Deprimerad ... eller bara ledsen?
När jag var på min hälsokontroll för ett tag sedan så frågade min läkare hur jag mådde generellt, om jag var deprimerad och jag sa att det var jag kanske litet grann ibland … och han frågade då om jag ville ha något för detta … Det ville jag nu inte men det satte en tanke i huvudet på mig … är jag deprimerad eller bara ledsen? Dessutom kände jag mig litet skyldig eftersom jag har allt jag behöver och mer. Vid närmare eftertanke kom jag på att jag var ingetdera, utan att jag har långtråkigt ibland för jag har inte tillräckligt med stimulans varje dag, nu när jag inte behöver hjälpa till med vårt kontor och få igång allt där eftersom det finns personal som är betald att hålla ordning på allt. Det är inte så att jag sitter som en fettfläck - detta är ju LCHF, after all 
- utan håller på med volunteering etc.., men känslan kommer och går.
När jag läste nedanstående artikel så tyckte jag nog att han har tämligen så rätt att det är väldigt lätt att sätta etiketten 'onormalt' på tillstånd som för många är en helt normal företeelse eftersom ett liv trots allt är mer bergochdalbana än slät väg … http://www.cleveland.com/healthfit/index.ssf/2012/05/depression_some_experts_think.html
Vilken bra artikel! Det finns många olika grader på "nedstämdhetsskalan" och allt är definitivt INTE Depression.
Jag blir lite upprörd om din läkare skriver ut antidepressiva medel utan en ordentlig utredning. Gör man så där du bor? Antidepressiva medel är inte harmlösa, men de kan vara en jättebra knuff i ryggen för dem som verkligen är i behov av dem. De fyller absolut bäst funktion om man dessutom går i terapi. Tabletterna kan vara knuffen som får en att orka ur sängen på morgonen och terapin det som faktiskt gör att man dessutom orkar ut i verkliga livet igen.
Det du i korta ordalag beskriver utifrån din egen situation skulle jag beskriva som att du periodvis kan vara nedstämd. Nedstämd är något annat än att vara ledsen, men det är heller inte att vara deprimerad.
Jag kan vara helt fel ute eftersom att jag inte känner dig.
Livet är definitivt en berg-och-dalbana! Kan man känna glädje och se positivt på tillvaron så är det normalt att dessutom ibland känna att tillvaron är tung och botten. Hur ska vi kunna känna glädje om vi inte vet vad sorg är?
Hur ska vi veta vad som är roligt om vi inte dessutom ibland har tråkigt?
Jag har varit både nedstämd och deprimerad. Nedstämdheten kunde jag bryta själv genom daglig tillvaro i solen, umgänge med vänner, olika hobbies osv. Depressionen behövde jag däremot hjälp med att komma ur. Då var terapi nödvändigt!
~God loves you, and I´m trying! ~
Precis som du säger, vad är normalt och vad är inte normalt? Ledsen och sorgsen kan man vara, över saker som andra tycker är fåniga - det betyder inte att de har rätt och du har fel.
Vissa kan tycka att man har allt, men man kanske saknar något som skulle vara viktigare än allt det där andra?
Läkare är alltför snabba med att skriva ut medicin. Hade man skrivit ut terapi eller samtal så hade man snabbare kommit fram till vad orsakerna är, och på så sätt dessutom hjälpt patienten att hjälpa sig själv.
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Nej, han hade inte skrivit ut bara för att han frågade … jag är säker på att han hade föreslagit en annan väg först … men, det sagt, det finns alldeles för många här som skriver ut utan att lyfta ett ögonbryn.
Merparten av tiden är jag tämligen så glad och tacksam för min tillvaro så det är inget djupare problem som jag pratade om … som jag sa, har antagligen litet för litet att göra, samtidigt som jag enormt stor valfrihet i vad jag VILL göra - litet åsna mellan hötappar, inte alltid roligt - och för mycket tid att kika i naveln
Starta ny diskussion