Efter 2½ år med LCHF , är mina värden på blodfetterna bättre än dom var innan!

#1 Det låter ju underbart!! Jag är lite skraj för att kolla dem, för om de är för höga så kanske läkaren tycker att jag ska sluta med LCHF (om läkaren inte förstått poängen) och då ryker min chans att fortsätta gå ner i vikt. Det här är nämligen det enda som funkar på mig.

#2 skrivetav KarinOtt

Då du inte vet dina tidigare blodfetter, hur kan du då veta om de blivit sämre?

Om doktorn säger att du ska sluta med LCHF behöver du ju inte följa de råden. Du själv avgör.

Eftersom blodfetterna för vissa stiger i början och sedan sjunker igen, skulle jag vänta med provet tills ett år har gått.

Mina blodfetter har inte ändrat sej på nästan 4 år med LCHF.

Vad vinner du på att kolla dem?

Du vet inte hur de var innan du började med kosten så du kan inte bedöma siffrorna i relation till LCHF.

Träna hellre på att slappna av och må bra. Väldigt få vinster finns i att aktivt leta problem för att man vill ha dem. Du säger själv "det här är det enda som funkar på mig", så någonstans behöver du snarare skaffa trygghet i dig själv att kunna stå för dina egna val och att tillåta dig att få må bra.

Efter 10 år med kosten är mina värden hur bra som helst

Ett av skälen till att kanske inte testa värdena för snabbt efter att man börjat med kosten är att det inte har stabiliserat sig efter bara några månader

Ofta stiger tex totalkolesterolet i början för att efter nåt år falla tillbaka igen

Det här är delar av läkningsprocesser som uppenbarligen inte sjukvården ännu har så stor insikt i

Risken är att dom bara reagerar på totalkolesterolet och "tvingar" dig till onödig medicinering eller tom skrämmer dig från kosten

Jag tycker man ska vänta minst ett halvår gärna mer innan man testar sig för att få ett stabilt värde och att kroppen kommit en bit med sin läkningsprocess

Jo det är nog bättre att vänta ett tag till, som många skriver. Och som jag levde innan med MASSA kolhydrater, socker och lightläsk TILLSAMMANS MED fett så kanske jag hade ännu sämre värden då. Så jag har inget att jämföra med.

Härligt att höra från er som har levt länge på LCHF och har bra värden!

Jag försöker landa, och har landat, i övertygelsen att den här kosten fungerar för mig. Och jag har ju redan upptäckt andra hälsovinster förutom viktminskningen.

Jag får väl vara motvals käring då om ingen annan tar på sig det ansvaret.

Det kan vara en finess att kolla sina blodfetter.. för det finns ett fåtal av befolkningen som har en kass fettmetabolism oxå.. ungefär en procent av befolkningen, eller mindre.

Problemet då utifall man får några konstiga värden är hur man tolkar dessa och bedömer huruvida man bör ändra på något.. tex på kosten.

Sen så.. vad gör man om man får dåliga värden.. jo det första man gör är att skriva på Kif och fråga vad det betyder och vad man kan göra åt det!

9 av 10 svarar att det e ingen fara med högt kolesterol och jag svarar att det är en konstig fördelning som man skall fundera på om den utgör symptom på något som är knas.. varvid du enhälligt ombeds att ta en APO-kvot, för ytterligare utvärdering!

Sen när du fått svar på detta så vidtar en utökad debatt hurivida du har ytterligare riskfaktorer.. utan dessa så är det som regel inge ko på isen.

Sen tillkommer diskutionen med läkaren som givetvis inte är uppdaterad på de senaste forskningsrönen angående APO-b och ketogen kost.

Så frågan är om du vill ha reda på om du har dåliga värden eller ej och hur du reagerar om du skulle ha taskiga blodfetter?

Du har minskat en riskfaktor redan dvs vikten/fetma, bara det innebär en avsedd riskreduktion av förtida sjukdom.. och det kanske fortsätter ner ett tag till.

Så.. om du inte är nervöst lagd kan du ta ett lipidprov.. är du nervöst lagd kan du vänta med detta tills du nått din slutvikt.

