Hermes, det går lättare med motivationen om du istället för 100kg säger ett deciton.

#1 Ah, det har jag inte tänkt på, fast motivationen är det ännu inget fel på. Men jag lägger det i bakhuvudet.

Haha, så då väger jag 6,5… centiton? Plötsligt känner jag mig ovanligt tung.

Heja Hermes, jag hakar förstås på din nya tråd!

hermes - Avundsjuk på dig för din snälla våg. Min e dum!

#4 Just nu är jag mest arg/frustrerad på vågen, måttbanden och kroppen.

Känns som om det inte händer något alls. Är dessutom trött igen. Försöker äta mer, men det är "svårt". Har en mental knut just nu som tänker kalorier in/ut. Har försökt peppa mig själv genom att titta lite på Gary Taubes på Youtube och läsa Good Calories Bad Calories, men det känns ändå segt. Tråkigt. Tröstlöst. Har inte alls kvar den energin jag hade förrut. Kanske är det vintermörkret som tar ut sin rätt. Försöker kompensera med extra D-vitamin. Funkar ju uppenbarligen "så-där".

Ja, jag är lite deppig. Kanske rent av bitter. Frustrerad.

(förlåt om jag drar ner någons humör, det är inte meningen)

Hej hermes!

Trist att vara trött - jag blir också trött av kalorirestriktionen. Tror kroppen kämpar emot när man legat lågt ett längre tag helt enkelt. Så nu har jag bestämt mig för att ha en frivillig platå till fram i vår då jag ska köra mina sista 5 kg. Har ökat på matmängden och grönsaksmängden vilket piggat upp lite. Kanske ligger på 2000-2200 kcal per dag ungefär mot tidigare 1600. Gör stor skillnad i ork tycker jag ( har skrivit om det i din förra tråd med har jag för mig)

Och trots att jag ökat kcal-mängden fortsätter jag långsamt att gå ner ( el kanske just därför??)

Det som dock gjorde störst skillnad är Rosenrot. jag käkar det varje vinter och det gör så stor skillnad!!! Tar 2 st Arctic root på morgonen, 4000 ie D-vitamin o 2 omega-3 kapslar - och känner mig så pigg och stark både mentalt och fysiskt så det nästan är fånigt.

Bara D-vitamin märkte jag ingen som helst skillnad dock.

Hoppas du hittar ngt som ger dig lite energ i vintermörkret!

#6 Tack för tipsen. Jag ska prova Rosenrot om det inte blir bättre snart.

Men först har jag bestämt mig för att inte längre skriva upp allt jag äter på matdagboken.se. Sedan starten i mars har jag skrivit upp ALLT jag stoppat i munnen och all form av träning. Mest för att hålla koll på kolhydraterna, men också för att kolla så att jag inte äter för lite/mycket. Nu känner jag att jag kan och måste lita på kroppens signaler. I ärlighetens namn så blir det nästan stressande att hela tiden komma ihåg allt och bokföra det som jag äter.

Dessutom har jag öka matintaget ännu mer, äter tills jag blir mätt - inte bara ohungring. Detta verkar bidra till åt minstånde en possitiv sak, att jag inte längre fryser.

Tänker ge detta december ut och se hur det går.

Och idag är jag på mycket bättre humör igen.

#7 Ja fryser man så går förbränningen sannolikt på sparlåga så det låter som en bra justering.

Det är väl just det som är det luriga - att man behöver skruva lite på "inställningen" lite då och då för att må optimlat och tappa vikt

Härligt att humöret är bättre :-)

Idag har jag varit och införskaffat närproducerat, ekologiskt kött; julskinka, sidfläsk, fläskfärs, leverpastej, prinskorv. Allt inför en härlig jul. Kan varmt rekommendera Åsby Kött och Vilt om du bor i Västmanland.

När jag ändå var i farten hoppade jag in på en hälsokostbutik och köpte kokosolja. Dyr som tusan, men åh så god! Denna smakar ju faktiskt kokos. Mums!

Jag fortsätter att låta bli att bokföra mat. Samtidigt har jag lovat mig att strunta i vågar och måttband. Allt för att få lite harmoni runt maten och slippa tänka mer än nödvändigt på det. Annars äter jag precis som vanligt - väldigt strikt LCHF.

Och faktum är att jag mår bättre nu! Känner mig pippare igen och fryser inte. Istället lyssnar jag mycket noga på min kropp. Är jag verkligen hungrig eller är jag bara sugen? Denna fråga får jag ställa mig många gånger per dag och än så länge fungerar det förvånansvärt bra.

Så där ja! Nu händer det äntligen saker igen. -2 kg och en total viktnedgång på 41 kilogram. Väldigt skönt att det släpper på igen. Var lite rädd för en jätte-platå.

Inbillar mig att det är kokosfettet som gör det.

Maten du köpte - låter helt underbart!

Tycker det låter sunt att du släpper lite på detaljkontrollen. Allt funkar ju bra nu igen, du kan det här nu. 

Äter du fortfarande mer, som du skrev i #6? Tänker, du tappar vikt nu igen - intressant att du isåfall gör det på mer mat! Kanske var det för lite förut, då du mådde sämre, var frusen och på en "platå".

Jösses vad bra det går för dig!

Och kokosfett, det är banne mig magi! Hjälper mot frusenhet, övervikt och fnasiga armbågar.

#11 Ja, den maten var helt underbar. Fast lite har jag sparat till julafton.

Det är lite svårt att vet om jag verkligen äter mer nu än innan eftersom jag inte skriver upp det, men nu lyssnar jag mer på kroppen och äter enbart när jag är hungrig. Däremot äter jag mig kanske lite mer mätt än "ohungrig" - utan att bli proppmätt. Lite lurigt med definitionerna där tycker jag…

Vad jag vet är att jag återigen är mycket piggare och inte fryser så mycket. Så jag är mycket nöjd och glad.

#12. Tack! Det känns skönt. Kokosfett4president

Hur mycket kokosfett äter du på en dag?

#14. Ungefär en matsked totalt kan jag tänka mig. Fast jag tar en tesked innan varje måltid, innan jag börjar tillaga maten.

Idag har jag utfört ett litet experiment. Eftersom jag aldrig under hela in LCHF-resa gjort ett enda avsteg var jag lite nyfiken på hur jag reagerar. Tidigare har jag dock varit lite rädd att prova, men idag kände jag att tiden var mogen.

Efter att ha kommit över en Marabou Paradis ask så provade jag att äta lite chocklad. Tror jag åt ungefär 100-120 gram totalt, vilket borde ge ca 50 gram kolhydrater. Innan hade jag ätit lite extra kokosfett, för säkerhets skull.

Mina observationen efter ca tre timmar:

1. Det var inte så gott som jag minns.
2. Blodtrycket rusar i höjden.
3. Hjärtat slår mycket fortare
4. Känner mig "speedad"
5. Känner mig på något sätt deprimerad/nere
6. Kommer garanterat att få svårt att sova

Detta var ett helt medvetet avsteg för att lära mig hur jag reagerar. Jag är ju en nyfiken filur.

Summa summarum är att jag mår inte bra. Dock har jag ingen huvudvärk eller magknip som jag trodde jag skulle få. Så som en notering för framtiden: det är inte värt det. Alls.

Men nu vet jag hur jag reagerar. I morgon är det tillbaka precis som vanligt igen - 0-10 kh per dag.

Och det som är över i asken. Ja, det ger jag bort till en vän som behöver gå upp i vikt.

Oj, konsekvenserna av mitt experiment visade sig sedan även på vågen och på måttbandet; +3 kg på vågen och 3 cm runt midjan! Ouch!

Jag är rätt säker på att det mesta är vattenvikt, men i alla fall. Galet. Är jag verkligen så himla känslig? Tydligen. Nåja, det lär väl försvinna förr eller senare…

#17 Desto striktare man kört LCHF ju mer går man upp är min erfarenhet. Mitt första avsteg i form av en liten bit kladdkaka med fruktsallad = +4,5 kg dagen efter….

Nu när jag inte är lika superstrikt längre brukar avsteg generera ca 3 kg plus. Tar 1,5 vecka att bli av med de extra kilona. Lite skönt ändå att man  nu vet hur kroppen reagerar och vad man kan förvänta sig.

#18 Tack för att du delar med dig, det stämmer som sagt med min erfarenhet också. Känns skönt att veta.

