Nej, vet du va - att ta livet av sig e ju ingen lösning - du får ju inte höra snacket efteråt, som Magnus Uggla sjöng en gång 

En sak är riktigt bra - du är medveten! Många av mina vänner är inte medvetna om hur mycket socker dom får i sig och dom vägrar att erkänna - du har ju kommit jäkligt långt som är medveten..

Att starta om är svårt - skitsvårt.. men lura kroppen då.. Ät dig mätt - riktigt mätt och sen ät något litet sött - kan det vara nåt.. eller så får du stålsätta dig för 3 dygn med ett skrikande sockermonster på insidan medans ditt sunda förnuft får jobba på högvarv.

Packa kylen full av snabbmat - som bara är att stoppa i sig. Gurkskivor med salami/ost/oliver/räkröra

kokta kalla ägg med räkröra/majonäs/stenbitsrom/tonfiskröra

Sesambröd

I sämsta fall - köp en flaska fun light o gör lite saft- den är äckligt söt, jag köpte en flaska för mitt kalas att ge barnen och smakade själv - så söt att det knöt sig bak i käkarna..aspartam är inte att rekommendera - men kan det hjälpa dig på vägen? som ett substitut.

Jag har aldrig fettfastat - men du får säkert fler goda råd - så håll ut och härda ut så kommer du att fixa detta, det e jag säker på

*mental klapp på axeln, såklart*

nu finns ju faktiskt fun light med stevia istället för aspartam, men om det är bra när man är sockerberoende vet jag just inte…

Vad skönt att du blev frisk i allafall

Det låter som du verkligen bestämt dig för att bli av med sockermonstret denna gång

Jag tror planering är nyckeln

Ha bara bra grejer hemma och tänk igenom hur du ska hantera olika situationer som kan uppkomma som leder dig fel igen

Överät gärna strikt Lchf-kost första dagarna

Då får du en mättnad som avväpnar sockermonstret

Min erfarenhet: Ju mindre socker desto mindre sockersug!

Jag tror inte på "unna sig". Jag tror på mat! Mycket god fet lchf-mat. Ta sockerjävulen först, strunta i vikten. Se till att du är mätt, Prova med en ostbit eller kokosolja i en kopp kaffe/te när suget kommer eller ät mat.

Jag har haft en längre kamp med sockermonstret ända sedan efter jul då jag unnade mig både lussekatter och Jansson mm mm. För mig krävdes det faktiskt semester för att jag skulle få övertaget, först nu känner jag att jag KAN gå och handla utan att köpa godis.

Ett tips kan vara att läsa Bitten Janssons bok "Sockerbomben" kanske finns det ett och annat där som du kan ha nytta av?

ja, jag provade båda sorters fun light - lika äckligt söta bägge två, sen håller jag med om att stevia är klart bättre än aspartam.., sen är vi alla olika..

jag måste tex strypa alla kolhydrater för att ha en chans - men jag har pratat med flera stycken som har slutat med lchf och börjat igen - och dom upplever det som skitsvårt att få bort kolhydraterna - då har det hjälpt att fasa in lchf - då har de "unnat" sig nåt sött efter varje måltid - men prio ett har varit att äta sig övermätt - då får man inte plats med det söta - och på så sätt har de fasat ut det söta ur tillvaron..

Jag kan tänka mig hur frustrerande det är att köra i diket gång på gång när det gäller sötsaker.. och som vi alla vet och som har skrivits i otaliga trådar - alla är olika och man får prova sig fram..

Jag hoppas ju att Pussgurkan hittar sin väg ut ur sockerträsket.

Tack för alla råd och tips. Och stöd Jag har ju klarat att ta död på sockermonstret tidigare men nu har något hänt och jag är nästan okontrollerad i mitt sug. Dessutom känner jag en sorts stress av att jag måste bli smal denna gång. Mins flickor växer ju och inte vill jag att de ska ha en fet mamma. Dessutom så känns det jobbigt inför min närmaste omgivning. De vet om att jag vill men de ser inget hända. Dessutom är de alla skit smala och kan inte förstå varför jag har så svårt - det är ju bara att ta lite mindre…. Börjar kännas som att jag förlorar min trovärghet inför dem. Sedan har jag kämpat mot min vikt sedan tonåren. Fyller 40 i år och jag är så jävla trött på min feta kropp. Skulle vilja att det var över, tog slut någon gång. Orkar liksom inte mer nu. Antagligen är det det dom får monstret att växa. Slår msn upp tröst ätare i uppslagsverk då är det min bild som är där. Jag är mästare på att tröst äta. Fy vad jag är besviken på mig och min feta kropp. Det måste gå ett slut nu.

