Nej!
Epilepsi beror i stort sätt alltid på nån form av hjärnskada. Vad man vet så innebär epilepsi minskad förmåga att använda omega3 (DHA-brist), ökade nivåer av vissa aminosyror i hjärnan samt minskad ämnesomsättning i en del delar av hjärnan…..men hur det egentligen funkar vet man nog inte riktigt.
Och man vet inte riktigt varför "ketogen kost" fungerar så bra för epileptiker, men det finns nog många faktorer.
Höga kortisolnivåer innebär utbrändhet och cushings syndrom.

Bland de vanligaste faktorerna till anfall är - lågt blodsocker, stress, för mycket intryck (typ blinkande lampor)….alla kan teoretiskt innebära att kortisolen höjs.
Men om kortisolen sedan ingår i mekanismen vet jag inte, men det låter fullt möjligt….men jag tror inte man vet vad som händer.

Tack för svar Pasi! Det kunde man väl tänka sig att du skulle svara. Flitig som vanligt!! Å det var väl gärna ett svar från dig jag såg också… Jojo. Någon form av hjärnskada i botten, visst. Frågan var ju dock vad som utlöser anfallen. Tror jag hann korrigera frågan, innan du kom med ditt svar… "Hur det förhåller sig vet nog ingen". Nä, och det var väl därför jag tyckte att vi kunde spekulera lite om det…

Även om det nu förhåller sig så att det ofta/alltid (?) är DHA-brist, ökade nivåer av vissa aminosyror i hjärnan samt minskad ämnesomsättning i hjärnan, när en EP-attack sätter in, så kan man ju särskilt spekulera i vad som gör att dessa ämnen och funktioner är som de är. Skulle inte möjligen svaret kunna vara att detta är ett resultat av allt för höga nivåer- eller allt för ofta återkommande utsöndringar av kortisol, som vidare ger andra hormoner möjlighet att härja. (Vad talar emot det - om vi nu för en stund utgår från att det du hänvisar till, verkligen stämmer?) Vad känner vi till om de andra hormonerna som "släpps fria" om kortisol blir herre på täppan, och vad de har för funktioner?

Om vi tittar på vad vi känner till, så kan vi konstatera att de faktorer som "allmänt" nämns som "utlösare" av EP-anfall, är infektioner, alkohol, sömnbrist, hunger och stress. Vi kan väl också säga att vi känner till att samtliga dessa utsöndrar kortisol. Ett lustigt sammanträffande. Om vi tittar på "vår egen förklaring", stort kolhydratätande, så utlöser ju även detta kortisolutsöndringar, genom de minisvältattacker som sätts in när blodsockerfallet kommer under fastenivå. (Tja, även kaffe ska ju utsöndra kortisol. Dricker man mycket kaffe, så kan ju även detta vara en stor bidragande faktor, i så fall… Det lär nog finnas fler faktorer i mat, dryck och medicin, som hjälper till, och som gör de "allmänna" faktorerna - och det de har gemensamt - än mer betydelsefullt, om jag nu är inne på rätt spår…)

Kommentarer till detta? Fler än Pasi får naturligtvis blanda sig i. Kortisolet vinner ju terräng vad gäller dess betydelse för depressioner. Kanske det är så att vi inte har underskottat kortisolet lite grann, utan väldigt mycket? Om det "inte är meningen" att kortisol ska få ta över enzymssystemet ifråga mer än högst tillfälligt, vad kan man annars i så fall inte förvänta sig, om det får "komma till" varje dag, och flera gånger varje dag dessutom, och när det ibland blir skyhöga kortisolnivåer? Tror hur som helst att det vore värdefullt att titta på detta lite extra… Ha, säger en lekman som jag… 

Ska väl tillägga ändå att jag hänvisar mycket till Jennie Reimers. Dock ej vad gäller just min spekulation om vad EP-attacker sätter in av. Skulle emellertid gissa att hon nog inte är främmande för tanken att jag har rätt. Fast ta gärna ifrån mig min villfarelse ni, tack, om det är det som det är frågan om.