Så var julen avklarad. Först tänkte jag beklaga mig över att jag ätit massor med chocklad, men kom på att det är faktiskt inget jag tänker beklaga. Det var plannerat sedan långt tillbaka att låta julen bli ett stort avsteg. Hur det såg ut spelade ingen roll.

Nu är jag på banan igen. Ingen mer chocklad förrän nästa jul. Ska försöka hålla mig borta från måttband och vågar ett par veckor nu tror jag .

Det behöver ju inte bli så farligt. Jag kollade midjemåttet nu, efter några dagars julslapp inställning till maten… och det var 1 cm mindre än vanligt.

Outgrundliga äro fettcellernas vägar. Men jag gillar i vilket fall inte den äckliga sockerklistriga känslan som infinner sig när man har proppat i sig några knäck, så nu blir det ordning i ledet här också.

Huvudsaken man kommer tillbaka på banan igen :-)

Mitt enda avsteg var ett glas julöl på julafton. Fö har jag ätit helt LCHF - och har ökat 3 cm överallt…morr….Har dock ätit mycket större mängder än normalt.

Men jag hoppar öven vågen ett par veckor ja gmed och hoppas det jämnar ut sig igen!

Nyår är så avklarat helt utan avsteg, bortsett från vin och cognac. Tack vara underbara vänner som själva äter LCHF så blev middagen en njutning.

Sedan inträffade en annan mycket intressant händelse som förhoppningsvis kan leda till ett ännu lyckligare liv framöver…

2011 kan kanske bli det bästa året hittils!

#23 Mäh! Sådär kan du ju inte skriva och lämna oss nyfikna i ovisshet! *påbörjar vilda spekulationer*

Klart att 2011 blir bästa året! Spikrakt uppåt!

*åxå nyfiken* Haha..

Härligt med bra nyårsfirande och ett kommande kanonår!!

#24, #25: Haha, vi kan säga så här, min kropp har börjat normaliseras och nu kan mitt känsloliv äntligen vakna igen. Med minskad vikt och god hälsa ökar självförtroendet en aning och helt plötsligt vågar jag ta initiativ och vägval jag aldrig skulle gjort förrut.

Just nu vankar jag mest omkring som en kärlekskrank tonåring, väntar på att åter igen få träffa Henne ikväll.

Weeeeiiiii!  Läckert!! 

Lycka till!

Jag hoppades att det skulle vara något åt det hållet! Go for it!

#26 Grattis!!! Hoppas allt går bra!

Hemma efter några dagar tillsammans med världens kanske underbaraste människa. Ja, jag är inte så lite kär. Dessutom har vi ätit LCHF hela tiden. Inte ett enda avsteg (förrutom lite vin).

Har inte vägt eller mätt mig, men byxorna sitter ännu mer löst nu än innan nyår. Antar att det går åt rätt håll. Får göra lite mätningar och vägningar när jag kommer åt.

Annars finns inte mycket att rapportera. Är fortfarande kärnfrik, har enormt med energi och ork. Har varit ute på riktigta långpromenader. Dock har jag kanske slarvat lite med vattenintaget, men håller jag på att reparera. Har inte kännt mig så törstig heller och kroppen protesterar inte.

Svävar fortfarande på små fluffliga moln…. Life is good.

Underbart!

Grattis till kärleken och byxorna!!!

Äsch, vin är inte avsteg - åtminstone inte i sällskap med världens underbaraste människa!

Tack alla, ni är så underbara!

Igår så ställde jag mig på vågen igen. Julens +3 kilo är borta. Nu återstår att se om jag verkligen hamnat på en platå. Egentligen spelar det ingen roll eftersom jag mår så pass bra som jag gör. Men om SSS säger att det kommer en platå efter ca en tredjedel av viktminskningen så bör det komma en platå nu. Oavsett vilket så har ju viktminskningstakten minskat markant. Kroppen verkar vara mer rädd om de reserver som finns kvar. Jag kan nästan känna det.

Det finns ju en tredjedel mindre att ta utav oxå.

Se det som en tank med fett, ju större volym dessto större flöde, och så väger du mindre och gör därmed av med mindre när du rör dig.

Och platåerna behöver inte bli långvariga. Då och då stod jag still i några veckor. Sedan fortsatte minskningen. Men visst går det lite långsammare efter en tid. Det är nog bara bra.

Jag blev av med min övervikt (20 kilo) på ett år. Drygt hälften försvann under de första tre månaderna. De övriga kilona gick åt under resten av året. Men eftersom man mår så bra, är det ju ingen uppoffring att vänta in kroppens eget tempo.

Det vore däremot rätt outhärdligt att försöka svälta sig ner under lika lång tid…

#36 #37 Bra insikter. Mitt tålamod har varit lite väl dåligt och så har jag varit bortskämd med att det gick så lätt att tappa 40kg. Klart som korvspad att kroppen stannar upp när den nästan tappat en tredjedel av sin vikt.

Så jag tretar på i min vanliga lunk och njuter av att faktiskt må så pass bra som jag gör. Förr eller senare så kommer kroppen att inse att det inte är någon svält och då släpper den väl ifrån sig lite till, men kanske i makligare takt.

Som sagt, jag har egentligen inte brottom.

Inte mycket nytt att rapportera under solen. Midjemåttet håller sig konstant, men jag tycker ändå att byxorna sitter lite lösare än tidigare. Kanske omfördelar sig fortfarande fettet i kroppen.

Mår annars fortfarande oförskämt bra. Har till dagens datum ännu inte varit sjuk en enda gång sedan jag startade. Inte ens en liten förkylning.

Glömde bort att nämna att tre personer till i min omgivning nu har börjat med LCHF. Dessutom är ytterligare en till väldigt nyfiken. Märk dock att jag aldrig propagerar för LCHF utan alla har kommit till mig och varit nyfikna.

Trots att jag mår så bra och faktiskt fått bort en stor del av min övervikt så märker jag nu att min hjärna börjar spöka.

Måttbanden säger att jag nu mer eller mindre står still i omfång. Lika så säger vågen det (tror jag, det var ett tag sen). Det är okej, jag vet att det är en platå.

Men, min hjärna spelar mig hela tiden spratt! Ofta kommer jag på mig själv att min mentala bild är helt skev. Kommer på mig själv att tycka att jag fortfarande är lika tjock som tidigare. Tycker magen "väller över", låren känns stora som stockar osv.

Sedan tittar jag mig i spegeln och ser en ganska normalt byggd människa. Ingen putande mage, ingen dubbelhaka. Ser helt okej ut. Och så känner jag mig ganska nöjd igen.

Men just svårigheten att acceptera (?) och ställa om i huvudet att jag fysiskt är en annan människa är väldigt svårt.

Dessutom blir jag ställd när andra människor ger komplimanger. "Gud vad smal och snygg du blivit!", "Oj, jag kännde inte igen dig först!". Min mentala bild stämmer inte överens med vad andra beskriver.

Visst, allt detta är väl egentligen ett angenämt problem, men jag är lite orolig att jag har svårt att koppla av i min nya kropp. Ständigt rädd att jag helt plötsligt, över en natt, svällt upp till mitt gamla jag.

Det där är ju knasigt. Synd som 17 när allt har gått så himla bra.

Kanske du skulle prova mer systematisk peppning av dig själv. Ett tag när jag behövde förbättra min självbild, så hade jag en anteckningsbok tillgänglig, där jag skrev upp bra saker om mig själv som person och även roliga saker som hände..

Nu minns jag inte riktigt, men är du fysiskt aktiv? Tränar?

Sånt kan göra att man lär känna sin nya kropp bättre.

Vet inte om det jag tänker på kan funka för dig, men jag tror det är bra att ta till knep ibland, för att "bomba in" bättre självförtroende, typ.

#42 Det är kanske inte riktigt så illa som jag fick det att låta. Mest är det irriterande att jag har lite svårt att förlika mig med min nya kropp.

Angående träning så är det inget jag gör. Däremot så blir det mycket långa promenader. Jag har någon liten tanke om att jag kanske skulle försöka med naturlig träning till våren, nu när jag helt plötsligt fått tillgång till lite hundar så kan det vara kul att ta med dom upp i skogen och busa runt.

Det är nog en process i sig att landa i den nya kroppen. Och andras kommentarer kan stjälpa ibland, även om de är vänligt menade.

