Kanske kan di via intellektet nå känslorna? Om du får tillräckligt bra, vederhäftig information om hur det här med kalorier funkar så kanske du kan släppa det? Det finns enormt mycket sån information här på kif. Surfa på tills du har förstått på riktigt! 

Acceptera att kaloriräknandet hittills inte har fungerat för dig. Du fick inte en normal, lugn och frisk kropp av det.

Eller så väljer du en sund kalorimängd och försöker nå det målet varje dag… Sund är nånstans närmare 2000kcal.

Jag använder kalorier när jag registrerar maten men åt andra hållet sas. Kollar med det att jag helt enkelt får i mig tillräckligt med mat.

Jojo55: Tack för tipset ska surfa viadre och läsa mer fakta om detta!

MimLan: Sant…

Wildrat: DEt var ett smart sätt att vända på sättet att tänka! Får i dagsläget i mig ca 1800 kcal.

Jag tror ett bra sätt är att sluta räkna allt, och kanske bara äta ren och bra mat? Kanske skulle det hjälpa, om du slutade tänka på alla siffror?

Eller så gör du som Wildrat säger: att du håller koll på att du ska få i dig MER kalorier dvs mer fett.

Du får prova och se vad som funkar för dig.

Det svåra är HUR jag ska sluta tänka på alla siffror eftersomjag räknat siffror sen flera år tillbaka. Vill inget annat än att kunna sluta räkna och bara äta ren och bra mat som du skriver.

Jag tror att enda sättet är att du själv får uppleva hur det känns när kroppen reglerar aptiten av sig själv. Var envis, försök räkna så lite som möjligt och helst inte alls. Ha tålamod. Det kommer!

#6 skrivet av Madelenestrandberg

Genom att träna på det. Som med allt så kommer det inte direkt, men det kommer efter ett tag.

Jag ska försöka! Idag har jag ätit 2 mål men det känns som jag fått i mig för mycket för jag har varit jättemätt hela dagen. Men om man jämför med tidigare dagar så är det samma kalorimängd och i princip samma mängd fett. Däremot är magen som en ballong idag och jag känner mig jättestor. Den är dock inte full med gas så jag är lite fundersam om jag lagt på mig istället. Förvirrande detta i början! Hoppas jag får någon ordning på det snart!

man lägger inte på sig över en dag…

Som sagt, det kan ta ett tag innan de naturliga hungers- och mättnadskänslorna kommer. Men låt det vara ditt mål! Det är rentav bra om du någon gång äter för mycket och någon gång för lite, för då får du lära dig hur det känns. Om jag får gissa så tror jag helt enkelt bara att din kropp är ovan. Tålamod! Och som sagt, NEJ, du lägger INTE på dig över en dag. Att bli verkligt överviktig tar lång tid.

Du kan kanske pröva att äta på känn någon dag och sen räkna efteråt hur mycket det blev?

Som en övning altså!

ACH: Nej det är klar att man inte blir överviktig på en dag men jag undrar om jag har lagt på mig mer vätska. Har fått hormonförändringar i form av mens 1 vecka för tidigt så det känns som att kroppen är i riktig obalans just nu! Sen kan jag känna mig full i magsäcken men samtidigt ha ett sug så det är svårt att avgöra om det är hunger eller bara sug efter kolhydrater??

Har inte heller fått riktigt bra mage än, kan det vara så att jag äter för mycket fett?

Zepp: Det var en bra träning! :)

#13 skrivet av Madelenestrandberg

LCHF är en hormonreglerande kost så att det är lite "vajsing" på mensen nu i början är en del av omställningsbesvären. Det brukar rätta till sig efter hand.

Det låter som typska omställningsbesvär, det du beskriver med orolig mage, sug/hunger med mera. Det kommer också att gå över med tiden. Det är ju en rätt stor omställning för kroppen, att gå från sockerdrift till fettdrift  Ge det tid och ät det du mår bra av.

#14 skrivet av nyborjare08

Va bra att det är ett typiskt övergångsbesvär! Hoppas på att mensen rättar till sig snart och att suget försvinner! Har som sagt bara hållt på i ca 9 dagar nu så det är inte så länge! Tålamod är väl nyckeln

Ja, tålamod är helt klart nyckeln! Förvänta dig inte mirakel på en, två eller ens flera veckor! För mig har omställningen tagit lång tid, minst ett par månader. Många positiva effekter har kommit snabbare, andra har låtit vänta på sig. Jag skulle tro att man inte helt kan utvärdera kostens effekter på en förrän åtminstone ett år passerat. Mycket hinner naturligtvis hända innan dess, men vissa saker är mer långsiktiga. Det där med att inte kunna känna skillnad mellan hunger och sug i början verkar oerhört vanligt. Det är precis vad jag menar med att ens naturliga hungers- och mättnadskänslor är störda! Jag hade det precis likadant. Mitt råd är att du helt enkelt försöker lyssna ändå. Äter du på grund av sug istället för hunger så märker du kanske att du egentligen inte hade behövt maten. Om du tror att du är mätt men har en glupande aptit nästa måltid så inser du kanske att du hade behövt mer innan. För mig är skillnaden mellan sug och hunger att jag i det första fallet får någon sorts mental fixering vid något, och jag inte kan släppa tanken på det. När jag är hungrig kommer det mer som ett konstaterande: "Jag är hungrig. Dags att äta.". Ingen panik, ingen matfixering, inget sug som gör att jag slänger i mig vad som helst. Magen känns lite tom bara. Vad gäller svullnad och hormoner så fixar det sig nog snart, ska du se. Börja inte med en massa experiment i kosten förrän kroppen fått ro att ställa om ordentligt!

Räkna med att övergången tar tre-fyra veckor, under tiden kan du hålla koll på att du äter tillräckligt.