Gå med en kompis? Eller försök att motarbeta din rädsla, gå ändå! Du kommer att vinna på det på flera sätt: både att du får träna, du blir glad och du besegrar din rädsla vilket leder till utveckling.

Börja med att boka genomgångar eller ta en timme med en PT så har du "sällskap" som distraherar dig inledningsvis.

Har inga kompisar. Ser dom mer som mest som "personer jag har mött"
Har inte stött på människor som jag har kunnat knyta ann med på flera år. Så jag är i stort sett ensam. Men det är inte något som egentligen stör mig, för jag har lärt mig hantera det.

Och dom bekanta jag träffat på, tex. har ingen lust.

Jag har försökt att gå på gym, men finner ingen ro. Det här är inget jag löser via positivt tänkande, för det slår bara tillbaka värre än det började.

Finns nog ingen PT på det gymmet jag funderar på.

Gillar verkligen heller inte gym - men två saker som hjälpt tidigare i alla fall

1. Gå en tidpunkt då det är få där

2. Ljudbok eller hög musik i ipod/etc. med "öronpropps-lurar" som riktigt stänger ute världen (väldigt bra i andra situationer också där man helst ville vara någon annanstans)

Sedan när man fått in "vanan" kan det funka bättre att hoppa 1 och/eller 2.

Finns ingen möjlighet att få gå tillbaka till det gamla sjukgymmet?

Annars kan man ju köpa lite grejor att träna hemma med också

Jag kör med lurar och svinhög musik. Då glömmer jag lite var jag är och gör. Blir nästan lite som en meditationssession.

0# Vet hur du kanner, nar jag gick fran 62 kg till 112 kg pga Depression etc sa utvecklade jag social fobi. Nar jag sen pa 92 kg skulle borja pa SATS sa var inte traningen det jobbiga utan manniskorna, aven att aka buss dit och hem var skitjobbigt. Men allt rann over, jag hade for mycket skit for att orka bry mig om DOM ocksa, jag drog till gymet, gick in med min vattenflaska och bara latsades att jag var ensam dar. Det ar bara jag som maste leve med mig sjalv, bara jag som kan fixa mina problem, jag orkade inte bry mig mera om dom andra och vad dom tankte och inte tankte.

Nu bor jag nagra ar senare i Grekland och kan absolut inte spraket, forutom svordomar :P Fortf lite krypande jobbigt att ga till gymmet, kanns som folk glor pa mig, skrattar at mig, pratar skit om mig etc etc men jag forsoker att skita i det, och antagligen ar det bara inbillning anda. Jag ar dar for MIG och min skull!

Sa ja, man har ju hort uttrycket "latsas att alla ar nakna", har aldrig funkat for mig, men att lastas att man ar dar ensam, eller bara fokusera pa andra saker, andra tankar.

Jag tränar hemma, med hantlar. Går bra det också. Men det kanske inte är ren styrka du är ute efter utan konditionsmaskiner också? Då kan det bli lite dyrt att ha hemma. Fast man kan ju alltid cykla eller löpa.

Nej, jag är ingen runner, jag är en fighter :P och maskiner är verkligen inte min grej. Har ett par hantlar här, men dom har blivit för lätta.

Kom igen nu, låt oss gå till roten av problemet!

#4 Det går bra att anlita PT ändå. Du får betala dagpasset för denne bara.

#9 Att gå till roten med problemet kräver någon form av konfrontation.

Tränar på en gym-kedja som har öppet 24 timmar om dygnet.  Dörren öppnas med kort och fingeravtryck. Finns även separat låst tjej-gym på varje anläggning. Videoövervakning och larm. Kortet gäller i hela landet på 70-talet anläggningar.

Ofta tomt och nedsläckt när jag kommer på tidig morgon och allting vaknar automatiskt. Varde ljus!  Ibland är vi några stycken som tränar samtidigt.  Bra städat, rent och snyggt och frisk luft! Lågt pris och ingen bindningstid.

Undviker eftermiddagar och tidig kväll för då är det smockfullt och då får man hela tiden vänta på sin tur.

En liten detalj.  Av princip finns där ingen våg!  Även det genomtänkt!

jag är precis likadan och av vissa svar att döma kan inte folk alls förstå eller sätta sig in i hur det är, utan kommer med klämkäcka råd som får det att verka så enkelt. Det är det inte. I så fall hade man inte frågat…

Jag har heller ingen kompis jag kan gå med och att boka PT finns inte ens på kartan…

#12 skrivet av Pennylane1

Jeez, hur vet du att vi som kommer med klämkäcka råd inte har problem med detta? Tack för den.

Du kanske har vaknat på fel sida den här morgonen, för det där var jävligt onödigt skrivet tycker jag. Snacka om att använda härskarteknik bara för att DU inte gillar kommentarerna.

Jag har all förståelse för att det är jobbigt och svårt, det är det för mig också vilket är anledningen till att jag inte varit och gympat på flera månader, MEN de som skriver om att bemöta sin rädsla har helt rätt.

Enkelt är det inte, men att bemöta sin rädsla är enda sättet att komma över den.

SOm MimLan skriver: Att gå till roten med problemet kräver någon form av konfrontation.

Sen får du man tycka att det är klämkäckt eller idiotiskt, men jag förstår inte varför man inte får komma med råd när en fråga ställs i en tråd?

Du är definitivt inte ensam om att känna så!

