Testa på förhand vad som fungerar för dig. Det är för sent att fundera på det vid aktuellt tillfälle.

Troligtvis bör du äöta som vanligt innan och sedan på bjudningen ta mycket av det du tror är bra och endel av resten.
Äter du mycket fett blir det per automatik mindre kh om du inte tvingar i dig en massa saker.
Visst är kombinationen farligast om man lever så men att vid enstaka tillfällen kombinera är troligtvis inte alls det.

Du kan dock få huvudver och sämre syn samma dag eler några darar kring synden…

Ät så lite kolhydrater du kan och tänk på att välja det som är bäst för dig, utan att det märks då. Ät fett och protein som vanligt eller vad man ska säga. Tar du bort allt fett så lär du ju bli mer suger och hungrig…och jag tror du kommer att klara av det bättre om du äter mycket fett och protein än om du minskar det.

Det är svårt att äta borta men jag försöker ha inställningen att min mathållning är lika som en allergi (har även sådana så det är inte svårt att lägga till fler). Det är inte många som ifrågasätter en person med allergier! Det brukar inte vara så många frågade personer runt om man är snabb med att säga att "jag kan inte äta … "

Annars om du absolut vill äta mer kolhydrater är det bästa att äta sånt som inte triggar igång socker suget, för mig fungerar inte mjöl så jag totalundviker det men tar i stället en potatis t.ex, men jag brukar inte dra ner på fettet.

Senast jag var bortbjuden på lunch bjöds det på pannerad fisk, som jag helt sonika petade bort och fick en liten futtig fiskbit, potatisen lät jag bli men tog istället mycket sås. Till min förvåning blev jag mätt trots att talriken bestod till hälften av mat jag ratade.

Jag tror så här.. man har ett behov av att vara social.. man vill inte alltid krångla med att tvinga på alla i ens bekantskapskrets speciell mat!

Man har dessutom eget ansvar för hur man äter.. därför så kan man fettladda innan man går på någon bjudning så man slipper äta något man inte vill.

Sen kan man provsmaka lite olika saker.. mest för att glädja värdinnan!

Tack - i just detta fall KAN jag inte komma dit mätt och peta lite i maten - kan inte heller skylla på allergi eftersom jag känner värdinnan sen tidigare och jag har aldrig varit allergisk tidigare.

Annars håller jag med allt vad ni skriver - såklart att man i de allra flesta fall antingen kan låta bli att äta så mycket ELLER anföra dietskäl. Men just nu  är det inte så för just mig! Vilket gjorde mig nyfiken på det "metaboliska" - alltså detta om det är skadligare att kombinera eller att äta lite fett. Det var det jag ville ha svar på - inte strategier för att undvika att äta kolhydrater! Jag har inget sockersug och kommer ändå inte att behöva vräka i mig en enda middag så hungern är knappast ett problem heller. Jag förstår givetvis att en enda syndig middag inte kommer att ruinera min hälsa för tid och evighet - jag vill bara veta vad som är minst metaboliskt ogynnsamt, helt enkelt!

När det gäller omöjlighet att låta bli att äta har det förstås med det specifika sociala sammanhanget att göra. Jag kan tänka mig flera sådana sammanhang där goda råd om att ladda innan eller anföra dietskäl inte känns som särskilt lyckade alternativ. (I varje fall om man inte verkligen MÅSTE vara besvärlig: om man verkligen är allergisk, är sockerberoende, alkoholist, eller är övertygad vegan etc. Men jag är frisk och bara en aning rund om höfterna…)

I detta fall har jag inte en sådan relation till värdinnan att det är läge att diskutera mitt nya val av mat. Utan att gå in på alltför petiga detaljer kan jag säga så mycket som att värdinnan dels är (min uppfattning) tämligen neurotisk och dels är kraftigt överviktig. Hon är en kollega som jag tidigare haft en mycket ansträngd relation till men nu håller på att närma mig försiktigt. Det är en liten tillställning med 5-6 tanter som inte känner varandra jättebra och som alla har en lätt ansträngd relation till varandra. I sådana lägen är man så vänlig och anpasslig man kan!

