Jaa, jag kan inte alls äta lika mycket salt nu som före LCHF. Smaksinnet förbättras åt 'alla håll'.

Jag sköljer bacon o annat salt under rinnande vatten en stund - det tar bort en hel del av saltsmaken.

Ja, det är normalt.

För mig är det tvärtom. Jag saltar alltid maten. Innan jag började med lchf så använde jag sällan salt och hade svårt med bacon. Nu tycker jag t.o.m. om den salta smaken hos bacon.

kom bara ihåg att inte utesluta salt över lag då vi behöver rätt mycket mer än SLV tror…

http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/4fb0b834d4ebea6ea9000935-faran-med-saltbrist?discussions-1

#4 Kom att tänka på en sak, behöver LCHFare så mycket som vi vill tro?
Finns ju en anledning till att kroppen säger nej tänker jag.
Jag vet att vi börde äta minst 15 g, nen stämmer även det för LCHFare?

Nu förstår ju jag att du omöjligt kan svara på det men något att fundera över i alla fall, någon kanske vet…

#5 Kolhydrater är ju vätskebindande. Eftersom vi utesluter dessa så skulle jag tro att vi behöver lika mycket salt, om inte mer, som de som inte äter enligt lchf eftersom salt också binder vätska.

#6 Fast då har vi ju några funderingar.
Varför skulle då kroppen börja tycka att salt smackar mycket och saker med salt blir äckligt? Borde ju tyda på att vi inte skall äta så mycket salt och att vi har tillräckligt?

Och det du skriver säger inget om vart saltet tar vägen.
Att kroppen binder vätska av kolhydrater och salt säger ju inget om att det är vatten vi behöver eller att saltet snannar kvar där. Eller att saltet som skulle vara där borde vara där…???

Finns väl knappast nån anledning varför vi skulle behöva mindre Natrium än andra och det är ju det som det handlar om vid saltbrist, brist på Natrium

Saltbrist är livsfarligt! Det finns ingen anledning till att dra ner på saltintaget njurarna reglerar saltbalansen utan problem. Man kan byta salt från rent natrium till mineralsalt som Seltin, de smakar inte alls lika salt.

Jag tycker också att jag blivit mer känslig för salt. Jag använder ett salt som är torkat på naturlig väg från hälsokosten. Brukar gå under namnet Limasalt. Det smakar mildare tycker jag, sen är det nog nyttigare också. Har läst en mycket intressant articken om det i: "Helsemagasinet VOF vitenskap & fornuft" norges motsvarighet på "LCHF magasinet"

Där står blas annat:

Val och användning av salt

Det viktigaste kriteriet för att välja en bestämd typ av salt är innehållet av mineraler och andra grundämnen. Saltet bör inte vara raffinerat, utan innehålla ett vitt spectrum av mineraler och sporämnen. Olika typer av salt har varierande mineralinnehåll beroende på var saltet är brutet och detta bidrar till saltets färgtoner. En del salttyper kan vara gråaktiga, mendan andra har röda eller gröna undertoner.

Vi föreslår att man inte använder raffinerat salt och matvaror som innehåller detta, utan bara använder oraffinerat salt utan nitrit och antiklumpmedel, till exempel:

Oraffinerat salt från Helios

Celtic havssalt

Gourmesalt, som blomster och maldonsalt

Urtsalt med ekologiskt odlade örter och grönsaker

Kristallsalt, ursalt (Himalaya-salt)

EM-salt (salt som är berikat med effektiva microorganismer)

Sesamsalt (gomasio)

Supplera gärna kosten med hemmalagad köttsaft (buljong), som är rik på mineraler och sporämnen, och sagt från syrade grönsaker.

Jag ber om ursäkt för konstig svenska, då jag bara översatte rakt av från norskan. :-) Några av de uppräknade salttyper kanske är svåra att hitta, men jag är övertygad om att budskapet gått fram ändå.

Jag blev känslig för salt efter att ha börjat LCHF:a. Kunde inte äta bacon, t ex - tyckte det var ALLDELEs för salt och köpte ofta t o m osaltat smör.

Men efter något år, ett par år, nånting.. så kom 'smaken' för salt tillbaka. Nu dras jag till salt.

Har ingen förklaring, bara konstaterar.

#8 Finns väll heller ingen anledning till att vi skulle behöva mera egentligen.

#?
Och det handlar inte om att avsiktligt minska salltningen men om kroppen själv säger nej till salt, verkar det lite underligt att den skulle vilja ha mera salt.

Kroppen brukar vara logisk.

jag tror inte så mycket på det där…  då skulle väl inte brister uppkomma över huvudtaget…

#13
Nja nu förstår jag inte riktigt hur du tänker, brister uppkommer väll av att man helt sonika struntar i vad kroppen säger.

Och för många vitaminer såger kroppen inte så mycket, men vissa surrar benen och andra ger sug av laktris.

Är vi törstiga behöver vi vatten och är vi hungriga mat.
Har vi sug efter salt så behöver vi salt.

Men om salt smakar för salt så har vi kanske ingen brist på salt.
Smakar allt för salt saltar vi mindre och maten smakar bättre.

Varför skulle detta orsaka brist? Snarare borde det väll vara ett sätt för kroppen att skapa balans? Annars skulle väll vi få ett sug efter salt?

Vi pratar ofta om att lyssna på kroppens signalen men här talar vi helt imot, var som är rätt eller fel vet jag ej…

min mamma har just legat på sjukhus, hon svimmade och slog upp ett stort jack i huvudet. De konstaterade att det berodde på vätskebrist och att hennes blodtrycksmedicin blev för koncentrerad så hon fick blodtrycksfall när hon stått lite för länge och talat i telefon. Om jag förstod det hela rätt. Iallafall var hon väldigt uttorkad och hon trodde att hon drack tillräckligt. Där har vi ett strålande exempel på att det inte alltid fungerar med att "lyssna på kroppen"

Det är salt i allt vi äter och dricker, tillomed i vattnet!

Sen det där med smak för salt tycker jag varierar, dålig bacon tycker jag bara smakar salt och kemikalier, men bra bacon smakar salt och gott för övrigt.

Och det konstíga är att vissa saker smakar allt för salt medans andra jättesalta saker är gott!

Kan ju vara kroppen som inte är så förtjust i nitritsalt??

#15 Vättske brist är inte att leka med.
Och jag lider med din mor verkligen.

Men måste ändå undra lite hur lite eller mycke vatten din mor verkligen druckit, en annan sak angående vättska är ju att titta på kisset är det gult dricker man för dåligt.

Mina tankar förklarar ingenting,

Är det inte så att vi generellt är/har varit dåliga på att lyssna på kroppen. Vi ger kroppen fel mat åratal. Dricker öl och kaffe istället för vatten. Vi går till jobbet fast vi är förkylda, kanske stoppar i oss några piller som ska hålla oss upprätta. Äter smärtstillande och så vidare. Det är kanske inte konstigt om kroppen till sist slutar att säga till om den har behov av salt, vatten eller vad det må vara. Så kollapsar den istället när den inte kan längre.

mitt kiss är väldigt mörkt trots att jag dricker massor, t.ex. idag har jag druckit 2.5 liter vatten och ändå var kisset riktigt gult nu nyss… mamma är dessutom blind så hon kan inte se något sånt ändå… hon sa att hon nog druckit max en liter. Så nu ska hon fylla två literflaskor var morgon och se till att få i sig det.