Jag har varit normalviktig i två år nu, men fortfarande har jag inte riktigt koll på min egen storlek. Men det ger sig väl! Nån gång.

Vägde mig igår och vågen vägrar gå nedåt. Nu tänker jag officiellt hävda att jag är på en platå. Det har gått tre månader utan att vikten ändrats mer än ett par kilo fram och tillbaka. Jag försöker ta det med gott mod, men ibland är det frustrerande. Jag funderar på att prova det som SSS rekommenderar; att ta en "sommar" där man äter mycket kolhydrater under en vecka eller så.

Är dock lite rädd över hur jag ska må. Jag vet ju sedan tidigare experiment att jag verkligen inte mår bra på kolyhdrater. Men om det kan bryta platån så är det kanske värt det. Min plan är, om jag väljer att fullfölja den, att äta frukt för att få upp kolhyrtatsmängden. Känns som det bästa av det onda. Gillar ju egentligen inte frukt så mycket, så det känns som ett ganska säkert kort att minska risken för sug.

Annars kan jag ju ta på det stora tålamodet och vänta ut platån…

Hm.. förstår att du funderar. Inte för att det är bråttom, du har ju jättefina resultat..

Ändå.. Jag minns inte exakt hur du äter, men kanske mer grönsaksrätter.. inte mer mejeri eller strunt som frukt, utan typ gratänger, matiga sallader, soppor? Det skulle kunna motsvara en rätt så "naturlig" stenålderssommar..

Så har jag gjort - och mår prima. Drog ner lite på fettet i samma veva, vilket kanske inte du behöver göra. Jag går inte ner i vikt, men det beror med största sannolikhet på underfunktion i sköldkörtel, men jag slutade gå UPP genom den här kostförändringen.. faktiskt! Troligen åt jag onödigt mkt fett innan.

Och kör du sån sommar ett tag.. och sen stryper kh igen, så kan det precis som du är inne på, kicka igång det hela igen.

Ett annat alternativ är att bara käka på och ha tålamod. 

Har precis kommit ned ett par kg från en 4 månader lång platå. Jag drog helt enkelt ner till fakirnivå + reducerade kalorierna, vilket nästan gick av sig självt när jag tog bort ischoklad, nötter, ost och vin som jag äter/dricker bara för att det är gott…..

Brukar hamna på 1300-1400 kcal per dag märker jag och 1-4 gram kolhydrater.

Ägg, kött, fisk, smör, kokosfett i princip och inget annat. Gick ner 3 kg på en vecka och har nu bara 3 kg kvar till målvikt = 30 kg bortätna.

Men det verkar intressant med "sommar" också - berätta gärna om du testar hur det funkade!

Har precis kommit ned ett par kg från en 4 månader lång platå. Jag drog helt enkelt ner till fakirnivå + reducerade kalorierna, vilket nästan gick av sig självt när jag tog bort ischoklad, nötter, ost och vin som jag äter/dricker bara för att det är gott…..

Brukar hamna på 1300-1400 kcal per dag märker jag och 1-4 gram kolhydrater.

Ägg, kött, fisk, smör, kokosfett i princip och inget annat. Gick ner 3 kg på en vecka och har nu bara 3 kg kvar till målvikt = 30 kg bortätna.

Men det verkar intressant med "sommar" också - berätta gärna om du testar hur det funkade!

#48 Jag har nu påbörjat experiment "sommar". Har ätit mer kolhydrater. Idag åt jag t.ex en pizza till lunch!  Det var verkligen inte gott. Jag som hade ett minne av att det var supergott. Frukten i affären var av så dålig kvallitet att jag helt enkelt vägrade köpa den. Så jag äter lite mer av annat med kolhydrater i, utan att överdriva (eller hur man nu ska uttrycka det). Ska köra på tills i helgen. Sedan blir det som vanligt 0-5 g/kh per dag med mat tills jag blir ohungrig.

Faktum är att jag inte alls mår bra just nu. Känner att hjärtat rusar och jag kallsvettas lite emellan åt. Funderar på om det här är en sådan bra idé…

Är inte potatis bättre? Klyftpotatis, ugnsstekt i smör, kryddad med timjan… Värt sina kolhydrater!

Intressant med sommarexperimentet - jag har positiva erfarenheter av det. Efter en tids "fuskande" har jag gått ner extra i vikt.

Kanske inget man tar till alltför ofta, men det kan funka.

Mmm eller hårda ostmackor! Matjessill o potatis  Rostade rotfrukter till grillbiffen.

#50 Har aldrig varit mycket för potatis, så jag hoppar nog dom.

Jag insåg när jag var i affären att jag helt ärligt inte alls var sugen på några kolhydrater alls. Allt jag tittade på kändes äckligt eller osmakligt. En konstig, men befriande känsla.

Efter en vecka med kolhydrater så är det dags att återgå till en striktare regim. Kan inte påstå att jag kommer att sakna dom allt för mycket. Mår ju inget bra av skräpet.

Så, åter till kött, fisk, fågel och mittemellan + mycket goda såser och smör. Ska bli intressant och se om detta kan slå hål på platån. Annars blir det att klä sig i det bästa och största tålamodet och bara kneta på som vanligt.

Hej!

Har läst lite från och till om dig och blivit glad av dina framsteg!

Så blev jag också glad av att det var sommar hos dig !!!

20 minus…..

Fast nu har alltså din vinter kommit igen det låter som om du trots allt är lite nöjd med det.

Var det! och fortsätt tro på det du gör!

Jag ser framemot vidare öden och äventyr!

Jag blir lite nervös för din skull….måste skriva så jag kommer ihåg att följa tråden.

Jag tog  också en  kolhydrat vecka under en semester förrförra sommaren och det medförde inga problem alls…fortsatte som vanligt när jag kom hem…..

Men!!… eftersom det gick bra första ggn var jag kaxig och kolhydratade lite igen då och då…..och för var gång blev det svårare o svårare att hejda kolhydratfrossandet

Januari i år var jag tillbaka där jag började feb.-09

Nu är jag strikt hela veckorna sedan 15 /1  ( Har blivit tvungen att börja räkna o bokföra, vilket jag vägrat tidigare! ) Och har några helger hamnat på dryga 50g. kolhydrater, men absolut inte pga. socker , snacks, bröd eller andra uppenbara kollisar utan någon liten potion av vanlig mat med tex en potatis, förmycket grönsaker, mjölk eller några nötter till vin…

Förlåt om jag låter negativ….inte meningen att skrämmas (jo,lite!)

Men vill framför allt önska Lycka Till!! ..och Grattis Till Viktnedgång och Kärleken!

#54 Ja, det ska bli skönt att komma tillbaka till "vintern" och må bra igen.

#55 Tack för din omtanke. Det är alltid välkommet med input från andra som gjort som jag och att få en varningsflagga är alltid nyttigt, så slipper förhoppningsvis hamna i samma situation.

Vad jag känner med de högre kolhydratnivåerna, förrutom att jag mår sämre, är att det också triggar suget rejält! Dock har jag lyckats hålla det i schack, men om jag fortatt hade jag aldrig lyckats hålla emot. Så jag har största respekt för vilka krafter de kan släppa lös…

Jag har, precis som du, åter igen börjat bokföra vad jag äter. Jag slutatde med det för ett par månader sedan, men vill nu ha kontroll igen. Känner att det är ett bra sätt att se att jag är "på banan". Även om jag kategoriskt vägrar räkna kalorier så är bokföringen ett bra sätt att ha koll på kolhydraterna.

Nu längtar jag bara tillbaka till fettdriften.

Efter en vecka är allt nu som vanligt igen. Håller kolhydraterna runt 5-10 g/dag. Ungefär 75E% fett. Precis som förrut. Kroppen mår nu betydligt mycket bättre. Är mycket piggare och humöret är åter igen på topp. Tänkte försöka hålla mig ifrån vågar ett tag. Har inte längre någon större lust att tänka på vikten. Inte just nu. Det får komma som det kommer helt enkelt. Huvudsaken är att jag mår bra.

Och jag har lärt mig att a) kolhydrater är giftigt för mig i större mängder, b) för mig är kolhydrater beroendeframkallande och c) hälsa är viktigare än vikten på vågen.

Den som lever lär.

Härligt att du är tillbaka på banan Hermes!