Jag är inte rädd för avsteget som hälsoruinerare alltså, utan vill veta vad som rent fysiologiskt är bäst, inom de ramar som jag har möjlighet att påverka utan att känna mig besvärlig!

Läs då min komentar igen det är nog det bästa.
Om du vill påverka på något annat sätt skulle en rask promenad eller tränings pass innan göra susen…

I annat fall kan du se det som att du laddar dina glycogen depåer.

Ja Savonit, Tack!

- jag har alltså uppfattat det som en viss tvetydighet när det gäller om det vore bättre att äta fettfattigt om man av någon anledning måste äta mycket kolhydrater eller om det är bäst att ändå äta mer fett än vad "normala" fettskrämdmåltider innehåller. Jag tänkte att farligheten med kombinationen skulle kunna handla om att kolhydraterna döljer hungern, alltså någonting med insulinpåslaget som i sin tur skulle medföra att fettet kanske skulle få negativa effekter på metabolismen. Men om man tänker på hur det var "förr" (till exempel när jag var barn på 50- och 60-talen) så åt folk både kolhydrater och fett och var sällan feta eller hade diabetes.

Mitt personliga exempel var mest till för att skissa en situation där det kanske kan vara så att man inte upplever det som ett realistiskt alternativ att inte äta som de andra. OM det är så att man inte riktigt kan välja att avstå, är det då bättre att låta bli smöret på mackan eller gräddklicken till kakan eller är det tvärtom. Och varför är det ena bättre än det andra? Alltså vilka är de fysiologiska argumenten? Detta var min fundering och jag tycker jag fick svar! Tack!

Håller med dig om att det ibland är svårt att skippa kh men då får man göra det bästa man kan.
Att det råder olika meningar om hur man skall fuska är nog för att det eg inte finns något riktigt svar.
Men jag tror att om man tvärt ändrar kosten till motsatsen så kan det bli en väldig påfrestning for kroppen om inte annat.

då är det två stora förändringar, om man eg istället bara ändrar den ena variabeln kh så blir påfrestningen troligtvis inte riktigt lika hård…

Låter vettigt - och det är säkert som du säger - man vet inte exakt hur metabolismen fungerar (annars skulle det knappast råda så stor oenighet som det gör inom vetenskapen).

Skulle aldrig kunna äta mera kolhydrater pga. att jag äter borta. Skulle bli jättesjuk och må illa, få ont i magen och huvudet, inte kunna sova och svälla upp i kroppen inom ett dygn. De som klarar att äta mera klolisar utan dess biverkningar kan ju göra det en dag och prova.

Ja, sådana lägen kan man hamna i ibland, att bästa alternativet är att äta det som bjuds utan att krångla, det kan vara krångligt nog ändå… Jag tror att det bästa är att äta som vanligt med fett och protein, utan att överdriva på något håll. Ta de kolhydrater man behöver "för skams skull" och äta det andra precis som vanligt. Inte ta mindre, det blir större blodsockersvängning om man bara äter snabba kolhydrater utan fett. Men man kan heller inte kompensera bort kolhydraterna med ett överdrivet intag av fett och protein. Så ät de kolisar du måste och som vanligt med det andra. För mig är det svåraste att komma tillbaka på banan efter ett sådant avsteg. Flera gånger har jag tänkt att en gång gör inte så mycket, jag fortsätter med kosten imorgon. Men för mig kan ett sådant avsteg göra att det tar dagar, veckor, månader att komma på banan igen. Kanske beror det på att jag är beroende/extra känslig för kolhydrater. För dig går det kanske utmärkt att göra så. Hade jag hamnat i motsvarande läge just nu, hade jag gjort som du och ätit, men varit noga med att ha en plan för vad jag skulle äta dagarna efter, se till att ha bra mat hemma osv och varit extra noga med att följa planen. Lycka till!

#8 Skrev "OM det är så att man inte riktigt kan välja att avstå, är det då bättre att låta bli smöret på mackan eller gräddklicken till kakan eller är det tvärtom."

Intressant tanke, jag skulle tänka minimera brödet istället för att låta bli smöret på mackan. Lika minimera kakan istället för gräddklicken. Är det ok att inte äta smör men inte bröd?

