I dag har jag ätit LCHF i precis tre månader, och på många sätt har det varit de tre bästa månaderna i mitt liv. Jag har knappt skrivit ett ord här på forumet, men jag har varit inne varje dag och funnit inspiration.

Jag kämpade emot länge - i hjärtat är jag egentligen vegan - men till slut gav jag upp och bestämde mig för att prova LCHF. Jag har haft problem med hälsan länge och nånstans i bakhuvudet visste jag att LCHF nog skulle kunna hjälpa mig rätt mycket. Jag för noggrann dagbok över de förändringar jag märker av och det är ganska rolig läsning (frånsett det där med håret då. För nu har det kommit, det berömda LCHF-hårtappet… Jag tappar MASSOR, vilket är fruktansvärt jobbigt eftersom jag har problem med håravfall (som troligen beror på insulinresistens) redan innan. När jag läser om andra LCHF:are som också har tappat står det ofta bara "jag tappade massor, men nu är håret starkt och fint igen". Vad betyder det? Har ni de facto fått tillbaka det ni tappade, har det vuxit ut igen, eller har det "bara" blivit bättre kvalitet på det ni fick behålla?)

Jaja, men det händer ju alltså en del roligt också:

- SLUT PÅ SOCKERSUGET! Detta är helt makalöst. Jag har fått mig själv, min hjärna, mitt liv tillbaka. Inte en enda gång under dessa månader har jag haft en tanke på att göra några avsteg. Det har varit strikt LCHF dag ut och dag in utan några som helst problem. Jag tittar på min mans snask och kakor och känner att det inte har någonting med mitt liv att göra överhuvudtaget. Det är stort för en människa vars liv har kretsat kring socker och överätande sen hon var tre år! Plötsligt är det som om jag aldrig har haft en ätstörning. Fullständigt lugn till både kropp och själ. När kroppen äntligen fick det den verkligen behövde slutade den ropa efter pasta och bakelser.

- Klar i skallen, massor av energi. Jag låg mest i soffan förr. Nu är det ett jädra röj från morgon till kväll, och jag sover som en stock om natten.

- Magen är helt lugn. Och platt! Hejdå IBS! Bonus: Jag kan plötsligt äta både lax och svamp igen. Det har jag tidigare fått vanvettig magkatarr av.

- Stelheten i lederna och värken i hälar och benhinnor är borta. Jag har börjat springa. Det var väldigt, väldigt länge sen sist.

- Min menscykel, som började bli väldigt kort, har återgått till mina normala 28 dagar. PMS:en är borta. Min biologiska klocka börjar ticka så smått.

- Förhårdnaderna på mina "insulinfötter" som nån kallade dem är borta. De var faktiskt helt fruktansvärda. Som jag har skämts för mina fötter…

-Blodsockret är lågt och jämnt - jag går väldigt sällan över 5,0. Jag önskar bara att jag hade mätt och registrerat det en längre period innan jag la om kosten så att jag hade nåt konkret att jämföra med.

- Ja, och så har jag gått ner åtta kilo dårå. (och många fler ska det bli) Det är fint att känna hur jeansen långsamt blir för stora.

Tack för allt ni delar med er av här på forumet! Jag ser fram emot att fortsätta följa er - och förhoppningsvis delta lite mer själv framöver. Nu ska jag fira denna glada dag med en fin gräsbetesbiff, vitlökssmör och sparris.