Viktuppgång i början - äta likadant eller mindre?
Hej!
Efter ca fyra veckors "smygtittande" som icke-medlem har jag tillslut tagit steget att bli medlem här på KiF. Känns spännande. :) Jag har läst mycket gamla trådar men önskar ett mer anpassat svar till just mig, hoppas ni har tid och lust att hjälpa till. :)
Som ni kan läsa i min presentation har jag ätit LCHF i två veckor (och en "tjuvstartsvecka" med LC då jag fortfarande kaloriräknade - så tre veckor med ett lägre kolhydratsintag). Mitt mål är att gå ner mina 5 sista kilon men framför allt öka min muskelmassa och minska mitt kroppsfett som jag tror är väldigt högt bedömt av spegelbild och klädstorlekar. Mitt långsiktiga mål är att få in en rutin på funktionell styrketräning och bli vältränad så att jag mår bra psykiskt och får en hög grundförbränning.
Mål för mina första tre månader med LCHF: Högst 5g kolhydrater/dag med en dag i veckan där jag får äta högst 25g kolhydrater/dag (för att jag gillar att prova recept och för att inte tröttna). Väger och skriver upp i Matdagboken - vilket jag tänkt sluta med så fort jag känner att jag har lite mer kontroll, t ex när jag orkar träna regelbundet igen. Jag tänkte att jag skulle försöka hålla mig till 1800 kcal.
Jag har under dessa tre veckor varit mycket orkeslös och därför inte kunnat träna nästan alls (Har inte ens kunnat promenera då jag har problem med fötter som är otroligt känsliga för skoskav…). Dessutom har jag ätit ute en massa (p g a att jag deltagit i kurser mm) och därför haft svårt att hålla min ätplan på högst 5g kolhydrater per dag. Jag har försökt varit noga men dels är det svårt att som nybörjare kunna avgöra vad som är bra och dåligt att äta när man är ute och dels har jag fallit för frestelsen och ätit för mycket många gånger. Men det jag ätit är alltså till störst del kött och fett. När jag ätit ute har det blviit mer grönsaker och en gång LCHF-glass från ICA med mörk choklad och lite nötter och en gång ostbricka.
Jag har alltså ibland (då jag inte kunnat skriva upp) förmodligen ätit lååångt mer än 1800 kcal även om fördelningen varit bra eller okej. Även när jag har skrivit upp har jag ätit mer på grund av att jag inte blir mätt!!! Senaste veckan har varit värst och idag när jag mätte mig hade jag gått upp 3.5 cm i midjan och 2 cm på höfterna.
Ska jag fortsätta äta mig mätt eller ska jag äta färre kalorier? Vill att övergången till fettdrift ska ske så fort som möjligt, men samtidigt känns det jättejobbigt om jag fortsätter att gå UPP i vikt utan kontroll. Ber om ursäkt för det långa inlägget, är inte säker på vilken info som är relevant. 
Är oxå ganska ny på LCHF på 100%. Har sen ca 6-7 år knappt ätit bröd, potatis, ris, pasta och undvikit socker men ätit MYCKET frukt o grönt.
Pga bullrig mage så provade jag nu LCHF.
Det jag lärt mig hittills är att jag (ingen?) kan äta obegränsat och ändå gå ner i vikt! Innan jag "läste på" så var det den faktan jag hade: "Ät hur mycket du vill och gå ändå ner i vikt".
På mig stämmer det INTE! Tränar 4-5 ggr/vecka - Body Combat, spinning, Kettlebells och jogging samt promenader då jag har hund men det räknas inte som träning.
Ligger på ca 1400-1700 kcal per dag beroende på träning.
Magen är riktigt lugn efter 7 veckor m LCHF och 4,3 kg har försvunnit så nu gäller att hitta en balans.
Kommer att lägga till mer grönsaker, lite bär och nån frukt i veckan.
