Kolhydrater iFokus

Kolhydrater

Etikett: allt-om-lågkolhydratkost
Läst 2670 ggr
savonit
1

Vitsen av att salta mat?

Har funderat lite på en sak.
Hur funkar det med salt.
För i värden åt man ju inte salt då saltade vi inte maten och jag tror inte heller vi marinerade kötter i salt vatten eller klubbade den i saltmineral gruvor.

Så varför behöver vi idag salta maten om vi inte gjorde det förr?

Någon som vet?
Eller är saltet eg överflödigt?

Zepp
2
#1

Förr så åt de nästan bara saltad mat.. det var tillomed så att man tyckte att mat som inte legat i saltlag var smaklös.

Salt är essentiellt.. även om de antagligen fick i sig på tok för mycket förr i tiden, men så drack de en himla massa öl och mjöd för att skölja ut överskottet.

Salt.. natriumklorid, fyller flera viktiga funktioner i kroppen, kloriden bildar bland annat vår matsmältningsvätska, den sk magsaften.

Natrium används tex för att reglera blodtrycket,, för lite natrium leder till cirkulationskollaps.. eller eldaresjukan som det kallades förr i tiden.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

savonit
0
#2

Zepp, jo förr i tiden ja.
Men förr i tiden innan dess.
När vi levde i grottorna och på savannen hur gick det till då.
Att salt är viktigt det hörs och sägs ju över allt och hela grejen med saltbalanse osv men hur gjorde man innan det fanns "salt i förpackning"

Sindri
1
#3

Men före "förr" - när det inte fanns massa öl och mjöd att skölja ut överskottet med….. Glad

Om man läser Lasse Bergs bok "Gryning över Kalahari" så är ju teorin där att våra hjärnor började växa och utvecklas rejält när vi vandrade ut till havet och började äta fisk och skaldjur. (Långt innan vi lärde oss att salta in fläsk, alltså.) Där finns det ju gott om salt och kanske det påverkade evolutionen och vår ämnesomsättning. Det kanske var tänkt att vi för alltid akulle leva vid havet.

Salt måste ju blivit ett behov då, och sedan lärde vi oss att leta efter salt och att utvinna det. Jag tror salt alltid har varit en värdefull bytesvara på de ställen där man inte kunde utvinna det själva.

Även vilda djur får nog i sig en del salt (fast jag kan inte ens gissa hur). Vi ger ju kor saltstenar.

Zepp
1
#4

Som Sindri skriver, vi uppstod vid havet, med antagligen en del saltvattenlevande föda i vår kost.

Och mycket riktigt så var salt den första handelsvaran, för att kunna leva i inlandet var man tvungen att köpa salt.. byta med något annat eftertraktat.

Samerna tex, de hade salt i kaffet, masajerna drack koblod, vilda djur kan vandra långa sträckor för att äta salthaltig lera.

Man lockar till sig vilt genom att placera ut saltstenar!

Hästar kan känna skillnad på lukten av olik sorters salt!

Sen så.. olika djur har olika förmåga att återvinna salt, vi är rätt dåliga på det vi har snarare en bra förmåga att göra oss av med överskott.. det är en av teserna bakom strandapan.. det är nämligen nästan bara saltvattenslevande djur som har en sådan förmåga.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Elfdance
0
#5

Länkade till Chris Kressers serie om salt i en annan tråd, den kan passa här också.

Första delen.

spirit
0
#7

Idag har 30 % av dem som ligger på medicinklinik natrumbrist (=saltbrist) Kureras helst med läkemedel som kostar 998 kr / tablett i 10-30 dagar. Ingen läkemedelsrabatt på den medicinen.

Likväl dör 10-16 % av dem, trots eller tack vare sjukvård.

Den logiska, enkla och billiga lösningen på problemet med saltbrist är att rekommendera oss alla att äta minst 10 gram salt per dag.

Se den första artikeln i #6, vi måste äta lika mycket salt som vi utsöndrar, annars dör vi oavsett om det är för litet eller för mycket salt.

Normalt har vi 140 mmol/L + eller - 5 mmol/L. Det blir 8,3 g/L + eller minus 0,3 g/L. Och med borttagande av blodkroppar så blir det sammanlagt 25 g salt som en 70 kg person har i blodet.

Vi kan inte kompensera ett för litet intag av salt eftersom vi saknar kärnreaktor ombord som skulle kunna omvandla ett annat grundämne till natrium. Vi måste med andra ord äta grundämnet natrium i någon form av salt. Har vi lägre nivå av natrium i blodet än 112 mmol/L (=20 g/70 kg) så har vi svårt att överleva utan intensivvård. Så det är bara en skillnad på 5 g salt som avgör om man överlever och mår bra eller om man kan dö i saltbrist.

Vi kan kompensera ett för stort intag av salt om vi dricker tillräckligt mycket vatten. 100 g salt behöver minst 2 L vatten extra för att vi ska kunna kissa ut överskottet av salt. Men vi har oförändrat Blodtryck och normal salthalt i kroppen.

Så ät minst 10 men inte gärna mer än 100 g salt per dag!