Min yngsta dotter fick barnepilepsi vid 6 månaders ålder.
Anfallen såg hemska ut och vi blev rejält omskakade.

När det inträffade kröp det fram att en hel räcka barn hade drabbats av liknande symptom på min sambos sida av släkten.

Vi blev dock lugnade med besked att alla i släkten som hade haft det blev av med besvären efter en tid och alla drabbade hade vuxit upp och blivit fullt fungerande individer (tom bättre hävdade dom som själva hade haft det ).

Som tur är stämde det även på henne. Det växte bort på nåt sätt.

Läkarna tror att det är en genetisk variation som ger symptomen vid ett skede i hjärnans utveckling 

Nästan alla drabbades vid ca. ett halvt års ålder och idag kopplar jag det till att det var ungefär vid den tiden hon utsattes för välling för första gången..

Kopplingen till DHA-brist är också sannolik. Hon har alltid haft tendens till väldigt torr hud som snabbt blir bättre när hon får fiskolja..

Tjena Dufwa. Hade hoppats på just dig också… Fast hur ska man tolka dig?

Vad läkarna tror, är väl ofta ganska ovidkommande!? Fast det är förstås intressant det där med "hela släkten"… Tänker ändå att genetiska förklaringar med hänvisning till att hela släkter haft en viss sjukdom, många gånger kan handla om liknande matvanor. Välling var väl poppis i din släkt då, helt enkelt. Då kan man ju fråga sig vad det är som vällingen gjort… Om det halt enkelt "BARA" ökat på kortisolutsöndringen. Man kan ju tänka sig att barn som precis går från mammans tutte till mjölblandad föda (det är väl det välling är - har instinktivt undvikit att ge mitt barn) åstadkommer en extra "omställningschock" också. Från att ha fått den absolut bästa födan i världen, för dessa krabater, så har deras hormoner plötsligt börja agera som om de var utsatta för svält, flera gånger per dag… Undrar hur utbrett det är med epilepsi för barn i den åldern. Den infon är väl särskilt viktig att hemlighålla, med tanke på Sempers-aktien…

Ja, vad trodde du om kortisol som förklaring?

Den finska läkaren Tolonen har skrivit böcker (artiklar) om bokstavssjukdomarna och epilepsins relation till DHA/EPA…tyvärr har jag inte läst någon ännu.

Jag tror absolut att kortisolet kan vara en utlösare, tyvärr verkar forskningen på kortisol vara ganska obefintlig beroende på att forskare och läkare som nu forskar aldrig fick lära sig nåt om det.
…men kanske beror ändå problemen på ämnesomsättningsproblematik i vissa viktiga celler i hippocampus vilket i sin tur bidrar till felbalansen av DHA och den felaktiga signalöverföringen mellan nervcellerna… eller kanske GABA är en av de viktigaste faktorerna(!?).
Ska jag vara ärlig så är jag väldigt dåligt insatt, det är rena spekulationer.
De har ju försökt hitta orsaken till varför LCHF funkar mot epilepsi , tyvärr inget om kortisol.

Som gammal utbränd så vet jag att kortisolets verkan på hjärnan innebär att den inte fungerar som den skall. Jag drabbades även av "svimmningskänslor" som mycket väl kan ha varit nån form av epilepsi, som uppkommit efter höga kortisolnivåer under mycket lång tid, vilka försvann samma dag jag bytte kost.
Man vet att kortisolet bryter ner celler i hjärnan….men troligen stör den även hjärnans metabolism.

Tack Pasi! Tror jag ger mig för i natt. Det kommer väl fler nätter…

Bengt-Olov

Tja, känner väl att det blir en hel del spekulation från min sida också. Kan för lite om ev kopplingar kortisol och elektriska störningar i hjärnan.. 

Obalans i ett hormon och ökad stress för kroppen överhuvudtaget kan förstås bidra till att systemen snedbelastas.

Kortisol är ju ett riktigt stresshormon och det finns ju en tydlig koppling till att stress utlöser anfallen

Blinkande ljus mycket intryck mm..