En del har missuppfattat det här med att "äta så mycket man vill" som att man kan sitta och trycka i sig tills magen är proppfull dagarna i ända och ändå gå ner i vikt, och det stämmer inte, man kan äta sig mätt, men man ska inte äta mer än så. Sitter man och trycker i sig mat fastän man är mätt för att det är gott, ja då kan man inte förvänta sig några resultat vad gäller vikten. Man ska lära sig lyssna på sin kropp och äta bra råvaror tills man är mätt, varken mer eller mindre, hur mycket kcal det innebär i praktiken är väldigt individuellt, och oftast tämligen ointressant. Hade jag varit trådstartaren hade jag fortsatt äta mig mätt istället för att redan börja anpassa sig efter något teoretiskt energibehov tills omställningen till fettdrift är klar, vilket kan ta ett par månader, därefter kan det vara läge att börja justera lite och se om man äter för mycket/för lite, eller om man har någon överflödig kolhydratskälla kvar i kosten osv.
Det stämmer att ingen kan äta hur mycket som helst och ändå gå ner, men jag hävdar bestämt att ingen kan veta exakt hur många kalorier han eller hon får i sig under en dag, eller hur mycket kalorier han eller hon behöver just den dagen. Det är naturligtvis fritt fram att räkna om man så vill, men själv är jag innerligt glad att jag slipper. Jag äter när jag är hungrig tills jag blir mätt, och lär mig min kropps egna signaler. Räknande innebär för mig helt fel fokus, och jag blir totalt fixerad vid siffrorna. Då slutar jag att lyssna på min kropp och rättar in mig efter en teoretisk modell om hur mätt jag BORDE vara. Det kan vara så att ens kropp anser att ens idealvikt ligger över det man själv anser. I så fall är det sant att man måste arbeta mot kroppen för att uppnå det man vill. Det låter väl inte så bra tycker jag, men den som vill får ju. Sedan ska det sägas att det visst finns folk som ätit hur mycket de vill, och praktiskt taget rasat i vikt! Deras intag kan ibland ha legat långt över vad någon uträkningsmodell har angett att de bör ligga på i energiintag. Och vissa rapporterar ökad viktnedgång vid ökat intag. Varför detta funkat i deras fall vet nog ingen med säkerhet, men antagligen har det med att göra att förbränningen drivs upp om man äter mycket. Och deras energibehov har väl helt enkelt varit mycket större än vad som teoretiskt går att beräkna utifrån variabler som ålder, längd och kön. Detta kan ju vara något att tänka på: kanske behöver din kropp något helt annat än vad en sådan simpel matematik kan ange. Och får kroppen mycket mindre än den vill ha så kommer den också att spara på energin och inte släppa ett endaste gram fett. Men hoppas att ni hittar rätt modell för er! Vill bara visa på en annan åsikt i kaloriräkningsfrågan.
Man kan äta så mycket man vill.. så länge man inte vill äta mer än man behöver!
Grejen är att aptiten regleras inte bara utav viljan utan även till stora delar utav hormoner.. det blir att försöka hitta denna kroppen egen reglering av energiintaget.
Magmätt blir man strax efter en måltid.. antagligen till stora delar av hur mycket magen töjs ut.. magmättnad säger egentligen inget mer än att det är trångt i magen.
Hunger kommer oftast av att kroppen har behov av ytterligare energi och näring.. jo har man näringsbrist kan man bli hungrig/sugen bara utav det.
Finessen med att basera sitt energiintag på fett är att man slipper blodsockrets bergodalbana med ständiga påfyllningar samt att kroppen ställs om till att använda fettdepåerna som buffert i större utsträckning.. dvs ofta så minskar måltidsfrekvensen och man äter mindre.. så länge man har fulla depåer.
Sen så.. till trådskaparen.. ett positivt budskap!
"Thus, we conclude that a carbohydrate-restricted diet resulted in a significant reduction in fat mass and a concomitant increase in lean body mass in normal-weight men, which may be partially mediated by the reduction in circulating insulin concentrations."
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Tack för era svar. Jag har förstått att man inte kan äta obegränsat och det är en av anledningarna till att jag räknar kalorier och kolhydrater. Jag kanske skulle ha påpekat att jag endast tänkt göra det nu i början. Mitt sug och min hunger skulle förmodligen göra att jag åt mer än jag behöver… Hoppas på att detta kommer att gå över när min kropp går över i fettdrift, jag har läst i några trådar att det blir så.
