Ingen kan säga hur det fungerar för dig. Du får prova själv. Viktigare än kalorier är VAD du stoppar i dig. Låt bara bra mat korsa dina läppar. Lyssna på kroppen, inte på någon tabell. Prova!

Du måste oxå räkna in hur mycket du rör på dig på fritiden och på jobbet.

jag tillhör gruppen som måste vara väldigt försiktig med mejerivaror, de får mig att gå upp i vikt.

Jag har ett stillasittande jobb och jag har en lugn fritid.

jag pendlar mellan 1300 - 1700 kalorier / dag men började räkna kalorier i våras, jag är inne på mitt 4e år med LCHF.  Jag är ute o power-går 4-6 dagar i veckan för att hålla upp förbränningen i kroppen.

Kanske ska du ta det lugnt ett tag , äta så du blir mätt men ändå har koll på vad du äter.

kaffe

nötter

hårdost

mejerivaror

är vanliga bromsklossar om du vill gå ner i vikt.

men viktigast är kanske att inte ha bråttom

Håller med Elfdance. Fokusera på VAD du äter. På LCHF-mat så brukar man med tiden få bukt med ev. överätande, då man blir nöjdmätt - till skillnad från när man äter mkt kh och hela tiden gynnar sughunger.

Jag tror inte på 'kalorimåttet' i sig, t ex att varje kalori skulle spela lika mkt/liten roll, eller dylikt tänk. Men jag tror att totalmängd mat kan spela in ibland - beroende på personliga förutsättningar/hälsa och förstås vad man äter.

Det är väl också rätt o-vettigt på någon sorts logisk-basal nivå att äta mer än man behöver.

Man får prova sig fram.

Oj, tack för snabba svar! Antar att jag måste göra som ni säger och köra lite trial and error. Men ser min dagsmeny vettig ut rent generellt eller ser det ut att vara för mycket. Hur skulle ni modifiera den rent utifrån er?

jag tycker att det ser bra ut.

om du har behov av mellanmål så kan det vara en bra idé att ha några kokta kalla ägg i kylen, världens bästa snabbmat.

Maten ser jättegod ut! :D

Jag skulle vilja råda alla som börjar med LCHF att så länge som möjligt utgå från att kalorier "inte spelar någon roll". Naturligtvis spelar energiin- och uttag roll, men kruxet är att man aldrig kan veta exakt vad kroppen behöver. Det är så väldigt mycket bättre om man kan lära sig att lyssna på sin kropp istället, eftersom man kommer att ha nytta av det resten av livet, i alla situationer. Kaloriräkning kommer man förr eller senare att tröttna på, och då gäller det att inte bara halka tillbaka till det gamla vanliga. Det kan väl iofs vara bra att ha ett hum om kalorierna, framför allt att veta hur mycket man självmant tenderar att få i sig under en dag, utan att ha tänkt innan. Går man ner på det så vet man att det är bra, står man still en längre tid så kan man prova att dra ner lite på mängden. Men som sagt, det är viktigare vad än hur mycket man äter, och att varken gå hungrig eller äta sig proppmätt. Sist men inte minst: TÅLAMOD!!! Det kan ta tid innan det hela kommer igång, månader för en del. Det är dumt att hålla på att experimentera och skära ner på saker innan kroppen har hunnit ställa om sig ordentligt. Lycka till!!!

Har oxå läst den boken å fick en smärre chock när jag räknade ut t ex vad tacogratängen innehöll kalori-mässigt!

Men då hen bekant följt boken till punt å pricka i några månader innan m lyckat resultat så jag gav det en chans…har man en gång räknat kalorier är det svårt att inte "se" dom i LCHF-recepten…men det blir bättre m tiden!

Jag äter mig mätt å go varje dag och hamnar på ca 1500 kcal - ibland mer å ibland mindre.

5% kolhydrater 25% protein och 75% fett på ett ungefär de dagar ja skriver in min mat.

Håller med om vad som sagts. Vill dock poängtera att DU som individ behöver lära känna din egen kropp och dess signaler.

