De första kilona var sanolikt vatten.. sådant kommer och går.

Nu har du hamnat i omställningsfasen.. då kroppen inte längre får det blodsocker den är van vid.. därvid uppstår en energibrist, då kroppen inte är så van att ta så stor andel energi från fett.

Det brukar ta 2-3 veckor innan den initiala adaptionen till ketonkroppar är genomförd, främst då för hjärnans behov av energi.. under tiden får du ta det lite lugnt.

Mår man för dåligt så får man öka kolhydraterna en aning, och låta omställningen ta lite mer tid.

Sen det här med viktnedgång.. den bör då ske i lagom takt för att vara bestående.. dvs det finns gränser för hur snabbt du kan bränna kroppsfett och må bra samtidigt.

Räkna med att allt man tvingar av kroppen vill den ta tillbaka igen vid första bästa tillfälle.

Skönt att höra att det kan ta några veckor. På alla sajter står det ju att det tar några dagar och sedan ska man vips må prima! Det låter lite för mirakulöst. Men jag har ju ändå trott det, eftersom det står där :) Men då får jag avvakta och se.

Kraftlösheten är värst på förmiddagarna. På kvällarna känns det mycket bättre.

Jag vill helst undvika att öka på kolhydrater men om man ska öka på kolhydrater, vilken typ av kolhydrater ska man ta? Morötter? Fullkornspasta?

Skulle säga morötter, gluten är inte att leka med.

Varoen får ju äta vad den vill.. men morötterna är nog att föredra framför pastan.

Grönsaker, mejerier, bär, rotfrukter, frukt.. i den ordningen brukar rekomenderas.

Sen så.. rårivna morötter kan du alltid äta i princip.. de bidrar inte särskildt mycket med kolhydrater.. ligger väl på cirka 6-7 gram per 100.

Knaprigt att tugga på och bidrar väl med någon vitamin.

Och en kokt morot med vitlökssmör till en måltid är då betydligt mindre kolisar än potatis i samma mängd.

http://www.hertzmanfrukt.se/produkt.htm

Ja jag kan tänka mig att grönsakerna är bättre än pastan. Ska ha det i åtanke då. Känner mig som sagt väldigt svag i benmusklerna. Främst i vila, konstigt nog. Hjärtat slår också hårda slag vilket är lite obehagligt. Men jag har läst att även det är omställningsbesvär. Plus att jag lätt har anlag för stress och ångest så allt sammantaget kanske det inte är så konstigt. Jag tänker väldigt mycket på hur jag mår och vad jag känner. Och till råga på allt har jag ju även nu i helgen väldigt ont i halsen så kroppen jobbar dessutom med att bekämpa en infektion. Men visst är det grönt att köra LCHF även när man är sjuk? Alltså sjuk som i halsinfektion?

Svagheten i benmusklerna beror på att det lilla blodsocker du har kvar reserveras för delar av hjänan, röda blodkroppar och lite annat som specefikt behöver en viss mängd glukos.

Hjärtat anses föredra ketonkroppar före glukos.. föredra är nog inte rätt ord, det handlar nog om en mekanism om att reservera glukos för hjärnan.

Det du skall sikta på förutom att komma igenom ketosisen så smidigt som möjligt är att öka fettoxidationen i musklerna, det minskar behovet av ketonkroppar.. så nu slåss hjärnan och musklerna om dessa.. och om jag inte har fel så får musklerna stå tillbaka.

Musklernas förmåga att oxidera fett direkt utan att gå via ketosis är det som långsiktigt kommer att hålla uppe din fettförbräningsförmåga.. men det tar lite längre tid att öka den förmågan, än att hamna i ketosis.

Ett trick är att använda mer cocosfett, det förbränns lätt i musklerna utan någon uppreglering, till skillnad från längre fettsyror som behöver en viss hjälp att komma in i cellernas energifabriker.

Sen så.. salt är essentiellt, vi brukar kissa mer på en ketogen diet, så man kan gärna öka sitt saltintag.

Du menar att jag ska öka mängden fett i kosten generellt? Och gärna lägga till kokosfett?

Jag äter rätt mycket dessertost, för det tycker jag är både mättande och gott. Men det är ju också rätt salt. Har varit orolig för att jag kanske äter för mycket salt och att det ska leda till njursten eller nåt annat obehagligt. Men då kanske det inte är så farligt då?

Mnja.. ät dig mätt, eller ohungrig på bra mat, öka/minska fett efter energibehov, det är huvudprincipen.

Öka andelen cocosfett av ditt fettintag om du kan, mest då för att det lättare förbränns i musklerna.. var tanken.