Har jag uppfattat er alla rätt att ni tycker att jag gör bäst i att äta mig mätt (men kanske ändå vara vaksam på om jag egentligen bara är sugen) tills min kropp har blivit "trygg" i att gå på fettdrift? Jag vill jobba med kroppen och inte emot den.
Kommer jag inte ner till min målvikt (som jag haft sen jag vägde 81 kg) så är det okej - det handlar om att vara bekväm i min egen kropp mer än en siffra på vågen. Men däremot är jag mån om att bli mer vältränad och få en betydligt lägre fettandel i kroppen. Och det känns därför inte bra om jag skulle ÄTA mig upp 5-10 kg! Vad tror ni om det??
#4:
Du skriver: "dvs ofta så minskar måltidsfrekvensen och man äter mindre.. så länge man har fulla depåer." Har jag uppfattat det rätt att du här menar att om man har fett att ta av så blir man mindre hungrig, när kroppen är i fettdrift?
![[flippjenny]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Fett mättar mera än kolhydrater. Jämför exempelvis samma mängd fil och flingor med lika mängd stekt ägg och bacon. Man blir rätt så mycket mättare på äggen och baconen.
Men den mättnadskänslan kan vara svår att känna igen i början - om man är en van kolhydratsätare. Det kan ta lite tid innan kroppen och hjärnan vänjer sig vid de olika signalerna, och det är det som orsakar att man kan äta för mycket i början.
Men det kommer! Ät långsamt och känn efter, så kommer det förr eller senare. 
Om du vill ha min personliga åsikt i frågan, så anser jag nog att det är bättre att äta helt fritt i början, utan räknande. Ja, särskilt i början! Detta för att du både ska kunna göra misstaget att äta för mycket och att äta för lite. Då känner du hur detta känns. Ett sätt att snabbare lära sig kroppens signaler med andra ord! Det är jättevanligt att hungern är konstig den första tiden. Ena stunden är man hungrig som en varg och nästa orkar man knappt ett ägg. En portion som verkar lagom först orkar man plötsligt inte äta upp. Men det rättar till sig så småningom. Sedan, när man börjar få grepp om det hela, kan man kartlägga kalorierna för att se vad som verkar vara lagom i genomsnitt. Du går från andra hållet, alltså. Emellertid kan det kanske vara bra att hålla lite koll på kolhydraterna i början, så att det verkligen är LCHF du äter, och så att du vet vad som är kolhydratrikt och inte och du lär dig laga mat på rätt sätt. Alltså, varenda litet sketet gram behöver inte räknas, men på ett ungefär.
Det låter bra. Men tänk om jag går upp 5-10 kg eller ännu mer?? 
5-10 kilo går man inte upp i en handvändning. I så fall skulle man bli fet på ett halvår, och så går det ju sällan eller aldrig till. Då måste man nog ha fel på metabolismen. Tänk på att snabba kilon oftast är vatten. I början brukar man tappa vatten, i samband med mens och ägglossning kan man både samla och tappa vartten. Träning kan göra att man samlar, osv. Om du är orolig så kan du ju hålla koll med våg och måttband. Märker du en stadig ökning över tid så kan du ju börja tänka över vad som är fel (mejerier och nötter är vanliga "fällor", men inget som man ska skära ner på innan man ens vet om det behövs). Sedan är det ju faktiskt så att LCHF i nio fall av tio är en viktstabiliserande kost. För de flesta normal- och överviktiga är det rentav mycket svårt, snart sagt omöjligt, att gå upp i vikt på denna kost. Man ligger antingen still eller går ner.
#9 Okej, då känner jag mig lite lugnare! Tack så mycket ACH!
Har precis kommit igång med träningen nu igen efter tre veckor av svår omställnings-trötthet, känns så bra! Hittills har jag faktiskt börjat märka att min migrän/huvudvärk som jag haft sen jag var liten kommer alltmer sällan sen jag började med LCHF. Hurra!! :D
Starta ny diskussion