Äter du för att du skall äta, och inte för att du är hungrig, är det läge att dra ner på portionerna, t.ex.

Att lära känna sin kropp brukar ta ett tag (ett par månader kanske). Men å andra sidan är det ett hållbart sätt att äta på, och inte som övriga dieter som är kortsiktiga utan beakatande för individen.

#7 av ACH  Instammer verkligen i det du sager, ar ganska ny med LCHF (vecka 6) och har stressat for mycket med om jag gor ratt eller fel eller ater for mycket eller for lite bla bla. Idag har jag kannt mig hungrigare an vanligt men kannde "neej nu skiter jag i kalorierna, jag ar HUNGRIG, tanker INTE borja ga pa svalt diet igen" och tog bade ett och tva mellanmal innan middag 

Kalorier kan spela roll eftersom de är ett mått på energi. Intar du mer energi än du gör av med så kommer kroppen att spara energin. Att räkna kalorier är inget bra sätt att kontrollera energi in - energi ut. Det är svårt att veta hur mycket energi kroppen förbrukar under dagen. Dessutom handlar kalorier om hur mycket energi det går åt att värma en viss mängd vatten med 1 grad celsius inte hur mycket energi kroppen tar upp eller gör av med.

Kalorier spelar roll och jag tycker det är bra att hålla lite koll på intaget, kanske speciellt när man är ny på en viss kost. På lchf är det lätt att det drar iväg i mängd (iaf var det det för mig). Om man har jättestor övervikt att bli av med kanske man inte behöver bry sig förrän man börjar närma sig sin målvikt. För mig som normalviktig som vill gå ner nåt kilo och "deffa" lite så gäller det att hålla koll på intaget. Jag vet inte i vilken situation du är, varför du äter lchf etc så du får väl fundera på vad som kan funka för dig.

En kalori, förkortat cal, är ett mått på energi. Det är exakt den mängden energi som krävs för att värma ett gram vatten från 14,5 till 15,5 grader celsius.

Som flera redan sagt så beror det på hur just din kropp fungerar. Jag åt mycket i början  men tappade ändå bra i vikt. Min erfarnhet är oxå att ju mer jag fokuserar på att försöka äta rätt dessto trögare går det. När jag däremot litar på att min kropp talar om för mig när den vill ha mat och när det räcker fungerar det betydligt bättre (förutsättningen är ju oxå att man då skiljer på sug och riktiga hungerkänslor)

Håller med  kajsa, mooniq och övriga, det är vad, och inte hur mycket du stoppar i dig som har betydelse.

Det finns säkert de som inte vill, eller kan sluta väga, mäta och räkna på matintag. Tråkigt!!

Jag tycker att det bästa med LCHF är just att slippa den biten. Framförallt som just nybörjare var det nog känslan av att inte banta som fick mig att välja fett framför kolhydrater.

Under mina första månader på LCHF kom inte en en enda rotfrukt, inte en enda brödbit eller Finncrisp över mina läppar men jag räknade inte alls….

Visst har jag under dessa år (ca.3,5) både gått upp och ner i vikt och bokfört matintag under kortare perioder…. och konstaterat att ( för mig) har kcal-räkning inget värde alls.

Jag har konstaterat att ju mer fet mat jag äter, ofta över 2000 kcal, går jag ner i vikt och mår bra i magen.

Så fort jag börjar exprimentera med små avsteg eller mellanmål, brödersättningar, kcal-räkning och stirra mig blind på matdagboken blir jag som matfixerad igen och kan inte tänka på annat än när, vad och hur mycket jag ska äta nästa mål…..Och resultatet av detta blir, trots lågt kcal-intag, i bästa fall att magen svullnar och jag blir på dåligt humör. I värsta fall kolhydratfrossa, och naturligtvis, viktuppgång.

Att vara "fixerad" vid att undvika kolhydrater är väl också någon form av "bantning"…..Men skönt mätt och med jämnt humör!!

Lycka till!