Sen tror jag ju att det kan vara helt olika orsaker som utlöser en barnepilepsi och en vuxenepilepsi fast symptomen är snarlika..

Kanske helt olika orsaker utifrån ett människoöga betraktat. En gemensam nämnare skulle ju ändå kunna vara - ja, just det - kortisol. En skillnad måste väl ändå vara att barnen inte har någon huvudskada, till skillnad från vuxna epileptiker, skulle din invändning kunna vara. Jaja. De vuxna epileptikernas huvudskador har väl orsakat någon NERVskada, som jag förstått. Med den föda som barn matas med när de ligger i magen, är det väl inte helt osannolikt att de på olika sätt tar skada av felaktig föda, precis som mamman själv gör det, och att det även kan bli någon nervskada. En om än så liten nervskada från fostertiden, i kombination med känsligheten… Ja, du förstår. Det är ju egentligen t.o.m. meningen att barnen ska inta bröstmjölk minst ett par år, väl…    

Tänker mig också att om ketogen kost inte ger ett 100 %-igt skydd, så måste det ju finnas en eller flera orsaker till att anfall kan bryta ut, trots frånvaron av kolhydrater. Svaret skulle kunna vara - ja, just det… Kortisol

Jag har haft två EP-anfall själv. Inte så mycket att gå på kanske (verkligen inte)! Dock, tillsammans med en del vunna kunskaper om stenålders/LCHF-tjosan, kanske min MAGKÄNSLA inte är helt fel ute. Tiden lär utvisa. Känslan säger mig också att verkan av kortisolet verkligen är starkt underskattat, och att vi kommer att få höra talas om detta ämne (hormon) lite mer framöver.

Egentligen är det väl alldeles för enkelt och själklart om det vore kortisolet som är orsaken till utbrotten. Fast om man tänker efter, så är ju hela frågan om artriktig eller artfrämmande föda, s.a.s. "lite" för lätt för att vara sann. Tror det är viktigt att vi på denna och besläktade sajter redogör för våra erfarenheter och tankar kring orsaken till även EP-anfall… Etablissemangets dito, är det väl knappast någon idé att sätta någon större förhoppning till!? Hoppas att fler redan nu kommer med sina tankar i frågan.

Jag skulle vilja se en jämförelse på dygnskortisolet hos människor på tallriksdieten och LCHF…..både friska och drabbade av metabolt syndrom.

Ja, det vore väl intressant!

Säg att vi har att göra med en riktigt renlärig och duktig LCHF-stenålderkostare (mig t.ex ), och om man gör en betraktelse av dennes kolesterolnivåer under t.ex. en månad. Om vi skulle utgå från att denne under denna månad dessutom inte någon gång väntar för länge mellan de feta måltiderna, inte så mycket som smuttar på den minsta droppe alkohol (äh, där skiter det sig för mig), och sover alldeles utmärkt, inte har den minsta infektion. Allt detta är ju självklart för en riktig LCHF-stenålderkostare, och i praktiken fullt möjligt. Fast så utgår vi också från att personen under perioden dessutom inte skulle bli utsatt för det minsta "blinkande ljus" eller någon annan stressituation (detta säkert i praktiken helt omöjligt), eller utsatt för något ämne eller situation som utlöser kortisol som vi ännu inte är bekanta med (kan ju finnas många). Frågan är då om kortisolet skulle tillåtas regera en enda minut? Denna fråga tycker jag också är intressant.

Det blir nog svårt att inte utsätta sig för kortisolutsöndring… jag zappade in på ett UR-program igår, där dom jämförde stressen hos en person i en insatsstyrka, med stressen hos en bilförare i stadstrafik… bilföraren hade det värst, för när insatsstyrkan fick kontroll över situationen sjönk pulsen… hos bilföraren var pulsen hög hela tiden. Obs det man mätte var pulsen, men jag förmodar att det var kortisol som ökade pulsen.

Jag menar att den moderna människan utsätts för så många vardagliga "normala" situationer, som ger kortisolutsöndring, men vi har lärt oss att inte fly eller börja slåss. Så kortisolets inverkan på den moderna människans hälsa är säkert underskattad.

