Min första tanke var: flytta isä eller flytta inte ihop! Det tycks vara hårda bud för dej.

Angående snacks och godis; om inte en vädjan om att den andra slutar, måste du kanske äta eget LCHF snacks eller vara utan och stå ut.

Varför skulle du inte kunna se vad som helst på TV om han inte ens är närvarande? Låter ofattbart.

Av det tidigare livet borde ni väl diskutera och komma till en gemensam lösning, eller båda får ta med lika mycket. Beror på hur mycket man får plats med. är det du eller han som störs av exets eventuella saker?

Varför i fridens namn kan du inte träna så mycket du vill om han inte ens är på plats?

Har han inga hushållsgöromål? Har nibåda lika mycket  att säga till om?

Jag tycker att din situation verkar litet beklämmande om det är han som säger hur allt ska vara. Men kanske jag har tolkat fel.

hoppas ni kommer sams om saker och ting.

Många konstigheter i det du skriver. Instämmer med Columba härovan.

Försök sortera upp saker i viktigt och oviktigt. Det låter som om ni har skapat problem av det som inte alls borde vara det. Som om det finns en idé om att limma ihop er och sätta likhetstecken mellan er.. vilket ju måste betecknas som katastrofalt knasigt.

Det låter inte bra. Men hoppas även jag att det är bättre än det låter.

Och står man inte ut med varandra i vardagen finns två alternativ: Särbo eller att inte vara ihop alls.

DU har väl rätt att se vad du vill på TV när han inte är med? Eller är du inte myndig?

Nej, mycket i din text låter konstigt för mig.

Som att du ger honom makt att kontrollera dig, eller att han försöker ta den makten.

1) ifall han älskar dig på riktigt, skulle han faktiskt kunna avstå från att själv äta  massa onyttigheter varje kväll… han kan väl ta lite hänsyn till dig och göra den lilla uppoffringen?!

2)Hur mycket du ska träna och hur och vad du ska se på tv… ja det är väl upp till dig…

3) Saker som påminner om ex. kanske inte är det bästa ha stående framme… men det hade jag inte velat ha kvar ändå… så det hade jag nog slängt eller skänkt bort… men det beror ju helt på hur man känner för saker och ting…

Jag håller med #2… det är ju faktiskt vardagen som är viktigast och kanske den största delen i ett förhållande, och ifall inte den fungerar… ja, då kanske man ska ta och tänka efter lite varför man är i förhållandet och vad man får ut av det…

Håller med om vad de flesta har skrivit här ovan. Hela din text ger mig dåliga vibbar. Jag har levt i ett långt förhållande med en dominant och manipulativ man och trots att jag är en stark person med mycket egen vilja så förändrades jag sakta men säkert till en blek kopia av mig själv. Bara utifrån de rader och frågeställningar du skrivit så får jag känslan av att du är i (eller på väg in i) ett precis lika destruktivt förhållande som det jag har lämnat bakom mig!

Som svar på dina frågeställningar säger jag:

1. Nej du kan inte begära att din partner ska avstå snacks framför TVn men du kan önska det av honom.

2. Tv. GIVETVIS ska du se vilka serier du vill! Kan ni inte komma överens om vad som ska ses så skaffa en till TV och ha i ett annat rum då. Jag antar att HAN aldrig offrar sina favoritprogram för din skull, eller?

3. Jag skulle inte slänga eller ge bort något som jag själv vill ha kvar bara för att de sakerna en gång tillhört ett tidigare liv. När mitt ex flyttade så köpte jag en ny säng och nytt vardagsporslin för just de två sakerna tyckte jag var lite obekvämt att ha kvar från det gamla livet. Men det var för att JAG ville det! Alla de böcker, filmer, möbler, tavlor osv som jag fick i bodelningen har jag behållit för att de är föremål som JAG tycker om och har band till. Mitt gamla liv är också en del av mig och min tillvaro. Det är en del av min historia och det finns ingen anledning att radera ut allt.
En del kärleksgåvor (Smycken med hjärtan osv) har jag sålt för de kände jag heller inte att jag ville ha kvar.