Hade snarlika utsvängningar denna helg för att se vad som hände (en enorm kolhydratsladdning kan man säga..) för första gången på minst åtta veckor. Jag hade kanske förväntat mig mer bieffekter men i ärlighetens namn så smakade det inte så bra som man trodde det skulle göra. Nu blir det raskt tillbaka på banan igen och köra vidare.

Skönt at höra att du tog dig tillbaka.

Själv var jag ute på svag is i veckan, nu blir det några mycket strikta dagar tills kolhydratmonstret ger upp igen….

*suck* Igår halkade jag ned i diket för första gången. Tidigare har jag plannerat avsteg (två stycken). Men igår föll jag för första gången föga för suget. Det låg en 100 gram vit chokladkaka i skafferiet, som jag köpt till min flickvän. Men jag kunde inte riktigt styra mig själv och satte i mig den. +56g kh. Är inte så lite besviken på mig själv idag.

Bara att ta sig själv i kragen och dra lärdom; att inte ha något hemma som kan fresta mig.

För övrigt håller jag mig till mina vanliga 0-10 g kh/dag. Mår bra och är fortfarande vid gott mod. Har ännu inte vägt mig sedan sist, men mått och kläder säger att jag inte gått ner något, men inte heller gått upp. Ibland får man vara glad åt det lilla.

Välkommen upp ur diket igen!

sockermonster är enna sluga rackare dom ligger och lurar men HA!

Han fick dig inte du åt ju bara den chokladkakan!

Monstret skulle säkert vilja ha dig till en liten macka eller en liten extra allt idag också men Hermes han styr snyggt upp ur diket!

Grattis!

#62 Haha, precis!

Idag firar jag ettårs jubileum med LCHF!

Detta firar jag med lite statistik:

E% fett: 78,14%
E% protein: 20,16%
E% kolhydrater: 1,64%
E% alkohol: 0,06%

Under detta år har jag inte varit sjuk en enda gång och mitt mål att må bättre är uppnått med råge!
På 12 månader har jag tappat 40 kg. Detta blir 3,33 kg/månad, 0,77 kg/vecka.

Vad ligger det då för mål inför framtiden? Först var jag lite frestad att skriva ett viktmål. Trots allt så finns det kanske 10-20 kg kvar att gå ner. Men det känner jag är helt irrelevant just nu. Så mitt mål för nästa år är att fortsätta äta LCHF, må bra och njuta av att vara frisk och pigg! Livet är för kort för att jaga meningslösa kilon på en våg.

Vilken exemplarisk statistik. Fint årsresultat. Kloka ord.

Du får säkert vara frisk och pigg i fortsättningen också!

Grattis på årsdagen!

Vilket otroligt resultat! Men som du säger, när man hamnar i det där må-bra-läget känns viktsiffror ganska ointressanta.

Ändå är det ofta det första folk frågar efter. "Hur mycket har du gått ner? Hur lång tid tog det?"

Själv vill man mest prata om välmåendet och alla hälsovinster, men det har inte riktigt samma ögonöppnareffekt.

Grattis på årsdagen!!

Härlig tråd du skapat här. Den gav mig så mycket inspiration och glädje att läsa!

Lycka till i fortsättningen. :)

Tack allesammans!

#69 Det undrar jag också. Oftast när någon frågar "Hur mycket har du gått ner" så svarar jag "Ganska mycket, men viktigare är alla hälsovinsterna".

Jag tror att folk vill vara snälla och berömma. Ofta får jag höra "Gud vad du är duktig! Vilken otrolig karraktär du måste ha! Var det inte svårt?". Mitt svar är alltid "Svårt? Att äta fläskfilé och bearnaisesås varje dag? Knappast."

Hunger. Utan att ha förändrat något i min kost eller fysiska aktivitet så har jag helt plötsligt börjat bli mer och mer hungrig. Har för mig att detta hänt förrut, att det går som i vågor. Eftersom jag vägrar vara hungrig så får jag äta mer helt enkelt - och då mestadels fett. Samtidigt så har jag en ökad törst. Undrar vad det kan bero på, men accepterar att kroppen vill ha mer mat och vätska. Bara att ge den vad den behöver. Får lita på att kroppen vet det bättre än mitt medvetna jag. 

Jag har fortfarande inte vägt mig eller mätt mig sedan nyår. Däremot tycker jag mig märka att skärpet och byxor sitter lite lösare än tidigare.

I onsdags vägde jag mig för första gången sedan nyår. +-0. Zipp, null, nada. Däremot har jag tappat någon cm runt magen. Konstaterar att jag måste byta ut fett mot muskler, om än i liten skala.

Har gjort några avsteg till sedan sist, men alltid kommit direkt upp på banan igen. Dessutom är nog dessa avsteg inga katastrofer då de resulterat i dagar med kanske max 80g/kh. Har inte mått dåligt utan räknar dessa till "man måste få leva också".

Har ingenting hänt fram tills i sommar så tänkte jag ta ett ryck och köra fakir över semester för att se om det kan sätta fart på saker och ting, men just nu låter jag kroppen få styra. Jag mår ju fortfarande toppen-bra så det finns liksom inget större incitament att börja exprimentera tycker jag.

Varken mått eller vikt rör på sig. Har stått still sedan november. Kan iaf "äntligen" konstatera att det rör sig om en platå. Sex månader, and counting…

Har för mig att det inte är ovanligt med platåer som varar sex månader. Det tar väl lite tid för kroppen att ställa om sig, kolla läget och se till att det inte råder svält. Det Stora Tålamodet är i alla fall påkopplat. 

Mentalt har jag nu äntligen börjat förlika mig med min nya kropp, vilket känns skönt. Känner mig fortfarande ett par storlekar för stor, men jag känner mig inte längre tjock/fet. Om något år kanske jag rent utav känner mig "normal".  Att den mentala processen skulle vara lika svår som den fysiska var något jag inte var förberedd på. Konstigt hur det är och hur man fungerar.

Still going strong verkar det. Bra läsning. Det blir säkert en trevlig vår med -40 kg!

Pang, bom, krash! Igår gick det åt skogen. Satte i mig massa påskgodis. Chocklad. Mår inte bra idag. Känner mig slö, trött, seg. Att man aldrig lär sig! Är lite arg på mig själv. Var rent tröstätande. Första gången på över ett år jag tar till mat/godis som "tröst".  Helt i onödan känns det som just nu. Men då verkade det som en bra idé.

Nåja, bara att kavla upp ärmarna och ta nya tag.

Helt i onödan var dethär inte. Nu är det bevisat att du är mänsklig.

Det låter inte katastrofalt alls om du tröstäter en gång om året.

#77 Tack, du har helt rätt. Gäller att ställa rimliga krav på sig själv. 

Men det går att avbryta ett kolhydratfrosseri….

…jag skulle prova en glass efter fryshaveri för att se om den blivit "frysskadad" ( säljbar eller inte ) häromdagen, den var OK!..jättegod och jag tryckte i mig hela glassen…(27 gr.kh)… Fick ett jättesug efter en stund och tänkte bara Bröd!!!…men resonerade på något sätt mig fram till att dessa 27gr. inte var hela värden och varför släppa efter för kolhydratmonstret igen? Det var lite tufft…

Kunde lätt ha resulterat i några mackor, ostbågar och en pizza till middag…( va f*n, allt är ju ändå förstört) Men jag bestämde mig för att glassen var mig väl unnad och ingen fara på taket…

Du behöver inte fundera vidare på den godispåsen. Den är redan glömd!

Glad Påsk!

Hittade din tråd idag, så intressant att få följa dig. Själv är jag inne på 10:e veckan och vågen visar -2, känns segt men jag mår ju så bra, har fått energi och kommit igång att träna så det får jag vara glad över. Fortsätt nu att välja det goda livet som du också mår bra på, önskar dig lycka till!

Jag har precis läst igenom din tråd, som är både intressant och rolig. Stort grattis till alla vinster du fått och lycka till!!

Själv gjorde jag en nystart för en knapp månad sen, och hälsovinsterna dyker ju upp lååångt innan överflödskilona försvinner och för mej känns det viktigare, fast jag släpar runt på 60kg för mycket.

#79 Jag slutade efter godiset. Sug efter något annat kom som tur var inte. Mådde pyton och kroppen ville inte ha mer. Lyckligtvis verkar jag ha ganska lätt att "komma upp på banan igen" efter ett snesteg.