Salt är som sagt essentiellt, och det är farligare med för lite salt än för mycket.

Äter man mycket salt mat så reglerar som regel kroppen det själv, man blir törstig och kissar ut eventuellt överskott.

Blir nyfiken. Du verkar kunna en hel del :) Jobbar du med kost/näring eller är det bara ett stort intresse? :)

Hehe.. näe jag jobbar inte med kost/hälsa.. men jag har ätit såhär i många år och varit medlem här minst lika länge.

Jag förstår. Det är ju onekligen många som mår bra av den här kosten. Och jag har provat så många olika sätt att gå ner i vikt och må bättre, men inget fungerar i längden.

Dock finns det ju en del skräckexempel publicerade om folk som fått sämre värden av att äta såhär och gått upp i vikt. Det gör mig orolig. Okej, vågen har jag ju koll på och än så länge går jag ner. Men hur inälvorna mår vet man ju inte riktigt förrän man har tagit blodprover :/

Ja jo.. vi har sett ett antal medlemmar passera här under åren, och för en del har det inte givit önskat resultat, för andra har det varken gjort till eller från.. för någon har det blivit värre!

Handlar nog till stora delar om vad ens grundproblematik är.. om man har några problem alls.

Vad LCHF/ketogena dieter/lågkolhydratkost kan hjälpa till med är för det mesta relaterat till hyperinsulinemi/hyperglykemi, dvs grundorsaken till eller en konsekvens av metabola syndromet, prediabetes och liknande tillstånd som egentligen är orsakade av problem med glukosmetabolismen.

En annan sak är att man lättare ökar sin fettoxidationsförmåga för de som inte är drabbade av nämnda besvär och därmed lättare reglerar sin vikt när man slipper blodsockrets bergodalbana.

Sen så tillkommer ju i alla vettiga dieter ett focus på riktig mat.

Och egenligen så handlar LCHF om att äta god hemalagad mat från de bästa råvaror, med mindre kolhydrater och mer fett.. svårare än så är det egenligen inte!

#7skrivet av KarinOtt

Folk har blivit både fett och saltskrämda och det är inte många som äter för mycket salt.

Här har du litet om när man behöver se upp med saltet …

http://chriskresser.com/shaking-up-the-salt-myth-when-salt-reduction-may-be-warranted

Jo det är väl så med LCHF. Men jag tror även att lågkolhydratskost gör kroppen mindre "inflammatorisk". Detta är bara min egen teori, men för drygt en månad sen och upp mot två år tillbaka hade jag kronisk värk i ben och fötter. När jag gick ur sängen på morgonen värkte fotsulorna så jag gick på kanterna av fötterna. Likadant om jag hade suttit en stund i soffan och sedan ställde mig upp. Jag åt godis flera gånger varje dag, drack ca 1 l cola light varje dag, åt pasta, ris, bröd, potatis till alla måltider. Nu är värken under fotsulorna borta, kvar finns bara ett "pirrande" som inte är så störande. Benen värker inte längre. Min naprapat säger att jag har HAFT fibromyalgi. Dock känner jag ju av omställningsbesvären fortfarande. Och det där med jämnare blodsocker är väldigt viktigt. Om jag äter en måltid med rätt mycket fett och endast några få gram kolhydrater så står jag mig mer än dubbelt så länge som efter "makaroner-och-falukorv"-målet. Dessutom gjorde kolhydraterna att jag ville ha ännu mer kolhydrater i form av godis efter maten. Jag hoppas innerligt att jag kan hitta mitt sätt i LCHF-världen och fortsätta gå ner mycket i vikt, samt fortsätta må bra! Om detta inte heller skulle funka i längden vet jag inte vad jag ska göra!

#13 Det låter ju lovande. Så mina brieostar som är både feta och salta borde inte göra så stor skada då :)

Det är nog inte så konstigt om du har de omställningsbesvären med tanke på vad du åt innan!?

Blir hur som helst en rejäl omställning för kroppen.

Nej precis. Men på sikt borde väl detta vara en livsinvestering? På sikt borde jag väl må bättre och gå ner i vikt?

Joo.. det är ju alldrig för sent att skaffa sig en bättre livsstil.. för det e ju egentligen det, det handlar om.

Det enda man kan klaga på är varför man inte gjorde det tidigare!

Du får ta det lungt och ha tålamod. Blir du stressad över att du har omställningsbesvär och inte går ner i samma takt du förväntat dig så ta det lungt, lägg undan vågen och njut av den goda maten i måttlig mängd. Mät midjemåttet istället och väg dig förslagsvis bara en gång i månaden. Läs mycket LCHF-böcker och på nätet. Kostdoktorns blogg och han bok matrevolutionen ger otroligt med fakta så man får reda på allt man behöver och går och oror sig över, som kolesterol och andra hälsoproblem.

