Jag har ätit en typ av låg-kolhydrat-kost i snart 5 månader. Första juni kan jag stolt säga att det är 5 månader.

Resan har varit spännande. Upp och ner en hel del faktiskt. Svårast var de första veckorna när jag var strikt och inte mådde bra. Jag började lyssna på min kropp och har nu utvecklat en kost som är helt min egen.

Svårigheterna för mig är att jag inte äter kött och fågel. Istället blir det fisk, fisk och FISK!!! Det blir tråkigt ibland faktiskt… men jag älskar lax fortfarande och mår bra av att äta lax flera gånger i veckan!

Förutom fisk är det frukt och grönsaker som gäller för mig, med smör och ost och grädde osv. Jag räknar inte kolhydrater speciellt utan försöker variera mig och äta sådant som jag behöver och älskar.

Jag lär känna min kropp hela tiden och vet för varje dag vad jag kan äta och inte kan äta, då jag lägger märke till hur jag mår av maten samt hur kroppen reagerar.

När suget kommer proppar jag mig full med protein och fett. Dock har jag märkt att jag måste variera mig. Att äta feta nötter är bra, men inte FÖR många - då blir det tvärtom (för minsann finns det kolhydrater i nötter!!!).

Kokosolja har jag tröttnat på - blev tokig i det när jag upptäckte den, men sedan när jag köpte hem en megaförpackning märkte jag att jag inte tål smaken längre… mår illa!

Samtidigt som jag började med kosten träffade jag en ny kille. Detta har medfört mycket problem för min kost. Han är sockertorsk och kolhydratberoende, vilket medför att våra gemensamma måltider blir påfrestande för mig. Jobbigast är dock hans attityd till min kost. Under två månader åt jag minipiller men märkte att vikten ökade i o m det så jag slutade. Det är viktigast för mig att trivas med min kropp!

Jag har aldrig under de 5 månaderna tänkt sluta med kosten, däremot har jag slarvat några gånger och ätit både godis och pizza - för att bli påmind om hur dåligt jag mår av det!

I min bekantskapskrets är jag helt ensam om kosten, vad jag vet. Jag är inte en person som prackar på andra min kost eller debatterar om den. Jag kör bara mitt räjs helt enkelt. Den enda som accepterar och inte ifrågasätter är min mor - hon önskar nog att hon klarade av kosten själv!

Vikten, hur har det gått med den? Ärligt så vet jag inte! För det första har jag inte ägt en våg på 7 år. För det andra så mäter jag mig med måttband - det är roligare! Det är inte så länge sedan jag slutade med minipiller och jag ids inte mäta mig förrän jag känner att det finns intressanta cm att sakna. Jag har nog stått stilla ett tag. Dock känner jag en lätthet i kroppen när jag brännt fett och jag kan känna mig oerhört lycklig och även tycka att min spegelbild är rätt ok. Och det är faktiskt viktigast för mig. Att trivas med mig själv. Magproblemen har upphört helt i stort sett - utom när jag blir väldigt stressad… Men några andra hälsoaspekter kan jag inte komma på just nu… Håret måste jag tvätta jätteofta, det blir så fett…