Själv har jag lipidvärden som kan få viken läkare som helst att skriva ut statiner.. det hade jag innan LCHF och har det fortfarande.. bara marginellt förbättrade av kost och viktnedgång.

I mitt fall så är det helt klart ärftligt, min mor och hennes släkt har alla heltokiga lipidvärden.

Min mor gick på statiner i många år men var tvungen att sluta då hon fick för många biverkningar.. och många av hennes släktingar dör av hjärtkärlhändelser, fast i rätt hög ålder utan mormor som dog i 50årsåldern.

Hur som helst.. de flesta av oss dör av hjärkärlhändelser/stroke oavsett vad vi gör.. frågan är mer huruvida vi kan göra något åt det och om statiner verkligen har någon betydelse?

Personligen lutar jag mer åt att en vettig livsstil med riktig mat är att föredra framför en dålig livstil med medeciner.. även om det skulle visa sig att det skulle kunna förkorta mitt liv med några månader.

#7

Tack Zepp för ditt långa svar. Jag förstår vad du menar.

Har jag otur är jag en som har någon medfödd känslighet mot fet mat och är ändå i riskzonen, ännu mer i riskzoonen med mitt ätande innan LCHF.

Jag ÄR lagd åt det nervösa hållet så jag ska nog vänta med att ta några prover tills jag gått ner mycket mer. Jag har ca 15 kg till som jag skulle vilja gå ner, eller t o m 17-20 kg. Jag känner som sagt att denna kost fungerar så jag kör vidare och kan kontrollera blodfetter om något halvår eller så, om jag fortfarande vill det.

Hur som helst borde jag inte dö i någon hjärtsjukdom som är kostrelaterad på ett halvår iallafall  Jag fyller 35 om en månad. Så jag fortsätter att äta LCHF och gå ner massor i vikt. Sedan kan jag ta ett beslut om jag vill ta ett blodprov för blodfetter. Om det då visar något galet så kan jag ta ställning hur jag vill fortsätta leva, då när jag hunnit bli många kilon lättare.

Ja eller så är du som jag och har taskiga blodfetter av genetiska skäl.. oavsett vad du äter.

Av den procenten av befolkningen som har en knasig lipidmetabolism så är det trots allt endast ett fåtal som faktist reagerar på kostförändringar.. troligtvist mest de som har underutvecklad lipasfunktion.. dvs de som har svårare att shunta fett ut och in i fettlager.

Sen så.. utan att smolka din glädjebägare så är ditt lyckade experiment på lågkolhydratkost även det ett symptom.. det kan tex tyda på att du är extra känslig för kolhydraters verkan på insulinnivån.

Iomed att du gått ner 11 kg och du anser dig behöva gå ner ytterligare 10-20, så innebär det trots allt en inte ovesäntlig fetma.. det tyder altså heller inte på att man är helt frisk det heller.

För jag tror rent ut sagt inte så mycket på teorierna om glupskhet och lättja.. utan mer på en predisposition, som kan accentueras av en felaktig livsstil.

Jag förstår inte riktigt vad du menar, men menar du att mitt lyckade resultat kan vara ett tecken på ev början till diabetes? Och att min övervikt var/är så stor så att även den i sig var/är en risk?

Men min viktnedgång har ju varit helt normal när det kommer till LCHF och även vad Socialstyrelsen rekommenderar. Dvs ca 4 kg i månaden.

#11 skrivetav KarinOtt

Ta det lugnt bara. Allt verkar ju ok. Nu tycker jag att Zepp har målat fan på väggen alldeles i onödan.

Har alla som gått ner 1 kg i veckan prediabetes framför sej? Struntprat.

En stor del av de överviktiga äter mer energi än de behöver. Åtminstone gäller det mej och jag är knappt ett undantag. Sen är det en annan sak att endel har genetisk predisposition att lätt lägga på hullet. Men det kan man i allmänhet kontrollera med energimängden man äter.

Sockerberoende, överätande och hetsätning o.dyl. är ofta orsak till övervikt.