Dagen som blev förstörd genererade i ca 100 g/kh, mer än så har jag aldrig fått i mig sedan jag lade om kosten. Något riktigt läskigt som hände var att mina blodådror blev gigantiska. Såg ut som … jag vet inte vad. Antar att blodtryckt rusade i höjden.

#80, #81 Grattis och välkomna (igen)!

Efter ett par dagar med en molande huvudvärk sökte jag runt lite här på KiF och hittade ett svar från Zepp där han brukar få ont i huvudet när han äter för lite. Så jag provade. Igår åt jag ca 4300 kcal - gräddstuvad kolpudding i massor. Måste bara påpeka att jag alltid dricker mycket vatten, så det är inte vätskebrist.

Idag är första dagen sedan i måndags då jag inte har ont i huvudet. Konstigt hur det fungerar. Dagens lärdom är således: ät inte för lite!

Saltbrist kan oxå vara en orsak, tål att testas en annan gång.

Jag tror du är i ett skede där du får ge kroppen lite andrum, helt enkelt koncentrera dig på att må bra och avakta med viktnedgång, tills kroppen stabiliserat sig på den nya nivån.

Ingen utveckling sker linjärt, allt går i etapper.

#85 Kan nog vara en kombination av saltbrist och för lite mat. Ska försöka bara lite mer observant på saltet.

Saltbrist är rätt lätt att kolla, man tar lite salt i ett glas vatten, sveper det och om besvären avtar inom en halvtimme så vart det saltbrist.

#87 Det ska jag prova nästa gång. Tack för tipset!

Var hemma hos mina föräldrar i helgen. Vägde mig och mätte mig. Vågen visar ingen förändring liksom måttbandet. Däremot så var min mor helt säker på att jag hade gått ner. När jag påpekade att så inte var fallet menade hon på att jag hur som helst såg smalare ut.

Det fick mig att tänka lite. För det första så kanske en platå också används av kroppen för att omfördela fettet? Inte bara för att "kolla av läget".

För det andra så insåg jag hur totalt intressant vikt är. Har man sitt fett jämt fördelat över kroppen lär det ju inte se så "illa" ut som om man har samma fettmängd samlad på t.ex magen, låren eller rumpan.

En platå kan säkert vara lite vad som helst.. tex omfördelning på kroppen, ombyggnad efter nya förutsättningar, både fettmängd, och hormoniell status.

Kan man bli av med det inre bukfettet så är det en väl så stor hälsofördel.

Sen så.. fett kan man bli av med rätt snabbt som du märkt. men fettceller, bindväv och hud som höll allt uppe kan ta något år att bli av med.. eller flera.

Idag är det dags att lägga till ännu en hälsovinst. Vid det här laget borde min pollenalergi satt in ordentligt - men jag känner ingenting! Alla andra jag känner som har alergi har besvär. Täppta näsor, svårt att andas etc. Själv mår jag precis hur bra som helst. Känner ingenting. 

Har för mig att jag läst någonstans att man kan få lindring av besvären eller att de försvinner helt med LCHF, och för mig stämmer det. Det är helt underbart att kunna NJUTA av våren för en gång skull. Att kunna röra mig i skog och mark (vilket jag älskar) utan att låta som en visselpipa i halsen och med rinnande/täppt näsa. Underbart!

Det är ju fantastiskt! Äter du väldigt strikt nu?

Jag tänker på min man som också har pollenallergi, men han kan inte riktigt hålla sig från kolhydrater så mycket som kanske krävs…

#92 Faktum är att jag varit varvat strikt och mer liberal under de senaste månaderna. Så 100% strikt har inte behövts för mig.

Mätte mig idag. Tyckte mig ha känt en förändring på kläderna sista dagarna. Tro det eller ej, men jag har faktiskt tappat en centimeter runt magen. Kan det vara så att platån är bruten?

Grattis!

Jag hittade min gamla tråd (2009 ) och blev påmind om min första "platå" (några veckor utan viktnedgång).

Med stöd & support i en "Fakirtråd" här på Kif striktade jag till mig i knappt 2 veckor och 2,5 kg. rann av lagom till semesterresan.

Nu är det ca.2 veckor till solresa igen och jag planerar fakir så gott det går fram tills dess. (främst för att ha lite större resegarderob, det ligger ju lite smalkläder på vänt)

Våren har knappt hunnit komma hit och jag har redan varit på uteservering, kryssning och ett antal grill o altanpartyn…inte så "fel mat", men stora mängder och mycket vin. Så mina fakirveckor planeras vita.

Vi får hoppas och se fram emot en sommar med fler tappade centimetrar…..Lycka till!

#95 Lycka till! Min egen platå har varat i 6 månader nu. Förvisso har jag konsumerat mer vin än tidigare under denna tid, men det är inga stora mängder och platån hade redan kommit innan vinkonsumptionen gick upp. Men ändå misstänker jag att för min del bidrar alkohol till att bromsa viktnormalisering.

Jo, instängda i kallt mörker i över ett halvår…inte konstigt att så fort solen tittar fram ska altaner invigas, grillar fram och uteserveringar besökas….hinna med så många utekvällar som möjligt under de få månaderna vädret tillåter ( ..och ibland huttrande under filtar och värmelampor )

Men i 2 veckor ska jag försöka skärpa till mig både vad gäller mat o vin.

Dags för en uppdatering. Till att börja med så har jag legat i princip helt still på vågen. Har precis gjort ett riktigt tappert försök med att bryta platån med att äta mycket kolhydrater under en vecka. Med mycket menar jag MYCKET. Har tvingat i mig frukt, ätit lite chocklad, lite potatis osv under en vecka. Under den gångna vecka har jag mått riktigt uselt. Varit trött, ont i huvudet, ofukuserad och seg. Faktum är att jag längtat tills idag då jag äntligen återgått till min LCHF-mat. Nu återstår att se om jag får några omställningsbesvär. Det lär jag märka i morgon.

Anledningen till att jag ändå tror på teorin att äta kolhydrater för att bryta platåer är att förvissa kroppen att det inte råder svält genom att stimulera fettlagringen. Att jag gått upp i vikt är säkert och helt medvetet under denna vecka.  Men nu hoppas jag att min kropp förstår att det inte är svält och att den kan släppa på reserverna.

På det personliga planet så flyttar flickvännen till mig i helgen, så jag blir sambo! Helt underbart. Jag är så himla lycklig! Såg i en tidigare postning att jag trodde att 2011 skulle bli ett bra år. Hittils stämmer det med råge. Allt är inte siffror på en våg!

Hej Hermes!

Jag är så glad för din skull! Kanske det är sambo-skapet som kommer att få dig att klättra över platån? Många och långa sommarpromenader hand i hand som lockar  och alla glada endorfiner i kroppen!

#99 Tack! Jag hoppas verkligen det.  Det ska bli väldigt spännande.

Om du är väldigt less på stillaståendet, kan jag tipsa om periodisk fasta. Syrran testade det för att bryta en platå och hon trivdes utmärkt med det. Hon åt enbart middag varje dygn. En stadig middag förvisso, men övriga 23.5 timmar ingenting. Det satte fart på viktminskningen.

Grattis till samboskapet och det allmänt lyckosamma året!

#101 Tack för tipset! Jag ska se hur det går med mitt försök nu och om det inte hänt något efter semestern så ska jag nog prova det din syster gjorde med att äta bara en gång per dag.

Nu är flyttlass, valpning och midsommar avklarade. Det har varit en väldigt stressig och tröttsam tid vilket säkert betydit höga kortisol-nivåer och utebliven viktminskning. Å andra sidan har det nu lugnat ned sig och jag kan någonstans vända sida och kapitel och börja ett "nytt", eller iallafall annorlunda, liv.

Att bli sambo innebär att ställa om sitt liv och anpassa sig till ännu en människa. Det är såklart både otroligt härlig och spännande.

På köpet har jag fått fyra storpudlar och en nykläckt kull på sju valpar. Det är tur min semester har börjat!

För midsommar blev det lite avsteg i form av jordgubbar och glass. Och så lite whiskey. Inte mycket av något och allt plannerat. Idag är allt som vanligt igen.

Jag mår fortfarande mycket bra. Vikter och mått har jag inte brytt mig om alls. Har ju haft rätt mycket annat att tänka på. Nu tänker jag bara njuta av livet och semestern. Fortsätta att äta på det sätt jag mår bra av. Så får vi se vad som händer.

Mätte mig idag. -2 cm på rumpan. Har ännu inte vägt mig.

