Så jag tycker inte man ska racka ner på de personer som skapar recepten. Problemet är dels de konsumenter som inte är intresserade av någon annat, dels de som hela tiden lyfter fram sötsakerna på bekostnad av information om vad det är man ska äta större delen av tiden.

Men det är klart att kvällstidningarna säljer fler lösnummer på "ät en massa smarriga kakor och rasa i vikt" än "ät ägg, kött och fisk med lite grönsaker till och må bättre än du gjorde innan". När man är inne i sockerknarkandet är det svårt att föreställa sig att livet skulle kunna vara uthärdligt utan efterrätter.

Jag säger som jag brukar:

Man kan gå ner på i princip vilken jäkla "metod" som helst…MEN det gäller att hålla sig på banan och inte "unna" sig en massa hit och dit.

Däremot är vi alla olika och min lchf kanske inte funkar på dig eller din på mig.

Så de som verkligen har problem även med lchf OCH inte fuskar - de finns verkligen och de måste ju då försöka komma fram till hur just deras kropp reagerar på olika födoämnen och det är inte enkelt alltid för det kan vara olika ämnen tillsammans med andra som inte funkar etc etc.

Jag håller med ts om att en del som det inte funkar för kanske "unnar" sig lite väl mycket kolhydrater även om det är inom lchf:s ramar.

De tror att bara för att det är t ex max 5gr kolhydrater/100 gr vara så är det i princip fritt fram.

Men man får passa sig för hur man utrycker sig för det är långtifrån alla av dem som har det svårt och som inte riktigt lyckas, som "fuskar" och det måste man vara medveten om.

Jag håller med dig i princip - man ska veta vad LChF är innan man klagar på det - och många har kommit med bra påpekanden, så då slipper jag ta upp den. Så jag kan hänga upp mig på uttrycket "kämpa med"

Jag tillhör dem som kanske kan gå ner långsamt, om jag skippar mejerier och ökar på fettet; jag vet inte säkert. Jag testade för ett par år sedan några veckor på enbart ägg och smör - jag har inga problem att äta ensidigt. Det gjorde ingen skillnad. Nu har jag mindre stress, och har läst en del tankar från inläggen om ketonmätning, och jag hoppas ju att det kan funka.

Problemet ligger ju i :

• jag kan inte gå med kollegerna ut på lunchrestaurang och träffa gamla kolleger (någon gång varannan månad)
• jag kan inte bjuda hem folk (som mår dåligt av att äta "så mycket fett") om jag inte ska slänga en massa överbliven mat efteråt. Inkl LCHF-tårta.
• jag kan inte gå med mina barn ut på restauranger de gillar

Jag accepterar detta, och skyller det inte på LCHF. Men för mig är detta "att kämpa". Det gör livet tråkigare eller mer komplikcerat. Vardagsmaten är inga som helst problem; det är bara gott.

#14

Precis!!

Att kämpa är ju inte "bara" själva maten vi stoppar i oss utan det kan handla om allt runt omkring också. T ex det du tar upp med övriga "världen" etc.

Själv har jag kämpat med mitt tröstätande som är en psykisk "åkomma" som tar över mitt intellekt totalt när livet blir tufft.

Eller det lurande sockermonstret som attackerar när man minst anar det och som gör att man kan kasta sig iväg i bilen en kvart innan affären stänger för att kunna köpa det där mjölkchokladet

De som inte har ett sockermonster på lur eller som inte har ett stört ätbeteende av det ena eller andra slaget - ja visst är det säkert lätt för dem att följa linjen men tyvärr är det så att väldigt många har liknande problem som de jag ovan räknat upp.

TS: vissa saker håller jag med om. Det går inte att tro att man kan ersätta mat med lchf-godsaker. Mat är mat och godis är godis. söta lchf-godsaker äter jag vid högtidliga tillfällen som födelsedagar och högtider (5-6 ggr/år!), inte till vardags.

Annat du skriver håller jag INTE med om ett dugg!

Självklart är LCHF en KAMP för många och även för mig (trots att jag inte slåss särskilt mycket med något sockermonster)

Bra att det i den här tråden lyftts fram att "kämpa" kan innebära väldigt mycket. Jag tillhör de som just nu kämpar mot en platå och försöker förstå vad jag ska göra för att komma vidare. Jag har ätit relativt strikt hela min lchf-tid och ännu mer strikt under en månads tid fram tills för några dagar sedan då jag blev lite mer liberal och numer accepterar uppemot 20g kh/dag för att min strikta kosthållning varken hjälpt mig igång eller får mig att må särskilt bra.

Kamp i mitt liv handlar också om att jag många gånger upplever nedstämdhet om jag äter för strikt (5g kh/dag) En liten ökning av kolhydrater under en period får mig att må bättre.  

Att känna sig utsatt och annorlunda och missa social gemenskap kring måltider kan i perioder också vara en kamp. Jag följer t.ex. inte med mina kollegor ut på fredagslunchen för jag tycker att det är svårt att hitta nåt jag kan äta på pizzerian eller thairestaurangen (och nej, jag vill inte betala fullt pris för att skrapa lite fyllning från en pizza och sedan inte ens bli mätt). Det gör att jag missar väldigt mycket av den avslappnade gemenskapen på jobbet.
Jag tycker att det är jobbigt med släkt och familjesammankomster då favoriträtter som jag inte kan äta serveras.

Kamp är att ständigt behöva försvara sitt val av kost och att låta kommentarer som idiotförklarar en rinna av sig.

Sedan måste jag säga, att trots att jag ätit lchf i 8 månader så kan jag ibland tycka att maten, speciellt om man ska äta strikt och försöka undvika mejeriprodukter, kaffe och det hembakta lchf-brödet, blir fruktansvärt tråkig och enahanda.
Kött, kyckling, ägg, lever, fisk, smör, nån enstaka grönsak, ägg, vatten, kokosfett, rött te och majonäs är för mig ruskigt svårt att känna matglädje med.
Men får jag lägga till lök, ostar, grädde, creme fraiche, lchf-bröd till lördag frukost, nötter, fet yoghurt osv så blir det genast roligare att laga mat. Fast då får jag istället ta sviterna att kolhydratsmängderna ökar, att viktnedgången riskerar att utebli helt osv osv. 

Just nu då jag försöker se lösningar och registerar allt jag äter på matdagboken.se så upplever jag dessutom att det är en kamp ständigt väga, räkna och bokföra och hålla lagom nivå och fördelning på det jag äter. 
Plötsligt är det inte bara kolhydraterna som ska begränsas utan även proteinet. Fett ska hela tiden ligga på en hög E% och så ska jag samtidigt inte överstiga dagsbehovet av kcal (vilket inte brukar vara mitt största problem utan snarare tvärtom). 
"Ät då du är hungrig" fungerar INTE de flesta dagarna, för då skulle jag max få i mig 1200 kcal. Alltså är det också en kamp att äta tillräckligt mycket.

Jag kan inte säga att jag sett någon som klagar över att de inte går ner i vikt som äter massor av LCHF-kaffebröd och liknande. Tycker det vanliga är att de räknar upp hur de blivit striktare och striktare och striktare.

Vad är det där som "garanterat" gör att ämnesomsättningen störs och vem garanterar det?