Massa goda tankar och styrkekramar till dig i din svåra situation, absolut måste det vara bäst för honom att utesluta socker i alla former!

Å vilken tuff tid för er!! Jag känner med er båda och jag beundrar dig för din styrka att vilja införa LCHF. Det är nog det bästa du kan göra för din mans välmående, det är jag övertygad om! Cancern göds av socker så det bästa är nog att försöka vara så strikt som möjligt, om man kan. Men samtidigt är det ju viktigt att han får må så bra som möjligt, så det kanske är bättre att starta lugnt och sen "strikta till det" på sikt. Med strikt menar jag här i princip bara kött, ägg, fisk, fågel, och fett i form av smör och kokosfett. Så lite mejeriprodukter som möjligt och inte för mycket grönsaker heller.

Det finns en medlem här vars bror har en hjärntumör (hon har skrivit om det här), men jag vet inte om hon vill att jag uppger hennes användarnamn här. Kanske bäst om ni hittar varandra själva.

Lite länkar med mer info:

http://www.kostdoktorn.se/om-socker-och-cancer-i-vetenskapens-varld/

http://tranastyrka.se/vetenskapens-varld-om-socker-och-cancer/

http://www.kostdoktorn.se/lagre-insulin-langsammare-cancervaxt/

Ett tips gällande cellgiftsbehandlingen:

http://www.marksdailyapple.com/fasting-cancer/#axzz1v9aRbCUg

Usch jobbigt, förstår att du mår jättedåligt, är själv jusst nu inne på astrid lindgrens sjukhus för att min älskade lilla ettåring har fått cancer och igår efter fyra veckors cellgiftbehandling opererade de bort hans ena njure samt en tumör större än en stor grapefrukt…så nu ligger han här med en massa slangar överallt blek och ororlig…livet är jobbigt..jag tänker- en dag i taget,men visst har livsglöden mer än falnat..nu blir det väl cellgifter i ett halvår minst..

vi ger honom den mat han vill äta, cellgifterna har ibland gjort honom illamående och svag o så får han ont så han äter det han tycker om så han får i sig nått, men en vuxen människa mår säkert bättre av att äta lchf eftersom cancer växer av socker sägs det.

Det är svårt att vara stark och orka så jag hoppas att du har vänner runt dig som stöttar dig, utan mina vänner skulle det ha varit omöjligt känns det som.

Kan inte ge några bra svar men jag kommer tänka på dig,er känner numer många med cancer och känner en stor värme och respekt för dem o deras anhöriga som kämpar så hårt med all oro ångest..

Stor kram/Jenny

Tack för era svar! Ska läsa alla artiklar med stort intresse.

#4 Åh, Jenny! Herregud så svårt.  Jag har många ggr tänkt att det faktiskt vore ännu svårare om det var dottern som var drabbad. Hon är ju så liten och ingenting kan man förklara. Varför det måste göra ont ibland och varför man måste bli illamående och svag. 

Jag vet hur det känns att se någon man älskar, ligga på det där viset. Min man hamnade i respirator efter sin operation och var mycket illa ute. Han fick många komplikationer. Bland annat så svullnade hjärnan och han fick mycket svår lunginflammation. Trodde aldrig han skulle komma ifrån alla slangar. Vi hade ju inga barn på den tiden, så han var verkligen hela min värld. Åh, vad jag skrek och grät. Det var så svårt att se honom ligga där. Han såg så blek och avmagrad ut. Fick svåra krampanfall emellanåt.  Vissa dagar vågade jag knappt gå in.

Men han har kämpat sig tillbaka och det kommer din son också att göra! Vad skönt att du har så fina vänner omkring dig. Vi har tyvärr tappat en del på vägen, tråkigt nog de man verkligen trodde skulle finnas där. Men vi har även funnit några nya. Några som kanske inte stod oss så nära innan, men har visat sig vara ett enormt stöd i allt det svåra. <3 Våra familjer är också oerhört viktiga för oss och har verkligen ställt upp till 100%. Vissa dagar rasar hela ens värld och då måste det finnas någonstans att landa.