#12

Tack för ditt svar. Jag har överätit som en tok innan LCHF. Jag åt helt fel och alldeles för mycket. Jag åt chips mer än två kvällar i veckan, drack rätt mycket öl, åt godis varje dag. Och kakor, ostar, bröd, massa pasta och potatis. När man fikade tog jag två bullar och flera kakor. Dessutom har jag ärvt benägenheten att bli överviktig. Min mamma är kraftigt överviktig.

Ätandet har för mig haft psykologiska orsaker. Jag har ätit för att fira, ätit för känslor av ensamhet, oro, glädje, som att jag har trott att jag behöver stilla något behov genom att äta.

Men om jag nu skulle ha risk för diabetes, då är det väl jättebra att jag gått över till LCHF och dessutom går ner i vikt?

Jag blev rätt orolig av Zepps svar…

…och jag har tagit blodsockervärden innan jag började med LCHF, och de var normala…

…för att vara exakt. På måndag har jag hållit på i 12 veckor. Och jag har gått ner ca 10,5 - 11 kg, så det är inte riktigt ett kg i veckan.

0,5-1 kg i veckan är bra viktnedgång och ofta den rekommenderade.

Lycka till i fortsättningen också Karin Ott på din fina viktnedgång!

#16 TACk snälla du!

Jag skulle aldrig ta några blodfettsvärden.

Är de OK var det i onödan

Är de högre så kan det tyda på att du blir långlivad.

Men problemet är att man går och ororar sig för blodprover som inte per definition kan visa något sjukdomstillstånd. De kan möjligen visa den statistiska risken för död inom en viss tid. Men labbvärdena kan inte tala om NÄR du dör. Det är helt sjukt.

Det enda som de visar är om dina blodvärden ligger innanför de gränser som läkemedelsindustrin på egen hand satt för att maximera läkemedelsförsäljningen

Jag skulle aldrig ta några blodfettsvärden.

Karin, jag var helt klart prediabetiker (förhöjda värden) och jag gick inte ner ett enda gram på 5 år, jag gick upp.Så jag tror inte du behöver oroa dig.

Om man går ner lätt eller inte på lowcarb har nog nån annan orsak. T.ex. om kosten gör en "mätt på mindre" som kostdoktorn uttrycker det. I mitt fall gjorde den inte det.

#18

Jo jag förstår vad du menar. Och min oro kommer dyka upp i andra sammanhang om nu blodfetterna skulle vara bra.

#19

Hehe :) Motsatt effekt med LCHF alltså. Ja jag tror också mycket på vikten av att minska portionerna. T ex står jag mig på ett kokt ägg mosat i smör som frukost nuförtiden. Tidigare åt jag flera mackor med smör och ost och yoghurt.

Till lunch idag åt jag fyra skivor rökt skinka, kokt blomkål, några salladsblad och en bit brie. Och jag blev tvärmätt och känner inget sug än och det var 4 timmar sedan.

Så absolut, det är en jättestor del av viktminskningen att man kan vänja kroppen vid mindre mängd mat.

Ja, nu åt jag ju per definition inte LCHF i 5 år, men det första halvåret kan det nog klassas som det. Lågkolhydrat har jag ätit hela tiden dock (snart 7 år nu). Förutsättningen för att jag ska kunna gå ner i vikt är faktiskt att jag åter mer kolhydrater och från andra källor än LCHF förestpråkar. Då försvinner nämligen den glupande hungern. Men jag måste ändå hålla koll, annars går det inte.

#20 Med tanke på att oro är en stress som är negativ för kroppen och därmed hälsan, kan det inte vara en poäng för dig att t.ex. testa KBT-terapi istället för att fundera på när du skall ta blodprover (eller allt möjligt annat som är på tapeten)?

Jag har via röntgen (flera år sedan) konstaterat att jag har "ett förstorat hjärta". Nyligen togs det EKG 2 ggr med ca 10 dagars mellanrum, man ville skicka mig akut till Sahlgrenska för att värdet/linjen låg så högt vid båda tillfällena. Dessutom hade jag en puls på 98.