Och nu har jag läst ikapp. Härligt att du är på banan och att du noterer minus! 

Kroppen din bygger om sig.. anpassar sig till sin nya kostym, antagligen tar det lite längre tid än att gå ner i fettvikt!

#106 Ja. Det är nog så. Fast det är skönt att du påminner mig. Då känns inte platån lika jobbig

Måste skriva detta (mest) för min egen del.

Även om jag viktmässigt stått still sedan december, så har midjemåttet minskat med 4 cm, varav den sista centimetern sista veckan. Så något händer med kroppen, även om det inte visas på vågen.

Och detta kan vara en viktig erfarenhet till andra, som tycker att vågen inte rör sig. Till dessa säger jag: mät er!

Eller änu enklare.. känn efter i byxliningen.

Var ju tvungen att mäta mig för att se om allt som sker bara är omfördelning eller om det även är så att jag tappat vikt. Så jag passade på att väga mig när jag ändå firade min far. -1 kg. Vågar man säga att platån är bruten? Nej. Men det är kanske ett steg i rätt riktning iaf.

Nog kan väl det faktum att du tagit dig "semester" och kommit till ro också ha positiv inverkan på din viktnedgång.

Jag tog mig en veckas semester från både jobb, ungar och bekymmer i juli. Efter den veckan med trevligt sällskap, stora mängder liberal lchf-mat och mycket vin kom jag hem 1 kg lättare.

Fortsatt lycka till!

#111 Är också inne på att stressen påverkar mig just nu. Tappade ett kilo, men nu har jag jobbat i tre veckor och vips så är jag tillbaka på min gamla "platåvikt" igen.

Tyvärr har jag ingen aning om hur jag ska kunna undvika stressen utan att säga upp mig (vilket inte är något alternativ just nu) eller byta jobb. Förvisso har jag sökt ett par nya jobb, men det känns som om det går segt…

Jaja, den som lever får se.

Saker som inte märks på vågen (detta är en egen mental-note):

• Muskler
• Omfång
• Välmående
• Pigghet
• Ork/energi
• Uthållighet
• Avsaknaden av sjukdommar
• Minskad värk i leder
• Lugnare mage
• Inga blodsocker-svängningar

Måste bara skriva av mig lite. Känner att min hjärna är allt för viktfokuserad just nu. 

Har, på tal om vikt,  gjort ett litet planerat avsteg och åt pizza på min födelsedag. Kroppen svarade direkt med att lägga på sig 4 kilo. Dessa har jag nu gått ner och är tillbaka.

Upphör inte aldrig att förvånas över hur kroppen reagerar på kolhydrater. Visst det är "bara" vätska, men det är ju MYCKET. 4 kilo. 4 mjölkpaket som kroppen bara hittar någonstans och håller kvar vid.

Och efter att gått ner de extra vattenkilona som pizzan förde med sig så har det nu fortsatt nedåt. -2 kg till. 

Jag har använt den här sidan för att räkna ut BMI och kroppsfett. Nu gillar jag inte BMI alls (av uppenbara skäl) men kroppsfettet är lite kul att ha koll på. Hur kroppsfettet räknas ut kan man läsa om här. Lite kort info:

BMI vid start: 39,9
BMI idag: 27,3

Kroppsfett % vid start: 35 (uppskattat)
Krippsfett % idag: 17

Så enligt kroppsfetts-tabellerna så är jag faktiskt normalviktig. Enligt BMI är jag fortfarande överviktig. Men, som sagt, BMI säger ju ingenting om muskelmassa t.ex, som väger mer än fett.

Och det är ju inte långt kvar innan även BMI tycker att du är normalviktig. Det går ju som på räls det här!

#115 Tack! Ja, visst går det åt rätt håll. Ett misstag jag gjort är att se en oförändlig vikt som något negativt. Det är det ju inte. Det är neutralt. En viktuppgång däremot, hade för min del varit negativt. 
Ibland måste jag hålla koll på hjärnspökena.

Nu har jag tappat 31% av min ursprungliga vikt. En tredjedel av - borta! Helt galet.

Kom just på att jag även borde dokumentera att jag för ca en vecka sedan började äta vitamin/mineral-tillskott med dagsbehovet av alla vitaminer och mineraler. Ja, jag vet att rekommendationerna troligtvis är för låga. Men, jag undrar om det ändå kan ha hjälpt till på något sätt… Oavsett vilket, jag fick burken för halva priset, det var därför jag köpte den, och jag tror inte det skadar iaf.

Ja, så rätt tänkt i #116 Hermes….ska komma ihåg att plocka fram den tanken när det behövs.

Just nu tycker jag att oförändrad vikt t.o.m. är lite positivt…

Nu bär det nedåt igen runt magen (-1 cm), rumpan (-1 cm)  och på vågen (-2 kg).  Men jag vågar fortfarande inte säga att platån är helt bruten.

Det jag dock vet jag har gjort den senaste tiden är att dragit ned lite på portionerna. Äter alltså något mindre per dag än tidigare. Inte så att jag går och är hungrig (så klart). Dessutom har jag striktat till min kost lite till (från ca 10-20 g kh till 0-10 g kh).

Oj! Höll på att missa att jag nu faktiskt gått ner 50kg! 

Shit! Pics or it didnt happen :)

#121 Får väl ta en bild på mig. 

Som tur är finns ju redan före-bilder under min profil.

Stort Grattis!!

#123 Tackar!

Igår när jag borstade tänderna slog mig något - oj, vad vita dom är! Har aldrig haft särskilt vita tänder tidigare. Inte för att de varit sjukligt gula/bruna, men de har heller aldrig varit ett bländande vitt leende som gnistrat mellan läpparna.

Visst, de är fortfarande inte kritvita, men de är mycket vitare än tidigare. De ser helt enkelt mer hälsosamma ut.

Vi kategoriserar detta under hälsovinster! 

Efter en helg på Gotland, som förvisso var mycket trevlig, med lite planerade avsteg så är jag sedan en vecka tillbaka i gamla hjulspår och kör under 5g kh/dag.

Gick först upp 5 kg (!) efter avstegen (mest vatten), men har gått ned dessa plus ett kilo till. Är nu på en total viktnedgång på 52 kilo.

Jag har en liten teori kring min egen kropp, vilken lyder som följer:

1. Jag är väldigt kolhydratkänslig.
2. Om jag ligger på runt 20-50 g kh/dag är jag viktstabil
3. Över ca 50 g kh/dag går jag upp i vikt
4. Under ca 10 g kh/dag går jag ned i vikt

Allt detta är cirka-siffror och beror säkert på saker som fysiskaktivitet, sömn etc, men det kan kanske vara riktlinker för mig själv i framtiden.  Vad jag också, åter igen, kan konstatera är att ju mindre kolhydrater jag äter, ju bättre mår jag. Ligger jag på 20-50 g kh/dag så mår jag inte alls lika bra som när jag kör strikt.

Smart att ha en tydlig "lathund" över kolhydratintagets konsekvenser! Då blir det ju lättare att hålla linjen, som Stig Strand skulle ha sagt.

52 kg - det är ju helt otroligt!

#127 Mycket av det jag skriver är, tro det eller ej, för min egen referens. Så slipper jag gå på samma minor igen. 

Ja, 52 kg är galet mycket. Jag bar upp en 30 kg säck hundmat från källaren här om dagen, och hjälp vad tung den var! Tänkte då att det + nästan en till sådan säck har jag burit runt på. Sätter lite perspektiv på saker och ting.

Haha, ja, om jag bär ett par tunga matkassar på 7 - 8 kilo vardera, tänker jag ibland att det är inte ens hälften av vad jag släpade på förr.

hermes - Det är så himla roligt att läsa din tråd! Grattis igen och igen.. 

52 kilo.. wow.. Det är mer än två tredjedelar av mig  - och mer än hela min mamma.. och sååå liten är hon inte. 

Nu är ytterligare ett kilo avskalat. Vart det satt har jag ingen aning om, men inte satt det då runt rumpan eller magen, för där har inte måtten ändrat sig.

Jag börjar nu inse att mitt mål att nå under 100 kg är inom räckhåll - det är ju "bara" ca 3 kg kvar. När jag väl kommit dit så är mitt mål att hålla mig där under. Att sluta äta LCHF är verkligen inget alternativ. Dessutom är jag faktiskt nyfiken på vad kroppen tycker är min normalvikt. Egentligen så skulle det inte störa mig alls om jag stannar på min nuvarande vikt. Jag mår bra och känner mig inte tjock längre. 