Efter jag kört LCHF drygt ett halvår, åt jag en mjölsås, blev så dålig på natten. Så jag deklarerar för mina värdar att jag inte äter mjöl men de behöver inte göra något extra utan jag petar bort, och istället för smörgås kan jag ta en ost skiva. Om man undviker mjöl slipper man mycket socker också.

När det gäller socker, blir jag inte sjuk efter att ätit men samlar vatten. När jag är på bjudning försöker jag minimera intaget. tex om de bjuder på glass tar jag en msk glass (en liten smakbit), när det gäller drick till mat så finns nästan alltid kranvatten, kaffe eller te. Och vill man ha alkohol kan man dricka vin.

Lika gäller potatis endra fyller jag tallriken med grönsaker eller ta jag en minimal potatis.

Tack för svar! Jag drar slutsatsen av svaren ovan att det inte finns något fysiologiskt skäl att undvika kombinationen kolhydrater och fett, i de fall där uteslutning av kolhydraterna är det minst önskvärda alternativet. Huruvida jag klarar att  äta mjölmat eller söta efterätter vet jag inte och det är egemtligen en annan sak. Skulle det visa sig att jag mår fysiskt dåligt så kommer jag naturligtvis ha lättare att säga nej om situationen uppstår igen. Jag kan också förstå att det kan finnas psykologiska skäl, som i Gliiterfisks exempel, att akta sig för avsteg eftersom risken kan finnas att man fortsätter med sina undantag. Det är ofta enklare med "antingen-eller" än med "både-och". Men jag föreställer mig att det problemet handlar om själva avsteget (i detta fall att äta mer och andra kolhydrater än man gör annars) inte om det vore bättre att avstå från fett om man ändå "måste" äta kolhydrater?

Om det inte finns fysiologiska skäl (vilket jag alltså fick för mig att Lustig ansåg) så gissar jag att det är som Savonit säger. Bättre att äta fett som vanligt även om man samtidigt stoppar i sig en icke önskvärd mängd kolhydrater. (Att man självklart bör äta så lite som möjligt av dessa har jag redan förstått. Men bjuds det på lasagne och marängtårta så blir det mycket kolhydrater, om man inte ska ta uppseendeväckande små portioner…)

Jag gjorde ett rejält avsteg förra lördagen - surdegsbröd i mängder, chevre med honung, potatismos och creme brulee till efterrätt (och där emellan "tillåtna" livsmedel). Vad jag gjorde annorlunda den dagen var 1,5 timmes power walk på morgonen och på eftermiddagen styrketräning. Konsekvenserna av avsteget blev minimalt dagarna efter.

Min fråga i denna tråd var av principiell natur - alltså OM man gör avsteg kostmässig på det viset att man äter mer kolhydrater än man vanligtvis gör, är det då bättre att äta kalorisnålt genom att minska fettet eller ska man äta fett som vanligt.

Jag kan ändå rapportera två oväntade utgångar av inalles två bjudningar denna vecka. Den sista inträffade igår och var av det spontana slaget hos en studerande ensamstående och fattig mamma som mycket väl kunde ha bjudit på pasta eller nudlar eller någon annan typisk studentmat.

Nå. Det visade sig att BÅDA middagarna var rena LCHF-kosten, inte ens efterrätterna (i det första fallet ugnsbakad Brie-tårta med vinäger som krydda, i det andra osockrade hallon och osockrad osötad vispgrädde med några små mörka chokladspån till) hamnade utanför ramarna! Så kan det också gå! Men principfrågan tyckte jag ändå var bra att få utredd! Det är inte farligare med "både och" än med "enbart kolhydrater". Tack!

Tror man kan sammanfatta det som så att hälsomässigt och i chans att efter "hålla sig på banan" är det bästa valet att se till att behålla fettet, det ökar mättnaden och gör blodsockerhöjningen långsammare.

Om man däremot bara ser på det viktmässigt och man till exempel är hårt tränande och försöker trimma ner det sista på vikten men inte har särskilt störd glukosomsättning är det nog bättre att skippa fettet om man klarar viljestyrkan, kanske även fasta helt en del efter. Första alternativet är nog dock 100 gånger lättare och även hälsosammare.