Jag tränar hemma av flera anledningar. Dels för att träna på gym inte funkar för min livssituation (mammaledig) och att ta med en bebis på gym är uteslutet, dels för att det är ganska dyrt med gym (iaf dom fräschare gymmen) men också för att jag känner mig så obekväm där. Det blir lite jobbigt och jag kan inte riktigt slappna av.

Det jag har gjort det är att jag har köpt en riktig gym-crosstrainer som jag kan träna på samtidigt som jag kollar på tv/lyssnar på musik men också har koll på dottern om hon är vaken. Sambon, som sedan 2 år tillbaka tränar på gym, köpte till sig själv för ett par år sedan en bänkpress. Den står dock inte framme för att den inte behövs. Jag har även en massa vikter och hantlar som jag använder mig av. Sedan finns ju massa övningar som inte kräver maskiner, som situps, pushups osv osv. Dock är jag medveten om att den här lösningen inte funkar för alla, har man platsbrist i hemmet eller av ekonomiska skäl inte kan köpa maskiner så blir det kanske lite svårt. Men det är ett förslag bara. Ett förslag är att hålla ögonen öppna för begagnade men rejäla träningsmaskiner. Vår crosstrainer, som nypris kostar ca ~45-50.000 kr, köptes för 11,500 kr från ett gym som åkte på konkurs. Den hade bara använts i 8 månader och det var ett litet gym i en liten håla. Inget trafikerat gym, alltså. Så det går att hitta!

Det finns ju även gym som är öppna dygnet runt som du kanske kan tänka dig att välja, dock beror det kanske på var i landet du bor. Vet inte om mindre städer/ställen har sådana. Då kan du själv välja när du vill träna och välja tidpunkter då det är få på gymmet.

Kollar på gymmets bilder på deras hemsida och får mer och mer ångest. Helvete.

Köp fler hantlar då.

Låt se nu, vad är grejen här? Vill du verkligen träna på gym och inte hemma eller är det mer att du vill övervinna din skräck för gym bara för att?

Jag har nog inga bra råd att ge. Jag går inte på gym dels för att jag inte vill skämma ut mig, men också för att det är för dyrt (för mig), speciellt som jag mest skulla använda hantlar som jag har hemma. Det är även för omständigt och kräver för mycket planering att ge sig av nånstans. Gör jag det hemma så kan jag passa in det när jag vill och behöver inte ens byta om.

Om du ska försöka skulle jag rekommendera att leta upp ett riktigt sunkigt gym utan så mycket maskiner (så lite glassigt som möjligt alltså), gärna där riktigt tunga grabbar tränar. Du är inte i deras klass så de skiter i dig, men hjälper dig antagligen gärna om du behöver.

Jag klarar gym men skulle aldrig fixa att gå på ett pass, på gymmet tycker jag det känns som att jag kommer bort ingen "ser" mig alla är inne i sitt eget. MEN att stå i en sal och hoppa och studsa med en ledare på ett pass är uteslutet där känns det som att alla ser mig och ingenting annat än mig. Det spelar ingen som helst roll att det är irrelevanta tankar, tänk så olika vi alla känner. Jobbigt ibland är det!

Du ställde frågor i ditt första inlägg och det är nog bara du själv som kan svara på dom.

Hur länge sen är det händelsen du beskrev skedde?

Vad är det värsta som kan hända?

Börja med delmål t ex gå förbi gymet. Nästa gång kan du gå in och fråga nåt i receptionen, kanske be dom visa hur stort gymet är. Tredje gången går du dit och tränar ett kort pass, kanske bara cykla lite motionscykel. Fjärde gången gymmar du.

Gå dit när det är lite folk, fokusera på dig själv och din träning.

Visst finns det folk på gym som lallar omkring men de flesta är fokuserade på träning och har inte tid eller lust att bry sig om andra.

Ja du ripley…jobbigt..men det är väl som vanligt i det här livet, på det bara, ut och slåss med väderkvarnarna…finns inga genvägar(till ett bättre ljud…)ska man övervinna sina rädslor så får man lov att utmana dem, hänger säkert ihop med tidigare upplevelser, men det är NU man lever och bara du kan hjälpa dig…vet själv, har tidigare haft social fobi,tog tag i det och nu finns det knappast nån socialare, jag är riktigt dryg..tycker Beates och de andras tips var riktigt kloka..ville bara berätta att vi är fler, du  e inte ensam, upp till kamp!

#18 Word på det.

Jag hade också dessa funderingar när jag börjadet gå på gym för 3 år sen och vägde 27 kg mer än nu.

Det jag märkte var att folk inte alls tittade på feta mig, utan man tittar på de som är vältränade och orkar lyfta/jobba med stora vikter :-)

De kommentarer jag fick var stöttning typ "bra kämpat" osv. och var ofta från de PT som jobbar där.

Allteftersom min vikt började förändras för drygt ett år sen (kört LCHF sen jan 2011) märkte jag mer peppning från ALLA!

Förstår att det känns jobbigt i början, men finns det ingen här som du kan följa med och träna.

Var bor du? Kanske underlättar att berätta om du vill följa med någon som kan peppa dig.

Lycka till hur du än gör :-)

Om problemet är att känna sig otränad i förhållande till resten i lokalen, så är mitt tips att välja ett gym som ligger i anslutning till sjukgymnastik. Sjukgymnasten kan ju komma med förslag på vilka övningar som är lämpliga (som PT fast billigare). Men framför allt så finns det människor där som absolut inte är biffiga tvärt om. Börja gärna med att beställa tid hos en sjukgymnast som kan visa, annars går det säkert att gå dit i alla fall, fråga.