Då det gäller epilepsi har jag inga kunskaper, men nog verkar det troligt att kortisolet kan spela en roll vid ett ulösande av ett anfall. Men jag tror att det handlar om många samverkande faktorer…

Bengt-Olov, jag blir lite nyfiken, vad åt du för sorts kost då du hade din 2 EP-anfall?

Detta blir ett ännu längre inlägg än tidigare. Hoppas ändå att ni vill läsa. Tycker själv i alla fall att jag har en del viktiga saker att förmedla…

"Som vanligt" så handlar det nog om många samverkande faktorer. Undrar om det finns några funktioner i vår kropp vars verkliga aktiviteter i grunden bara beror på en enda sak. Fast många gånger kan det nog ändå finnas en enda TRIGGER för en viss aktivitet, men att triggerns "triggande" i sin tur beror på hur många andra faktorer som helst… Gör jag mig förstådd? Med detta inte sagt att kortisol nu endast verkligen har en enda trigger. Vill väl bara säga att man inte ska ta för givet att EP-anfall har flera triggers. (Talar då egentligen inte till dig Odezza, som förstås inte tar något för givet…) Härligt föresten med lite "nytt och friskt blod i debatten".

Naturlig och bra fråga också, Odezza… Man kan ju tycka att jag med min "fantastiska diet" (LCHF förstås, och till väldigt stor del KRAV, och viss del gräskött), inte borde ha gjort att jag fick mitt andra anfall i livet just DÅ. (Då borde jag väl i så fall "åtminstone" ha fått många fler tidigare i livet. Ja, å dessutom befann jag mig då i en av de mest avslappnade perioder i mitt liv, efter att ha haft en ganska så jobbig vinter.) Känner mig tvungen att linda in svaret på frågan med en del annat som jag tycker hör till, vilket snart kommer att märkas.

Jag hade väl inte riktigt litat på uppgifterna att epileptikerbarn med ketogenkost inte blir helt symptomfria. Fick väl nu ändå med mitt anfall bekräftat för mig, att frånvaron av kolhydrater knappast är den enda faktor till att EP-anfall inte utlöses. Om kolhydrater ändå är en faktor som kan utlösa epilepsi, vilka kan då finnas ytterligare? Ja, vi hade ju då de som "sjukhusen" menar åstadkommer detta. Vad är det då i alla dessa faktorer mer detaljerat, s.a.s., som skulle "göra det", och vad kan de möjligen ha gemensamt. Det var ju vad jag då funderade kring. Redan vid det tillfället, hade jag väl en tanke på kortisol. Å när de alla innehöll just kortisol, hade man väl sin spekulativa tes klar. Hur har jag då kunnat utlösa så mycket kortisol för att få ett EP-anfall? - Ja möjligen genom en utlandsresa på två veckor, med hemkomst två veckor innan anfallet, där det förekom en del alkohol, och dessutom i form av öl, vilket ju som bekant dessutom innehåller kolhydrater. (Vinet var importerat, och därför för dyrt. Kanske hade varit värt ändå, om man ser i backspegeln. Å andra sidan är lärdomar värda en del också…) Fast två veckor emellan (och verkligen helt rätt kost sedan jag kom hem)!? Ja, men tydligen - om man ska tro på "sjukhuset" - så är det mycket vanligt att det sker en viss fördröjning, mellan de utlösande faktorerna och anfallen. Dessutom syndade jag en gång hemma också. Var ute på krogen en sväng helgen däremellan (en vecka innan anfallet) . Ja, fast den allra största förklaringen, och en som kanske ensamt skulle kunna räcka, skulle dockkunna vara infektion - i form av karies. Hänvisar till Patrick Störtebeckers gamla rön. Han påvisar att i de flesta fall som EP-anfall uppträder (gissar att detta grundar sig på vuxna), så har vederbörande tandröta (samma som karies), d.v.s. en infektion. Även om man kanske inte kan fästa allt för stor vikt vid hans gamla studier (vilket man möjligen bör), så har jag ju bevisligen även haft en infektion. Vad Störtebecker menar är orsaken till att karies så lätt kan utlösa EP för benägna, är att de dels sitter bara en dm från hjärnan, och dels på något sätt har rena "motorvägen" upp dit. Det intressanta är att när jag låg på sjukhusbädden, medvetslös eller nedsövd, så gick en tandläkartid ut för mig, då jag skulle dit för fyllning. Det anmärkningsvärda i detta, är att jag inte har haft karies sedan jag var barn (hur jag nu lyckats med det, så mycket kolisar jag konstant tryckt i mig). Ja, och detta var enda gången sedan jag var barn och fick min skallskada (puck - ett slagskott), som jag fick en EP-attack. Ett ganska märkligt sammanträffande, tycker i alla fall jag. Ja, men säg en kombination av alkohol, kolhydrater och infektion. Kolhydraternas "skuld" tror jag dock i det stora hela är ytterst försumbar. Infektionen tror jag hade mest betydelse.

