Tja, det är en bra fråga, och jag känner igen mig rätt mycket, har aldrig heller upplevt något sug efter rent socker, eller söt smak, min övervikt byggdes av mackor, stora lass pasta, samt pizza, öl och chips, har aldrig varit överdrivet förtjust i läsk/saft heller, visst har man väl käkat en och annan daim eller snickers men det är definitivt stärkelse och inte raffinerat socker som ligger bakom min övervikt. Men stärkelse kan väl säkert vara lika beroendeframkallande som rent socker, och det är möjligt att jag generaliserar nu, men det känns som att det kan vara lite av en könsfråga också, det verkar vara vanligare att kvinnor talar om sötsug, medans män sällan har några jätteproblem att överge läsk, godis och söta efterrätter (förutsatt att de konsumerar dem), men att det kan vara svårare att ge upp potatisgratänger, ostbågar eller chips.

En del människor blir inte beroende av socker eller stärkelse på samma vis som en del som dricker inte blir beroende av alkohol. Vissa kan feströka och tycka det är gott men de bilr inte så sugna att det leder till vardaglig konsumtion. En del får diabetes pga en måttlig mängd kolhydrater medan andra som vräkt i sig socker och stärkelse aldrig får det. osv osv. Vi är alla olika med olika gener.

Hade kanske varit intressant att få veta exakt var skillnaden ligger men även om forskare letar sådana "ledtrådar" bland generna så tror jag ändå inte att den vägen leder till de bästa svaren. Levde vi naturligt så hade vi inte behövt en masssa avancerad forskning till allt och inget. (Det sista stycket var bara en egen fundering.)

Jag tror att beroende är delvis fysiskt men mest psykiskt. Jag är före detta nikotinist och har inte intagit nikotin på snart 2 år. Men jag är fortfarande sjukt snussugen ibland. Det är inte fysiskt, det är definitivt psykiskt. Det fysiska nikotinsuget har försvunnit för länge sen.

Jag tror detsamma gäller många "droger" inkusive socker. Ett drogberoende är nog mer psykiskt än fysiskt. Till exempel är det ju konstaterat att matmissbrukare som opererar magsäcken blir ofta alkoholister istället.

Eller föräldrar är arbetsnarkomaner men barnen blir alkoholmissbrukare. Missbruk sitter nog kanske i generna men framförallt är det ett beteende vi lär oss som barn.

Det är kicken man vill åt!

Jag tror sockerberoende kan ha med genetik att göra. Visst är en del av beroendet psykiskt men inte allt, jag reagerar på socker som inte alla gör och känner suget rent fysiskt trots att jag kan tycka att smaken är äcklig.

Hej Jennix!

Har du några missbrukare i din familj?

#5 OJ, det var väl en lite privat fråga?

Nej, ingen i min familj är missbrukare, om du menar knark eller tunga droger alltså.

Jag har alkoholism på båda föräldrars sidor bakåt i släkten däremot.

Jo, det var det kanske.

Nej, jag menar missbruk öht. Det kan ju yttra sig på så många olika sätt, till exempel, arbetsnarkomani, ätstörningar, alkoholism, överträning osv.
Det är ju oftast triggat av alkoholmissbruk längre bak i ledet. Min farfar var alkoholist till exempel, min pappa är nykter alkoholist och hypokondriker så jag antar att jag också är någon form av missbrukare…Har bara inte riktigt kommit på med vad förutom snus då.

Jag har läst en bok som är jättebra! "Flodhästen i vardagsrummet" heter den tror jag. I den står allt om missbruk och hur man kan lära sig att bryta beteendet så man inte för över det till sina barn.

Intressant, keep on.

Man har ju sett förändringar i ett centra i hjärnan hos de som är beroende i någon form, vare sig det är socker, spel, sex, cigg, alkohol mm. Hos personer som inte skapat ett beroende finns ingen förändring. Man tror att detta är medfött/ärftligt. Har man en mamma, pappa, morfar, mormor, farmor eller farfar som är beroende av något är risken större att utveckla ett beroende. Det behöver inte vara samma beroende som familjen har.

Blir man av med sitt beroende skapar man ofta utan att tänka på det ett nytt beroende. Vanligt är att cigg beroende som slutar med hjälp av ex nikotin tuggummi utvecklar ett beroende av dom istället.

Detta stämmer otroligt bra på de jag känner inkl. mig själv.

Finns flera siter att läsa om detta på nätet. Här är en.

http://www.rodafjadern.se/t_resource_13.php?page=11

Det är flera orsaker till att man gå upp i vikt… Det är ju inte alla som går upp i vikt pga sötsug… Tänk alla de normalviktiga som känner sötsug hela tiden… De som får mens och känner sötsug osv…

Det går inte att generallisera vad som gör att man gå upp i vikt men för din del verkar det som du mer tröstäter ifrån symtom som depression… Depression har stor inverkan på hur man äter… Antingen äter man för mkt eller för lite… Och tro mig inte många känner till när man är deprimerad i milda grader… Man tro man är "normal" men har kronisk Depression som finns där hela tiden utan att veta om det. Jag själv har varit inom det facket kan man säga… Man förstå bara inte det förrän man får hjälp om det. För Depression stör aptitregleringen och äta carb i mängder är ett tillfälligt sätt att gotgöra kroppen lite happy-feeling för stunden. Men det missbrukas i det långa loppet helt enkelt genom att låta maten vara en bedövning av vad orsaken till problemet är. Och behöver inte vara en orsak utan man missbruka bara maten sådär. Ungefär som en knarkare tar ju inte knark första gången för att "Hey jag skall bli knarkare"… Utan dem testa ju det… Rätt som det är testa man lite oftare "Nej då jag tar bara lite då o då, ingen fara för mig" och slutar med att man tar tyngre saker för att få ruset… Det är nog så det fungerar…. Man behöver inta mer carb för att få samma effekt = man blir tjockare

Nr 9 Intressant länk!

10

Är det där riktat mot mig?

För jag vet varför jag blev tjock.

Det jag vill veta är varför jag inte blev "knarkare"

12

Ja det är riktat till dig.
Det jag försöker få fram är att man inte behöver ha sockersug bara för att man komsumerat mängder med c-c osv. Du kanske haft en behov av att konsumerar c-c och chips för att slippa tristress eller hur man tolkar det. Det ÄR per definition inom snävt område ett berorende för att du MÅSTE göra ngt för att uppfylla ett behov och detta var just c-c och chips.

Jag drack mkt cola innan jag gick över till LCHF men var inte alls överviktig trots alla kh jag käkade. Eller ens "beroende" då heller. Är lyckligt lottad antagligen!

Men det som är svårt är varför du vill veta varför du ej är berorende nu när du faktisk kunde varit det innan fast du ej kände det innan tydligt som tex en knarkare gör på kokain eller ngt. Sötsuget är olika stark reglerat på hur dina gener är uppbyggt och framförallt dina vana att konsumera snabba kh.

För att få fram ditt exakta svar på frågan bör man nog göra en genetisk kontroll och se om du har den genen som styr sockersuget eller psykolog för att se vad c-c egentligen uppfyllde ett behov hos dig. Annars är det princip helt omöjligt att ge dig ngn konkret svar på din fråga i detta fallet.

För vissa personer har genetisk uppsättning numera som gör att socker är stark berorende ämne hos individer. Vi snackar om beroendegrad som är klart mycket större än heronist helt enkelt och då har man seriösa problem med sin hälsa såklart.

Vad missbruket blir beror nog på hur dåligt man mår. Eller vad tror du?