Tack för att du ville berätta om er situation. På något sätt stärker det, att veta att man inte är ensam om att leva i detta kaos. Att kastas mellan hopp och förtvivlan. Det finns fler som måste orka och leva en dag i taget. Även om jag önskar att ingen behövde vara med om detta.  

Skickar många tankar och styrkekramar till dig och din familj. Önskar verkligen av hela mitt hjärta att din son blir frisk igen. Kämpa vidare!

Mvh Linda

Här är några lästips:

http://perfecthealthdiet.com/2011/09/toward-an-anti-cancer-diet/

http://perfecthealthdiet.com/2011/09/an-anti-cancer-diet/

Styrkekramar!

Hej igen!

Nu har vi kommit hem efter operationen, det har gått bra förutom att han slet av medicindroppen ett antal ggr, inte lätt att ha still en ettåring på speed…inatt vaknade han o hade ont men alvedonet tog ned det så vi behöver inte åka in till sjukhuset och få intravenöst ketagan ialla fall inte jusst nu. en dag i taget.

Försöker njuta av livet, i trädgården blommar aklejor och pionerna håller på att slå ut,skall fixa avslutningskläder till min sexåring och bonusbarnen är friska och vi har gröna lund, legoland,skagen ,dalarna och skåne att se fram mot i sommar, man får inte glömma att man är lyckligt lottad ändå.att han är född nu och inte för hundra år sedan eller att vi vore från någon kåkstad och ingen kunde ha hjäpt honom/oss..man måste jämföra..eller, inte man-jag…

tänker på dig Linda, hoppas du kan njuta och få pauser i det jobbiga ,kramar Jenny

Vill bara sända mina varmaste tankar till er som drabbats av detta hemska! Allt stöd till er!!!

Jag har också haft hjärntumör. Det är längsedan och då hade ingen hört talas om lchf. Jag hade en ofantlig tur och blev i stort sett frisk efter en lyckad operation. Men då hade fyra år gått då jag hade epilepsi, ångestanfall och oerhört dåligt minne. Så en stor del av min ungdom (20-24) gick till spillo till detta. Dessutom dog min pappa när jag var tolv år och min lillasyster var fyra år. Så jag tror jag förstår vad du talar om.

Jag tycker förstås din man ska äta lchf men jag tycker inte han ska göra det för din skull utan för sin egen. Jag vill rekomendera boken "Matrevolutionen" av Andreas Eenfeldt. Där spekulerar han en del om hur kolhydrater göder cancerceller. Om han inte orkar eller vill läsa den så finns den i form av föreläsning på internet:

http://www.kostdoktorn.se/matrevolutionen-som-gratis-forelasning-se-och-sprid/http://www.kostdoktorn.se/matrevolutionen-som-gratis-forelasning-se-och-sprid/http://www.kostdoktorn.se/matrevolutionen-som-gratis-forelasning-se-och-sprid/http://www.kostdoktorn.se/matrevolutionen-som-gratis-forelasning-se-och-sprid/

Ojdå, var kanske inte riktigt fördig med mitt inlägg innan jag postade! Jo, jag menar ju alltså att din man ska läsa Matrevolutionen för att finna egen motivation. Sedan vill jag också berätta att något av det jag tyckte var jobbigast med att vara sjuk var att omgivningen blev så ledsna och oroliga och jag kände mig skyldig till det så när min mamma frågade om det fanns något hon kunde göra för mig så blev svaret faktiskt att jag ville att hon inte skulle visa mig hur ledsen och orolig hon var. Lättare sagt än gjort förstår jag nu när jag själv är mamma och kanske är det inte relevant för dig och din man men jag ville i allafall dela med mig av denna erfarenhet.

Jag hoppas att det hela kommer att fungera så bra som möjligt och att ni får bra hjälp att hantera situationen och att ni finner den styrka ni behöver!