Eftersom jag tidigare varit en överätare så gjorde jag så att jag mätte och vägde allt och kostregistrerade allt, för att inte äta för mycket kalorier. Det var för att jag skulle "lära mig" hur stor är en portion. Efter ett tag blir man ganska bra på att uppskatta vikt och har lärt sig vad en storlek är :-)

För mig var detta alldeles nödvändigt eftersom jag inte stoppade när jag var mätt,

Nu gör jag inte det längre, mer än nån enstaka gång för att hålla koll på att portionerna inte växer hela tiden :-)

Detta funkade för mig :-)

Jag har vägt och räknat kalorier, fett, kolhydrater och protein i flera månader. Problemet är att jag har en viss "fettfobi". Jag vill inte bli tjock. När jag räknar kalorier så undviker jag att hamna över 1800/dag, vilket enligt olika räknemetoder inte är tillräckligt.

Jag la mig på mellan 1500 o 1800 kcal/dag och rasade i vikt.

Hur mycket som är lämpligt för dig kan du räkna ut här:

http://www.muscles.se/bmr/bmr-kalkylator.htm

Om 1800 är tillräckligt för dig kan jag inte avgöra, utan gör en beräkning och se.Det beror ju på vad du gör på dagarna och hur aktiv du är.

Tänk på att för att minska i vikt måste kroppen förbränna mer än du äter :-)

Jag vill absolut inte minska i vikt. Vilket jag gjort på senaste. Jag äter alltså inte LCHF som bantningsdiet utan som en ordinarie diet.

Vad jag har beräknat så skall jag äta mellan 2000 och 3000kcal per dag, beroende på om jag tränar eller inte.

Jag har lärt mig att när min matlåda är nästan full med ca, en cm. kvar till kanten så blir det lagom. Blir jag mätt innan matlådan är tom, tja då signalerar min kropp att mer behövs faktiskt inte nu och då åker resten i soporna, min mage är faktiskt ingen soptunna!

Du har så många krav! Du skall beakta fettfobi, kalorimängd, portionsstorlek, inte samma mat, och precis så du blir mätt.

Låter stressande.

Vad händer om du råkar äta 100 kcal mer eller mindre en lunch än vad du är hungrig för?

Jag gissar att för din kropp är det skit samma. Jag gissar vidare att det är mest din hjärna som spökar och ställer upp krav som stressar dig vidare.

Ät.

Och på kvällen äter du mindre eller mer utifrån den hunger du fått av dagens mat och av dagens aktiviteter. Inte utifrån låtsasuträkningar. Ingen uträkning kan diktera vad din kropp säger.

Det är inte naturligt att äta tex 2350 kcal/dag, även om det är det som är ens genomsnittliga kcalförbrukning.

Det är naturligt att det vissa dagar blir tex 1800 kcal, andra tex 2300, och ytterligare andra tex 2800, osv.

Att det blir mer vissa dagar, och mindre andra dagar är naturligt, och påverkar inte vikten negativt på något sätt, precis som att det är naturligt att vissa dagar få i sig i princip 0 g kh, och andra kanske det drar i väg uppåt 30-40 g.

Inge konstigt alls, egentligen.

Du kan ju prova att väga dig, på morgonen efter toabesök, kör på och ät så mycket som det känns som att du behöver. Väg dig sedan ca 3 veckor senare, justera ev lite uppåt el neråt, och ytterligare 3 veckor senare.

Känn även efter hur det känns under tiden. Mättnad, energinivå, osv. Efter dessa 6 veckor så vet du om du klarar av att uppskatta mängden mat / om hungerkänslorna speglar energinivån, på ett bra sätt.

Det är när man kan bedömma portionsstorlekar med ögat som man har kommit riktigt långt!

Finns flera bra sätt att lära sig sådant.. om man bara har en normal aptitreglering.

Man tar till portionen så den räcker och lite till.. blev man då inte tillräckligt hungrig vid nästa måltid var den för stor och så minskar man lite till nästa gång.