Tålamod, eller hur? :-)
Hej på er! Jag har en liten fråga, eller kanske snarare ett behov av bekräftelse på att jag tänker rätt. Det är nog många som har skrivit i gamla trådar om det här, men jag ville göra min egen. ;-) Jag har ätit LCHF i lite över 2 månader. Jag är en tjej på 33 år. Min vikt var från början 69-70kg och jag är 160 cm lång. Mitt mål är att komma ner till 55 kg. Första två veckorna gick jag ner 4 kilo och har sedan dess gått ner 2 kilo till, så jag väger nu 64, vilket är alldeles underbart! Jag mår som en prinsessa! Mitt dagsintag brukar pendla mellan 1300-1700 kalorier (räknar inte aktivt, men har lagt in i Matdagboken för att kolla hur det ligger till). Fördelningen i procent verkar ligga ganska still på 80E% fett, 18E% protein och 2E% kolhydrater. Träningen är ganska måttlig, lufsa i skogen någon dag i veckan samt lite styrketräning. Nu till min fråga: Jag har läst här en hel del och många säger att när man har en "liten" övervikt så kan den vara knepig att få bort. Min övervikt kan kan kanske klassas som liten. Jag har också läst mycket bra trådar om Tålamod. :-) Och det är min fråga. Jag har stått "stilla" i en månad på 64 kg, men känt hur kroppen ändå omformas. Jag misstänker att det är alldeles för tidigt för mig att börja mixtra med kosten, jag skall alltså ha Tålamod? Alltså, fortsätta äta som jag gör och avvakta? Fettdrift och annat har man ju läst om, att det tar upp till ett halvår för kroppen att anpassa sig helt, och det är kanske det jag lugnt ska vänta på? Eller kan det vara så att jag helt enkelt äter för lite? Tacksam för svar, och är det något jag glömt skriva så fråga gärna! :-)
![[Pennylane1]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
det enda jag kan fundera på är väl om du får i dig tillräckligt med protein? 18% är i underkant och när du äter så pass lite kalorier låter det som det kan bli väl lite. Vad blir det i gram per dag? Du bör väl ha åtminstone 60 gram. Det kanske blir det, jag är inte så bra på att räkna ut sånt i huvudet.
Ah, ja vad jag kan se så får jag i mig mellan 50-80g protein per dag.
Hur kan du stå stilla om din kropp omformas?
(Med andra ord, släng ut vågen, den verkar förvirra.)
Ja men då så! Då är det bara att beväpna sig med det berömda tålamodet då! 
Tilllobörjamed.. släpp viktmålen.. vikt har mest relevans på hur mycket man påverkar jordskorpan.. och sällan på hur bra man mår!
Dvs vill du må bra eller vill du påverka jordskorpan minimalt?
Ponera att du faktiskt skulle kunna må som allra bäst om du vägde en hel del om det nu var muskler.. dvs oftast då kunna leva ett aktivt liv och dessutom ha kondition för att orka med detta.. både jobb, fritid och socialt liv.. med allt det kan innebära!
Det du kan göra.. och antagligen alla andra.. är att annpassa kosten så att man bara äter mat med näring och bara undantagsvis äter annat av sociala skäl.
Vill du på det ha en speciell kroppsform så handlar det då mest om fysisk träning för att forma kroppen till åtminstone något i närheten av det du vill uppnå.. det man då skall tänka på att socialt ätande kan vara kontraproduktivt vad gäller kroppsformen.. man blir tvungen att välja.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Tack för kommentarerna!
Vågen tänker jag ställa i ett hörn. ;-)
Och vad gäller att må bra kontra hur mycket man väger så har du definitivt en poäng, Zepp. Mitt "mål" på 55 kg är den vikt som jag trivdes bäst i, innan en femårsperiod av katastrofalt dålig kostållning (läs: mycket chips, kakor och annat för tröstätande) gjorde att jag gick upp i vikt.
Det kan ju vara så att min kropp har bestämt sig för att detta är mitt nya jag, och då får det bli så. :-)
Men jag tänker fortsätta äta som jag gör och fortsätta ha tålamod. Att äta så här har ju medfört att jag är pigg som en lärka och glad på alla sätt!
Och vad gäller ätande av sociala skäl så har jag inte haft några problem alls att avstå, trodde det skulle vara svårt men icke. Håller mig till mina tre mål (ibland två) och det funkar hur bra som helst. :-)
Tålamod och ett långsiktigt tänk på hälsa och välmående är antagligen det som är att föredra!?
Du äter rätt lite för att vara en aktiv 33åring.. vilket kan betyda att du tullar på fettdepåerna.
Det sociala ätandet tycker jag är rätt enkelt att kontrolera.. är man på barnkalas tar man en lite bit tårta och låter sig väl smaka.. mat äter jag hemma!
Likaså med cafebesök med vänner.. tar oftast en räkmacka.
Sen så det där med vikten.. oftast handlar det mer om att man vill vara ung igen.. och smal som man var då!
Man blir inte yngre och ser man krasst på det hela så var man just inte så mycket lyckligare då.. oftast handlar det om efterkonstruktioner.
Varje ålder har sina fördelar.. det handlar egentligen mer om att vara kapabel att njuta av de fördelarna.. vilket oftast handlar om mental inställning.
När jag var 20 så var jag lika lång.. vägde 67 kg var ung fräsh, smal, såg snygg ut och hade framtiden framför mig.. klart det är en tid att längta tillbaka till.. men den kommer alldrig tillbaka.
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Nu blev jag lite fundersam. Trodde det var ok att tulla på fettdepåerna?
Å andra sidan ska jag nog inte tänka så mycket, hehe.
Om du äter lite på grund av att hungern inte är så stor samtidgt som du mínskar i vikt och energin.. dels från munnen och från viktnedgången stämmer med ett normalt behov så är förmodligen allt helt okej!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Ahaaa, då förstår jag! Ja då är allt ok, det är oftare jag äter 1800 äm 1300 kan jag säga. Ibland mer än det. :-)
Så länge du har en bra kontakt med din aptitreglering så blir det sällan så fel!
Skulle man äta för lite/mycket ena gången/dagen så brukar det hos mig iallafall regleras genom att jag blir mer/mindre hungrig nästa måltid/dag!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Starta ny diskussion