Jag blev helt ställd och vägrade blankt, istället blev jag remitterad till hjärtmottagningen och ska dit i mitten aug. en vecka före dess ska jag på fastande mage ta dessa blodprover: P-glukos, B-Hb, S-Na, SKS-kreatinin, S-Lipidstatus.

Det har hänt ett par ggr. att jag haft kramp i hjärttrakten, men det har fort gått över utom ett tillfälle ca 2 år sedan i samband med anafylaktisk chock pga  allerigi mot mediciner, då krampade jag i ca 15 minuter, det skrämde mig men jag berättade det för läkare och då ignorerades det så jag har svårt att tro att det ska vara så mkt värre nu.

Men nu är jag 69 år och får väl ta med det i beräkningen och kanske vara tacksam att jag får en riktig undersökning. Kanske är detta något som ligger bakom all denna hemska migrän jag har nästan vaje dag.

Jag har ganska mkt övervikt ca 30-40 kg beroende på var man sätter nivån, har faktiskt ökat ca 20 kg i vikt sedan jag började med LCHF men har inte längre IBS. Ungefär samtidigt, ca 7 år sedan, började jag med Levaxin.

Ojdå, detta blev långt, hoppas att någon har åsikter/kunskaper och diskuterar.

Nu var det inte mitt syfre att måla fan på väggen.. utan mer en reflektion om hur vi har en tendes att tolka olika symptom med olika värderíngar!

Dvs om man skulle befinna sig i den högre normalskalan av lipidvärden så blir man helt plötsligt orolig och accepterar att ta medeciener med starka biverkningar!

Medans om man har en 20-40 kg övervikt så ser man mest det som ett kosmetiskt problem!

Dvs.. bägge kan vara lika allvarliga symptom på livsförkortande åkommor.. men den ena ses mer som ett esteiskt problem!

För det första så gäller angående lipidprover att man har en konternuerlig koll på detta genom livet samt även hur ens nära släkt har för värden samt hur dessa bägge utvecklar sig med ökande ålder.

Det e altså helt normal med en kariär från lägre värden inom normalintervallet i unga år och att man hamnar inom det högre intervallet vid hög ålder.

Tror 70% av alla pensionärer ligger över behandlingsintervallet för statiner.. varvid man mest reflekterar över hur man satt den gränsen!?

Sen så är det inte helt ovanligt att man gör samma eller liknande kariär med vikten genom livet.. varvid man kan fundera över vad som gör vad?

Hur som helst.. helt plötsligt har vi en tendens att anklaga oss själva för dålig karaktär.. för mycket av det goda och för lite motion.. tex!

Ser man rent medecinskt på det hela så kräver trots allt en 20-40 kg extra fett på kroppen en helt annan hormoniell balans.. annars så skulle det inte kunna ligga kvar i fettlager!

Det krävs altså mer hormoner som håller kvar fett i depåer, dvs för att hindra lipolysen och gärna mer sådana som ökar inlagring.. och följdaktligen färre av de som bryter ned detsamma.

Och ja.. om jag nu skall måla fan på väggen, så är det nog som så att vi till stora delar äter oss till metabolt syndrom och diabetes här i västerlandet.

Men.. man brukar säga att 70% är gener och resten är omgivingen.

Varvid man kan tycka att det inte spelar så stor roll vad vi äter.. men om det skulle vara rätt så betyder det snarare tvårt om att det är superviktigt att äta det som våra kroppar är designade för genom evolutionen.. och bara undantagsvis äta annat!

Tack Zepp för att du blommar ut här i tråden, det är alltid härligt att läsa vad du skriver. Om jag förstår rätt så är det fel på hormonbalansen när man inte får rätt omsättning/vikt, iaf vet jag med säkerhet att det inte är massa kakor/godis/chips i mitt fall, inte vin eller sprit heller.

Min enda stora svaghet har varit husmans knäckebröd + goda ostar. Jag är ju sen länge botad mot lättmjölk och lättmargarin, tänk att jag använde det till potatisgratäng…………..bl.a.

Vet någon om man kan ta någon mer sorts prover för att htta ev. behov av tillskott och vad/var sådant finns att skaffa?

Jag kunde inte komma in på "hantera" men i sista frågan menar jag ju hormonell behandling.