Tack för svar!

Ja Kostdoktorn är jättebra. Jag har läst en del redan på nätet, men kan säkert läsa mer. Ska skaffa mig några böcker också, som inspiration.

Oj! En gång i månaden! :) Det blir en utmaning. Hittills har jag varit så ivrig så jag har vägt mig varje morgon.

Jag är bara rädd att jag ska gå upp i vikt och inte märka det så snabbt om jag bara väger mig en gång i månaden.

Du märker det på byxliningen.. jag lovar!

Man kan väga sig lite hur man vill.. så länge man inte blir stressad av det.. för man varierar i vikt dels över dygnet dels över veckans dagar samt damer vissa perioder i månaden!

Det är sällan någon som helst vettig information om din hälsa eller hur du mår i övrigt.

Teobörja med koncentrera dig på hur du mår och vad som händer när du äter olika mat, gör avsteg, gör misstag osv.. lär dig lite nya recept, kalibrera om dina ögonmått.. hur mycket behöver du äta.. hur ofta.. osv!

#15 På sikt? Läs vad du skriver i #14 så ser du att förbättringarna redan kommit med stormsteg. Nog är det väl en rejäl förbättring?

Jag väger mig alltid vid samma tidpunkt och på samma sätt. Men absolut, det kan variera ändå.

Ja det är mycket att vänja sig vid. Men jag är nog inte inställd på att äta så mycket mindre portioner, utan snarare portioner med annat innehåll. Och inte lika ofta som tidigare, eftersom jag står mig så bra på dessa portioner.

#20skrivet av KarinOtt

Nu kommer jag in som motvallskärring igen

Det ska inte vara nagot problem att halla koll pa en genomsnittlig vikt genom att väga sig dagligen, om det känns tryggare än att lita pa kläderna. Nu är det underförstatt att personen inte lider av nagon OCmania, förstas. Men, da är det ju andra saker som ocksa hänger med, antagligen.

Jag väger mig varje morgon utav gammal vana och tycker inte det är nagot problem sa länge man tar med i ekvationen att vad man ser pa vagen är bara ungefärligt och det kan variera upp och ner tämligen sa mycket. Därför tycker jag det är litet underligt när nagon skriver att de har gatt ner .5 kg etc.., vad använder ni … kalibrerad brevvag?

Väga sig ofta kan man göra om man inte får några problem med att hantera att ibland kommer det visa plus utan att man gjort något fel alls, och att det ibland även kan visa minus utan att man har gjort något rätt också!

Hör man till de som fixerar sig vid vad siffrorna visar är det bäst att väga sig inte alls eller mycket sällan.

Ofta nämns 1 gång i veckan, personligen tycker jag det hör till de absolut sämsta intervallen man kan välja om man hör till de som drar slutsatser efter vad siffrorna visar. Man kan lätt variera i alla fall 2 kg från dag till dag eller under en dag för den delen beroende på vad man ätit, hur tungt det var och hur mycket vätska man just för tillfället har i kroppen osv. Lägg dessutom till att det tar några dagar innan en reell förändring av vikten (som inte är relaterad till vätska/tarminnehåll) visar sig efter vad man ätit.

Väger man sig varje dag ser man i alla fall de här variationerna och mindre risk att man drar felaktiga slutsatser både positivt och negativt. Med en gång i veckan är risken stor man kanske ena veckan råkar plocka veckans lägsta för att veckan efter få veckans högsta och tro att man gått upp 2 kg fast man stått helt still. Och kanske veckan innan trodde man gått ner ett kilo medans man kanske gått upp ett (om veckan innan prickade in högsta värdet). Drar man då slutsatser att man gjort rätt ena veckan och fel den andra utifrån de siffrorna blir det lätt precis hur fel som helst.

Gillar man statistik och inte hetsar upp sig över siffrorna på vågen kan man gärna väga sig en gång om dagen och se hur det varierar (bara man minns att i princip endast vattenvikt relaterad till mat är direkt, hur lång tid det tar är individuellt, personligen brukar fördröjningen vara ca 3-4 dagar). Fixar man inte det är 1 gång i månaden betydligt lämpligare.

I allmänhet TS är du fortfarande i omställningen och kan inte dra i princip några slutsatser alls om du äter "rätt" eller "fel", men då du i alla fall tappat en del vätska tyder det på att kroppen i alla fall börjat talla på glukogenlagren och det är inte helt åt skogen och omställningen har börjat.