Igår var jag in till Eskilstuna och skaffade linser istället för glasögon (har haft det förrut, för länge sedan). När jag, glad i hågen, gick till bilen från optikern utan glasögon såg jag min spegelbild i ett skyltfönster. Det fanns inte mycket att känna igen från två år sedan. Jag såg en frisk och sund människa i sina bästa år! Tänk vad lite extra fett och mindre kolhydrater kan göra för livskvalitén. Att det är så enkelt. 

Nu på senaste tiden har det blivit många expeditioner ut i sampskogen med stora fångster trattkantareller. Idag njuter jag av att gå i skogen, det är som terapi att komma bort några timmar och bara andas. Förr om åren var det en prövning. Det var jobbigt för lungor, knän och rygg. För det mesta så undvek jag att gå ut i skogen.

Framtiden ser alltså ljus ut, även om vi just nu går mot mörkare tider…

Riktigt bra jobbat Hermes! Fortsätt så här! 

Det är så kul att läsa dina inlägg!

Jag känner igen mig i den där känslan att vikten som siffra plötsligt blir ointressant. Man känner sig frisk och sund och stark och det är huvudsaken.

Att man orkar och vill vara aktiv - det är en sån milsvid skillnad i livskvalitet!

Hermes,det har vait så trevligt att läsa dina inlägg. Grattis till de 52 kg som är borta. Oj. OJ.

Jag har startat en blogg som heter Inga kolhydrater. Där har jag samanställt alla postningar här + det som låg på min blogg på Matdagboken. Sedan kommer jag från och med nu att uppdatera den löpande vart efter jag hittar saker att skriva om. 

Jag kommer inte att sluta skriva här (så klart), men uppdateringar kommer även att finnas på bloggen.

Bildbevis för Elfdance 

Här är jag 2010-05-28. Vikt 143 kg.

Här är jag 2011-10-11. Vikt 102 kg.

Nu e ju inte jag elfdance, men gillar ändå bildbevisen!

Vilken skillnad!! Måste ju kännas fullständigt underbart!

Inte behöver du gå ner mer heller, supersnygg som du är. Fast under 100 är ett tydligt och bra mål. Och definitivt inom räckhåll förstås.. 

Tack kaisakavat! Jo, inte känns det som om jag behöver jaga vikt. Nu njuter jag mest av att må bra. 

Men mänscha, vart tog du vägen?!

Tja, det tål att sägas igen: Helt otrolig skillnad!

#140 Jag åt bokstavligt talat upp 33% av mig själv. 

Fanbloodytastic!

Du ser 10 år yngre ut!

#143 Jag kanske ser ut som den ålder jag faktiskt är?  Vem vet, LCHF är kanske inte bara viktnormaliserande utan även åldersnormaliserande? 

Skulle sagt det, antagligen såg du äldre och mer gubbig ut förut!

Tids nog kommer även du att hamna där.. finns sällan någon god anledning att bli gubbe i förtid.

#145 

Midjemått: 94 cm (-1 cm)
Höftmått: 98 cm (-1 cm)
Kroppsfett: 16% (-1%)
Vikt: 101,8 (-0,5 kg)

Total viktnedgång: 53,2 kg

Detta trots att jag ätit mer kolhydrater än vanligt.

Snitt hela perioden: kolhydrater 2,87 E%
Snitt senaste två veckorna: 3,93 E%

Har dessutom känt mig lite extra "plufsig". Har trott att jag skulle gått upp ett kilo eller två. Men icke. Känsla och fakta är tydligen två helt skilda saker. 

Stort grattis!

Beträffande ålder, det ser ut som om du nyss fyllde 30, stämmer det?.

Har du räknat ut ditt nya BMI? Det kunde ju annars vara ett extra nöje. Även om man inte sätter LCHF-värde på den siffran.

#148 Jag är 33 år, så det stämmer rätt bra. 

Mitt BMI är 26,2. Under 25 är nomalviktig. Jag började med ett BMI på 38,7. Men som du skriver, det är inget jag bryr mig om.

Tycker kroppsfett är ett mycket intressantare mått. Där började jag på 30%.

Har bloggat lite om "Ett speedat samhälle". Skulle uppskatta lite feedback på min "tes". 

Verkar nu ha kommit in i en period av ökad hunger. Det har hänt ett par gånger förut, så jag motverkar det på precis samma sätt som sist – genom att äta mer. Jag vägrar tro att det är nyttigt att gå hungrig. Om man nu är intresserad av kalorier så åt jag igår ca 4000 kcal. Normalt ligger jag runt 2300 kcal.  Nästan dubbelt så mycket alltså.

Anledningen till att jag äter när jag är hungrig, tills jag är ohungrig, är att visa kroppen att det inte råder svält så att kroppen inte drar ner på ämnesomsättningen. Om detta resulterar i någon vecka eller två med utebliven viktminskning så är det mycket bättre än att sänka ämnesomsättningen.

Dessutom är det ju olidligt att gå om kring och vara hungrig. Jag beundrar verkligen alla dessa människor som svälter sig ner i vikt. Hur klarar man av det? Jag får ibland höra att jag skulle ha ”bra karaktär” för att jag gått ner så mycket. Nej, jag har inte ”bra karaktär”. Det har däremot alla de som lyckas gå ner i vikt genom svält. Sedan om det är bra för kroppen är en helt annan sak.

Vägde mig idag och vågen säger att jag nu trycker på jorden med ett kilo mindre än sist. Detta betyder att jag har gått ner 54 kg sedan starten i mars 2010. Vad som är ännu mer intressant är att jag efter nästa kilo kommer att ha nått mitt psykologiskt viktiga mål - att komma ner under tresiffrigt, under 100 kg.

Nu är åter igen motivationen på topp. Jag känner mig full av energi och mental laddning. Faktum är att jag känner mig lite "pirrig" inför att komma till det mål som jag strävat efter. Eller kanske egentligen inte strävat, utan tyckt varit kul.

Igår började jag med att köra mer strikt LCHF igen. Inte för att jag slarvat eller gjort avsteg i någon större utsträckning, men jag känner att jag faktiskt mår bättre ju striktare jag kör. Gårdagens kolhydratintag landade på 2 gram. Luktar återigen aceton och känner den där varma smaken i munnen som brukar berätta att nu bränns det kroppsfett. Dessutom tror jag att det är lättare att stävja sockermonstret om jag är strikt.

WTG!

Heja, heja!

Vad du är duktig! Jag är full av beundran.

#152

Jag tror du framförallt är duktig på att känna din kropps signaler, och anpassa dig till det.. tror det är ett framgångskoncept.

Att kalorier är avgörande anser jag vara ett axiom, men att bara stirra på siffror som ett mantra är och förblir en återvändsgränd för de flesta.

Man får inse att det finns flera komplicerande faktorer, altifrån sociala hänsyn till att kroppen och psyket varierar i sina preferenser.

Sen så tror jag det är bra mycket lättare att lära känna sin kropp om man håller sig enbart till riktig mat med näring och struntar i matsubstitut, unnasiggodis och sådant!

Vill man unna sig är det antagligen bra mycket bättre att satsa på lite lyxigare mat vid väl valda tillfällen.

Ops… Det var verkligen ett tag sedan jag uppdaterade denna tråd. Men nu gör jag det för att meddela att jag är med i Expressens LCHF-special på 100 (!) sidor idag. Jag har bloggat om det och så finns det en bild här från artikeln om mig.

Grattis till viktnedgången. Det var bra skrivet i LCHF bilagan. Vilket jättejobb du gjort. Man ser knappt att det är samma person på bilderna.

Då ska jag banne mig bryta min bojkotta-kvällspressen-princip för en gångs skull. Detta måste läsas! :-)

#0

Det var ju verkligen en fantastisk föryngringsprocess.

Det måste vara härligt att ha lyckats så bra och dessutom vara ung nog för att skinnet ska krympa tillbaka.

Grattis!

Tack alla!

#160: Efter ett tag, när jag gått ner 10-20 kg, så var det min största rädsla. Att få massa hund hängandes på kroppen. Men lyckligtvis blev det inte så. 

Vilken resa! Fantastiskt roligt att läsa! Hoppas du skriver mer snart.