Är det bara du i familjen som kör lchf? om det är så, kan de andra tänka sig att stödja dig genom att följa din kost på hemmaplan? Då kan man ha en total-rensar-dag i kyl o skafferi och ge bort sånt som man inte ska äta.

Sätt dig ner med dina närmaste/bästa vänner och prata, även om du har pratat tidigare - gör det igen - be om stöd, be dem att fråga dig dagligen - vad har du ätit idag?.

Kan det hjälpa att väga/mäta maten och köra en matdagbok? För mig var det stooor skillnad när jag började med matdagbok, där jag svart på vitt fick fram E%, kalorier och fördelningen på fett, protein och kolhydrater.

Jag förstår att du är trött på ditt utseende, men försök ändå att se till insidan, plocka fram dom goa sidorna, kanske kan du o flickorna eller vännerna göra nåt kul tillsammans, bowla, ut o gå, spela wii-spel, gå på buggkurs eller nåt liknande - nåt som bryter vardagsmönstret..

Du är ju halvvägs redan, den mentala biten är ju färdig - bara att ta en dag i sänder nu ju…

Allt som INTE ska ätas - UT UR KYLEN! Befann mig i en liknande situation (inte sockerberoende utan bara tänkte lite kan ju inte skada och så blev dt lite varje dag). Så ut med möget! Du kan även prova att gå all hardcore och nolla, det har jag gjort. Lycka till!

Usch ja, den där situationen där man sitter och anklagar sig själv och känner sig underlägsen andra för att man inte klarar att gå ner och hålla vikten, det känner jag igen. Men det är ett felaktigt och dumt sätt att tänka. Inte förrän jag släppte hela den där grejen och började slappna av, fick jag paradoxalt nog kraft och motivation att faktiskt göra något åt saken. Numer fnyser jag åt folk som tycker att "det bara är att skärpa sig". Jag har sett så mycket ruttet i folks karaktärer som inte avslöjar sig på utsidan, plus att jag har insett att ALLA har problem av något slag, så jag har insett att jag inte är någon alldeles särskilt usel människa bara för att jag är fet. Jag försöker att bli en något bättre människa istället för bara en något smalare. Du får absolut inte resonera som att självmord vore någon form av "lösning"! Du har ju dessutom barn, kom igen nu!!! Allvarligt, ovan nämnda Uggla-citat är faktiskt klokare än man kanske tror. Är du ute efter omgivningens reaktion, hämnd, självömkan, tröst? Inget av detta väntar av något sådant, och det vet du ju innerst inne, eller hur? Kom ihåg att kroppen gör sitt till i ditt mående, inte bara psyket och viljan. Att rensa ut sockret och överäta strikt LCHF, som rekommenderats ovan, tror jag också är bästa lösningen. Och att fullkomligt börja skita i omgivningens eventuella åsikter. Dina barn har en fet mamma, ok, andra barn har en elak mamma. En självisk mamma, en psykotisk mamma, en död mamma, en okänd mamma osv. Det värsta för ett barn är inte ett överskott av underhudsfett hos sin mamma, men en mamma som inte förmår vara mamma därför att hon känner sig oduglig. Finns det något värre för ett barn än när den egna föräldern visar sin rädsla och otrygghet? Ta inte detta som en anklagelse, men som en inspiration till att hitta andra mål för dina bekymmer. Kram på dig, och lycka till nu! Jag har övervunnit sockermonstret, det är klart att du också kan!

Du är väldigt älskad i alla fall oberoende av hur du ser ut! Alla på Kif älskar dig redan, det kan jag lova!

Tack för all uppmuntran. Jag tycker om Ugglas citat. Dessutom är jag inte typen som begår självmord men visst ligger tanken där. Absolut inte för att hämnas på omgivningen eller så utan mer för att slippa undan, är så innerligt trött på att alltid vilja gå ner i vikt -inte klara det och på att vara tjock. Tar jag livet av mig så slipper jag ytterligare en dag med samma önskan och samma misslyckande. Det som retar mig är att kommer jag bara igång så spelar det ingen roll vad som finns hemma. Och denna gång var jag så på gång, hamnade på sjukhus med dropp (glcuodropp) och sedan är det värre än vanligt. De sista nätterna jag jobbat har jag stannat till i affären och köpt godis som jag gömt i mina kläder och ätit då ingen ser det. Sista natten var det 3 malaco påsar + 3 mintstänger + x-antal kakor vid fikat. Skulle vilja komma igång igen, få bort några kilon till och sedan gå till löste och skära bort resten. Kommer aldrig bli pinnsmal men vill bli smalare. Och att det ska ta slut någongång.