För att nu helt överge Odezzas fråga, och åter komma in på varför jag verkar så "säker" på att det är kortisolet. Inte minst har det att göra med två av de tre sjukdomar som jag redan "botat": Ledgångsreumatism och Depression. Sedan ungefär årskiftet så har jag faktiskt fått tillbaka lite smärta i vissa leder, och mitt välmående har - om man ser det över hela femmånadersperioden i år - inte varit lika kanon som under andra halvåret i fjol. Har egentligen inte alls mått dåligt. Dock kan man inte jämföra med under andra halvåret ifjol, då jag mådde som en prins, och upplevde rena motsatsen till Depression. (Finns det föresten inget ord för det? Kanske något som vi LCHF:are borde "uppfinna"). Varför skulle min hälsa på dessa punkter bli något sämre, när jag faktiskt från årsskiftet dessutom trappat upp min diet, att säkert likna den där "fakiren", om jag nu förstått rätt vad ni menar med det. Att det skulle gå åt fel håll, var ju inte bara lite ologiskt.

Nu hade jag ju under en period på flera veckor under vintern p.g.a. privata problem sovit fruktansvärt dåligt (så dåligt har jag aldrig sovit under någon period, och då jag en del att jämföra med…), och blev väl under den tiden varse genom någon (smarting på sajten, har jag för mig) hur stor betydelse sömnen har för ens hormonsystem. (Har som många tror jag, helt underskattat sömnens betydelse för hälsan.) Med "Jenny Reimers i bakhuvudet", mindes jag att det ju inte bara gällde att ha en hyfsad balans på intaget av de fleromättade fetterna (inte minst då Omega 3, som är av stor betydelse för både autoimmuna sjukdomar och depression), utan även att glukagonet regerar. Om t.ex. kortisolet till störta del regerar, som vid störd sömn (milt sagt) nu då, så fick ju glukagonet få eller inga tillfällen att använda vare sig "ny" eller "gammal" energi från fett. Ja, och samma sak måste ju då gälla Omega 3, som ligger inlindat i det mättade fettet. Ja, då hade man ju inte så mycket för att man proppade i sig detta och annat nyttigt fett. Självklart måste detta vidare få betydelse för mina tidigare sjukdomar. Då hade man förklaringarna till mina hälsoförsämringar på dessa två punkter. (Är föresten övertygad om att jag här snart vänt skutan igen. Skulle så inte ske, antar jag att jag skulle börja tvivla på kosten. Detta kommer naturligtvis inte att hända…) Hur som helst: Vad kan inte kortisolet ha för betydelse även för EP-attacker, kom jag väl att tänka. Det var väl så jag fick för mig det hela…

Apropå Omega 3. Hur var det Pasi; Var det inte så att även en minskad förmåga att använda Omega 3, hade uppmärksammats i de personer som just fått anfall? Jag säger då det…

En fråga till som jag tycker skulle vara intressant att få veta, är om de stackars barn som är så hyperkänsliga, och får flera anfall varje dag, möjligen sammanfaller ganska väl med antal blodsockerfall under fastenivå de har under en dag…