4. Träning ska du inte offra om du mår bra av det, men se över hur mycket "egen-tid" ni ger varandra. Viktigt med balans där och viktigt att ni både får tid för egna aktiviteter utan den andra samtidigt som ni behöver gemensamhetstid då ni faktiskt bygger er relation. Ditt intresse är träning, vad har han för egentid och intressen? Kanske behöver ni frigöra några kvällar för gemensam tid.

Lycka till och fundera verkligen noggrant igenom vad du gett dig in i så att du inte gör som jag och vaknar upp 10 år senare och upptäcker att du är en trasig och blek kopia av den du en gång var!
Du är värd en sund relation där ni båda får plats att utvecklas och leva!

**Tack för alla fina svar! 
**

Jag har efter 15 års äktenskap vaknat och insett att allt inte är som det borde vara, det är väl därför jag ställde frågorna…

Vi har gemensam tid rätt mycket och han får ändå tid till att göra det mesta han vill. Jag behöver min träning för att hålla vikten, helst gå ner lite till.

I dagens läge kan man alltid kolla på tv-program senare så jag tvingar aldrig honom att se något med mig utan kollar när han inte är hemma men det känns som om man går bakom ryggen på nån när man gör så…

De saker jag har haft med mig i boet har egentligen inget med mina ex att göra eftersom sånna saker har jag kastat, de jag har kvar är personliga saker jag köpt själv (men som något ex kanske har läst en bok eller druckit ur en mugg men jag har inga sånna minnen förknippade med sakerna) Observera att vi har snart bott ihop i 20 år, borde inte svartsjukan över vissa grejer försvunnit?

#6 "Observera att vi har snart bott ihop i 20 år, borde inte svartsjukan över vissa grejer försvunnit?"

Den kommer aldrig att försvinna. Har inget förändrat sig på 20 år kommer det inte att förändra sig resten av livet. Har inte sådana här problem hanterats i början av förhållandet, finns ju ingen anledning för en partner att försöka ändra sitt beteende.

Det enda som kan förändras är att DU inte accepterar det längre. Det är skrämmande att välja sig själv, men det är också väldigt enkelt att säga att du är värd bättre även om du inte vet vad det är eller hur det känns. Ännu.

#6:

Nej allt är nog inte som det borde vara så det är väl bra att du stannat upp och börjat fundera igenom situationen.

"borde inte svartsjukan över vissa grejer försvunnit?"

Svartsjukan borde inte ens ha funnits där från början är min åsikt. Träffar man någon så träffar man en person, som precis som en själv bär med sig en livshistoria och då får man leva med att vissa föremål från den tiden också finns kvar. Det går inte att radera ut den delen av sitt liv och det kan man ju aldrig begära att någon annan ska göra ur sitt liv heller.

Jag undrar hur kuvad du egentligen är, när du upplever att du går bakom ryggen på din partner om du tittar på program som du gillar när han är borta!

Det verkar som att du har börjat inse att ert förhållande inte är bra för dej och behöver få bekräftat att dina misstankar är befogade. Det är inte alltid lätt att se klart(objektivt) när man är mitt i situationen.

Som du själv skriver är allt inte som det borde vara.

Jag hoppas att du får bättring på situationen så småningom. Det är viktigt att du litar på dina egna känslor.

Jag fattar inte det där med TV. Försöker han förhindra dig i att se vissa program?

Det låter inte riktigt bra detta, DU är den absolut viktigaste människan för DIG.

Du kan aldrig göra någon lycklig, och nån annan kan aldrig göra dig lycklig. Det kommer inifrån… Du kan bli lycklig och känna dig bra med någon. Men allt handlar om dina val.

Om du försöker hålla tillbaka dina önskningar för att din man ska bli lycklig så har tåget spårat ur nånstans.   Han kan ha önskningar precis som du kan och bör ha.  Om det är en fröjd att göra det så är det ju inga problem, om det gör ont så är det inge bra alls….

Jag hoppas det löser sig !  Många kloka ord här ovanför av kloka människor