Hungrig!
Hej! En lite konstig fråga kanske men jag undrar om det kan vara "farligt" i betydelsen förödande för vikten att äta för lite när man går på lchf och får i sig så mycket fett? Jag har ätit lchf i drygt en vecka nu och jag är hungrig nästan hela tiden. Tänker om det är då att jag istället för att gå ner i vikt riskerar att gå upp om jag äter för lite fett? Att kroppen liksom suger åt sig allt den får då? Antar att det kanske tar en stund innan man märker hur mycket man behöver äta för att hålla sig mätt länge. Tacksam för svar! Mvh Maria
Är du hungrig, så ät!
Det är normalt att hungern varierar starkt under den första tiden. En del tappar aptiten helt, andra är vrålhungriga hela tiden. Det senare kan bero på att kroppen inte får energi den tror den behöver i form av kolhydratsintag.
Och ja, att äta för lite har varit ett hinder för en del. Kroppen verkar vara "otrygg" och sparar på vad den får i sig.
Efter ett tag, kanske upp till ett par månader, brukar det lugna ner sig och du har hunger och mättnad efter vad du äter.
Det viktiga är att du lär dig att lyssna på kroppens signaler. Motarbeta inte dem.

En viktig sak när det gäller hungern - VAD är du på en dag?
För mig är det stor skillnad vad jag äter även om jag får i mig samma andel fett, protein etc.
När jag började med lchf så fick jag mycket inspiration av Sten Sture Skaldemans matförslag - det var rejäla köttbitar i grunden tillsammans med lite grönsaker - inte tvärt om samt extra fett i form av bea eller någon annan fetare sås.
Denna mat höll mig mätt länge och jag kunde till och med äta det till frukost ibland om jag hade "middagsmat" över.

Ja, ät 
Du ska inte vara hungrig på den här kosten
""farligt" i betydelsen förödande för vikten att äta för lite när man går på lchf"
Äter man för lite så ställer kroppen ner förbränningen och det är tvärtemot vad vi är ute efter
Bästa rådet är alltså att du äter dig mätt och med rejält med fett
Efter ett tag kommer mättnaden när kroppen fattar vad den ska göra av sitt "nya bränsle"

Du kanske fortfarande ligger kvar i gamla tankar om kalorirestriktion?
Man skall i första hand bli kompis med sin aptitreglering, så att kroppen själv får reglera hur mycket den behöver via munnen och hur mycket från fettdepåerna.. och det varierar från dag till dag.. av helt naturliga orsaker.
Lättast är att äta såpass man tror, blir man kräkmätt eller hungrig efter ett tag så har man lärt sig något och justerar nästa måltid.
Såsmåningom så har man fått nya ögonmått och kanske lärt sig några nya varianter av måltider.
Sådant har man en himla nytta av framgent.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.