Bra artikel med fokus på hälsan och dessutom en känga till de gamla kostråden! Och en bra, GLAD bild! :-D

#162: Jag tänker fortsätta att skriva, men nu går jag in i en ny fas.

Efter att ha tappat massa övervikt så ska nästa hälso-aspekt lösas. Snuset. Efter allt för många år i nikotinets klor så har jag och min sambo äntligen bestämt oss för att bli nikotin-fria. Min sista dosa snus lär ta slut i morgon eller i övermorgon, och då är det slut.

Jag är ganska säker på att det kommer att innebära en viktökning. Men det är det värt. De kilona kommer säkert att försvinna sedan i alla fall. Gäller bara att hålla fast vid LCHF för glatta livet och så får det gå som det går. 

#163: *lol*

Är nu inne på femte dagen utan snus/nikotin. Är ganska precis så jobbigt som jag förväntat mig. Dock börjar de värsta vansinnet ta slut nu och jag kan tänka lite bättre och suget är lite mindre. Men jobbigt är det som tusan. 

#166

Duktigt av dig, hoppas att du orkar hålla ut så du inte blir till nikotinbrukare i 50 år som jag. Är egentligen trött på det och har försökt många ggr men så händer något som gör att jag tappar balansen och sen är det kört, så, LYCKA TILL!

http://www.expressen.se/halsa/1.2691791/andreas-karlsson-33-nu-vaknar-jag-utvilad

#168: Tackar!

Men nu går det åt pipsvängen med vikten. Har gått upp 12 kg!  Visst, slarv är det men det har jag tillåtit lite nu när jag slutar snusa, men 12 kg! Jag är … förstummad. Dessutom på ca en vecka. Helt sjukt.

#170

12 kg på en vecka? Låter som om du har samlat på dig en massa vatten … du kommer väl ihåg att kolhydrater binder en vatten i kroppen. Hur känns dina leder?

12 kg, inte på en vecka,

Det låter som mycket vatten, skippa slarvet en vecka så ska du se att du går ner igen.

Mycket av de kilona är nog vatten, jag vet, men det känns ändå som ett nederlag på något vis. Jaja. Nu är det tillbaka till strikt LCHF. Något annat går ju inte. Sedan är det bara att hoppas på att de värsta snussuget ger sig. 

Vad har du för våg? Är det dags för batteribyte? Nån fjäder som gått av?

Det låter ju fullständigt omöjligt att gå upp så mkt på en vecka. 

Jag har lyckats gå upp 7 kilo på två dagar så visst går det att gå upp 12 på en vecka. Men som alla andra säger, vätska. 

#175: Jag önskar det var vågen, men den är relativt ny. Tror precis som #176 att det är vätska. Finns bara ett sätt att lösa det på och det är att köra som jag gjort förrut, strikt.

Du har skrivit här att du är ganska kolhydratkänslig, så du har bara att komma ihåg det. Och om motivationen dalar så bär bara på en 30 kg:s hundmatssäck.

#178: Du har helt rätt. Tyvärr är mitt omdöme just nu lite dimmigt. Jag vet ju att jag är känslig för kolhydrater. Det är tur jag har skrivit ned sådant här så ni kan påminna mig. 

Abstinensdimma? :-) Men du klarade att skippa kolhydraterna, så du kommer att klara nikotinet också. Vi håller ögonen på dig!

#180: Ja, det var ett bra ord för det. Hjärnan funkar inte 100% kan jag lova. Men du har rätt, klarar man av att bli kvitt kolhydraterna så borde man klara av nikotinet. 

Nu har det gått en månad. Inget snusande alls! Nu kan jag dessutom tänka klart och jag känner inte ett jättestort sug efter nikotin. Klart det finns där, men än så länge håller jag emot och det blir lättare för varje dag som går.

Däremot så får jag ingen som helst ordning på vikten. Äter relativt strikt. Men ändå går jag upp (!) i vikt. Nu har jag gått upp totalt nästan 14 kg. Min teori är att kroppen reagerar kraftigt på avsaknaden av nikotin och tolkar detta som en kris-situation. Dessutom tror jag att jag är stressad över att sluta med nikotinet. Detta i kombination med lite avsteg är uppenbarligen förödande om man nu bara mäter hälsa på vågen.

Dock ser jag på detta väldigt långsiktigt. Att gå upp i vikt är ett litet pris att betala för att bli kvitt nikotinet. När kroppen så småning om hamnar i harmoni kommer säkert dessa kilon att försvinna så småning om.

Dessutom måste jag tillstå att jag fakstist mår väldigt bra! Att vakna pigg, utvilad och GLAD (inte nikotinsugen) är en underbar känsla. Sedan kommer nog detta att märkas rent ekonomiskt också, vilket är en mycket trevlig bonus. 

Grattis! Fortsätt på den banan. Jag slutade röka för ca 18 år sen. Efter 2 månader började det lätta. Att komma ifrån vanan är nog värst, inte de fysiska abstinensbesvären.

#182 skrivet av hermes

Vad kul att det går så bra för dig med att lägga av med snusningen … själv förstår jag ju inte hur någon överhuvudtaget börjar med detta … detta sagt av någon som rökte 2 paket More om dagen i mångamånga år

Ja, viktuppgång är väl det som gör att många fortsätter med nikotin men, jag tror som dig, att man ska ta en sak i taget … inte överäta men inte gripas av panik heller. Ta dig en ordentlig titt på vad du äter för jag tvivlar att det är enbart stress som gör att vikten går upp så pass mycket … ens smaklökar öppnas ju upp på ett sätt man hade helt glömt bort … det där att man ser skillnad på ekonomin … i början kanske, men det tar inte lång tid innan den summan försvinner in i den dagliga budgeten eller man unnar sig nå't annat istället, och man funderar på hur i hela friden man hade råd att röka eller snusa …

#184 skrivetav gun92884

Jag äter säkert mer nu än innan och dessutom gjorde jag vissa avsteg när abstinesen var som värst. Tror att det hela är en konsekvens av en coctail-effekt av en mängd parametrar som tillsammans bidrar till en viktökning.

Som sagt, när saker och ting harmoniserar igen litar jag på att kroppen också börjar viktnormaliseras igen. Som vanligt gäller det att hitta tålamod.

"i början kanske, men det tar inte lång tid innan den summan försvinner in i den dagliga budgeten eller man unnar sig nå't annat istället, och man funderar på hur i hela friden man hade råd att röka eller snusa …"

Fick mig att tänka till eftersom du faktiskt har helt rätt! Att prioritera ett beroende gör man vare sig man har råd eller inte. Tack för insikten! 

Vill bara uppdatera lite:

Snusandet ledde till två saker; jag gick upp 20 kilo och jag började ändå igen med snuset efter ett par månader.

Även om jag känner mig misslyckad så inser jag hur otroligt starkt rotat beroendet är. Dessutom tror jag att det finns ett sammband mellan nikotinberoedet och kolhydratsberoendet (läs Sockerbomben av Bitten Jonsson).

Kontentan blev i alla fall att jag började äta mer kolhydrater vilket gjorde att jag höll på att fastna i det träsket igen. Att se vikten rusa uppåt var en chock och jag insåg att jag måste bromsa. Men att göra det utan snus fanns liksom inte energi till. Jag orkade inte slåss på två fronter, så att säga. Nu var det inte bara vikten som fick mig att börja snusa igen. Stress på jobbet var nog också en bidragande orsak.

Nu är jag tillbaka på banan sedan två månader och sedan en vecka är det 0 kh/dag som gäller. Äntligen mår jag bra igen, full av energi och livsglädje. Dimman och kraftlösheten som kolhydraterna skapade är borta.

Min lärdom från mitt halvårs-långa äventyr: jag är en beroende-människa. Jag bytte helt sonika ut nikotinet mot kolhydrater. Egentligen har jag gjort tvärt om nu. Så jag har inte brutit mitt beroende på något vis.
Dessutom överskattade jag min egen motivation och vilja, och underskattade beroendets styrka. Först de senaste veckorna har jag vågat erkänna för mig själv att jag faktist HAR ett beroende.

Ur allt detta lärde jag mig något och blev lite visare. Det räckte tydligen inte med två år för att vara redo för att ta nästa steg. Nu måste jag fokusera på EN sak; att äta rätt, att må bra.

Heja, heja!

#187 Tack! Bara att kämpa på. 

Fortsätter i del 3.